Jag fotade inte så mycket på Bråvalla. Mest för att jag hade sjukt lite batterier på mobilen hela tiden, men också för att det regnade så förbannat. Men här är ett gäng bilder!

En minut innan bussen ska avgå från centralen inser jag att jag glömt tältet hemma. Panik.Jag och My åkte alltså till Bråvalla med Linda Pira och Stor-bussen. Det var ett så bra sätt att börja en festival på, på en ballongfylld buss med DJ och med ett pit stop för att träffa Linda Pira själv. Här poserar jag lyckligt med henne. En minut innan den här bilden togs hade jag sprungit till Stadium och köpt ett nytt tält. Lättnaden att vi slapp sova under bar himmel hela helgen!När vi kom fram till festivalen slog vi upp tältet och sedan tog vi spårvagnen in till Norrköping för att gå till systembolaget. Här är vi tillbaka på festivalområdet, tar helgens första glas vin och svettas i solen! Solen sken, jag var lullig och glad.Dessa två bloggläsare, Nora och Klara, var så himla gulliga och kom fram för att säga hej. Vi satt och snackade love problems och feminism och andra livsviktiga frågor i tältet. Såg Lana del Rey och ba:OMG vad bra detta är.Sen bet vi varandra i kinderna, tittade på M.I.A och så fick jag en jäkla panikångestattack. Blev pressad från alla håll i publiken, hade svårt att stå upp och svårt att andas och trodde på fullaste allvar att jag skulle dö. Tårarna började rinna, My drog ut mig ur publikhavet och när vi satte oss ner för att andas började jag storböla. Sedan satt vi där och pratade en lång stund. Grät, skrattade, kramades och pratade, om sådant som hänt och saker vi oroat oss för. Så viktig och fin stund.
Morgonen därpå var vi bjudna på pannkaksfrukost hos Nora! Alltså lyxen att få slippa det leriga festivalområdet och komma till världens finaste hus och hänga med den här gulliga. En kort stund därpå fick vi reda på att en blixt hade slagit ner på campingen och att flera personer hade blivit skadade varav en med hjärtstillestånd. Ångesten kröp sig på igen, jag blev så fruktansvärt orolig för min kusin och andra jag kände som var på festivalen, och kände en fullkomlig sorg för de anhöriga. Efter en stund fick jag tag på min kusin som var oskadd, men det tyngde fortfarande i bröstet. Vi gick och handlade mat i regnet. Lagade en god sallad och började ladda inför kvällen.Såg Mando Diao och grät till Strövtåg i hembygden, som de tillägnade Kristian Gidlund. Så sorgligt och starkt. Kramade Mys hand och förbannade hur förgängligt livet är och sörjde de som vi har mist och kommer att mista. Sen såg vi Veronica Maggio. ALLTSÅ SÅ BRA. När Håkan kom ut på sen under Hela Huset flippade hela publiken. Ah. Det var så fint. Dödslyckliga.Morgonen därpå var vi såhär cute. Vi satt i tältet till klockan var tre för att gömma oss från regnet. Läste, slumrade till, åt messmörsmackor och lekte lekar. Sedan gick såg vi Laleh och det var förstås helt fantastiskt. Vilken kvinna! Världens inspirationskälla. Finast var Vårens första dag, den låt som jag kopplar med lika delar livsglädje och lika delar sorg. Efter Laleh hängde vi runt på vipområden (okej, kommer aldrig kunna vara bekväm med att använda det ordet), rände runt på campingen och sedan såg vi Kanye West och även Axwell och Ingrosso. Fuldansade som om det inte fanns någon morgondag. Min bästis och jag <3På söndagen kom jag hem vid tiotiden, duschade länge och skrapade bort sorgkanter från mina naglar.Åt varma frallor med avokado och kramade Felix. Konstaterade vilken känslostormande helg det varit, att musiken lätt har den inverkan på en. Det var så otroligt fint att hänga med My, vi har haft fantastiska moments, och spelningarna var megabra, men det fanns mycket med Bråvalla som jag ogillade. Inte minst leran men även hur dyrt såväl öl som mat var. Ett konstaterande: stadsfestival är mer min grej.

Tack till alla er som har kommit fram och peppat och kramats. Fan så fina ni är. Skicka gärna bilder till [email protected] om ni har några. <3 <3

Translation: This weekend at Bråvalla music festival was great in so many ways but also a emotional storm. Me and My had the best time together, I’m so happy to have her in my life, and the music was amazing. However, next time I visit a music festival it will definitely be a city one. Mud, drunk sixteen year olds and way too expensive food is not my thing.