Jag borrar ner ansiktet i din päls och drar in den välbekanta doften. Trygghetslukten. Och jag gråter. Jag gråter tills du är lika våt som om det skulle ha regnat. Mamma säger jag kom på mig själv med att säga ’Boris, matte kommer snart’ när jag gick ut för att promenera. Nu kommer jag dammsuga bort hans sista hårtussar från golvet och sedan kommer jag aldrig göra det igen.
Nu ligger du på terrassen och är stel som om du vore uppstoppad, men ditt ansikte ser mjukt och vilsamt ut. Jag kliar dig på baken sådär som du gillade, smeker dina teddybjörnsmjuka öron och viskar snälla Boris vakna, snälla kom tillbaka. Du är kall, men när jag sticker in handen under din arm så känner jag värmen från bröstet. Fortfarande har kroppen inte kylts ner helt och hållet. Det känns som att du ska gläfsa till när som helst, att du ska titta på mig med dina stora bruna ögon med den där blicken som säger allt kommer bli bra. Men det gör du inte.
Och jag tänker på alla gånger som vi syskon bråkat om vem som ska gå ut med dig och vem som ska duscha dig när du är lerig. Jag minns de gånger då jag har sagt jag vill inte ha någon jäkla hund! och alla de gånger då jag har tagit korta, slarviga promenader för att jag inte har orkat. Nu sitter jag på knä bredvid dig och gråter ner i din gråsvarta päls och kan inte förstå att du är här men ändå inte här.
Jag tänker på skilsmässan och hur du blev en av oss barn, hur du flyttade mellan matte och husse varannan vecka precis som vi. Och när jag var ledsen kom du och gnydde och buffade på mig med huvudet och jag borrade in ansiktet i din päls. Du ville liksom alltid trösta, du visste när vi var ledsna. Och jag tänker på hur du brukade hoppa upp i min famn och lägga framtassarna på mina axlar som om vi skulle dansa. Hur du brukade sitta i bakluckan av bilen och flåsa mig i örat, hur din andedräkt luktade räkost men du såg så himla glad ut. Hur du älskade att smita. Att para dig och få fjorton valpar. Att ligga under matbordet medan vi åt. Att alltid vara där vi var.
Du blev 14 år. 98 hundår. Hoppas att du får det fint i hundhimlen Botte och att du får äta leverpastej hela dagarna och para dig jättemycket. Vi saknar dig så.
Translation: Our dog Boris died yesterday. It’s so incredibly sad.
Jag kollade just deras Instagram för bilden av Boris och de bort det i går kväll! Men jag har en skärmdump av uppladdning.
Hej, jag är ledsen att höra om din förlust. Jag måste fråga, vet du om en tjej som heter Jenn Åkerström? Jag såg en av dessa bilder på Boris på Instagram och denna person påstår att han var deras. Den Instagram är privat, men jag kan ge dig deras blogg och Twitter också. De har stulit bilder från många människor! x
Är det sant! Vad heter hen på instagram??
Tårarna forsar ner för mina kinder. Tårar för sorgen och tårar för kärleken. Det är så mycket här i livet som är så jäkla jäkla fint och på samma gång så himla sorgligt. Hoppas han får det fint i hundhimlen.
fick en jättestor klump i halsen när jag läste detta inlägg. så himla smärtsamt. har två fluffbollar här hemma… gör så jävla ont i mig bara jag tänker tanken att de inte alltid kommer finnas.
Förlorade min första hund för 7 år sedan, hon blev 14 år och jag var endast 10 när hon gick bort, det känns lika mycket i hjärtat som det gjorde samma dag vi var tvungna att avliva henne. Näst på tur står min älskade nuvarande hund som är nybliven 14 åring, jag längtar inte.
åh, styrkekramar till dig!! Tårarna rann ner för kinderna när jag läste detta inlägg. Hoppas våra tre hundar får bli lika gamla som din Boris. 14 år. Ja hoppas.
Kondolerer, kjære deg. <3 Jeg bor langt langt unna min familie og hund og det knyter seg hardt i magen når jeg tenker på alt som kan skje når jeg er borte, og hvor vondt det blir når det kommer.
Nu gråter jag. Majken får aldrig dö.
Alltså nej, nu gråter jag sönder. Har också en EU-rasier i familjen (vilket Boris också var va om jag inte ser helt fel?) och älskar honom så. Nu bor jag i en annan stad och åh vad hundar är bäst. Saknar nicke <3
Kan vara det svåraste som finns att förlora en familjemedlem som av andra kanske inte alls räknas som just en sådan. När en sörjer som att det vore ens syskon nästan och människorna runt om förstår inte riktigt. Jag önskar det fanns något jag, långt ute i cyberrymden, kunde göra för dig, annat än att tala om att du kommer alltid att sakna, men det kommer göra mindre ont. Jag hade min hund från att jag var tio tills att jag fyllde 20. Alla mina viktiga år var han med min skatt. Min boxer Bullen. Jag kunde bara skriva såhär http://julviva.blogg.se/2010/august/den-storsta-sorgen.html#comment Alldeles trasig blir en och det är okej.
Ta hand om varandra och var glad för de fina åren nu. Styrkekramar.
Gråter floder för att allt du säger är så välbekant. Min barndomshund, som jag växte upp med, dog för mer än 5 år sedan, men nu bubblade allt bara upp till ytan igen. Jag antar att minnet av dem kanske bleknar, men hjärtat kommer alltid att minnas känslan, hur lång tid det än går. Kärleken försvinner liksom aldrig. Vila i frid till din Boris <3
Flora, vilken rörande text.. Jag hoppas han får det bra i hundhimlen, och många kramar till dig fina du! <3
åh nu sitter jag och gråter som ett litet barn, förstår verkligen hur du känner, min fina hund, lovis dog för mer än två år sedan, det gör fortfarande ont, så mycket saknar jag henne. Hon fick en tumör i benet och cancern hade spritt sig så vi va tvungna att avliva henne. Det va fruktansvärt. Ibland kan jag inbilla mig att jag ser henne i fönstret när jag kommer hem, där hon brukade spana ut över gatan och hålla vakt. Vila i frid Boris, hoppas du får leka med Lovis i hundhimlen <3
Det här var nog det finaste jag läst. Nu sitter jag här i min alldeles egna nya lägenhet med tårar i ögonen. För jag saknar min hund som fortfarande visserligen är hos mamma, men ändå. Jag får inte träffa Tilda, som hon heter lika mycket som förut. Och jag undrar hur långt vi har kvar. Tilda fick vi när jag nyss fyllt 7 år och nu är jag 18.
Tänker på Er, familjen och dig. Beklagar vad som hänt. En hund kan verkligen bli som ens bästa vän och jag kände igen mig så mycket i det du skrev. Tack för att du delade och jag hoppas att ni får sörja ifred
Åh, men va vackert och fint skrivet om det sorgligaste. :(
alltså usch, fick tårar i ögonen. förlorade världens finaste lilla katt i en olycka i somras. det är så jävla tråkigt, sånt här, känner verkligen med dig!
Helt fantastiska bilder Flora! Och vilken vacker hund!
Detta fick mig till tårar. Så otroligt fint skrivet. Kärlek till Boris och till dig <3
Började gråta när jag låg i sängen och läste detta. Flora du har verkligen en gåva. Du är fantastiskt helt sjukt bra på att förmedla genom text. Det ska du veta.
Fan nu gråter jag.. Så fin han är
Åh, så himla fint skrivet Flora. Men jag tänker på dig, och er som sörjer honom för sånt här gör så jäkla ont. Tur är det att vi åtminstone har minnet kvar.
<3
Vilken fantastisk berättelse! Sitter vid frukostbordet och gråter. Förstår din sorg. Massa kramar!
Min hund närmar sig 15, jag började störtlipa av det här. Stor kram.
Neeeeeej! Fy fan va jobbigt för er Flora, jag gråter till & med när jag läser texten. Styrkekramar till er<3
Åhh, så sorgligt, men du skriver så fint.
Detta är så himla sorgligt men samtidigt så fint skrivet. Kan inte sluta tänka på när min första kanin dog. Kaniner blir inte lika gamla och anses inte stå människan lika nära som hundar gör, men hon var en väldigt fin vän ändå.
Gud vad fint. Jag grät.
Usch och fy, vill gärna förtränga minnet av det helvete du förmodligen går igenom idag. Låter larvigt att sörja en hund så mycket, men det gör faktiskt så in i helvete ont att förlora sin fyrbente bäste vän, vilket du säkerligen vet.
Sitter här tårögd.
Jag själv har en katt som är 14 år gammal. Minns dagen så väl då jag tog med henne hem. Fruktar verkligen dagen då hon kommer gå bort, hon är ju på åren nu. Kommer säkert ligga i sängen och gråta i dagar.
Massor massor med kramar till dig Flora! Djur är ju underbara. Boris verkade vara en fin hund. Fint skriver av dig också.
Det är alltid så fruktansvärt sorgligt när djur dör, de är så oskyldiga och välvilliga och raktigenom goda på något sätt. Jag orkar inte med det, så onödig företeelse med djur som dör.
Vet hur det är att förlora en sådan kompis man växt upp med. Ett tips är, sörj ett bra tag sen när du känner att du har tid och lust, skaffa en ny kamrat. Det gjorde jag, och det är underbart. Men självklart slår tanken en på den dagen ens vovve inte finns mer. Det är en hård dag, eller nej, det är hårda månader/år.
Tårarna bara strömmar för jag vet precis. Minns min pojke. Han som fick cancer i magen och bara tynade bort. Tänker på hundarna som jag vuxit upp med, mina barndomsvänner, som både är i livet och borta. Vilken fantastisk gåva att få ha delat livet med dem. Och vilken enorm sorg det innebär att skiljas och hur man i flera år ibland råkar kalla andra hundar för deras namn. Min pappa träffade en hund något år efter vår pojke gått bort, och där i ögonen och i viftet av en svans gömde han sig. Så sade pappa i alla fall. Och kanske var det så, han fanns någon annanstans bra, och så kom han och hälsade på någon gång, i skepnad av något annat.
<3
Alltså Flora, tårarna liksom strömmar ner när man läser det här. Det måste kännas hemskt men ändå fint att ni hade 14 år ihop, att du fick växa upp med en sån fin lurvkompis. <3
Åh nej, fick så ont i hjärtat av detta. Så fint skrivet, och samtidigt så himla hjärtskärande. Kramar på dig! <3
Ush fy vad sorgligt! Men väldigt fint skrivet.
Du har skrivit detta på ett så vackert sätt, mer som om att han var en person än en vanlig hund och det tycker jag är så himla fint! Åh så himla sorgligt, hundar är ju något av ens bästa vän.
Kram!
Det här inlägget är så himla fint och sorgligt på samma gång. Fint skrivet, även om det gör en ledsen.
Grät när jag läste detta. Kram.