Jag brukar ju göra intervjuer med mina polare här på floras blogg punkt esse.Tidigare har ni fått träffa My, Daniel, Sarah, Bea, Zara, Myran, Kajsa och Maja. Den här gången är det Yrsas som fått femton frågor. Vi har bara känt varandra i 1,5 år men hon dundrade in i mitt liv och har, sedan hon hälsade på mig i San Francisco för ett år sedan, varit min syrra. Jag skrev såhär på Instagram häromdagen:

”Yrs. Du lägger aldrig orden i min mun utan frågar i stället hur jag känner. Du låter mig bita dig hårt i armen när jag inte kan uttrycka min kärlek på annat vis, så hårt att du har märken efter mina tänder i dagar efteråt. Du stoppade upp pekfingrarna i näsan på killen som tafsade på mig och du har legat tryckt mot mig när min huvudkudde blötts av tårar. Mina naglar över din rygg, dina fingrar i min hårbotten. De är alltid där.

Vi delar snorpapper och skrivstunder. Du har hjälpt mig genom allt som hänt det senaste året, fått mitt bröst att kännas så som Norrgårdenköket känns när du har fått igång en brasa i vedspisen. Nu tillhör du Barcelona i två månader. Nästa gång vi ses är dina axlar solbrända och mina näsvingar rödfnasiga. Du ska beställa cava åt oss på spanska och jag ska flytta pallen så nära dig att våra ben hakas fast i varandra. Hej så länge min lilla äggplanta.”

Hej ditt gamla gojs. Vad har du för dig där borta i Barcelona egentligen? Berätta för oss!

Jag bor här i två månader, ägnar dagarna åt att skriva (främst försöka dra igång ett nytt långt skrivprojekt, men också kortare texter och dikter, här kan man läsa ett urval om man vill). och plugga litteraturvetenskap på distans. Mina dagar ser ungefär ut såhär: vakna öppna balkongdörren äta frukost läsa fram till lunch äta lunch och sedan skriva på eftermiddagen. Om jag har tur får jag ta en öl med någon rolig främling på kvällen.

Vilken bok plockar du upp när du behöver skrivinspiration?

Sorry kunde inte välja en. Tycker alla dessa gör jobbet tillsammans. Ett containerfartyg med skrivinspiration nedan alltså.

Och runt mig faller världen – Marit Sahlström

Sandöflicka – Märta Fohlin

Indianlekar – Felicia Stenroth

Det är allt – Marguerite Duras

Allt av Märta Tikkanen

Allt av Sonja Åkesson

Allt av Tomas Tranströmer

Vilka förutsättningar behöver du för att komma in i rätt skrivmode?

Okej detta är lite kufigt men jag går igång så jävla mycket på två specifika grejer just nu rent karaktärsmässigt. Det har med konkreta handlingar att göra: folk som diskar under rinnande vatten (obs gör detta själv lite för ofta) och folk som kör jättemycket bil (funkar även med folk som slänger batterier i soptunnan när ingen ser). Liksom: vi är medvetna om konsekvenserna och ändå gör vi alla dessa oförsvarbara saker. Det är såna människor som är de mest intressanta textpersonerna tycker jag.

Men mer allmänt då: Helst i en stuga i skogen lol, gärna en Flora mittemot. Skriver bäst kombinerat med att läsa kombinerat med att scrolla facebook har jag märkt på senaste tiden. Som att om jag matar hjärnan med all sorts text (konstiga statusar, skönlitteratur, nyhetsappar) får jag också ur mig en text som inte är den mest förutsagda.

Vad gör du när ingen ser?

Spottar. I toalettstolen innan jag kissar eller bajsar, efter att jag kissat eller bajsat medan jag spolar. I handfatet när jag tvättar händerna. Efter att jag borstat tänderna flera gånger. Går ofta upp en eller två gånger efter att jag gått och lagt mig för att tömma munnen. Finns ingen bra förklaring.

Varför är du så besatt av aubergine?

Såhär. Aubergine är den äckligaste grönsaken om man inte vattnar ur den innan. Då smakar det blaskigt och beskt. MEN. När den vattnas ur (ju längre desto bättre) och sedan ugnsrostad eller steks i mycket olja och salt smakar den som ingenting annat i denna värld. Den äääär sååå mjuuuuk mot tungan. Den är som ett konstverk. Om man visar den att man respekterar den (genom urvattningsprocessen) så ger den så mycket tillbaka. Här i Barcelona finns dessutom alla former och storlekar på åbbe på vanliga mataffären (små som harpluttar, långsmala som bowlingkäglor, de vita auberginerna ska vi inte ens prata om de är mjukast på marknaden, plus de vanliga förstås, som ser ut lite som pingviner.

Vad var ditt första intryck av mig?

Jag gick på på Jakan året efter dig, hade följt din blogg ett bra tag och vi hade också gemensamma vänner. Hade tänkt ett tag att jag ville träffa nya vänner. Så jag skrev till dig och så tog vi en kaffe. Minns detta: du hade fluffig illrosa tröja, ställde frågor, pratade om skrivandet på ett sätt som bara gick i lås med mitt sätt att se på det. När jag gick därifrån i snöslasket kände jag mig FULL. Stod på jobbet på kvällen och undrade om folk skulle märka. Tyckte om dig så himla mycket från första stund.

Fan vad fint. Berätta nåt minnesvärt vi har gjort ihop!

Delat nästan varje dag sedan den 18 november förra året i ett Google Docs-dokument. Jag ser det som vårt gemensamma huvud. Som att vi tänker tillsammans där.

Å JA. När stör du dig som mest på mig då?

Händer faktiskt väldigt sällan. Men den första gången jag blev irri på dig var i Italien. Vi hade köpt en kiloshink med oliver, du stod inne i köket och fixade med ditt allra heligaste: ”innan-middagen-snackset”. Och jag satt ute med hinken och skulle plocka över oliver på ett fat. Då ropade du ut till mig ”det är viktigt att vi inte stoppar ner några fingrar i hinken för då kommer de mögla yrsa!”. Jag kände mig som en liten bebis då. Muttrade något om ”flora jag är inte fem år”. Men ska tilläggas att jag faktiskt var påväg ner med fingret i hinken precis så du kom nog åt en öm punkt.

Hähä typiskt mig och komma och vara mammig. Men du, om du hade mördat någon och behövde hjälp med att begrava liket, vem skulle du ringa då?

Jaana-Kristiina Alakoski. Varje dag i veckan. Hon är så förstående att hon till och med skulle få mig att känna mig som en utmärkt mördare. Sen är hon inte så pjoskig. Skulle utan tvekan stoppa likets döda fot i munnen om jag bad henne.

Vilken är din bästa låt just nu?

Märk hur vår skugga – Fred Åkerström sjunger Bellman. Älskar Bellman. Och just denna är så sorglig.

Vad har du för partytrick?

Masken.

Vad är egentligen Skrivgäris för något?

Skrivgäris är en undergrupp till Facebooks bästa grupp StreetGäris. Jag startade Skrivgäris för att jag saknade en plattform där stämningen inte var så tillknäppt och elitistisk som många andra grupper för skrivande personer på Facebook tenderar att vara. Stämningen i Skrivgäris är så jävla fin (probably bc the lack of men). Uppmanar alla kvinnor och icke-binära som skriver att gå med!

Vad äter du helst just nu?

Pan con tomate!!!

Vilken kändis skulle du vilja ligga med?

Helena Bonham Carter.

Vilka två bilder tycker du är mest representativa för den du är?

Dessa:

LÄS ÄVEN:
BREVDIKTEN
DÅ HÄNDER DET: HON STICKER UPP SINA FINGRAR I HANS NÄSBORRAR