Varför har jag inte insett det geniala med ljudböcker tidigare? Det är ju ett strålande sak att sysselsätta sig med när en diskar/sminkar sig/går till tunnelbanan/lagar mat/ligger och slumrar i solen. Dessutom hinner du ”läsa” fler av de där böckerna som tornar upp sig på att-läsa-listan. Jag har använt Storytel men Mobifo eller Adlibris Mondo funkar säkert också bra. Och det går ju även att låna ljudböcker på bibblan!

Betygen (blommorna till höger) på böckerna är förstås baserade på min lyssningsupplevelse, så det är mycket möjligt att jag skulle uppfatta dem annorlunda om jag läste dem rakt upp och ner. Med det sagt: Här kommer en review av de böcker jag lyssnade på förra månaden.

Bitterfittan är Maria Svelands genombrott och ställer frågan: Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar? Sara är trettio år och åker till Teneriffa för att skriva och tänka över sitt äktenskap. Hemma väntar maken och sonen. På hotellkomplexet träffar Sara en massa olika par som får symbolisera hur heteroparförhållanden kan se ut. Inte nog med att samhället är ojämställt – även de flesta parrelationerna är det med. Och det gör Sara bitter.

Bitterfittan är en redogörande och lättillgänglig feministisk bok i fiktiv form. Som roman känns den lite väl banal i sin dramaturgi och symbolik, men rent tematiskt är det en jätteviktig bok. Jag tänker att alla som lever i en heterorelation bör läsa den här. Och alla andra för den delen också. En bok att lägga i handen på den som säger att Sverige redan är jämställt.

Här har jag även skrivit om Maria Svelands bok Hatet.

Broken Soup av Jenny Valentine (boken finns översatt till svenska: Trasig soppa) handlar om femtonåriga Rowan, vars storebror Jack är död. Pappan är frånvarande och mamman är – som konsekvens av dödsfallet – deprimerad, och Rowan tvingas ta hand om sin lillasyster Stroma på egen hand. Men en dag hittar Rowan ett fotografi som föreställer Jack. Fotografit leder henne till Bee och Harper, två tonåringar i Jacks ålder, och Rowans tillvaro förändras drastiskt.

Jag vill inte berätta mer än så, men Broken Soup var så himla fin tycker jag. Så mycket sorg och så mycket glädje i samma historia, med en massa vändningar i dramaturgin. En bok jag kommer rekommendera till tonåringar, men som funkar finfint att läsa (eller lyssna på) även som ung vuxen.

Okej, jag råkade lyssna på Den vita staden helt oviss om att det är nr två i en serie, där Flickvännen är nr 1 (jag trodde att det var tvärt om). Förlaget hävdar visserligen att det är en fristående fortsättning, men jag tror att jag skulle uppskatta den mycket mer om jag hade all förkunskap om karaktärerna. Boken handlar om Karin, vars kriminella make är försvunnen. Död? Nu sitter hon i lyxvillan utan några pengar, men med en ammande bebis tryckt mot bröstet. Det är en kort bok som till stor del skildrar ensamheten och kylan i huset, och den fysiska påfrestningen av att ha en bebis som kräver ständigt omhändertagande. Hur ska hon ta sig ur den här situationen?

Den vita staden är välskriven och sorglig, men den saknar driv. Det här är förmodligen en bok som gör sig bättre av att bli läst, och inte lyssnad på. Turligt nog ska jag läsa Flickvännen med min bokklubb den här månaden! Kanske tycker jag mer om den här boken efter det. Däremot ääälskade jag ju Alltings början, som är Karolina Ramqvists förra roman.

 

Gymnasieleven Joanna har en deprimerad pappa som inte släpper teven med blicken och en patetisk mamma som vägrar ge upp sin dröm om att vara författare, och familjen är pank. Joanna har inte ens råd att hämta ut sin ADHD-medicin, och utan den exploderar hon. Så hon måste få tag på pengar. Till vilket pris som helst. Dessutom är hon kär i ouppnåeliga, fantastiska Audrey.

Jag är ju så jävla easy going är en bok med ett hetsigt, aggressivt och roligt språk. Jag tycker om hur Joanna ser på världen och hur hon bara kör. Hur hon sticker ut hakan, tar plats och tar det hon vill ha. Lite minus för förutsägbar dramaturgi, men stort plus för välutvecklade, trovärdiga karaktärer och ett språk som sprakar och bränns. Heja Jenny Jägerfeld.

Kvinnor och äppelträd utgavs 1933 och är nog en av den svenska litteraturhistoriens viktigaste verk. I boken får vi följa kvinnor i olika generationer och livssituationer där kropp och sexualitet ligger i fokus. Hurra! Moa Martinson har gett arbetarkvinnan röst och karaktärerna och relationerna är så himla fint skildrade i den här boken.

På ett sätt vill jag ge Kvinnor och äppelträd en femma, för att den var så banbrytande när den kom ut och för att jag är så jäääkla impad av Moa Martinson, men rent handlingsmässigt så var den lite väl långsam för min smak. Dessutom blandade jag ihop alla olika karaktärer lite grann. Så en trea och en halva får det bli. Men jag tycker att det är en oerhört läsvärd bok. Om inte annat så för litteraturhistoriens skull. Hon är queen!

Har ni några ljudbokstips?

Fler boktips:
Amy Poehler – Yes Please
Chimamanda Gnozi Adichie – Lila hibiskus
Gunnar Ardelius – Vill ha dig så illa
Chimamanda Gnozi Adichie – Americanah
Sara Stridsberg – Beckomberga : Ode till min familj

Translation: Five audio books I’ve listened to. One in english: Broken Soup by Jenny Valentine, and one that can be read in english: Bitter bitch by Maria Sveland. The other three are in Swedish, unfortunately.