I måndags förlorade vi en fantastisk person efter tre års sjukdom. Det gör så förbannat ont. De här dagarna har varit tunga, men vi är en stor grupp människor som pratar, minns, torkar tårar och håller om. Chocken, tomheten och den plötsliga tröttheten. Jag vet inte hur jag ska hantera det.
Igår gick jag och Felix ut på stan för att rensa tankarna. Promenerade långt i duggregnet, åt falafel på Konserthustrappan och höll hårt i hand. När vi kom till Marimekko sa Felix ”nu köper vi något dyrt”. Så då gjorde vi bara det. En skjorta till honom och en mjuk topp till mig i den bästa färgkombon. Tänker att det är glada färger, och glädje är vad vi behöver nu.
Kondolurer så mye<3
styrkekramar <3 <3
Kram på dig flora! Var rädd om dig, stäng inte inne några känslor och omge dig med personer som får dig att bli lycklig. Jag vet hur det är, det är skit
Kämpa på! Gör bra saker och träffa vänner så gott det går! </3
kramkramkram <3
<3<3<3
Jag beklagar, massa styrka till dig och alla berörda <3
Kramar <3
<3
Kära Flora, My berättade för mig och jag tänker så på er och sänder varma kramar. Hälsa Felix så väldigt mycket! Stor kram till er!
Jag beklagar, Flora. <3
Jag beklagar.
Skickar kramar och omtanke över internet <3
<3<3 Fina, fina du. Styrkekramar från Finland, du klarar det. <3
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
klem klem klem!
åh fina. sörj och läk. fint att ni har varandra i detta. kram. <3
<3
Kram ❤️
Kramar till er <3
Vilka fina! Det är alltid jobbigt når någon går bort. När min mormor dog (den första nära personen som gick bort i mitt liv) kändes det som att hela jag fall isär och att jag aldrig skulle lyckas pussla ihop mig igen. Jag grät och grät och hade sån ångest och var orolig över hur hon hade det i flera år. Det är fyra år sedan nu, och för ett par veckor hände en sak som jag måste berätta.
En av mina släktingar låg inlagd på sjukhus med blodförgiftning och koma och andra sjukdomar och de trodde att hon skulle dö. En dag när en sköterska kom in (när min släkting fortfarande var medvetslös) för att ta prover och titta till, hade min släkting börjat prata. Hon vände huvudet mot den tomma stolen i rummet, nämnde min mormors namn och upprepade ”nej det är inte dags för mig än, jag ska inte följa med dig än”. När sköterskan frågat henne om det när hon vaknat (hon mår bättre nu <3), ett par dagar senare, hade hon minnts konversationen med min mormor, som satt där i stolen.
Min släkting sa att mormor såg frisk och glad ut, hade gått upp i vikt igen och fått tillbaka håret, som hon hade innan hon fick cancer. Jag vet att många skulle ursäkta detta som att hon hallucination eller något, men jag tror på att en lever vidare i en annan dimension och ibland känner jag min mormors närvaro och det var så himla fint att få veta att hon har det bra för det oroade jag mig för varje kväll i de tre år hon hade cancer och i tre år till som det tog innan jag kunde tänka på henne utan för börja gråta och falla isär av sorg igen. Jag tyckte det var så fint, och jag vet inte, kanske tycker du också det och att det kanske känns litelitelite lättare. Kram <3
<3<3<3 tänker på dig och er<3
<3 håper det går bra med dere begge!
Flora! Tänker på dig så mycket! <3
Att mista någon är tungt… Fortsätt att ta hand om varandra! <3
kram <3
fortsätt hålla om varandra hårt <3
vet hur det känns. eller på ett ungefär i alla fall, då jag förlorade min pappa för ett år sedan. chocken och overklighetskänslorna som är så obehagliga att en inte vet vart en ska ta vägen. tiden läker inga sår, det vet jag nu, men det blir bättre. det viktigaste är att vara ledsen, äta mycket goda saker och få sömn, även om dessa basala saker är något av det svåraste att orka med. det blir bättre. men självklart kan en inte komma ifrån det faktum att döden är så jävla brutal, hemsk, orättvis och vidrig att en bara vill gråta.
Känner så mycket med dig! Kramar <3 <3 <3
Vet precis. Jävla sjukdomar och orättvisa. Fint att ni är många och att ni har varandra. Kramar och värme <3
Skickar så mycket styrka jag bara kan. <3 Vet precis hur jävligt det är. Efter flera års cancersjukdom förlorade jag en av mina närmsta och bästa personer i våras, min farfar. Trots att vi har vetat länge att cancern skulle ta honom så finns det ingenting som förbereder en på chocken, smärtan och sorgen. Jag försöker fortfarande lista ut hur jag ska få smärtan att släppa. Den enda trösten är att livet faktiskt går vidare, hur svart det än känns ibland. Och våra älskade bland molnen hade inte velat att vi levde mindre än innan.
åh :'( beklagar verkligen sorgen och önskar dig all styrka! massa kramar!
Åh jag beklagar sorgen. :( När en i min familj gick bort i cancer förra året gick jag och min pojkvän och köpte en byrå på vägen hem från begravningen bara för att unna oss typ. Hjälpte lite för stunden. Och känns som ett knäppt och fint minne. Kram på er!
<3
Min pappa gick bort i cancer för ungefär 1,5 månad sen. Jag förstår precis vad du går igenom och det är inte lätt. Det kommer gå i perioder, så ta vara på den tid när allt känns ok och var noga med att låta dig själv vara ledsen när du behöver det. Kramar!
<3 <3
Bra att ni är många som kan ta hand om varandras hjärtan. Du är grym!
Pusss
Skänker all kärlek jag är förmögen till att ge bort <3 <3 <3 bbys <3
<3
Det spelar ingen roll hur förberedd man är det gör lika ont ändå. Håll om varandra och glöm inte att äta. Du klarar det.
massa kram och stött
<3 <3 <3
Kan inte ens tänka mig hur tungt det är. Vill skicka en massa styrkekramar till dig och hoppas ni kan hålla i allt det fina! Och vilken bra idé med fina färger på mjukt tyg!
Kramar