Jag läste en ganska gullig bok häromdagen. Det här är en sån där bok som bara tar en kväll att läsa ut, och lämnar en med känslostormar i bröstet. Men! Jag tror att den gör sig bättre på engelska, ett tips bara. 
Boken är skrivet på ett prosalyriskt – men väldigt konkret – sätt. Språket är inte speciellt, kanske till och med banalt, men det är något alldeles särskilt med böcker som är såhär fåordiga. Karaktärerna känns komplexa och helgjutna, eftersom så mycket sägs mellan raderna. 
Boken är en historia om den australiensiska tonåringen Jen och hur hon tar sig fram efter att hennes pojkvän dör. Hur hon förvandlas till Jinx, olycksfågeln. Perspektivet skiftar mellan de olika karaktärerna – Jens kompisar, familjemedlemmar och anhöriga till den avlidne. Om döden, om en utvecklingsstörd och gränslöst älskad lillasyster, om att supa sig full när inga andra smärtstillande hjälper och att bli kär. Flera gånger.
En väldigt lättläst och stark liten historia.
Translation: About the book Jinx by Margaret Wild that I liked.
Den här verkar ju jättefin! Det är något speciellt med böcker skrivna på det här sättet, så fascinerande hur mycket man kan förmedla med så få ord. Vartenda ett blir liksom så genomtänkt och värdefullt då.
Åh, läste denna när jag var typ 15 år och älskade den. Just för att jag var faschinerad över hur en historia kunde berättas med så få ord, det öppnade upp en helt ny värld för hur berättelser kunde skrivas.
Haha ok. Agreed att vi tycker olika.
Japp. Jag antar att jag bara blir provocerad när en bok jag upplever behandlar livets mest jävliga sidor och destruktivt beteende blir bagatelliserad och förminskad till banal och barnslig. Tycker att den har ett mycket större djup än så.
Jag förstår. Menar att språket är rättså banalt och barnsligt, något som jag uppskattar vilket jag har skrivit i inlägget. Men jag står fast vid att jag tycker att den pendlar mellan gulliga kärlekscener och starka, jobbiga och känslostormande scener.
Jag håller nog inte med dig om det. Tycker att både språket och känslan berättelsen inger är hjärtslitande.
Som jag har skrivit i inlägget tycker jag att det är en stark historia som lämnar känslostormar i bröstet. Men att den är genomgående hjärtslitande tycker jag inte, då det ibland är väldigt mysiga och hoppfulla scener. Men kul att vi tycker olika!
Jinx är inte gullig, den är fruktansvärd. Charlie tar livet av sig ffs
Är beredd att hålla med om att den saken inte är gullig. Men resten tycker jag går att sammanfatta med det ordet! Liksom lite barnsligt banal!
Kul med ett blogginlägg om den här boken. Jag har inte läst den sedan den var precis nyutgiven i Sverige, men jag minns den förvånansvärt väl. Läsvärd och mycket speciell.
Den här har jag funderat på att läsa, och den verkar ju bättre än jag trodde. Får ta tag i det!
Tack för boktipset!