I fredags fyllde ingen mindre än Yrsa år. Tjugofyra barre! Hallå håller vi på att bli vuxna eller vad.
Vi satt i Vitabergsparken och drack bubbel från klockan 14. Så kanske inte så vuxna ändå.
Maja och Malin hade med sig glitterklistermärken och det ville vi alla ha.
Och så delades det ut födelsedagspussar.
Trots att väderleksrapporten skvallrade om att det skulle bli regn så fick vi strålande fakking sol. För enligt födelsedagsbarnet är det alltid soligt den sjuttonde juni. Oavsett vad.
Louise hade med sig frysta bär för att kyla ner sitt bubbel. Lifehackigt va.
Ellens instagramcaption till denna bild: ”Om det här var omslaget till en film skulle jag se den. På bio.” HÅLLER MED.
Ellen piffade mitt hår med en rosett från rosévinet.
Helt normalt tuttgos.
Tillslut var vi jättejättemånga som gick till Trädgården och det var så himla roligt det med. Bra jädra fredag.
Translation: It was Yrsa’s 24th Birthday and we celebrated her with sparkling wine at Vitabergsparken.
ok vill som resten av människorna här veta vart byxorna är ifrån. perfekta juuuuu.
American Apparel! PUSS
taaaack <333
BYXORNA <3 jag måååste få veta var du fått tag i dom! Snyggaste jag sett! För övrigt så ser du och dina vänner helt magiska ut jämt.
Dina byxor är jävla killer!
Såå fina byxor!! Måste få veta var de kommer ifrån!
Hej bästa Floran! Jag har en fråga som är lite konstig kanske, men jag känner mig desperat så… Du verkar ha så fina vänner, som du gör roliga saker med och som du kan komma nära. Jag blir så avundsjuk när jag ser hur du och dina vänner verkar ha det, för så skulle jag också vilja ha det. Nu har jag mest bara vänner som jag inte lyckas komma sådär nära inpå och som aldrig har tid att umgås. Eller jag har en kompis som jag har varit väldigt nära, men det känns nästan som att vi har börjat glida ifrån varandra eftersom hon bor i en annan stad och har massa andra vänner att umgås med. Jag blir ledsen av att ha det såhär och undrar därför var du har hittat dina vänner någonstans, hur träffades ni, hur kom ni varandra så nära? Tack för en superfin blogg <3
Känner precis samma sak. Du är inte ensam om att vara ensam. <3
Hej Elin!
Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning. Jag upplever att jag är i ganska exakt samma situation. Känner mig ledsen över hur ensam jag är, och har ofta avundats Flora (Obs inte på ett missunnsamt sätt) när hon bloggar om sina fantastiska vänner.
Jag hoppas att du bor i Stockholm så att vi kanske kan ses och göra något åt våra situationer.
Såklart det alltid är soligt den 17:e juni.
FANTASTISKT.
Hej, Flora!
Framför allt måste jag säga att du är helt jäkla awesome och en sann inspiration.
Sedan undrar jag ifall du skulle kunna lägga upp ett nytt ”hitta en kompis i din nya stad”-inlägg. Jag har nämligen nyligen flyttat till Göteborg och är så sjukt jädrans ensam. Det skulle vara superkul att få träffa andra, coola tjejer att umgås med. Tack i förhand!
Sandra Beijer postade ett kompisinlägg idag:)
Hej! Vad kul att du flyttat till Göteborg, men vad tråkigt att du känner dig ensam! Jag flyttade hit för snart ett år sedan och har skaffat en liten vänkrets här genom skolan etc, men vill gärna träffa fler nya människor :) Anna Sellerfors heter jag, om du vill kan du adda mig på facebook så kan vi prata mer!
Wow. Vart är dina fantastiska jeans ifrån?
Vart är dina byxor ifrån? :D
Flora, vad händer? Vad är det jag bevittnar? Ok, inte riktigt så allvarsamt, men på riktigt – det verkar vara break-up-season för tillfället. Har dragit mig för uppbrottet alldeles för länge (tog tag i saken igår), men är fucking livrädd. Precis flyttat tillbaka till Stockholm och insett att min vänkrets är nästan obefintlig. Finns tre personer varar de har heltidsjobb och partners. Kan tänka mig (hoppas) att fler känner igen sig i det jag skriver, så kanske dags att försöka styra upp ett tjejhänginlägg? Så himla rädd att jag ska gå tillbaka till något som inte varit bra endast pga ensamheten. Puss och pepp och kram!
Känner igen mig så mycket!
Jag har inte gjort slut och har inte heller några särskilt långt fortskridna planer eller funderingar på att göra det just nu. Men jag har i perioder tänkt på det, men jag tror att en av anledningarna till att jag inte gjort det är att jag skulle bli så ensam utan honom. Jag har en enda kompis/vän, och vi bor och jobbar så vi kan inte ses särskilt ofta.
Nu har mina göra-slut-funderingar hittills visats sig vara naturliga relationssvackor, men det känns ändå inte vettigt/rimligt/helt sunt att han är min nästan enda sociala kontakt som inte är kollegor på jobbet.