Flora Wiström

Felix familj hade en hund fram tills för kanske en månad sedan. Affe, en spansk vattenhund, som var så himla rolig. Älskade att äta äpplen, att dyka i snön och att bli gosad med. Sedan blev han sjuk och dog. Under loppet av en månad dog min familjs hund Boris, och kort därefter även Affe. Så sorgligt. Kanske de är tillsammans i hundhimlen nu.

Här är några bilder jag tog för prick ett år sedan, föreställande Affe, Felix och lilla Edvard.

Translation: Felix and his family had a dog until one month ago, and then he died. Affe was so much fun, loved apples, to dive into the snow and to be cuddled with. Hopefully he and my dog Boris are together in dog heaven now. Here are some pictures I shot last year.

Vaknade pigg och frisk i morse och gick upp för att göra frukost till den här personen.Här är vår matplats, nu med en snökuliss.Finncrisp och pepparkakor.Ägg, juice, leverpastej, ost, zucchiniskivor och kaviar (till Felix, inte till mig!)Och så tittade vi på julkalendern förstås. Jag tycker att den är rätt fin. Nu ska vi gå över till Vasastan och köpa julklappar!

Följ mig på Bloglovin’ här vetja!

Translation: Made breakfast for me and Felix this morning, with a snow landscape outside our window, gingerbread  and the christmas calendar on the computer.

Det här är dagen då jag ligger på badrumsgolvet och väntar på att nästa våg av illamående ska skölja över mig. Då jag häver mig över toalettskålen och spyr ur pepparkaksdeg, apelsinjuice, rågbröd, galla och gud vet vad. Ansträngningstårarna droppar ner i sörjan och hela jag darrar. Viks ut och in.

Jag kräks bara när jag är magsjuk. Aldrig på fyllan. Aldrig dagen efter.

Efteråt dricker jag ett glas vatten för att skölja ner kvarstående klumpar i munnen och dämpa det svidande svalget, sedan lägger jag mig i sängen och tänker nu dör jag. En kvart senare springer jag till toaletten igen och spyr ut det vatten som jag nyss har druckit. Jag känner hur svalget öppnar sig och hur musklerna i magen hjälper till att trycka ut vätskan. Det forsar ner i toaletten som ur en duschslang.

Sköljer munnen och somnar i sängen. Vaknar ett par timmar senare, vrålhungrig. Tar en dusch, smörjer in mig, borstar tänderna. Går på darrande steg ut i köket. På golvet ser jag juicepaketet och osthyveln, spår från den frukost  som jag sedan spydde upp i badrummet. Jag kunde inte stå upp i köket så jag satt på trasmattan och åt mina mackor (som jag omöjligt kunde svälja utan hjälp av juicen). Nu öppnar jag kylen och tar fram Port Saluten igen. Rostar bröd. Väntar. Och glufsar sedan i mig mackorna.

Nu ligger jag på sängen och väntar på beskedet om jag får behålla maten eller ej. Jag är en tickande bomb.

En piggare dag. Frankrike september 2012.

Translation: About having food poisoning. Translate it here.