Jag tänker på dig. På våra sista dagar i New York. Hur vi vandrade runt i Bushwick och sörplade i oss varsin iskaffe medan vi fick en rundvandring av en hög fyrtioåring i tight t-shirt. Hur han pekade ut den bästa barberaren och den sämsta mexikanska restaurangen, propsade på att bjuda oss på varsin snow cone och ville att vi skulle följa med honom upp i hans lägenhet. Hur han malde på utan att fråga oss om någonting. Hur hans pupiller täckte hela iris och fick ögonen att se svarta ut.
Jag tänker på hur vi tog tunnelbanan till Brooklyn Bridge och jag var så hungrig att jag inte kunde konversera. Hur irriterad du blev på mitt gnäll. Hur vi gick in på Juliana’s och beställde en enorm marguerita och varsin läsk, satte oss nere på bryggan och åt med solen i ögonen. Hur jag sa Nu har vi det jävligt bra. Hur Manhattan bredde ut sig på andra sidan floden som en kliché, som ett vykort.
Jag tänker på hur vi trängdes med anda turister när vi gick över bron. Jag tänker på hur vi tryckte oss mot broräcket och kysste varandra utan att bry oss om att vi stod i vägen för förbipasserande.
Jag tänker på hur vi, dagen därpå, stod vid West Street Station och tog djupa andetag. Hur vi lade armarna om varandra och sa hejdå till ljudet av basketbollar som studsade i inhägnaden bredvid. Om och om igen sa vi hejdå. Först med stadiga röster, sedan med tårar och snor. Hur jag gick ner för trappan mot tunnelbanan, för att sedan vända mig om och gå tillbaka till dig. Felix sa jag. Vänta. Hur vi omfamnade varandra igen, länge, tills du sa Du måste gå nu.
Hur röda dina ögon hade blivit då.
Och när planet till San Francisco lyfte så tänkte jag på dig. Hela tiden tänker jag på dig.
Translation: About our last days in New york, and how it felt to say goodbye. Translate the post by hitting the translate-button below the header.
Blev alldeles tårögd så här på morgonkvisten. Du skriver så fängslande!
så himla fint!
Men näe hur fint skriver inte du då???? Känns ju som att du får en att känna precis som du gör
Första bilden på dig Flora, så himla fin.
:)
Hej snyggflora! Jag och min pojkvän vill gärna flytta till USA nästa år, men vi är så förvirrade när det kommer till visumaspekten – hur har du ordnat det? Skulle verkligen bli glad för ett svar! Kram!
jag har turistvisum för 90 dagar! kram!
Så fint :) men alltså detta får mig att känna mig lite konstig. Jag ska iof bara vara ifrån min kille i lite över en 1,5 månad och har varit borta fyra dagar i ett litet land i Afrika där jag inte känner en kotte. Saken den är att jag saknar honom lite men inte så att jag tänker på honom hela tiden och gråter och så. Känns nästan som att det är något fel då jag läser om alla som saknar sina killar till döds. Tycker det är ganska soft att våga sig ut själv utan honom. Jag har så mkt här att se, lära mig och göra att jag inte hinner sakna honom, vi ses ju så snart igen. Klart det kan bli svårt om någon vecka eller så, vad vet jag. Men nu är jag här och han är där och det är helt ok. Är det bara jag som känner så eller är jag konstig???
Det här inlägget fick mig att minnas en dröm jag hade förra veckan. Jag drömde att jag var på erat bröllop och de va så frikkin vackert!!!
JAG DÖR
Blir tårögd <3 Så fint. Fan tänk hur jäkla magiskt det kommer kännas när ni återförenas.
Gråter.
alltså wow blir ju alldelens gråtmild <3 älskar sista stycket
Åh så fint så fint! Bilderna, sagolika o TEXTEN, igenkänningsfaktorn så stor. <3 <3 <3
Så vackert skrivet, ni är så fina, du är så fin!
Och drömmiga bilder från N Y, jag vill åka dit nu direkt!
Måtte gråte litt når eg las dette… Så fint!
du är inte ensam. och jag är så tacksam att du delade med dig utav din saknad ovan för jag tycker det är så väldans så väldans skönt att inte vara den ända. jag saknar min familj och min favoritgrabb till oändligheten. stormgråter och somnar med mina händer knäppta (som om jag håller honom i handen). vissa dagar är värre än de andra, men inga dagar vill jag hem. för jag vet att detta måste göras, själen behöver detta, hela jag behöver få vara självsam ett tag. men du, glöm inte att om det gör för ont så ska ingen fan få döma dig om du vill åka hem. om inte jag hade lite omständigheter i vägen (yogaretreat och biljetter till fler länder) så skulle jag göra detsamma. du bestämmer, det här är ens eget äventyr att designa.
Åh, trots att jag nu har min kärlek framför mig på andra sidan köksbordet, blir jag ändå ledsen när jag läser detta. Jag känner såväl igen den där känslan. Vi har också stått där, när han skulle en utbytestermin i Madrid.
(Haha, och nu för att få mig glad igen, ska han rapa fransk hip-hop. Jag gillar honom så.)
Åh. Det är tungt. Jag har gjort samma sak med min pojkvän (tre gånger!!!!). Även om det är skitjobbigt så är det ibland viktigt att vara ifrån varandra, lära sig lite mer om sig själv och försöka bygga upp stora förväntningar inför den dagen då man ses igen. Och vet du? Det är så sjukt underbart. Obeskrivbart underbart.
sååå fint <3
I see you are not only in love with New York but also especially with your boyfriend <3
xx from Bavaria/Germany, Rena www.dressedwithsoul.com
Tårar i morgonkaffet. <3
<3 <3 <3 du skriver så bra och det här gör så ont och jag gråter när jag läser. du är BÄST på att förmedla känslor. fyfan. vackert & brutalt & ont. åh åh åh. SÅ SÅ BRA.
Wow. Så vackert!! Sluta aldrig skriva
Hej Flora!
Du har/tar så otroliga fina och athleticska bilder! Vad använder du för kamera och vad använder du för filter? älskar din blogg, podcast och instagram. x