Veckans tema är mens. I reklamfilmerna är mensblodet blått och folk gömmer sin tampong i handen när de ska gå till toaletten. Samtidigt fortsätter popkulturen att reproducera tabut kring mens. Vad tycker du om allt detta? Lider du av mensvärk och har det bästa tipset för att lindra den? Har du frågor kring menskoppen (jag har skrivit om den här), tamponger och bindor? Lider du av PMS? I kommentarsfältet kan du dela med dig av dina mensrelaterade tankar och erfarenheter.
Min förhoppning är att det här ska vara en plats av respekt och omtanke, en frizon där ni kan skriva av er men också ge varandra tips och råd. Eller bara känna er mindre ensamma. För jag vet ju att ni är så himla smarta, empatiska och vettiga.
Tumregel: Om ni skriver en kommentar, försök svara på någon annans också. På så sätt blir inte kommentarsfältet fullt av obesvarade kommentarer.
Det går fortfarande bra att skriva av sig på tidigare veckors diskussionsinlägg, sorg och kärleksrelationer.
Translation: This is a forum where you can discuss certain topics in the comments, in this case menstruation. In the commercials menstrual blood is blue and people hide their tampon in their hand when they go to the bathroom. The taboo of menstruation keeps getting reproduced in pop culture. What do you think about all this? Do you suffer from menstrual pain and have the best way to alleviate it? Do you have questions about menstrual cups (I’ve written about it here), tampons and pads? Do you suffer from PMS? This is a place of respect and concern, a place where you can write about what bothers you but also a place where you can help others. Or just feel less alone.
Annika Norlins (säkert!) sommarprat från 2015 är amazing! Hon pratar massor om PMDS. HETT TIPS!
Hej! Jag säljer min oanvända glittriga (!) menskopp på tradera just nu! Den är från Meluna i stl S, 99 kr & fri frakt! Kom och köp! En jättebra första menskopp!
http://www.tradera.com/item/2805/230233720/menskopp-glittrig-ny-meluna-stl-s-classic
Tipa tips tips! Den här gör jag när jag har mens, inget avancerat bara en massa självkärlek <3 so yummie!
Hej ! Hoppas det fortfarande kikar in någon här som kan hjälpa mig. Jo det är så att jag har min mens två gånger i månaden med 10 eller 11 dagars mellanrum och har själva mensen i 6 eller 7 dagar, blöder därför dubbelt så mycket som det normala. Är det någon som vet något om detta? Varför kan det bli såhär ? Är det normalt ? Jag har bokat tid för att kolla upp detta om några veckor men ville kolla lite med er också :) jag är 15 år och har haft min mens i cirka 1 och ett halvt år och det här med att få den så ofta har jag haft i flera flera månader.
Kramar !!
Hej ! Jag hoppas att det fortfarande kikar in någon här som kan hjälpa mig. Det är så att jag får min mens två gånger i månaden med 10 eller 11 dagar mellanrum och har själva mensen i 6 eller 7 dagar, alltså blöder jag dubbelt så mycket som det normala, är det någon som vet något om detta ? Varför kan det vara såhär ? Är det normalt ? Jag har bokat tid för att kolla upp detta on några veckor men ville kolla lite med er också :) jag är 15 år och har haft mens i ca 1 och ett halvt år, jag har haft så här i flera flera månader.
Kram !!
Hej,
Jag får varje månad så otrolig starka mens smärtor att jag varken kan gå eller stå upp. Behöver alltid sjukskriva mig en-två dagar i månaden pga detta.
Inga värktabletter hjälpa riktigt. Läkarna säga att p-pillar hjälpa men jag vill inte tar några hormoner als.
Någon som har bra tips ?
Katharina, om du inte redan fått svar eller redan provat så rekommenderar jag Naproxen.
Finns receptfritt på apoteket. Det är muskelavslappnande och har hjälpt mig i mina värsta mensvärskdippar!
Hoppas att dom kan hjälpa dig!
Hej,
I’m sure you have replied to this question at some point, but I couldn’t find the answer – where did you buy your menstrual cup? I’m thinking of getting one, but would appreciate recommendations – ordering online, or do they have them in stores? Jag bor i Malmö, so Swedish stores suit me as well :)
..jag är dålig på svenska..!
Tack så mycket!
Hi!
I bought mine from here: http://menskoppen.se/webbshop/page/3 and I recommend it! Liten = small and Stor = big (don´t know if you know this so I’m translating just in case). The recommendation is that if you haven’t had a baby, you buy the small one and if you have had a baby, the bigger one should work.
hej menspeople!!
jag skriver just nu en pjäs i skolan om en person som har en dialog med sin mens och skulle vilja ha lite tips. personen hatar sin mens mest av allt och de grälar länge tills mensen tillslut vinner argumentationen (bc mens e bäst). men jag måste komma på bra argument för varför mens e så fett. jag vill att det ska va coolt och nice med mens, som att alla vi som har mens har någon hemlig klubb. inte att det ska vara något äckligt och pinsamt. fattar ni? någon som har några tankar idéer argument på varför mensen e bäst och inte något äckligt som ska gömmas och glömmas.
Hei, ville bare fortelle om noe skremmende som skjedde meg, men som egentlig ikke var farlig. Jeg pleier å ha ganske lett mens; merker ikke noe PMS, blør lite og trenger bare paracetamol 1 dag max. MEN; en dag fikk jeg en skikkelig krampe som var helt forferdelig, jeg fikk så vondt i magen at jeg ikke visste hva jeg skulle gjøre. Lå på gulvet og vurderte å ringe pappa for å komme og hente meg (er 22 og liksom voksen..) Var kvalm, svettet og krøp inn på dass for å se om det hjalp. Det kjennes intens som om noe renner ut av meg, og så ser jeg at det henger en tjukk klump av … noe.. ut av meg. Jeg fanger det i litt papir og ser at det er en trekant av vev, rosa og gråaktig vev. Jeg begynte å gråte og trodde jeg hadde abortert, selv om jeg er veldig flink med å ta p-pillene til rett tid. Men jeg klarte liksom ikke tro det, så jeg tok med sammen og googlet det. Viser seg at ”uterus casts” er ganske sjelden, men ufarlig. Kroppen ville tydeligvis kvitte seg med hele endometriet på en gang, i stedet for i biter som i vanlig mens. Har skjedd en gang til etterpå, selv om det var svinvondt når det kom ut var jeg jo heldigvis ikke så redd. Tenkte bare å dele erfaringen i tilfelle andre kommer i samme situasjon :)
Herregud! Har skjedd meg to ganger. TAKK for det her!
Men gud, det låter som en jättehemsk upplevelse :o Tusen tack för att du delar med dig, skulle det någon gång hända oss som läser din kommentar kan vi vara lite förberedda. Tack!
Ester, jag har precis samma problem, min menskopp kommer också bara upp halvvägs och när jag då släpper den hoppar den också ut. Den fastnar liksom inte. Skönt att inte vara ensam <3 Men hade verkligen blivit jätteglad om någon hade något knep!
hej alla fina menspeople <3
jag har skaffat menskopp och läst på så känns som jag vet ALLT om den, men jag har ändå aldrig lyckats sätta in den i slidan. jag har kollat videos på youtube med hur en gör men det går inte, den kommer bara halvägs tills det tar STOPP och sen säger det plopp och den hoppar liksom ur. jag har inga problem med att stoppa upp en tampong men använder mest bindor. har också valt minsta storleken så den är inte för stor. någon som har samma problem eller några bra tips? eller är menskoppen helt enkelt inte menad för alla?
tack för svar <3
hej, vet inte om du fortfarande läser, men jag tänker att din livmodertapp nog sitter väldigt lågt så att koppen stöter i den innan den är helt inne. Meluna har en kopp som heter ”shorty” = extra kort och finns i alla vänliga storlekar!
Hejhej! Har också tyckt att det varit mycket svårt att få i den förut men har nu lyckats. Mitt bästa tips är att tvätta händerna och sedan känna med ett finger i slidan var den verkligen ska sitta. Då blir det enklare att förstå hur man ska föra in menskoppen. Om det känns bättre så kan jag säga att det tog flera mensperioder innan jag faktiskt fick in den så känn ingen stress. Kram
tack för alla tips!! <3
Menskoppar fungerar inte för alla, men vad jag vet handlar det om hinder när den väl sitter i slidan. Prova att sitta/stå/ligga på olika sätt. Prova att ha svalt vatten på koppen då du sätter i den, kokosfett (som är ofarligt för kroppen) eller glidmedel. Kanske du kan ha binda när du har mindre mens och prova med koppen när du har mer mens, så kanske det är lättare för koppen att glida. Lycka till! Kram
Efter några år av ätstörningar går kroppen går på sista reserverna och sparar på allt den har. För mig blev mensen ett mål och pepp på att gå upp i vikt och bli frisk. För även om det nu är förjävligt med PMS och stora blödningar så var den dagen då den var tillbaka himla lycklig dag.
Jag känner igen mig i det du beskriver, fastän jag aldrig haft totala uppehåll utan bara väldigt oregelbunden och för det mesta väldigt sen mens. Det är världens största pepp att få mens! Jag klarar att ta hand om min kropp! Min kropp mår bra! Hurra!
Visst vore det spännande om killar ville inkludera sig i den här diskussionen (även om det såklart är vi tjejer som har de bästa erfarenheterna, som delar med sig, hjälper andra och som står ut och kämpar! <3<3<3) Gissar att Flora har (iallafall några) manliga bloggläsare, med eller utan erfarenheter…
Vill bara tillägga att även killar kan ha mens. Det är bättre att referera till kuk- och fittbärare.
Kram
Hej! Jag får jättont i fittan när jag försöker sätta i min menskopp och lyckas därför inte. Har någon annan samma problem? Är det vanligt att en får ont i fittan när en sätter i menskoppen?
hej!!
jag började med menskopp i somras och första gången var det ganska obekvämt och gjorde lite ont! jag insåg snabbt att det var för att jag inte fått in den tillräckligt långt. kan det även vara ditt problem? hoppas du löser sig och att du får andra bra svar på denna fråga!!! :)
MENSKOPP <3
alltså allvarligt, prova! man fattar lixom inte att man blir torr av tamponger innan man börjat använda menskopp! den känns som en del av kroppen när den sitter i (och man har lärt sig den under några mensomgångar). Lunette finns på apoteket och är en jättebra första menskopp! Sen vill jag tipsa om meluna menskopp (googla, är en tysk konstig sida), men deras lilla (stl S) och i modellen soft är så himla bra! Billig också, 150 kr typ. Olika för alla ju, men för mig som har TYP VESTIBULIT så är den grym! Kan bara dra ut den rakt ner utan att det gör ont! <3
Enig, Meluna er kjempegod, har også soft i S og det er ikke noe problem å ta den ut og inn, jeg har også veldig følsomt vestibulum og har hatt vestibulitt tidligere. Tror også de har en som er ekstra kort, og man kan velge om man vil ha pinne, kule eller ring i tuppen (ring ftw!)
Jag har just slutat med mina minipiller efter drygt 4 år. Under den tiden har jag inte haft mens vilket jag tyckt varit skönt. Men nu är det dags att sluta med hormonerna, se om det gör någon skillnad i mitt mående (är lite känsligare i vissa situationer än jag vill vara och tror att det kan ha med pillren att göra). Känns ju lite nervöst att få mens igen, speciellt mensvärk.. Men det blir nog bra, hoppas den kommer igång någorlunda snart så jag slipper gå och undra. Någon annan som inte haft mens, slutat med hormoner och fått tillbaka mensen? Hur mådde ni, var mensen som tidigare för er eller någon skillnad? Mådde ni bra efter att ha slutat med hormonerna eller var det en jobbig övergångsperiod? Kramar till alla fina!
Hej!
Slutade med minipiller i oktober. Hade inte heller mens, och tyckte det var skönt i början. Men sedan började jag tycka att det kändes konstigt, pga a) helt naturlig kroppsfunktion och b) jobbigt att aldrig veta om man eventuellt tillhörde den där procenten som ändå blev gravid. Tog ungefär en månad och sedan kom mensen tillbaka – ganska lite första gången, och därefter precis som vanligt. Tycker det är ganska skönt att ha de där hormonella upp – och nergångarna igen faktiskt (superwoman vid ägglossning och deppig dagarna innan mens). Kände mig lite blank av minipiller ibland, och det är klart, när de faktiskt påverkar hjärnans hormonella centrum. Men kortfattat alltså: inga problem, tog några veckor och mår prima nu. Kram!!
Hej!
Jag är en 22 årig tjej som har sådan vidrig mensvärk. Detta har pågått under fyra år och när jag har mens så känns det som någon hugger med en kniv i min livmoder. Jag gråter och gråter och känner att jag behöver kräkas/kan inte ligga ner men kan ändå inte stå på benen. Detta låter sjukt när jag skriver ner det men jag vågar ändå inte söka hjälp för detta? Folk i min närhet säger att jag ska gå till ungdomsmottagningen. Men jag har värsta spärren och vågar inte gå dit pga tror att de inte kommer att tro mig. Att de kommer att ge mig ppiller istället och tipsa mig om att ”ta en promenad”. Om det händer kommer jag bryta ihop totalt. Hur finner jag modet?
Jag känner igen mig i det du berättar. Jag ligger på golvet och gråter och skriker tills jag kräks efter ett par timmar innan det lättar. Jag vågade inte heller söka hjälp först, innan jag såg min familjs chockade ansikten, och det är verkligen det bästa jag har gjort. Jag skrev ett mejl till in ungdomsmottagning och fick ett möte med en läkare två dagar senare. När jag berättade hur det var frågade hon mig hur jag ville bli hjälpt. Jag fick naproxen och starkare alvedon på recept och hon sa att jag skulle höra av mig om det inte hjälpte, för det finns starkare, morfinliknande tabletter man kan ta i så fall. Hon sa också att jag skulle ta kontakt med en sjukgymnast på vårcentralen och be att få en TENS-apparat. Det är plattor som man fäster på magen eller ryggen och som stör ut smärtsignalen eller i alla fall distraherar lite med små elektriska impulser. Jag har inte haft mens sen jag fick den så jag vet inte om det fungerar eller inte, men vad jag vill säga är att de kommer att tro på dig och du kan inte ha det såhär! Du har rätt att leva ett normalt liv och må bra fastän du har mens. Man kan absolut ta med någon om det känns jobbigt och nervöst, men se till att du tar dig iväg. Lycka till!!
Du ska verkligen inte behöva ha så ont varje månad. Har själv i perioder sån värk du beskriver, och det går bannemig inte att leva normalt på något sätt de dagarna. Jag har hittills inte sökt hjälp, eftersom att så fort jag börjat tänka tanken har det gått in i lugnare perioder. Istället har jag kört på medicin medicin medicin (ibuprofen är bättre än paracetamol, men typ naproxen är också bra!!), varm vetekudde, fosterställning i sängen och försöka att kämp aig igenom smärtan lite stegvis. Har också några övningar jag gör ibland när det går, den bästa är att man sätter upp ett ben på ett högt bord, står ganska nära med kroppen och gungar lite fram och tillbaka mot bordet. Det får livmodern att slappna av lite, och dessutom får hjärnan något konkret att fokusera på istället för paniken över smärtan.
Men alltså, du måste söka hjälp, hur jobbigt det än känns. Förstår verkligen rädslan för att inte bli tagen på allvar, men du kan inte ha det så här. Har du kanske någon kompis du kan ta med dig? Alternativt bestämma en fika eller häng mes en kompis efteråt, så om du råkar ut för ett dåligt bemötande kan du prata av dig med någon och typ känna vad som kändes fel, så kanske du är mer redo att göra flera försök.
Hoppas verkligen att det löser sig, du ska inte behöva lida så! Kram!
Lina: Du ska inte behöva ha så ont! Det är du och BARA du som kan avgöra hur din verklighet ser ut. Om någon säger att du överdriver eller inte tror dig så är det deras problem. Dom kan ju inte gå in i din kropp och uppleva hur det känns. Mitt tips är att fråga nån kompis om dom varit hos en bra barnmorska/gynekolog och gå till den. Stå på dig om du inte vill ha p-piller. Läkare och barnmorskor har en tendens att vilja ha en ”quick fix” och då är ju p-piller bra för det går lätt och snabbt. Be dom ta hormontester, kolla värden osv och känner du att du inte orkar/kan stå på dig så ta med en vän eller någon annan som stöd. Det är din kropp och du har rätt att få den hjälpen du känner att du vill ha. Dom kan inte tvinga dig att ta p-piller om du inte vill och dom är skyldiga att hjälpa dig för det är deras jobb.
I kombination med traditionell medicin kan du gå på akupunktur och yoga mot mensvärk. Det är effektivare än vad man kan tro:) Lycka till
Hej! Jag tror inte att din mensvärk är ovanligt kraftig. Kanske är det så att de i din närhet äter p-piller? Läs på om mens och om vad det är som händer i kroppen. Jag tycker absolut att du kan gå till ungdomsmottagningen för att få tips. Men var inte orolig. Det gör ont att ha mens.
just a little advice that might be helpful for some of you. I try to avoid medicaments whenever possible but every month I’m suffering for three days. Feet, legs, belly, back and breasts. But something that helps me a lot is to put a wet towel (yes it’s uncomfortable first) and on the top of it a hot-water bottle. The vapors are going ”into” your belly and it is much more sucessfull than just a hot-water bottle. I think that I learned to deal with these days where my body shows me that I’m a woman so much better. but it still hits me everytime. I try to do some yoga and relax and I suffer. Because it hurts. I really suffer and it’s ok. Because I know it will be over again. That I’m strong enough and my body is a blessing.
Har en fråga om menskopp! Har varit sugen på att testa en sååå länge, men blir inte riktigt klok på det här med storlek. Vad räknas ens som ”normal” blödning och vad är ”riklig”? Jag vet ju bara om min egen mängd liksom, så för mig är ju det normalt, haha. Jag använder nu tamponger, och första två dagarna har jag oftast OB:s rosa ask, dvs super, och ibland blöder jag igenom dem på bara några timmar. Sen på fjärde dagen kan jag gå med en tampong storlek mini i upp till 6 timmar utan problem. Hur ska jag tänka då med menskopp och storlek? Är 20 år, haft mens sen jag var 14 och har inte fött barn.
Jag köpte den större storleken och jag blöder typ lika mycket som dig. Det har fungerat hur bra som helt och det har inte läckt igenom. Men även när du blöder lite så gör det inget om man har en stor menskopp. Dessutom behöver man inte oroa sig över att den blir full och rinner över.
Jag tyckte dock att den såg enorm ut när jag köpte den, men jag har inte haft några problem med att sätta in den alls.
Halloj alla!
Orkar tyvärr inte läsa igenom exakt alla 60 (hittills) kommentarer, så vet inte om någon annan har tipsat om detta innan, men så:
Jag skulle vilja testa om en magnet som heter mn8. Då undrar ni säkert ”men vad har det med mens att göra?” jo, denna magnet har faktiskt väldigt mycket med mens att göra då den, tro det eller ej, tar bort menssmärtor. Jag vet att det låter helt jäkla sjukt, men det är sant.
För ett år sedan kom jag över denna lilla magnet, läste om den på internet, och jag med mina jättemenssmärtor tänkte att det måste vara för bra för att vara sant. Jag försökte hitta så mycket fakta om den som möjligt, men det var nästan omöjligt. Hittade totalt 3 recensioner (en på svenska och två på engelska) som alla tre tyckt att den var jättebra. Så baserat på min magkänsla och dessa recensioner beställde jag hem magneten, och.. den funkade!
Denna magnet består av två delar, en större typ päronformad del och en mindre rund del. Den päronformade delen sätter man innanför trosorna, uppe vid lilla rosetten (så inte nere bland blodet eller så) och den runda delen sitter på motsatt sida och tillsammans hålls de uppe.
Jag har som sagt personligen testat denna lilla manick och den funkar verkligen. Den är lite dyr, tror den kostade 420 kronor när jag köpte den, men den funkar. De enda gångerna som den inte funkar är när jag får sådan sjuk mensvärk att inte ens mina värktabletter funkar. Ibland får jag sån mensvärk att absolut ingenting funkar, och då funkar inte magneten heller. Men typ 75-80% av tiden funkar magneten helt och jag behöver inte ta några tabletter alls, vilket jag tycker är en väldigt bra förbättring. Förr käkade jag säkert 10-15 tabletter per mensomgång (min mens varar runt 10 dagar), något som inte kändes så kul då en kompis av mig har fått magsår av de enda tabletterna jag käkar (naproxen). Nu käkar jag typ max tre per mensomgång.
Så, eftersom mn8 funkade för mig så vill jag gärna dela med mig. Jag vet att det låter helt sjukt, var också väldigt skeptisk när jag först skulle testa. Dock så kan jag givetvis inte garantera att det funkar på alla (eller ja, nu säger jag det som står på förpackningen), men om den funkar så blir det verkligen en investering. Är personligen väldigt glad att jag slipper proppa i mig så mycket kemikalier i form av mediciner och min plånbok blir även glad eftersom värktabletter faktiskt är ganska dyrt.
Om ni har några frågor så kan ni maila på [email protected]. Jag förstår om typ hela det här inlägget låter som en reklam, men det är det verkligen inte, jag har ingenting med företaget som säljer eller nå företag som producerar, jag är bara så glad att det funkade för mig så jag försöker sprida det så mycket jag kan. Puss och kram.
Det där är bara ren placebo. ”Magnet healing” har aldrig haft någon bevisad effekt öht.
https://gullibilitykills.wordpress.com/2010/11/03/mn8-a-science-free-solution/
alltsåååååå. jag får mens JÄTTEOFTA. enligt min menskalender (som brukar stämma rätt bra) kommer jag att få mens 17 gånger år 2015?? hallå eller??? det vill jag inte ha. mellan sista mensdagen och första mensdagen är det ca 18 dagar. vet någon om man kan fixa så att man kan ha mens mindre ofta? hjälp
Har också en fråga. Hur vet jag om jag har pms? Får samma symtom hela tiden. Men det är alltid ett par dagar innan eller under mensen. Inte två veckor innan som jag läst/hört.. Blir så deppig och ångestfylld varvat med arg och sur. Blir megauppsvälld och får ofta ont i magen/frossa. Men lider mest av humöret eftersom jag är ångestladdad rätt ofta ändå och tycker väl det räcker… Hur tar jag reda på om det är pms? Och finns det något som minskar/lindrar mina besvär? Kan inte äta p-piller eftersom min mens är fett i obalans så vågar inte.
Svar till Lovis! Det du beskriver låter precis som PMS. Det varierar väldigt hur lång tid innan/under mensen som man har besvär med PMS. Generellt kan man säga att besvär kan uppstå från ägglossning (ca 2 veckor innan mens) och ända fram tills mitten på mensen ungefär. Det allra vanligaste är att man har problem ungefär 5-7 dagar innan mensens start och mår bättre (åtminstone psykiskt) ungefär 1-2 dagar in i mensen. Problem med nedstämdhet, irritation, buksmärta och att känna sig svullen är vanliga symtom som du beskriver. Det finns även en mer allvarlig variant av PMS som heter PMDS (premenstrual dysforic syndrome) där den drabbade kvinnan känner sig mycket nedstämd och låg (likt en depression) 7-10 dagar innan mens. Har du allvarliga besvär av din PMS som påverkar din förmåga att gå i skola/jobba/göra saker som är viktiga för dig, kan det vara värt att gå till din husläkare eller gynekolog och höra vad de tycker. Det finns inget specifikt test för att se om man har PMS/PMDS, utan man brukar få föra dagbok över mensen för att se att symtomen verkligen är kopplade till menscykeln, samt utreda hur pass hindrad man blir i sin vardag av besvären. Vissa läkare rekommenderar antidepressiva av typen SSRI, att ta 2 veckor i månaden i slutet av menscykeln. Hoppas du blev lite klokare!
Lovis: Så vitt jag vet finns det inget ”test” för att kolla om man har pms. Skulle vara hormontest i så fall men alla har så olika värden och påverkas så olika av hormoner så det går nog inte att säga. Låter som att du har pms. Så som jag har förstått det så kommer pmsen några dagar till en vecka innan mens och för mig blir det bättre så fort jag får mens. Testa att beställa hem en kräm som heter progesterall. Det är naturligt progesterone och hjälpte mig mycket med min panikångest som jag kunde få innan mens. Tydligen beror pms och mensrubbningar ofta på för låga halter progesteron och för mycket östrogen. Yoga hjälper också…man blir lugn och det hjälper mot mensvärk.
Anonym med ätstörning. Vet precis hur du känner. Är 22 också och har haft mens utan uppehåll i högst 1 år totalt pga haft anorexi. Nu kan jag inte gå ner i vikt utan att mensen blir lidande.
Och en parantes till dig.Tänk på hur stark du är. Jag ser oss med ätstörningar som bara starka och målmedvetna människor, hur skulle vi annars ha kunnat pushat vårt liv till så extrema, fruktansvärda gränser. Och att en får hitta den där styrkan igen någonstans bland alla demoner och spöken. Nu svävade jag iväg (förlåt) men puss och kärlek
Jag har en extremvariant av PMS som bara nån procent av alla kvinnor som har ”vanlig” PMS. Jag hatar det. Och jag älskar min mens. Min mens kommer som en befriande röd flod. För en vecka innan mensen kommer känns det som om jag ramlar ner i ett svart hål. Jag gråter varje dag. Känner mig värdelös. Känner mig extremt ensam och är övertygad om att jag kommer misslyckas med allt jag företar mig, och att jag har misslyckats med allt jag företagit mig. Det är obehagligt. Jag blir en annan person av hormonerna som spökar. Och det GÅR inte att tänka att ”det är ju inte jag – det är bara för att jag är i denhär delen av menscykeln som jag känner såhär” för att mitt psyke blir så genompåverkat. Jag har lovat mig själv att aldrig ta några avgörande beslut när jag har PMS, jag undviker att umgås med människor för att jag vill inte att de ska se den sidan av mig. Jag längtar efter mensvärken som kommer några timmar innan mensen. Och när mensen kommer försvinner dimmorna – och jag tänker – det är inte möjligt att jag mått så dåligt. Hur kunde jag tänka så? MITT LIV ÄR JU SÅ JÄVLA FETT och JAG KÄNNER LIVSLUST SÅ IN I HELVETE. JAG KAN ALLT!
Har du kollat sköldkörteln? Har du fel på den kan din PMS förvärras.
Hej! Ville bara skriva lite info jag har samlat på mig! Har med menskopp och tycker det fungerar super! Men sen jag slutade med p-piller och gick över till kopparspiral (preventivmedel utan hormoner) har min mens blivit kraftigare och det gjorde att min första menskopp inte alls fungerade. Hade den lilla, eftersom det rekommenderades för min ålder (23) och att jag ej har haft barn. Sen hittade jag ett forum där någon annan rekommenderade oss med lite mer flöde att köpa en större storlek! Det bästa tipset någonsin! Innan kunde jag inte sova hela natten utan att det hade läckt, men nu med en större kopp går det hur bra som helst! Använder faktiskt bara den stora, för den passar mig mycket bättre. Tips nummer två är, ät magnesium-tabletter! Fick den fina serieboken ”kvinnor ritar bara serier om mens” i julklapp och där var en fantastiskt fin serie om vad som händer i våra kroppar och där var tipset att i vecka tre äta magnesium-tillskott, då det kan minska en mensvärk. Sjukt bra tips!
13 år var jag*
När jag var yngre så hatade jag mensen.
Fick den när jag var 23 samma dag jag skulle sovs över hos en kompis. Vi som tre i hennes våningssängar & kommer i håg att det blev en fläck på hennes säng så jag hade blödigt igenom lakan, bindan & allt. Tyckte de var så pinsamt.
Minns att jag tyckte de var läskigt när Anne Frank fick mens i filmen & att så fort de var men i någon annan film lr ungdom serie så tyckte jag att de var jobbigt.
Har aldrig haft ont, men tyckte de var jobbigt att behöva byta om i gympa hallen, att inte kunna bada å så. Att de blev så tydligt när jag hade de.
Nu älskar jag min mens, tycker om när jag får den, är stolt & tycker inte den är så krånglig har en väldigt avslappnad inställning till den och kan prata om den med vänner, familj & pojkvännen.
Kör med menskopp dag tid & binda natt tid. Märker den knappt.
Vet att många måste kämpa med smärtor & så förstår att de måste vara väldigt jobbigt! Ni är så starka och kämpar på ni är väldigt grymma! <3
Mina tips är att alltid ha bindor i väskan & i badrummet så om någon behöver som är på besök lr som du tex är & fikar med kan få, lr om din mens kommer plötsligt oavsett så är det väldigt uppskattat att alltid vara lite förberedd.
Jag tar aldrig tabletter så långt det går att istället om du endå är hemma försöka ligga på speciellt sätt ha värmekudde både mot ryggen och en mellan bröst/mage eller rakt på punanin. Värmer upp och spänningar släpper.
Jag brukar frysa ganska mycket veckan lr dagarna innan, känner mig hängig och nästan febrig, så då brukar jag bunkra upp med varm god krämig mat som liksom värmer upp innefrån & hjälper kroppen med extra energi. Choklad & mycket varmt honungs te.
Hej alihopa!:) Undrar om nån annan här har endometrios? Jag har det och har testat flera olika p-piller, även minipiller men jag mår så dåligt av dom att det inte känns värt det. Undrar om nån av er kanske är i samma sits och hur ni tänker kring det hela. Är det bättre att må bra och vara glad nu, och bara ha svinont en vecka i månaden(har fått värktabletter utskrivna iaf) men samtidigt riskera att inte kunna få barn i framtiden och få betydligt mer problem, kronisk smärta osv. Eller borde man bara trycka i sig de där p-pillrena och härda ut? Hur tänker ni andra med endometrios??
Hellu :)
Jag har inte uttalat fått diagnosen endometrios utan diagnostiserat mig själv med detta men väntar just nu på att få en tid hos en specialist. Jag satte in en hormonspiral (jaydess) för några månader sen, under den tiden var jag ett hormonellt vrak, fick psykbryt, ständig mens + djävulsk mensvärk, så jag stod bara ut i en månad, det visade sig sedan att min livmoder hade under hela den här perioden försökt trycka ut spiralen, inte konstigt att jag hade ont… Efter spiralen provade jag minipillret cerazette, stod ut ungefär en månad där också, hade inte överdrivet mycket mens men mådde så otroligt dåligt psykiskt.
Hormoner är skit, det har jag tyckt hela tiden och efter mina försök med både spiral och minipiller ska jag nu ta tag i det här på riktigt. Jag tänker inte nöja mig med varken helvetessmärta en vecka i månaden eller humörsvängningar pga hormoner!
Vad har du fått för värktabletter utskrivna? Hur fungerar de?
Har du gjort en titthålsoperation?
Vad säger läkarna som du träffat?
Du får väldigt gärna berätta så mycket du kan/vill/vet :)
Jag tänkte lite på det här med mensshaming. Mens har alltid varit något som alla vet vad det är men ingen får prata om det. För det är tydligen äckligt, det är iaf vad jag på ett diskret sätt har lärt mig. Jag önskar att under mellanstadiet (och kanske tidigare) hade diskussionerna om mens varit fler och mer avdramatiserande. På min skola fanns det bindor på toaletten i tjejernas omklädningsrum, vilket var jättebra men en ville inte använda dem pga rädslan för att någon annan skulle upptäcka att en hade mens. Jag känner fortfarande mig nervös när någon frågar mig om mens. Gömmer fortfarande tampongen i handen. Rädslan och skammen har släppt så sjukt mycket sen jag gick på mellanstadiet och vi hade samtal med skolsköterskan men den finns fortfarande inpräntad långt långt in. Det är så fel att det ska behöva vara så här för mens är en av de mest naturliga grejerna i världen!
Det sista jag vill säga är tack till alla er som skriker ut MENS. Ni som normaliserar och lyfter mensen. Ni får oss andra att våga ta modiga ministeg. TACK <3
Jeg har akkurat begynt å skrive masteroppgave om prevensjonsmidlers ankomst, hvordan de ble mottatt i samfunnet (oppfunnet i USA) og hva slags helseeffekter man snakket om på 1960-tallet. Dette er veldig spennende! Til og begynne med inneholdt p-pillen mye sterkere dose hormoner enn den gjør idag. Men aller først (på 1950-tallet) ble den markedsført som å kunne hjelpe ”vaginal disorders”, eller altså ulike problemer med mens. På 1970-tallet begynte man å snakke om hva p-pillen effekter var på hud, hår, hormoner, psyke, mens, osv.
Jeg har prøvd menskoppen et par ganger, men syntes den var forferdelig vond å få ut siden den fungerte som en propp og det liksom ble et vakuum når jeg skulle ta den ut. Jeg forsøkte å bøye den og klemme den sammen, men det føltes fortsatt sånn jeg forestiller meg at en fødsel føles… Noen som har tips?
Om man inte vill äta en massa hormoner av olika anledningar, eller orkar experimentera med olika medel för att man mår dåligt eller får konstiga biverkningar av alla olika preparat, så har barnmorskan, ungdomsmottagning, läkare osv ett ansvar att lyssna till patienten och kunden! Jag som många andra (antar att detta är ganska vanligt) blir bemötta med antagandet att man vill äta p-piller etc som preventivmedel eller smärtlindring utan att bli informerande om olika alternativ. Det allra bästa vore om detta kunde förändras på alla kvinnokliniker och att de problem i vardagen som ex. mensvärk kan orsaka skall tas på allvar! Så ställ krav! Ju fler som ställer krav desto lättare att ändra på systemet. Jag tog ut min p-stav ganska nyligen pga, blev hel knäpp av den, och blev för första gången informerad om olika sätt att lindra värken, utredningar etc. av en barnmorska som tog mig på allvar! Det var så skönt, att äntligen få tas på allvar utan att bli p-piller informerad som det enda alt. jag har under 10 år ätit och haft olika p-preparat och nu äntligen som 24 åring så känner jag mig hormonellt stabil och mår så bra! mensvärken finns fortfarande dock, men den är inte lika besvärlig som den var för några år sedan, och jag skall söka ytterligare hjälp och insistera på någon form av värktabl. istället om värken blir icke hanterbar igen. Så alla som känner sig osäkra där ute i mens och preventivmedel djungeln våga ställ krav på er läkare och fråga! Det är inte meningen att vi mensbärare ska må dåligt eller behöva bråka sig fram för att få testa andra alternativ eller p-piller. Alla mina vänner har liksom jag alltid blivit bemött av ett motstånd och ifrågasättande om man lider av en eller fler biverkningar etc.
Vill också bara tillägga att mini-piller, p-stav eller vad man nu har eller vill ha är ett bra alt. som preventivmedel etc för de som det fungerar på, min poäng är att informationen som ges ut på många olika kliniker är limiterad och stereotyp!
Puss på er alla !
jag fick min första mens när jag var tolv år gammal, och nästa gång den kom var sex månader senare. sen tre månader. sen kom den två månader på raken, sen tog det sex månader igen. sen tre. så fortsatte det tills jag var sjutton år då den försvann i mer än sex månader. många kompisar sa att jag ”hade så himla tur som slapp mens så ofta” men själv var jag jätteorolig. varför var den så oregelbunden? var jag sjuk?
trotsade min svåra mensskam och gick till UMO. berättade om mina problem och fick under flera månader framöver göra en utredning. Det visade sig att jag hade PCOS, vilket förklarade allt: min oregelbundna mens, min svåra akne i ansikte och på ryggen, min snabba metabolism, varför jag kan bygga muskler så snabbt, mina konstiga mörka hårstrån på magen mm. nu går jag på p-piller som blivit min räddning (det tär så fruktansvärt att gå med ovissheten om när mensen ska komma, om en är gravid mm.) som även hjälpt mig ENORMT med min akne. vill bara slå ett litet slag för p-piller som i flera fall förbättrar kvinnors liv.
däremot kämpar jag mot en ny slags skam. jag känner mig oduglig som kvinna. vet att det kan låta töntigt, men min kropp har en huvudsaklig biologisk uppgift: att producera ägg och släppa det en gång per månad. min kropp klarar inte ens av det. jag är ung och vill inte ha barn på nästan tio år, men ändå är jag rädd att det inte kommer funka. min kropp känns defekt.
Hej! Jag måste bara svara dig då jag nyss fått veta att jag också har pcos! Jag har alltid haft regelbunden mens fram till för ett år sedan (fick mens när jag var 12, nu är jag 22) då den slutade komma som den brukar. Plus att jag började må fruktansvärt illa och hade magsmärtor. Hade mens endast fyra gånger förra året. Sedan (efter ett fruktansvärt nonchalant och otrevligt bortviftande gynekologbesök) fick jag veta att jag har denna hormonrubbning. Och jag känner igen mig SÅ i det du skriver om skammen i att vara oduglig som kvinna! Jag hatar det! Nu äter jag p-piller och det är GULD. Ingen magsmärta, inget illamående. Dock skäms jag över min odugliga kropp och jag är rädd för vad som ska hända med mig om jag slutar äta Yasmine. Kommer jag bli hårig? Kommer jag bli tjock? Kommer jag få acne? Kommer jag ha outhärdliga magsmärtor?
Men en sak är positiv med pcos och det är att vi har en stor äggreserv och kvinnor med pcos brukar få en någorlunda fungerade menscykel efter 35 års ålder! Vilket innebär att vi är fertila lite längre. Så oroa dig inte över barnlöshet, det finns god chans att få barn i framtiden!
Ta hand om dig
Jag har mens precis just nu och har precis köpt mig en menskopp! men huvaa, var det är svårt att få in den? antar att jag spänner mig, det är ovant med nya föremål i muffen! någon som har något tips på att få in snitsen på föra in menskoppen? hur många mensperioder tar detta innan man blir bra på det?
P.S HUR FIN ÄR INTE ILLUSTRATIONEN PÅ MENSEN? omgaaaahd, så himla fin!
Det tog några månader innan jag blev ”expert”.. men jag tycker det hjälper att liksom snurra den på plats när man väl fått in den en bit. För att kunna få in det öht så måste man ju vika koppen, men sen när man fört in den och låtit den fyllas med luft kan mana ta tag om sidorna av hoppen och snurra den t.ex. inåt tills den sitter rätt och bekvämt.
Jag lyckades första gången jag försökte! Det är lite som att sätta in en tampong bara att du måste hålla den vikt. När du fått in toppen så kan du flytta ditt vikar-grepp lite nedåt och föra upp den lite till, flytta fingrarna neråt och föra upp lite till, tills hela är inuti. Då kan du peta till den med ett finger så det sitter tillräckligt långt upp! Jag brukar alltid sitta på toaletten när jag gör det, tycker det är lättast att slappna av i musklerna då!
Jag köpte en menskopp för ett tag sen men jag har väldigt svårt att få in den. Alla skriver att den är så fantastisk och jag tror verkligen att den är det, men hur får lyckas man få in den? Har någon något bra knep?
Det finns bra instruktioner på nätet, t.ex. https://www.youtube.com/watch?v=G5I8XZ6Yl-A
Jag plattar först till menskoppen och viker den sedan dubbel innan. När jag fört in nästan hela så släpper jag och låter menskoppen expandera, och snurrar den sen några varv för att få den på plats och se till att den blivit fylld med luft. Hoppas det går att förstå… :)
Jag tyckte faktiskt om att ta p-piller, i alla fall dom första jag fick utskrivna. Enda skillnaden jag märkte med dom var att min mens blev så mkt mer hanterbar. Blödde inte lika mkt och mensvärken försvann. Nåt år senare bytte jag pga ville ha några som skulle hjälpa mot min acne också, och oj vad mkt finare hy jag fick! Men jag tror också att det var delvis pga dom jag mådde väldigt dåligt psykiskt, samt att min sexlust försvann i princip helt. Har slutat ta dom nu sen typ december och tar nu inga p-piller alls, mår nog som vanligt igen. Och mensen är fortfarande hanterbar, yay! Tyvärr inte lika fin hy som innan och ibland mensvärk men ändå okej, inget överdrivet. Vet att p-piller kan göra mkt dåligt (som det ju gjorde med mig) men ibland kan dom nog vara okej ändå tror jag.
är i exakt samma sits förutom att jag inte har slutat med p-piller dock. Har så mycket bättre hy och äntligen så är jag hyfsat fri från min monstermensvärk och jag vågar inte sluta med p-piller? Innan var det varje gång mensen kom hemma minst två dagar från skolan/jobbet och det funkar liksom inte :( dock är sexlusten aningen minskad vilket sugersugersuger. Men vågar inte sluta för orkar liksom inte med värken? :/
Om du vill sluta kan du ju testa och se vad som händer! Jag har mycket mindre mensvärk nu, brukade också stanna hemma från skolan förut just pga mensvärken men nu får jag det inte varje gång jag har mens och när jag får det så räcker det att ta en ipren så går det över efter ca en timme. Kanske blir det så för dig också? Du kan ju börja med p-piller igen om du skulle ångra dig. Eller prata med en barnmorska som kanske kan skriva ut nåt annat åt dig om du vill fortsätta ta! Finns hjälp att få, kom ihåg det!
Hej.
Jag är 15 år och har inte fått min första mens än.
Allt drog ju igång i fyran/femman, och redan i sexan hade alla mina tjejkompisar fått mens. Nu känner jag inte en enda person som inte fått sin första mens. Detta är väldigt jobbigt, jag känner mig så liten och nu börjar ju folk också förlora oskulden. Självklart börjar jag också tänka att snart är det min tur att ligga för första gången, men eftersom jag inte fått min mens än och därav inte är könsmogen, och inte är ”redo” för sex (enligt min kropp) så känns det så jävla surt. Jag känner mig som ett barn. Jag vill känna mig som en kvinna, en vuxen. Inget jävla barn. Såklart kan jag ju ha sex ändå om jag vill, men det känns inte rätt. Det känns som att jag lurar min kropp att jag är äldre än vad jag är, även fast jag nu faktiskt är byxmyndig och kan ha sex.
Och jag VET att det inte är najs överhuvudtaget med mens, och mina vänner säger hela tiden; ”Men du, var glad att du inte har fått det! Njut! Passa på att njuta!”. Men det går inte. Det går verkligen inte att njuta. Jag ljuger när jag pratar med bekanta om mens, och säger att jag absolut har fått mens och hej o hå.
Mamma fick mens när hon var 17, vilket = två år kvar typ. Fyfan. Det allra värsta är att det inte går att göra någonting åt detta. Inget. Bara att vänta.
Och dessutom, jag känner mig så mogen på andra sätt. I huvudet är jag typ 30 och mycket mer mogen än många av mina vänner. Och jag har ju bröst och könshår osv. Men ingen mens.
Vet inte alls vad jag ville få ut av detta, det är bara förjävligt.
Kram till er alla iaf <3
P.S svarade inte på någon annans kommentar här p.g.a. inga egna erfarenheter el. liknande. Sorry. D.S
Jag var också sen. Det sög verkligen. Låg ändå med min dåvarande pojkvän och det gick galant, men förstår ändå vad du menar. Jag var tunn som en sticka och ville helst inte ta av mig bh:n och längtade helt sjukt mycket efter att få känna mig kvinnligare. Min skolsyrra var en ängel och skickade mig till en läkare när jag var 15, fick primulot nor utskrivet, har du hört något om det?
och juste,jag glömde säga: fick ju min mens när jag var 17, hade knappt sexlust innan dess, när jag var 18 började jag bli kåt på riktigt och träffade även min kille då som jag låg med. tycker det var väldigt bra för mig att vänta när min kropp inte var redo trots att andra hade sex och tyckte det va skönt! men det där är säkert olika, en del är söker superkåta trots att de inte fått mens!
heej! fick också min mens när jag var 17! inget konstigt med det. inga läkar/um besök innan eller så. ps man kan använda menskopp från första början, tamponger torkar ut fiffin och bindor är inte alltid det mest bekväma. och om man ändå så småningom ska lära sig att sätta in en tampong så kan man ju skippa det och köra menskopp tycker jag :)
Min mens kom igång när jag var 17, jag var så sjukt orolig att jag aldrig skulle få den, men när jag fick den satte man rutinerna snabbt och det kändes inte alls som en big deal. Efter ett tag stannade den av rätt länge, men då gick jag till ungdomsmottagningen och fick piller utskrivna som kickade igång den igen! Våga gå till umo, de är så gulliga och snälla! Puss och dont worry
Hej!
Jag vill bara säga, oroa dig inte! Jag fick mens på julafton (när jag tittade på kalle anka haha) i 9:an, vilket innebar att jag var 15 år och kände mig precis som du, ensammast i världen och senast av alla kompisarna. Tyvärr är det som alla säger, försök njuta (fastän jag vet att det inte går) när man är i din situation. Du behöver inte oroa dig. Det kommer tids nog, försök inte tänka på det så mycket.
Och herregud, du behöver inte ha fått mens för att kunna ha sex! Jag förlorade min oskuld och hade pojkvän som jag hade regelbundet sex med innan jag fick mens, så det är ingen fara. Du behöver inte berätta det för killen/tjejen som du vill ha sex med heller, det är ju ingenting dom har med att göra ändå! Glöm dock inte att skydda dig med kondom om du har sex med kille, för det kan ju hända att du ska få din första mens och blir gravid i samband med sexet om du förstår vad jag menar. Så använd skydd oavsett om du fått din mens eller inte.
Låt inte det hindra dig i livet att du inte har mens, du kan göra allt som du vill ändå :) puss på dig!
Absolut bästa botet mot mensvärk är definitivt orgasmer. Sjukskriv dig och onanera hela dagen om så behövs.
Tack vare ditt inlägg om menskoppen så skaffade jag en och har haft den i cirka ett halvår nu! Älskar den, ny bästis absolut.
Jag bor i Japan just nu och här är det supertabu och pinsamt och hela köret, hemma gånger tusen. Varje gång jag köper tamponger på butikerna här får man dem i en svart mycket diskret ogenomskinlig plastpåse, igentejpat med massa tejp så att ingen ska se vad man har köpt.
Fy vad hemskt att det ska vara på det här sättet! Har du försökt att själv ändra på det? Genom att säga nej tack till den svarta påsen eller på något annat sätt skylta med att det faktiskt är något naturligt. Kanske är megajobbigt då du går helt emot normen där, men jag tänker att det kanske väcker tankar i din omgivning som gör att fler börjar ifrågasätta. Kram
Jag har haft mens ca 220 gånger vid det här laget och är lyckligt lottad som aldrig har mensvärk. Det jag däremot har problem med och som bara blir värre med åldern, är PMS. Humöret är åt helvete och mina redan för stora bröst blir ä n n u större, ömmar och är i vägen. Hatar PMS.
Jeg begynte å gå på minipiller (Cerazette) i sommer og menstruasjonen min forsvant i fem måneder, så kom den og varte i ca 1,5 uke, og nå har det gått en mnd og jeg har ikke fått ny. Er det noen her som har gått på cerazette og har fått en jevn menstruasjonssyklus etter hvert? Ikke nødvendigvis typ hver måned, men har en viss forutsigbarhet? Jeg har faktisk ikke hatt så mange bivirkninger av pillen, og vil gjerne fortsette, men om det innebærer at mensen forsvinner helt/kun kommer hvert halve år vet jeg ikke hva jeg skal gjøre. Ikke at jeg liker å ha mensen, det er fantastisk deilig å få slippe å ha mensen hver måned <3 men det er nok ikke så bra for kroppen i det lange løp! Noen med cerazetteerfaringer?
Jag åt cerazette från det att jag var 15 till 23, med några månaders uppehåll ett fåtal gånger. Hade ”mens” typ 2 ggr om året och hade inga biverkningar alls. Har nu kopparspiral sen några månader tillbaka och min riktiga mens kom tillbaka direkt, vilket jag tar som ett tecken på att min kropp ändå fungerar som den ska trots mensuppehåll på typ 8 år :)
Hej! Jag äter också Cerazette, tog mitt första piller vid mensen för drygt två år sedan och sen dess har jag inte haft mens över huvud taget. Inte ens en liten blödning. Men vet andra som ätit dessa och haft tvärtom – mens i flera månader i streck. Det där med om det är farligt i det långa loppet eller ej – vet faktiskt inte, jag har inte lidit av det än, men prata med din barnmorska om du är osäker tycker jag! <3 Däremot tror jag att jag får många andra biverkningar, som t.ex. humörsvängningar. Men det vet jag ju inte om jag inte slutar med dem, och just nu känner jag inte att jag vill det eftersom graviditet är ett big nono. Finns såklart andra sätt att skydda sig på, och hade jag inte haft pojkvän hade jag slutat med dem och istället varit stenhård på att använda kondom. Men vi har ju sex så jäkla ofta att det i längden blir dyrare med kondom, nu när Cerazette är subventionerat igen (bäst <3). Snart är vi ju för gamla för att hämta gratis på ungdomsmottagningar :(
Jaja ville bara prata av mig lite om mina Cerazette-erfarenheter. Puss & kram!
Hej! Jag har käkat cerazette i 3,5 år, mensen (som redan var väldigt lite) var lite oregelbunden i början men började försvinna mer och mer och några månader efter jag startat var den borta helt och har varit det nu i över 3 år! Så himla skönt tycker jag rent spontant, men har också funderat på om det verkligen är bra för kroppen. Min barnmorska sa dock att det inte är något konstigt alls att den försvinner helt, så jag hoppas det. Jag börjar dock bli väldigt nyfiken på hur jag skulle förändras om jag slutade med cerazette, men samtidigt mår jag ju bra så känns dumt att byta. Hoppas det blir bra för dig också, verkar som det kan ta ett tag innan det blir stabilt..
Grejen är att mens inte kommer ”naturligt” om man äter vanliga p-piller heller, fast att det ju ser ut så. Men den är liksom fejkad. Både kombi p-piller och minipiller har effekten att fejka en graviditet så att man inte blir gravid ”igen”. Så att kombinerade p-piller ger ett uppehåll så att man får mens är egentligen helt arbiträrt och inte något som behövs :P Dom som utvecklade tabletterna tyckte bara att vi kvinnor skulle vilja ha mensen kvar.
Sen kan man (som jag) uppleva mellanblödningar som typ är som en mens. Jag antar (men vet inte alls) att det här skulle hända även om man åt kombinerade p-piller utan uppehåll.
Jag har gått på Cerazette i typ 1,5 år. Har inte haft mens på hela tiden. Saknar mensen faktiskt, känns så onaturligt att inte få den längre. Jag har inte heller några biverkningar så det är ”svårt” att sluta nu när jag blivit så bekväm med cerazette. De är knepigt :/
Förra sommaren förändrades min mens ganska drastiskt. Har alltid haft mycket men det har varit hanterbart. Men den här dagen satt jag på huk på stranden i skuggan under ett träd och vaggade och höll på att kräkas av smärtan. Har mycket mens och fyller min menskopp på ca 3 timmar, vilket gör att jag inte kan sova ordentligt de första nätterna. Har också väldigt ont. Så i höstas gick jag till ungdomsmottagningen och pratade om att äta P-piller. Många slutar ju med P-piller nu så jag kände mig lite konstig att jag helt plötsligt skulle börja, men jag kände att det var ett bra alternativ för mig. Har inte fått några biverkningar av dem (äter Qlaira) och de har hjälpt mig mycket. Är på tredje kartan och har haft en del mellanblödningar men själva mensen är mycket kortare och gör inte alls så ont längre. Väldigt skönt att kunna leva som jag vill.
Men det jag blev arg på var att min barnmorska remitterade mig till läkaren där på UMO, eftersom det ska man göra om en person söker P-piller för mensvärk och inte som preventivmedel. Så gick jag till läkaren några veckor senare, hon skrattade åt mig när jag sa att jag haft ont, undersökte mig inte (som hon skulle ha gjort). Hon fick mig att känna mig jättedum och gnällig. Hon sa bara ”Har du partner? Då behöver du skydda dig mot graviditet”. Ingen hänsyn till varför jag ville ha p-piller, ingen hänsyn till vilken sorts sex jag har eller med vilken partner. Tack för förtroendet, kändes jättebra.
Agnes, jag är inte helt säker, och jag vill verkligen inte försvara läkarens agerande om det nu inte är så – men jag tror att det helt enkelt kan ha handlat om pillrerna skulle reggas som läkemedel eller preventivmedel – alltså om du får det subventionerat eller ej. Jag måste betala fullpris för samma p-ring som mina vänner betalar 30 kr för, eftersom det är ett läkemedel för mig, men ett preventivmedel för dem. Dock sjukt fräckt av hen att förmoda att du skulle ha sex som kan göra dig gravid, och att det sexet skulle vara med en kukbärare. Inte okej, tycker jag!
Hej! Jag slutade med p-piller för typ 3 mån sen och det har gått fint! Mensen kom i stort sett när den skulle och allt rullar på som det ska! Men! Min ägglossning har börjat göra så sjukt ont sen jag slutade med pillerna. Det gör ont när jag skrattar, ont när jag går i trappor, ont när jag ska sova pga rygg och höftsmärtor och minsta tryck mot mens-magen gör ont. Detta sitter i en vecka sen tar det en vecka sen kommer mensen.. Som det är nu så gör min ägglossning mycket ondare än mensen, ska det vara så liksom? Nån mer som känner igen sig?
Jag har också precis slutat med mina p-piller och känner också av min ägglossning på ett helt annat sätt än innan jag började med p-piller, och under tiden jag åt p-piller. Jag tänker att kroppen försöker återställa sig och att ägglossningen är mer ”på riktigt” nu när den är ett av stadierna i vägen mot att bli gravid. Jag försöker tänka att det är bra, att kroppen fungerar som den ska! Jag har tyvärr inga jättebra tips på hur det kan bli bättre, men jag testade att yoga när jag hade ägglossning och det fungerade faktiskt för mig. Hoppas det blir bättre snart!
Jag har alltid känt av ägglossningen jättebra, kan göra verkligen jätteont (samtidigt bra att man har koll på när den är!), men har ont max 1-2 dagar. Har aldrig egentligen använt hormonella preventivmedel förutom en kort period, tre, fyra månader kanske med p-ring, och strax efter att jag slutade med dem hade jag en gång JÄTTEont, mer än vanligt alltså, i en vecka. For till gynekologen och det visade sig att jag hade en gulkroppshormoncysta på ena äggstocken, och det var därför den ena gången gjorde jätteont längre än vanligt. De cystorna är helt ofarliga och försvinner oftast av sig själva på 2-3 månader, annars kan man få nåt slags medicin tror jag, men min var borta när jag var tillbaka på återbesök.
Jag är lite sugen på att skaffa menskopp. Gillar idén och allt kring den, MEN, jag funderar på en grej; när man är på offentliga toaletter, där ofta själva toaletten är i ett separat rum/bås och handfatet är utanför – hur gör man då liksom? Jag får upp en bild i mitt huvud hur jag måste gå ut med blodiga händer och en droppande menskopp och ba ”Hej hej, nej jag ska bara tvätta av min menskopp lite, om ni ursäktar”… Någon med erfarenhet av detta?
precis det du beskriver har jag fått göra flera gånger! bland annat en gång på en ö mitt ute i havet i thailand. det var ju inte så kul just den gången pga alla bakterier och det faktum att jag inte kunde spola med bara en hand vilket resulterade i en aningen skärrad liten thailändska som skulle in på toan under de 10 sekunderna det tog mig att skölja koppen i handfatet haha. men helt ärligt, det är typ ingen som bryr sig? särskilt om det är en toa för bara kvinnor. de allra flesta där inne har ju också mens, och även om kanske bara en liten del av dem använder menskopp är vi kvinnor himla bra på att vara kompisar med varandra! plus att oftast behöver du bara tömma koppen två gånger om dagen. kanske någon dag eller två som det behövs tömmas oftare. lycka till!!
Jag försöker helt enkelt gå till en toa som har ett handfat. När det inte gått har jag tömt koppen och sen stoppas tillbaka den. Torkad av blodet från fringrarna med toapapper och sen gått ut för att tvätta händerna..
Hej, Jag har haft menskopp i några månader nu och det är det bästa valet jag gjort någonsin. Jag kan verkligen rekommendera det!! Så himla bekvämt och man behöver inte köpa nya tamponger ständigt.
Men jag hade samma tankar som du angående offentliga toaletter. Jag åkte till USA nu i julas och hade mens under hemresan. Så jag hade inget annat val än att tömma den på en offentlig toalett. Men jag köpte Lunette tvättservetter till menskoppen. Så jag hade alltid en sån med mig. Då kunde jag tvätta av koppen innan jag satte in den igen och bara kasta servetten. Det fungerar säkert med vanliga oparfymerade tvättservetter också. Men annars finns dom på apoteket hjärtat.
Hoppas det hjälpte dig! :)
Ja vad smart med tvättservetter! Ska tänka på det i mitt övervägande :)
Jag har också menskopp men jag blöder inte särskilt mycket så för mig räcker det att tömma morgon och kväll. Jag tömmer alltså nästan aldrig på sådana offentliga toaletter som du beskrev. En gång dock, på fyllan såklart, gjorde jag det, men då brydde jag mig inte om att tvätta den. Tog ut, tömde, stoppade tillbaka och tvättade händerna där ute efteråt! Torkade av det värsta blodet på toapapper som jag spolade ner ;) Men som sagt, jag tömmer bara morgon och kväll. Älskar min menskopp <3
Ah! jag blöder också ganska lite, så det kanske skulle funka bra då. Tack för svaret :)
Jag har mens varannan månad ungefär i fem dagar. Känner ingen smärta, ingenting. Men så läser jag alla kommentarer och blir SÅ imponerad!!! Alla tjejer (vaginabärare) som orkar och kämpar trots mensvärk och komplikationer. Vi är starka!
Flora är det du som gör illustrationerna till dessa fina diskussioner?:)
Till dig med ätstörningar, KÄMPA PÅ! Du är 22 år precis som jag och jag trodde liksom en skulle vara ”vuxen” nu och ha koll på saker och ting vid det här laget men har märkt att det inte alls är sådär enkelt att älska sig själv och ha 100kg självförtroende fastän resten av samhället verkar ha det.
På tal om mens, så har jag träffat en kille i typ 3 månader nu. I början när vi precis börjat lära känna varandra hade jag mens, vilket jag sa till honom när det började ”hetta till”. (Vid detta laget hade vi inte legat med varandra än)
Nu när vi väl har det så har det blivit så att vi ligger varje gång vi ses. Innan har jag inte upplevt det som något problem, vi är ju uppenbarligen sjukt attraherade av varandra. Men nu vet jag att det är dags för mens igen (förra hoppade jag över, äter p-piller och palla ha mens typ) och jag vet inte hur jag ska hantera det i relation till honom?
Mitt dåliga självförtroende säger att eftersom vi alltid ligger när vi ses kommer han bli besviken om vi INTE kan ligga. Jag är liksom i det där mellanlandet där en undrar om vi är kk:s eller om det finns något där? Jag har liksom hitills inte tänkt på det utan bara tyckt att vi har ”gött g” och låtit tankar om känslor och bla bla bla läggas åt sidan.
Nu träffas vi typ tre dagar i veckan, han kommer ju garanterat undra om jag helt plötsligt är off en hel vecka?
Så nu slänger jag ut frågan i cyber-space:et, fattar nån hur jag tänker?
Hej allihopa. Tack för era tankar, va ändå en liten tröst i all förvirran.
Jag hanterade situationen med att vara konstig över sms, svara undvikande när han frågar om vi ska ses… till slut ringer han och ”reder ut allt sms-tjafs” och vi bestämmer oss för att äta middag ihop kvällen därpå.
Då släpper jag ”bomben” att jag har mens men liksom ändå ville träffa honom, varpå han förklarar att han inte är intresserad av något mer än sex, precis som jag trodde. Sen sa han visserligen att han såklart kan träffa mig utan att ligga och att han liksom inte va sur/arg/besviken på att jag ”lurat dit” honom. Kan ändå inte låta bli att tycka det är tråkigt.
Är ändå nöjd att jag tog upp det med honom, en jävla ovisshet är aldrig kul att leva med.
Hallå där! Se det som ett tillfälle att ta reda på vad han tycker att ni är, kks eller mer. Till killen jag dejtade (nu min pojkvän ♡) skrev jag ett sms när vi skulle ses och jag hade mens, typ ”bara så att du vet så har jag mens”, han svarade ”petitesser” haha.. Beroende på vad han svarar så får du antagligen veta. Annars kan man ju faktiskt ha sex fast man har mens.
Lycka till, kram.
säg som det är och föreslå dusch-sex? (om du känner dig okej med sex+mens alltså). första gången jag sa till min nuvarande fästman att jag hade mens så sa han ”jaha, vi får väl se om vi lyckas hålla oss ifrån att slita av varandra kläderna”. det lyckades vi inte med. blod är bara blod. finns tydligen studier som visar på att vi uppfattar saker som mindre äckliga när vi är upphetsade. :)
Kan ni inte ligga på ändå? :) Jag tyckte det var jobbigt förut och ville inte, men nu har jag nästan helt kommit över det. Visst kan det vara jobbigt att behöva tvätta sängkläderna, men då kan man ha en handduk under eller något sånt. Men det är sjukt najs med sex, och det blir inte mindre najs för att det kommer lite blod ur en.
Jag känner igen mig i det du skriver, för jag vet att min pojkvän blir besviken när jag säger att jag har mens när han vill sexa. Men jag känner att han helt enkelt får acceptera det. Jag är glad för att jag får mens, att jag är frisk och inte gravid, och tycker därför att han också borde se det som något bra. Sen kan man ju göra andra saker än vaginalt samlag.. T.ex. Om man använder menskopp så stannar ju blodet inuti en. Så om din fråga bara handlar om sexbiten så går det lätt att lösa, om killen i fråga inte har egna issues med blod och så.
Säg som det är! Mycket bättre än att han inte får nåt svar på varför du plötsligt inte vill. Man kan ju göra det skönt för varandra ändå, utan att gå ”hela vägen” om det är just den biten som känns obekväm när man har mens. Och har man inte alls lust när man har mens så förstår han om han är en vettig typ. Ni kan ju ses ändå? :)
Jag har aldrig reflekterat så mycket över min mens, förens för kanske några månader sen. Jag började inte känna igen mig själv. Jag bara grät, när jag inte hade något att vara ledsen över (var t ex med mitt kompisgäng på Gotland en vecka, och minns att jag gick igenom vackra Visby och tårarna bara rann). Jag läser en väldigt stressig och pressande utbildning på universitetet, så när jag hade reagerat så under terminen så hade jag bara borstat bort det med tanken att jag nog hade för mycket att göra. Men när det kom igen när jag inte hade något skäl alls att vara ledsen, så blev jag lite rädd.
Jag tror (och barnmorskan på UM) att jag lider av PMDS. Jag hade ingen aning om vad det var, men tänkt typ en värre form av PMS. Två veckor innan mensen börjar (dvs vid ägglossningen) så sprids en massa hormoner ut i kroppen, som jag inte tål (väldigt förenklat). Först trodde jag bara att jag höll på att bli knäpp, men tydligen var det här problemet. I de här två veckorna känner jag inte igen mig själv. Jag gråter hela tiden (är ganska gråtmild i vanliga fall, men detta tar det till en helt ny nivå), känner mig värdelös, har ingen energi att träffa vänner/plugga/träna/göra något.
Det finns så lite information om PMDS, så lite forskning (hej kvinnosjukdom!), men det har startats ett nytt förbund, och det finns vissa hemsidor där människor som lider av det delar med sig av sina historier. Kan vara skönt med lite igenkänning!
Tänkte mest jag skulle skriva för att jag hade ingen aning om det här, och när det först dök upp trodde jag att det var något fel på mig. Nu har jag börjat äta särskilda p-piller (vilket känns sådär, pga av alla hormoner jag får i mig) och annars finns det många som äter t ex SSRI-preparat (en form av anti-depressiva) antigen hela eller delar av månaden.
Jag hoppas att om den finns nån där ute som känner igen sig, så ta det seriöst!! Googla, leta fram bloggar så som ”livetmedpms”, eller prata med en läkare. Jag hoppas att du reder ut det, för man ska aldrig behöva gå runt och må dåligt <3
Tack för bra ämne förresten!
Jäklar vad jag känner igen mig i din beskrivning av pmds! Det har börjat komma det senaste halvåret, blir som förbytt 1,5 vecka före mens typ. Gråter varje dag innan den kommer och känner mig lägre än lägst. Dock tror jag att det förvärrats av övriga livsfaktorer, men ändå. Bra och viktigt att du tar upp det! Jag vill inte medicinera men även medvetenheten gör ju mycket, att gå runt och inte veta varför är ju typ det värsta.
För övrigt kanske detta låter väldigt hokus pokus, men jag har alltid haft mensvärken from hell och behövt vila, naproxen, vetekudde osv osv varje mens för det känns som att jag ska gå sönder inuti.
Jag började äta veganskt för ett år sedan och inget förändrades precis, allt var som vanligt. Sedan började jag äta high carb low fat (plantbaserad whole foods med fokus på frukt, grönt och spannmål och inte så mycket fett eller protein) och efter ett par tre månader kände jag knappt av min mens. Den var där, fast inte alls så riklig och gjorde framförallt inte ont. Jag hade fortfarande ägglossning som vanligt så det handlade inte om näringsbrist antar jag. Väldigt skumt! Men också skönt. Sedan slutade jag iofs äta på det här sättet efter typ 7 mån, för det är rätt krävande, men ändå intressant erfarenhet.
Vill du inte äta p-piller ska du inte göra det! Jag sutade med p-piller när jag o min första kille gjorde slut. Alltså vi snackar artonårsåldern. Egentligen har jag aldrig tyckt om idén att äta piller överhuvudtaget, men då var det väl tyvärr mer självklart och inget som ifrågasattes såsom det gör idag. Hursomhelst blev min mens knas efter att jag slutade, och det tog jättelång tid innan den blev regelbunden igen. Under ett års tid var den nästan helt utesluten. Detta tyder ju på hur pillerna lurar kroppen och får den att anpassa sig efter alla hormoner man proppar i sig, och att det sedan kan det ta lång tid innan de slutar påverka den naturliga hormonbalansen. Idag är min mens med mig igen, regelbunden och helt naturlig. Därför tror jag det är viktigt att sluta HELT den dagen man bestämmer sig för att sluta. Ha tålamod och inte ge upp under den tiden kroppen håller på att hitta tillbaka.
alltså!!!!!! gud. jag har också ätit p-piller, haft hormonspiral, provat minipiller och p-ring i kanske åtta år och håller med att FUCK IT. fan. tog ut min hormonspiral i våras och ÄLSKAR att lära känna min kropp utan några jäkla hormoner. gillar till och med att för första gången i livet få mensvärk, pms, och fatta hur min menscykel fungerar, kunna känna av när jag har ägglossning osv. och!!! menskopp. vart ska jag ens börja? älskar menskoppen av alla anledningar som finns, men eftersom jag nu är i en period där jag får reda på hur min kropp fungerar som sig själv och utan påverkan av någonting tycker jag till och med det är kul att veta t.ex. hur mycket jag blöder! vilket en får svinkoll på med menskopp. så 1. använd inte hormonella preventivmedel om du känner att det inte är rätt för dig (jag vart djupt deprimerad och levde med självmordstankar mina första år med p-piller. ingen berättade för mig att det kunde bero på hormonerna. sedan jag tog ut min spiral har jag typ glömt vad ångest är) och 2. köp en menskopp!! prova!! älskar menskopp! känner mig helt frälst.
Vill bara säga att menskopp är så himla bra och jag är så glad att jag skaffade en! :)
ÅH, MENS – var ska jag börja? Jag pratar mens hela tiden, oavsett tillfälle eller människa så pratar jag om det. Det är så himla viktigt att vi inte äcklas av samtalsämnet utan vågar snacka och neutralisera det hela. Så sjukt jävla löjligt hur folk ska rynka på näsan och kommentera att det är ett ”ofräscht” samtalsämne. Hallå – hur fan kan det snackas så jävla mycket om sex och så jävla lite om mens, om nu mens är ofräscht måste väl dessa typer även finna sex fruktansvärt ofräscht? Det är ju liksom så naturligt som det kan bli. HUR SOM HELST, jag ville bara berätta för mina fellow menssnippisar som har så stora mängder mens att det förstör er vardag. Nej, jag snackar inte rosa tampong eller ens grön tampong. Jag menar grön tampong plus två nattbindor som måste bytas var annan timme. Jag snackar att sova på handduk och flertalet nattbindor i samma trosor och ändå läcka igenom. Vi som inte kan använda menskopp eller vara ekonomiska eller miljövänliga eller något för att vår mens är FÖR MYCKET. HEJ TILL DIG om du känner så! Ta hjälp. Och stå på dig. Jag fick kämpa i fyra år för att få en diagnos – jag är blödarsjuk, precis som 1% av hela Sveriges befolkning, dock är bara ett tusental diagnostiserade. Mitt blod koagulerar inte som det ska helt enkelt, och nu får jag hjälp med det. Kämpa och gör rätt för er! Låt inte menshelvetet ta över ert liv. Verkligen. Ge inte mensen det nöjet.
Hur fick du hjälp? Jag är också ”blödarsjuk” (använder inte det ordet eftersom oftast associeras med de allvarliga formerna av blödarsjuka, även om det är ett samlingsnamn) och mitt blod är väldigt flytande. Jag har gått på p-piller i 6-7 år och under den tiden har min mens minskat drastiskt. Jag hade exakt samma problem innan, min binda kunde bli full på seriöst 5 minuter. Och då snackar jag full! Så jag fick gå på p-piller och jag har mått så bra, blött lagom mycket och inte känt några biverkningar. Men nu känner jag att jag kanske vill testa att leva hormonfritt, hur gör du? Tar du p-piller? Några andra tabletter? Så mycket frågor men kände mig så träffad, aldrig träffat någon annan med samma ”tillstånd”, bra att kunna utbyta tankar.
Ja, dåligt ordval – har von willebrand ju, det är bara enklare att säga ”blödarsjuk” iom att jag inte vill låta exkluderande mot andra blödaråkommor som hemofili osv. Jag går hos en gynekolog i Stockholm som är specialiserad för oss med olika blödaråkommor, jag förmodar att du redan nu får cyklokapron, tranexamsyra osv utskrivet redan – och det hjälper ju en del. Först fick jag prova på p-ring eftersom det ska minska blödning, men det hjälpte inte alls på mig, jag blödde varje dag i flera månader och fick anemi. I somras fick jag dock hormonspiral och TACK TACK TACK! Det har gjorts studier på kvinnor med von willebrand och hormonsprial (mirena) är det absolut bästa medlet mot våra slags blödningar. Jag har haft småblödningar, räcker med trosskydd, till och från sedan september men ingen mens alls. Första månaden var en riktig pina, med mens varje dag och jätteont. Men efter det har jag inte behövt ta tabletter, använda bindor eller tamponger. Så det är så jäkla bra! Kul förresten att få bolla lite tankar med en jämlike förresten!
Alltså, mens. Jag påverkas på ett eller annat sätt av mens i minst två veckor varje månad (oftast blir det typ 2½ vecka varje månad). Först har jag fruktansvärd pms med jobbigt humör, migrän, akne, feber och andra förkylningssymtom, ökad aptit och sockersug, ont i magen/rygg osv. Efter det kommer mensen och varar i sju dagar – då har jag alltså redan mått dåligt i minst en vecka innan dess. Mensen är också fruktansvärd, jag kan inte lämna huset pga så svåra smärtor. Jag har mycket migrän även under mensen och har fått åka in till akuten vid några tillfällen. Jag äter p-piller sedan ett år tillbaka vilket har hjälpt delvis, men inte helt. Jag vill helst inte käka p-piller men innan jag började var det alltså ÄNNU värre (alla symtom jag nämnde innan har jag alltså även nu när jag äter p-piller, men det är ändå bättre än när jag inte åt). Ursäkta för rörig kommentar, har pms :’))) Någon som har lyckts hitta något annat än p-piller som funkar? (Jag har testat olika sorters p-piller förresten)
Hej! Jag har också fruktansvärd PMS. Inte lika jobbig mens, iaf inte lika långvarig. Min brukar hålla på i ca 4-5 dagar. Men min PMS är det värsta som finns och den verkar bli värre ju äldre jag blir (20 år nu, haft mens i 7 år). Jag får också finnar, sötsug, värk i kroppen osv men det värsta är att det är som att gå in i en två veckors depression. Det pågår från ägglossning tills det att mensen kommer. Jag får sjuk ångest, socialfobi osv osv osv. Jag blir en helt annan människa.
Tyvärr hjälpte inte p-piller alls. Mina PMS-syndrom blev bara ännu starkare och konstanta. Det var hemskt. Men jag åt P-piller och testade fyra olika märken ändå i typ 1,5 år. En sort gjorde mig illamående, en sort torkade ut mina slemhinnor så att det gjorde ont att ligga + mina ögon torkade ut så jag inte kunde ha linser osv. Sedan har jag inte kört med något annat än kondom vilket är det bästa för mig då jag inte kan proppa mig full med hormoner, antagligen. Men tyvärr har jag inget tips att ge dig :(
Jag är så sjukt trött på att det är självklart att tjejer ska äta P-piller. Jag har haft ganska mycket problem med mensvärk och det enda folk säger till mig är att jag borde äta P-piller! Dessutom är min mens ibland oregelbunden och då är också enda lösningen att äta P-piller. Det är ingen som överväger att jag skulle äta starkare värktabletter, eller bara låta mensen vara oregelbunden för man ska ju ändå äta P-piller så varför klaga om jag inte ens gör det. Som att det inte är okej att ha problem om man inte äter P-piller för allt kan ju lösa sig med dem! Jag får helt enkelt känslan av att jag får skylla mig själv för jag har mensvärk för jag äter ju inte P-piller!
Hej! ja alltså hela den här grejen med oregelbunden mens! Det känns liksom som att det är det konstigaste som finns i alla fall min bekantskapskrets. Ändå bör det ju vara precis lika naturligt som allt annat. Och om p-piller är enda lösningen är det ju bajsigt, vill inte heller proppa min kropp full med hormoner. Det måste väl finnas andra sätt? (alltså har inga svar till dig, känner liksom bara likadant)
Jag vet så himla väl vad du menar!
Jag började äta p-piller vid 14 års ålder. Hade monogamt förhållande vari vi var sexuellt aktiva och då var liksom lösningen p-piller punkt slut. Att använda kondom i ett förhållande när en kanske knullar varannan dag kändes lite jobbigt och då blev det som det blev. På ungdomsmottagningen fick jag recept trots att jag var ett år för ung för att gå på medicinen. ’Bäst så’ sa de. Och sen dess har jag använt detta som preventivmedel till och från utan att tänka något vidare på det.
Proppa stackars kroppen full med hormoner utan att någon som skriver ut det erbjuder alternativ eller ens bidrar med vettig information. Det känns så hemskt bara, så fel.
Vill starta en liten revolt, typ v
Fyller snart 22 och har inte haft mens på ca fem år pga dum jävla ätstörning. Vet att det inte är bra, men samtidigt har det varit så sjukt skönt att slippa allt med den. Jobbar ändå på att den ska komma tillbaka, vill helst inte ha sabbat alla chanser till att eventuellt kunna få barn i framtiden. Kram
Vil bara skriva att jag vet hur det känns. Hade uppehåll i några år under min ätstörning. Jag såg mensen som ett mål för att bli frisk, för då visste jag att min kropp fungerade(fysiskt) som den skulle. Men det var lättare sagt än gjort i denna förjääävliga sjukdom(blir alltid helt otroligt arg när jag pratar om det).
PLUS att jag vill bara ge dig massor PEPP. Inser du hur stark du är? Jag ser oss med ätstörningar/haft ätstörningar som jävligt starka och målmedvetna människor. För tänk hur vi pushat kropp och psyke till extrema gränser. Det gäller attt ta tillbaka den där styrkan från spökena i hjärnan och använda den rätt.. Det går <3
Hej! När jag hade anorexi försvann min mens också och sedan när jag hade varit frisk i två år hade den fortfarande inte kommit tillbaka. Då gick jag till en gynekolog och fick ett hormonpiller som startade igång mensen. Sedan dess har mensen varit regelbunden!
Jag tyckte det var skönt att inte ha mens, men min syster blev gravid och jag blev moster till världens gulligaste bebi. Då förstod jag att jag också kommer vilja ha barn en dag och det kändes viktigt att se till att mensen fungerar! Hoppas det va till lite hjälp och hoppas du också blir frisk snart, livet utan ätstörning är mycket lättare :)