Hej där.
Jag heter Flora och är 22 år gammal. Det här är en blogg om skrivande, illustration, vegomatlagning, fotografi, tighta jeans och feminism. När jag skapar något så hamnar det med största sannolikhet på den här bloggen, som har över en halv miljon sidvisningar i månaden. I höst kom min debutroman Stanna ut hos Bonnier Carlsen.
Utöver bloggandet frilansar jag som skribent och illustratör. Du hittar min portfolio på florawistrom.se.
Samarbete? Frågor? Maila mig på [email protected].
In English: Hi. My name is Flora and I’m 22 years old. This is a blog about writing, illustration, vegetarian cooking, photography, high waisted jeans and feminism. But mostly it’s a blog about my life in Stockholm, Sweden. I work as a blogger, author, freelance writer and illustrator and this blog has over 500 000 page views a month. You can se my work here: florawistrom.se and contact me here: [email protected].
Två viktiga citat. Girls forever.
Två gula tröjor. Varför bär inte alla gult? Mer sånt tycker jag.
Sånt jag skulle vilja ha på väggen.
Tatueringar. Fan så fina.
Träd. Pga finaste inredningsdetaljen som vi alla vet. Till vänster en fiolfikus och till höger ett fikonträd.
Två varianter av veganska göttbullar. Linsbollar i currysås och bollar på kikärtor och soltorkade tomater.
Och så lite pepp på det!
Alla källor hittar du på min Pinterest.
I fredags bjöd jag hem Maria på middag.
Vi åt vietnamesiska vårrullar med jordnötsdipp. Stoppade sötpotatis (ugnsrostad i sesamolja med sesamfrön), inlagd ingefära, koriander, vitkål, avokado, gurka och nektarin i dem. Fett gott.
Och öppnade upp fönstret på vid gavel pga det är min bästa grej. Plus dansade massor.
Maria alltså. En så klok och bra och smart och fin person.
Min lillasyster Eloise fyllde tre år i lördags. Denna lilla människa är det roligaste jag vet. Hon vill att jag absolut ska vara den som torkar henne när hon har varit på toa, ställer frågor om precis allting, blandar svenska och engelska (”kan du helpa mig?”), kramar om mig när jag minst anar det och lirkar in sina kladdiga fingrar i mitt hår. Pang pang och grattis Eloise. Tänk att jag fick dig.
Igår mötte jag upp Yrsa, Sara, Andrea och Maria i Vitabergsparken för att ha bokklubb. Antal minuter vi pratade om boken: 5. Mest för att hälften inte hade läst ut den, så vi ska prata mer om den en annan dag.
I stället låg vi i gräset i ett enda trassel av armar och ben och åt pizza och drack vatten och pratade om dagen innan, lekte gifta ligga döda med bland annat Hannah, Jessa och Shoshanna i Girls (vi kom fram till att vi helst skulle ligga med Shosh, gifta oss med Jessa och döda Hannah) och om hur mycket pengar vi skulle vilja ha för att äta en chokladboll gjord på pormaskar och tånaglar. Vad annars kan man prata om liksom.
Igår var jag på Popapark (ett samarbete mellan Popaganda och Parkteatern) med ett gäng helt brille personer. Galärparken på Djurgården var en underbar kötthög av picknickande sällskap.
Sara var hovfrisör.
Tata!
Kärlek kärlek kärlek fan vad jag älskar kärlek ändå.
Dasha, som är Ellens svingulliga hund, fick mer uppmärksamhet än banden på scenen.
Rimligt ändå.
Vi är ihop nu om du undrar.
Det nässprayades. Vet ni att det finns folk som är beroende av nässpray? Tycker att det finns något så jävla knäppgulligt över det. Ellen är inte det obs obs.
Här lyssnar vi på Dolce och sjunger med tror jag. Och så gick vi ner i brygga och somliga i spagat, och lekte storband (som jag vann – yeah yeah wow wow) tills musiken slutade och det blev mörkt.
Då åkte vi söderut. Sittpausade lite på vägen.
Och så hängde vi vid Årstaviken en stund. Utomhusfest är grejen.
A little music festival at Djurgården yesterday. It was pretty great.
