Jag är aldrig ensam mer än några timmar om dagen. Jag äter frukost med Felix på morgonen, sedan sitter jag i lägenheten, på ett café eller på biblioteket och bloggar eller skriver. Kanske att jag träffar en kompis en stund, och sedan äter jag middag med Felix på kvällen. Varje dag. Även om jag verkligen behöver ensamtid då och då så är jag en person som allra helst är omgiven av mycket folk.
Så i måndags åkte jag till Hälsingland, där min släkt har en gård, alldeles ensam. Jag ville känna efter hur det var att inte träffa någon människa på ett par dygn, känna efter om jag skulle få panik eller om jag skulle tycka om det. Det visade sig vara det senare.
Visst, på kvällarna blev det rätt ensligt. Att vara i ensam i ett stort hus när det är bäckmörkt ute är kanske inget som står på min lista över de mysigaste sakerna jag vet, men det funkade. Framför allt var den där osäkerheten jag kände om kvällarna minliten i jämförelse med den frihet och lycka jag kände om dagarna.
Så i två dygn har jag matat in vedträ efter vedträ i kakelugnen, promenerat genom tallskog och hoppat från sten till sten i älven, läst böcker men framförallt skrivit. Fingrarna har knattrat nästan oavbrutet på tangenterna och tomma dokument har fyllts av ord som blivit till meningar som blivit till stycken som blivit till kapitel. Jag vet inte om jag någonsin har haft ett sådant flow förut, men det blir väl så när en inte har internetuppkoppling men däremot glödande björkar och glittrande vattendrag strax utanför fönstret. Jag har skrivit, för att sedan ta en promenad utan varesig musik eller podcasts i lurarna. Bara ljudet av vindens rasslande i träden och grenar som knäcks under mina fötter.
Bilderna ovan är från min första eftermiddag, i måndags. Då jag plockade äpplen som jag skar upp och lät torka till chips i ugnen. Då jag plockade frostskadade plommon och kokade sylt på dem. Då jag inte kunde se mig mätt på Hälsinglands skönhet. Till vintern blir det nog lite för kallt och omständigt att vara där alldeles själv, men till våren tänker jag åka dit flera gånger om. Två dygn kanske inte verkar som mycket ensamtid för er, men för mig är det en stor seger att våga åka iväg själv. Det klappar jag mig själv på axeln för.
Translation: About going away for a couple of days to be totally alone. I went to my family’s summer house in Hälsingland with myself and the nature as my only company. Got a lot of writing done, which was amazing.
:) Du er ikke alene!
<3
alltså heja! och också: varifrån är halsduken, döfin ju
Wow, jag är impad i alla fall! Jag är precis som du, vill omge mig med folk allt som oftast men behöver ju även min egentid. Att åka iväg ensam ut i skogen känns läskigt för mig på mer än ett sätt, men jag är säker på att det säkert skulle vara en helt fantastisk upplevelse. Inspirerande!!
Du har verkligen så rätt i det du säger!
låter som en dröm.
ÄLSKAR DIG<3
Hej. Kan ibland glömma bort att kommentera på de bloggar jag verkligen gillar. Sitter och tittar och funderar och läser så fort man ser nya inlägg. Men iallafall, jag ville bara säga att du verkar vara en fantastisk människa och jag älskar verkligen din blogg. Du gör ett himla bra jobb. Tusen tusen kramar.
Ensamtid var det läskigaste jag visste förut. Men för två veckor sen så flyttade jag till Thailand helt ensam. Och idag har jag till och med gått på bio själv! Så freaking läskigt. Men värt det! Satt på ett café och tittade på människor, och bara tänkte på mig och mitt liv. Visst, ensamtid runt andra människor kanske inte räknas, men även det har varit läskigt för mig tidigare. Jag är så stolt över mig själv (och det måste jag tillåta mig själv att vara tror jag). Tack för en fin blogg och ett ännu finare inlägg!
Så fint
Alltså detta var så bra. Sitter ensam i min nya lägenhet i en ny stad som jag precis flyttat till. Mår dåligt över att jag känner mig superensam och sorglig. Så läser jag detta och inser att man inte ska vara rädd för ensamheten utan ta vara på, och omfamna den. TACK
Du har så rätt! Det kan vara svårt att våga/klara av att ta den ensamtid en verkligen behöver. Men oftast är det SÅ värt. Plus efteråt uppskattar en också sällskap på ett helt annat sätt :)
Åh, Hälsingland är ju det bästa! Önskar att vi hade kvar mitt sommarparadis vid Dellen – och att det inte vore så svårt att få till den där viktiga ensamtiden…
Jag är en sådan person som måste vara själv, men älskar att ha sällskap. Försöker konstant hitta den där perfekta balansen mellan att vara social och vara själv. Visst, man behöver inte vara osocial för att man gillar att vara ensam, men jag tror att det är lika viktigt att lära sig att klara sig på egen hand som att ha en god social kompetens!
Modigt av dig. Jag får uppfattningen när jag läser din blogg att du ofta går från en vän till en annan, en lunch med någon sen en fika med någon annan, iväg på en fest, till en annan fest osv. Vissa behöver vara omgivna av folk för att få energi medan andra, exempelvis jag själv, behöver vara helt ensam mellan dessa kompisträffar för att ladda upp. Jag beundrar de som klarar av att gå från en vän till en annan och ibland gör även jag det för att öva, precis som du kan åka till hälsingland för att öva på att bara vara själv. Människor fungerar olika och det är starkt att testa på något man inte alltid är bekväm med, oavsett om det är att hänga med massvis av folk eller att hänga med sig själv!
fy vad skönt det låter och även om jag själv ganska ofta prioriterar ensamtid i vardagen och är van vid det så är jag imponerad över att du ÅKER IVÄG för den sakens skull. det borde jag med, synd bara att jag inte har något ställe att åka till och vara själv. men dagsturer funkar säkerligen också. och fruktansvärt kul att du fick sådant skriv-flow! heja dig! puss
Åh så underbart! Skulle så gärna göra samma sak, har börjat känna de senaste dagarna att det går mig på nerverna att konstant ha folk omkring mig, men har ingenstans att åka! Man skulle ha tagit det där himla körkortet när man hade chansen…Ser i alla fall så himla underbart ut, Hälsingland är ju bland det finaste som finns!
Gud vilken bra grej att göra! Wow blev jätte imponerad av dig nu! Måste nig göra nåt liknande. Snart!
Det hørtes virkelig fint ut! Det er så godt å ha litt tid der man bare kan ta det med ro og ikke forholde seg til andre enn seg selv innimellom. Bare gjøre akkurat det man føler for.
tänker att jag är för feg för att åka iväg sådär, men skulle nog egentligen behöva det.
mysiga bilder förresten!
Så himla bra av dig! Gjorde själv en sådan grej i våras efter att ha varit iväg och rest med min pojkvän och haft konstant sällskap i 6 månader. Då bokade jag en biljett till Edinburgh och var där själv i 5 dagar och gjorde precis exakt det jag kände för. Då fanns det ju såklart människor runt om, men ändå var jag ju själv på ett vis. Puss!
Kände samma sak (nästan) när jag var hemma i helgen, och jag fick med mig mamma ut till skogen utanför min hemstad. Så himla behövligt, även om jag inte var helt ensam och inte var ute mer än någon timme där i skogen. Storstäder kan verkligen ta på en ibland.
Vilken lyx att ha ett sånt härligt ställe att kunna åka iväg till!
Heja Flora! Det där tror jag är den bästa terapin för själen. Jag önskar att alla skulle ha en skog, äng, eller egen liten grusväg där det är helt tyst och lugnt. Naturens frid liksom.
Haha när jag såg att du skulle dit smsade jag pv:n o sa ”Hur knäppt är det inte att va 18 år och längta mer efter ett landställe än en rivig klubbnatt”. Engefär så jag känner när jag ser och läser.