Flora Wiström

Vegetarisk lasagne är ju en jäkla höjdarrätt. Speciellt eftersom du kan lägga i typ vad som helst. Överblivna ostbitar, linser, fryst spenat, bönor och de grönsaker som har legat och tryckt längst inne i kylskåpet. Eller varför inte vegofärs? En typisk en-tager-vad-en-haver-rätt! Om du vill att rätter ska vara helvegetarisk kollar du om osten innehåller löpe.

Jag använde mig av zucchini, aubergine, morötter, lasagneplattor, färdig tomatsås (du kan såklart göra egen), mynta, oliver, körsbärstomater, keso och mozzarella. Här finns inga exakta mått, det är bara att ösa på. Och lägg till och ta bort ingredienser utifrån smakpreferenser och vad du har hemma.

(gif)

Sedan är det bara att att varva ingredienserna, med tomatsås i botten och ost och körsbärstomater på toppen. Ju mer ost, desto godare. Glöm inte salt och peppar! Om du orkar kan du såklart göra en bechamelsås i stället för att använda keso. Sedan: in i ugnen i en sisådär 45 minuter på 200°C tills lasagneplattorna har mjuknat, osten har fått fin färg och vätskan har kokat bort. Tillagningstiden kan variera.

Ät upp det tillsammans med ett glas bubbel vetja. Pappa ba ”firar vi något särskilt? och jag ba ”nä” :)

Andra svingoda grejor:

Sparrisrisotto med lökpuré och bönor
Rödbetsburgare
Quinoabiffar med sötpotatispommes
Vietnamesiska vårrullar med jordnötsdipp
Pistagefalafel
Tofu ramen
Chilaquiles med svarta bönor

Translation: Vegetarian lasagna. A typical take-what-you-have-at-home-dish. 

Jag har haft ganska dåligt läsflyt på sistone. Tragglade mig igenom den första halvan av The Unbearable Lightness of Being men gav upp, tyckte att det var för lite gestaltning och för mycket bla bla bla, och sedan har jag ju läst mina klasskompisars långa texter. Vilket ju i princip är tre romaner. Men en bok som jag har läst är Hatet av Maria Sveland. Det var vår senaste bokklubb för att vara exakt.

Maria Sveland har länge kämpat för kvinnans rättigheter och den feministiska politiken, tätt följt av hejarop från sina medsystrar och bröder. Men i takt med att hennes röst hörs och i takt med att de högerextrema partierna växer, börjar hon få mer och mer hat. Och hot.

En morgon får hon ett dödshot på posten, undertecknad Breiviks fanclub. Hon är inte längre trygg i sin lägenhet. Hon får polisskydd. Och hon bestämmer sig för att skriva en bok om antifeminismen och kvinnohatet.

På 175 lättillgängliga sidor lägger hon fram sin egen analys av situationen men kanske framförallt intervjuer med andra människor om det hat som de fått utstå. Ofta är det så jäkla spot on.

Och ofta är det så jävla frustrerande och nedslående. Att människor känner sig så hotade av kampen för mänskliga rättigheter att de tar till hat och hot. Men att kartlägga antifeminismen är en betydelsefull del i kampen. Det är inte förrän vi ser strukturerna som vi kan kämpa mot dem.

Om ni vill ha något intressant att läsa i hängmattan (okej vem har ens en sådan – på stranden då kanske) i sommar så rekommenderar jag Hatet. 

★★★★☆

Andra böcker jag har läst på sistone:
Chimamanda Gnozi Adichie – Lila hibiskus
Gunnar Ardelius – Vill ha dig så illa
Kim Thúy – Ru
Chimamanda Gnozi Adichie – Americanah
Sara Stridsberg – Beckomberga : Ode till min familj
Lena Dunham – Not that kind of girl

Translation: Hatet (The Hatred) by Maria Sveland is a book about anti-feminism. It’s both important, tough and interesting. Unfortunately it’s not translated. 

Igår tog jag och mina klasskompisar + lärare en promenix tillsammans i ett naturreservat på Öland. Bara för det så minns jag inte vad det hette, men det var så sanslöst vackert.

Först gick vi längs med en pir,

och stannade till för att spana på fåglar. Det var tydligen ett superpoppis fågelskådningsställe.

Vi hade suttit och pratat text halva dagen så det var skönt att komma ut en stund.

Vi klättrade upp i ett utkikstorn.

Mother Nature alltså <3

Ner igen.

Den här bilden kan någon mindfulnesscenter köpa av mig för dyra pengar.

Jag och Kadi gick och pratade om skrivandet och bloggandet och antifeminismen. Om du kan läsa estniska borde du spana in hennes projekt Feministeerium. En svinbra blogg om feminism.

Hann även med att skaka hand med en tordyvel.

Sedan drack vi vin på verandan och pratade ännu mer om skrivandet. Min lärare berättade exempelvis att han skämdes så mycket över att han skrev en roman när han gick på gymnasiet att han sa till folk att han skrev en lärobok i matematik :’)

Och nu har jag sommarlov! Eller lov och lov. Jag ska ju blogga, illustrera och skriva som vanligt, men inte kopplat till Ölands folkhögskola. Tänk att ännu ett skolår har gått! Det är inte klokt.

Translation: A walk on the Swedish island Öland with my classmates and teachers. School’s out!