Idag är det tre månader sedan du somnade in. Du skulle resa till din fjällstuga, den du älskade, men lunginflammationen tog din redan sjuka kropp i sitt våld så ni fick köra till Östersunds sjukhus, 56 mil från dina barn och din fru och oss andra. Vi hann inte säga det vi ville ha sagt men du visste nog, du visste nog precis. Och kanske blev du lugn av att du var omringad av tallskog och berg, kanske kunde du förnimma doften av skog även i ditt sjukhusrum.
Det går inte en dag utan att jag frontalkrockar med minnet av dig. Jag promenerar förbi lunchrestaurangen som du drev men du är inte där längre, du är någon annanstans eller ingenstans och jag hatar det. Jag hatar att sjukdomen tog alla muskler i din kropp, att den tog din talförmåga och ditt immunförsvar och tillslut dina sista andetag.
Vi umgås i huset som du prytt med all din konst. Vi dricker ur dina samlarglas och ärver dina kläder och använder dina ord för att hålla dig kvar. Felix lyfter på ena ögonbrynet, kastar kökshandduken över axeln och tuggar på tandpetare precis så som du brukade göra. Men hur mycket han än påminner om dig så kommer du aldrig tillbaka.
Även om du inte kunde prata det sista året så hör jag din röst i huvudet hela tiden Nisse, jag hör din röst och jag är rädd för att jag ska glömma bort den. Jag hör dig stampa in i hallen med en gläfsande, svansviftande Affe i släptåg, jag hör dig skratta ditt mjuka skratt och jag hör dig säga det är klart att du ska göra det, som om det aldrig fanns någon tvekan.
Du gjorde stora problem små och små drömmar stora. Du var en aldrig sinande källa till uppmuntran och glädje. Jag är så tacksam för de fyra år som jag fick känna dig och ha dig som min svärfar.
Lika vackert varje gång jag läser det. Flora, du har talang.
<3 <3 <3
Sluta aldrig, aldrig skriva. <3
Så otroligt vackert skrivet, fick tårar i ögonen.
Flora, du skriver så jävla berörande så jag börjar gråta. Fan vad ont det gör att läsa dina texter. Jag kan inte säga att jag förstår känslan för jag har inte själv varit med om det men jag är så fruktansvärt rädd för att samma sak ska hända mig och ibland träffar det mig: tänk om.
Många styrkekramar till dig och Felix.
Det här gick rätt in i hjärtat på mig, med tårar som rinner. Vackert skrivet!
Så jävla starkt skrivet.
<3<3
det här var fantastiskt
Kram<3
kram <3
Så fint skrevet
<3
Så fint skrivet. Skickar kramar <3
Började gråta. :(
<3 så lika de är. hård kram.
oh herre min vad otroligt skrivet.
<3
Har läst den här texten om och om igen, minst fyra gånger idag, och det är overkligt vackert fastän det är så sorgligt.
oändligt många och långa kramar flora.
Jag förstår om det inte betyder något, men jag är verkligen verkligen ledsen. satt och läste detta och märkte inte att jag grät förrän en tår fal ned på min hand, som om det är naturligt att sörja någons död oavsett hur stark, svag eller knapp relationen mellan personerna är. vi finns här för dig flora <3
fantastiskt fin text, du är så bra på det där med att skriva.
och stor kram <3
Väldigt fint skrivet <3
Att förlora någon är verkligen obeskrivligt svårt. Det går liksom inte alls att förstå och är enormt svårt att sätta ord på.
Jag tycker du fångat många vackra ord och även om jag inte kände Nisse känns det som att du träffade rätt med dina ord. Vackert! <3 Kramar o pussar!
så himla fint.
vakkert Flora <3
Det här fick mig att gråta, en ren och skärande gråt. Jag ömmar för dig och er, det är så fruktansvärt sorgligt att jag och säkert flera andra känner igen oss i exakt de känslorna du beskriver. Att dela sorgen gör den mindre, även om den inte försvinner. Aldrig. Ville bara säga kram och att du är så fin Flora.
<3
så vacker och fin text! den kändes väldigt personlig!
beklagar sorgen och skickar kramar till er <3
Flora! En väldigt fin text som stärker minnet av Nisse.
Jag beklagar så himla mycket!! Men så vackert skrivet. Skulle köpa din bok alla dagar i veckan.
<3
stor stor stor klem.
Jättejättefint skrivet, och hemskt sorgligt. <3
Jag beklagar och känner din sorg Flora. <3
<3<3<3
Helt sjukt fantastisk skrevet!! Fikk vondt i hele magen og brystet. usj <3 nydelig.
<3
Dessa ord va bombade av känslor. tack flora. vet att många känner med er <3
du skriver så satans fint och så satans ärligt. jag har svårt att förstå hur så mycket känslor, så mycket naken personlighet kan få plats i så få ord?
Så jäkla fint skrivet!
Tusen kramar <3
Så vackert skrivet och samtidigt otroligt hjärtskärande. Jag hoppas och tror innerligt att vi tas ifrån de vi älskar och saknar för att mötas igen. Inte för att jag tycker att det låter logiskt på något plan. Inte heller för att jag läser bibeln eller någon annan helig skrift. Bara för att tanken på att aldrig mötas igen är helt otänkbar.
Fint ❤️
Så otroligt fint skrivet. Styrkekramar till dig!
Alltså jag blev helt tårögd av det här inlägget!!
Ditt språk, Flora. Din fantastiska språkbehandling i kombination med de väl valda meningarna kring din svärfar. Det blev dagens känslostorm. Tack för allt fint du skriver. Tack för all klokskap du delar med dig av här på internet. I går när jag körde hem lyssnade jag på Källan där du var gäst. Tänker på det du skriver ovanför, att göra små drömmar stora – det gör du. Och du har nog bara börjat, det är jag säker på. Stor kram från mig. Och du: Nisse är med er. Någonstans är han med er. /Carolina
<3 kärlek
Oerhört fint skrivet.
Det vackraste jag någonsin läst, vilken värme den här texten gav mig. Wow. Aldrig upplevt något liknande genom att läsa en text. Otrolig är du!
Så fint skrivet <3 Känner verkligen igen mig i hur det känns.
fyy fan vad sorgligt. men duktig du är på att sätta ord på det. hoppas att ni klarar er någelunda bra <3 kärlek till er!!
åh flora.
fäller tårar över frukostgröten och tänker på er. tänker på sorgen, orättvisan, kärleken, mörkret, ljuset och varför det händer.
hitta styrka hos varandra, älska, skratta och känn glädje när ni tänker tillbaka på vem han var. nisse.
s t y r k e k r a m
Nydelig tekst <3
Åh gud. Jättefint Flora. Jättefint. Beklagar sorgen! Kram. <3
Det här var nog det vackraste jag läst <<3
Flora! Alla känslor utanpå denna morgon. Jag är nykär, alla problem som kommer när kärleken slår ner som en blixt från klar himmel har just löst sig och vi har bestämt oss för att testa detta vidunderliga, stora känslomonster till kärlek. Och så ringde min bror för en timma sedan. Boom, han har fått cancer. Har hunnit smälta första chocken, nu känns det overkligt. 35 år gammal. Älskade, fina, olyckskorp till bror. I juli kommer hans första barn.
Han ser väldigt fin ut, Nisse. Och så lik Felix han är! Jag läste en fin text på Facebook igår, ramlade in på någon okänds sida sådär som man kan göra. En man i 70-årsålders som just förlorat sin 40-åriga dotter. Han verkade vara relativt nygift, och jag ramlade in på hennes sida också. Hon var 50. Och det var så fint, för ungefär sådan åldersskillnad är det mellan mig och min kärlek också. De såg så oerhört lyckliga ut. Och, mitt i sorgen över mannens dotter har kvinnan skrivit: ”Älskar och är lycklig, mitt i alltihop. Så väldigt tacksam för allt jag fått. Det stormar och brusar…och mycket är på sned…Hans famn är min hamn.” Och det är väl lite så, sorgen och lyckan vandrar bredvid varandra, medgång och motgång tätt följas åt.
Kram, fina Flora!
gud, även jag lipar här vid frukostbordet. krävdes inte att jag läste mer än några ord bara. klarar inte sånt här. jättefint skrivet.
Så otroligt fint du skriver och som många andra har skrivit så träffar det rakt i hjärtat. Jag beklagar verkligen sorgen.
<3<3<3<3<3
där stannade tiden i några sekunder
<3
Något av det absolut finaste jag läst. Ser knappt vad jag skriver genom tårarna. All lycka till dig, Felix och dina familjer.
otroligt vacker skildring av kärleken till en människa som inte delar ens kött och blod, men ändå blir en familjemedlem. tårar i ögonen efter att ha läst din fantastiska text. träffade rakt i hjärtat. delar din sorg.
så otroligt vackert. skickar massa kärlek till dig, felix och hela familjen <3
Så vackert skrivet. Beklagar sorgen! Stora kramar <3
Så vacker text och skildring av din sorg. Beklagar verkligen. Fortsätt skriva, vackra människa!
Fantastiskt fint skrivet, beklagar verkligen sorgen.
Det här var en himla fin, sorglig och glädjefylld hyllning. Men det är också, i mina ögon, något av det mest välskrivna du någonsin har skrivit. Fantastiskt vackert.