Igår sa vi adjö till dig.
Jag skriver och raderar igen, för hur ska jag någonsin kunna beskriva en sådan känsla? Hur ska jag beskriva sorgen när någon dör så ung, så levnadsglad? När det känns som att allt rasar inuti, när jag bara vill skrika NEJ DET HÄR HÄNDER INTE VISST HÄNDER DET INTE.
När vi kom till Skogskyrkogården var marken bar. Grågröna fält med nakna träd. Frusen mark och torra grenar.
Efteråt, när ceremonin var slut, kom vi ut till ett vinterlandskap. Jag är varken religiös eller särskilt andlig, men när världen bokstavligen gått från grå och karg till mjuk och vit på loppet av en timme så visste jag: det var ditt sätt att säga: Hej. Jag ser er. Ni klarar det här.
Det fick oss att börja gråta igen.
Du såg hur många näsdukar som gick åt, hur många värktabletter som behövdes för att dämpa huvudvärken – den man får när man har gråtit intensivt. Du såg hur många vi var på begravningen. Hur många du har inspirerat, uppmuntrat, fyllt med glädje.
Du såg hur små som stora händer krampade i din frånvaro.
Du fattas oss.
Massa, massa <3 till er!!
Jeg kondolorer så utrolig mye<3
Skickar massa varma kramar till er <3 tänker på er.
massor massor massor massor av kramar till dig och familjen <3
Åh, fick tårar i ögonen. Skickar varma tankar och kramar <3
Många, många kramar till dig <3
Åh, hjärtat knyter sig när jag läser de här orden. Styrkerkramar i mängder! <3
Åh vad vackert du skriver Flora! Det känns ändå in i märgen! All kärlek till dig!
kram finaste Flora, det blir bättre så småningom. jag lovar <3
massa kramar flora <3
I know the feeling. Styrkekram!!
<3
Känner med er.
Den här texten berörde mig verkligen. Tänker så mycket på er!
fina fina flora. så himla varm och ödmjuk<3
<3
Tusen kramar <3
Vi finns här för dig. <3
Massa kramar!
All styrka och kärlek <3
<3 <3
uendelige internettklemmer.
Skickar massa cyber kramar. <3
skickar en miljon kramar till dig underbara flora. det är en helt ofattbar känsla när någon försvinner. ta hand om dig, det blir lindrigare om ett tag <3
fick en klump i halsen av att läsa detta. fruktansvärt, det här med döden. hur fan ska man nånsin kunna acceptera? men det måste man.
<3
Tusen stora kramar.
Så fint skrivet! Det är precis så…
Grät så mycket på bussen när jag läste det här. Finns inget som är så hemskt som när någon dör alldeles för ung. Brukar tänka att någonstans så lever alltid personen vidare, genom er som älskat. När ni pratar, tänker och minns.
Massa kramar till dig <3
<3
Skickar massvis av kramar till er <3
<3
oändligt många varma distanserande Flora <3
<3