Flora Wiström

I lördags åkte vi hem till Felix familj för att barnvakta småbröderna. Vi åt förstås obligatoriska kanelbullens-dag-bullar och drack mjölk till.

Sedan lagade jag detta: hamburgare! Jag gjorde vegetariska biffar (4 st) genom att blanda 2 dl kikärtor med 1 finriven morot, en finhackad gul lök, ett ägg och salt och peppar. Sedan vände jag dem i sesamfrön och stekte dem så att de fick färg på båda sidor (men utan att de blir helt torra inuti).

Felix mamma har precis fått en fritös så vi gjorde egna pommes frites! Hurra! Jag gick efter Saras instruktioner, men torkade dem bara i en halvtimme eller så, och friterade dem i en fritös i stället för en kastrull. Det gick bra det med!

Jag åt min burgare med ruccola, tomat, halloumi, stekt zucchini, avokado och ketchup. Dör vad gott.

En så himla mysig grej är när en märker att pojkarna verkligen vill hänga. Ofta får vi höra ”kan jag gå nu?” men den här kvällen satt vi kvar länge och pratade, skrattade och hade det SÅ fint ihop.

Egoboosten när Melker sa att det var de bästa pommes fritesen han någonsin hade ätit. ✌

Coca cola-killar.

Vi tittade på Sune i Grekland och åt godis ihop, sedan var det sängdags. Felix läste högt ur Lasse-Majas detektivbyrå medan vi alla låg i sängen. Så mysigt att Melker gäspade precis när jag tog den här bilden.

De slocknade nästan direkt. Fina fina småkillarna. Så glad att jag får hänga med dem.

Translation: On Saturday, we were babysitting Felix’s younger brothers. We made vegetarian hamburgers, home made fries and watched a movie together. Then we all lay in the bed and Felix read aloud until the boys fell asleep. So cozy.

Den tionde september var vår sista dag i Petaluma, sedan skulle vi åka vidare längs med route 101.

Det var en dimmig morgon.

Vi åkte till huset som mamma och gänget hyrde, och där åt vi frukost i trädgården. Jag åt bland annat detta. Alltså jag skulle kunna leva på de Kaliforniska bifftomaterna <3

Mormor och mami.

Sedan åkte vi tillbaka till skolhuset för att packa ihop våra saker. Elver var leksugen.

Froste och Dana skulle möta upp oss på kvällen, och Viggo och Elver skulle åka hem till Sverige, så det var dags att vinka hejdå :(

Tre av de bästa grabbarna jag vet! Obs ej stage:ade bilder.

Felix, mamma, Calle, mormor och jag åkte till School house beach (där Dana och Froste hade sin bröllopsceremoni) för att äta lunch. Vi köpte med oss den lyxigaste picknicken någonsin: sötpotatischips, selleri,  naanbröd, olika ostar, sjögräschips, baguette, hummus, mandelsmör, guacamole, fikon, tomater, valnötsbröd och – för de som åt kött – prusciutto. Holy heaven alltså.

Mormor.

Jag hade en sprillans ny t-shirt dagen till ära. Jag älskar att den är så sjuttis med sina breda muddar och höga hals.

Helt normalt att posera med märklig tång.

Sedan sa vi hejdå till School house beach och började åka norrut. Bara några minuter efter att vi hade satt oss i bilen lade sig en tjock dimma över stranden.

Det var en ganska lång bilfärd längs med kusten med världens vackraste vy utanför bilrutan.

Det stannade vi förstås för att fotografera.

Där kan en bo.

Inte visste jag att det såg ut såhär i Kalifornien!

Queenig bild ändå.

Sent på kvällen kom vi fram till det här mysiga hotellet i Fort Bragg som vi fått kompispris på eftersom Danas pappa kände ägaren. Jag åt den äckligaste svampsoppan i mitt liv på en restaurang i närheten, sedan sade vi godnatt och gick in till respektive rum.

Felix och jag hade ett badkar i vårt! Det var vi så klart tvungna att använda.

Translation: breakfast with heirloom tomatoes in Petaluma, the best picnic ever at School house beach, road trip along beautiful route 101 and a stay at a really nice hotel in Fort Bragg. 

Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh.

När Nina tipsade om den här boken gick jag och lånade den på bibblan omedelbart. Jag läste den i ett svep på flygresan från USA, sedan tappade jag bort den (</3), så tyvärr kan jag inte ge er några utdrag från texten.

Boken handlar om en liten flicka som anländer till Sverige med sin mamma och pappa. De har flytt från Iran och hoppas på att kunna bygga en ny tillvaro i landet i norr. Pappan är optimistisk och ser fram emot landets möjligheter, medan mamman är djupt deprimerad och tillbringar det mesta av sin tid i lägenheten. Detta skapar konflikt mellan föräldrarna, och hela tiden måste flickan agera medlare mellan de två. Pappan menar att hårt arbete är nyckeln till frihet och ger flickan hemgjorda matteböcker eftersom han tycker att skolans undervisning är bristfällig. Hon kämpar hårt men har svårt att göra sin pappa nöjd. Samtidigt tvingas hon utstå diskriminering och rasism i skolan såväl som ute på gatorna. Boken följer flickan från unga år till att hon är i tjugoårsåldern. Hur hon formas av sin pappa och samhällets hårda krav på att vara kvinna, och hur hon jobbar hårdare än hon orkar med. En längtan att bli lite smalare, lite mer framgångsrik, lite mer älskad. En bok om orimliga krav, om att alltid vara duktig.

Hon är inte jag är en så otroligt viktig bok. Välskriven, medryckande och plågsam. Läs den.

Älskaren av Marguerite Duras.

Älskaren är en delvis självbiografisk roman som är skriven på ett fragmentariskt vis. En femtonårig fransyska bor med sin mamma och sina bröder i Indokina (som förr var en fransk koloni). På en båt över Mekongfloden möter hon en äldre kinesisk affärsman. De inleder en sexuell förbindelse med varandra, en relation med ojämn maktbalans, utan att deras respektive familjer ger sitt godkännande. Samtidigt får vi uppleva fragment och minnen från flickans uppväxt – den strikta relationen till modern, fattigdomen och hatet syskonen emellan.

Eftersom Älskaren är så fragmentarisk kan det ibland vara lite knepigt att hänga med. Men jag tror att det är en sådan bok som du nödvändigtvis inte måste förstå allt i. Den här boken läses snarare för att du ska få uppleva en viss känsla, en viss stämning, och för att du ska få ta del av det oerhört vackra språket. Den är kanske mer utav ett konstverk än en roman.

Translation: Two books I’ve read and enjoyed. Hon är inte jag by Golnaz Hashemzadeh (unfortunately in Swedish) and The Lover by Marguerite Duras.