Hej där.
Jag heter Flora och är 22 år gammal. Det här är en blogg om skrivande, illustration, vegomatlagning, fotografi, tighta jeans och feminism. När jag skapar något så hamnar det med största sannolikhet på den här bloggen, som har över en halv miljon sidvisningar i månaden. I höst kom min debutroman Stanna ut hos Bonnier Carlsen.
Utöver bloggandet frilansar jag som skribent och illustratör. Du hittar min portfolio på florawistrom.se.
Samarbete? Frågor? Maila mig på [email protected].
In English: Hi. My name is Flora and I’m 22 years old. This is a blog about writing, illustration, vegetarian cooking, photography, high waisted jeans and feminism. But mostly it’s a blog about my life in Stockholm, Sweden. I work as a blogger, author, freelance writer and illustrator and this blog has over 500 000 page views a month. You can se my work here: florawistrom.se and contact me here: [email protected].
Men whoa, redan ny kille?! :D
Kanske räcker med ”med whoa, ny kille?! :D” utan ”redan” då det ger det hela en lite negativ klang (kan jag tycka som själv fick sånna kommentarer när jag blev ihop med en ny kille VÄLDIGT fort efter ett 4,5 år långt förhållande) :)))))
okej.. VEMS är dessa fot-masserande händer och armar…? :) :) :)
SÅ. HIMLA. FINT.
<3
aaahhh så fint!! :”)
Hej Flora,
Har sett att du gjort inlägg om att hitta bokcirkel. Skulle du kunna göra ett till sådant inlägg kanske? Eller länka det gamla?
Kram
ÄLSKAR
Drömmen ju!
:))
Hahahah tänkte på exakt samma smiley ;-))))
Flora! Vad gör man när man är så jävla prestationsinriktad/har ”duktig flicka”-komplex pga detta jävla samhälle att det går ut över ens mående? Jag har sån jävla prestationsångest och livsångest över det mesta vilket driver mig till att tacka ja till allt (mest jobb) och detta leder till att mitt psyke mår så dåligt. Har lätt för att säga till vänner att ta det lugnt och ”du behöver inte jobba så mycket!!!!” ”Lyssna på din kropp” osv men när det kommer till mig själv så lyssnar jag inte?? Förstår ju självklart att detta inte är långsiktigt hållbart men ändå så ändrar jag inte mina vanor. Sjukt luddig fråga men alltså: hur slutar man vara så jävla duktig? Hur kan jag acceptera till 100% i min hjärna att jag inte behöver vara perfekt?
Sorry för svärord men ibland behövs det.
Åh, alltså. Jag har inga svar och inga tips och ingenting angående detta egentligen, men det jag har är resultatet av vad som händer om en inte gör något åt sin situation i tid. Jag har alltid levt med prestationsångest, alltid gjort bra ifrån mig och presterat på topp – allra helst i mitt arbete. När mitt privatliv kollapsade efter att min pappa fick diagnosen alzheimers gick jag all in på detta: jag jobbade i princip dygnet runt (många timmar på kontoret, resterande hemma) och bara sov all annan tid, och detta i ungefär ett år. Sen kraschade jag, totalt. Nu har jag vart sjukskriven för utmattningssyndrom i över två månader, och jag är osäker på om jag kommer kunna börja jobba och ”leva på riktigt” om två veckor som det är tänkt. Det är så himla viktigt att en lyssnar på sin kropp, men jag är också en av dem som inte gjort det.
Jag hade, som någon skrivit som svar här också, gärna sett ett diskussionsinlägg om detta. Hur du, Flora, hanterar prestation och ångest kring detta. Vi är så himla många som låtit det gå för långt, som upptäckt problemet när det är alldeles för sent – och kan vi få en enda att inte hamna här genom att prata om det hade jag vart evigt tacksam.
ALLTSÅ känner exakt samma fast i skolan. Fast där är det inte som att jag ”tackar ja” till allt, utan i varenda ämne tänker jag för mig själv att jag ska göra en massa grejer, dels det som man måste göra, men också grejer utöver (vill liksom ha a i allt och har nääästan lyckats hittills. känner mig sämst de ytterst få gånger jag misslyckats). Och utanför skolan försöker jag pussla ihop så att jag ska hinna träffa alla mina kompisar. Och träna varannan dag, springa, styrka framför youtube, cykla till skolan, och yoga på yogastudion. Men det går ju liksom inte att få ihop det utan att må skit emellan åt. Flora, känner att ett diskussionsinlägg om detta hade suttit klockrent!
åh va vackra bilder!!
Men så härligt
fint. <3