Idag handlar podden delvis om märkliga drogtrippar och nakenhet, men kanske främst om att må jävligt kasst. Panikångest, gråtattacker och otillräcklighetskänslor. Hur ska man kunna pleasa alla egentligen, och är det ens något att sträva efter? Ett snackigt avsnitt om det som knuffas runt i våra huvuden just nu. Frida och jag trissade upp varandra som fan i det här avsnittet, vilket nog hörs i andra halvan. Ehe. Bear with us.
För dig som prenumererar på podden så ska den finnas i Podcaster eller motsvarande nu, men annars kan det dröja upp till 12 timmar. Annars kan du självklart lyssna i Radioplay-appen. Genom att prenumerera kan du alltid vara säker på att få podden dirr när den har kommit ut.
Hallå hur fint är inte tightsen och tröjan från Champions samarbete med Weekday? Jag och mina bröder bar alltid Championkläder när vi var små. Vår farbror bor nämligen i Amerikatt och därifrån kunde vi få fina collegetröjor och kepsar om vi hade tur.
(gif)
Jag var sjuk igår och mös runt i detta, lyckades se rätt go ut trots att snoret rann konstant? Ibland händer det tydligen även mig.
TIDIGARE AVSNITT:
#22 – GÖMMA NYA KILLEN I DUSCHEN
#23 – KÄRLEKSMODIG PORMASKBOLL
#24 – RAGGNINGSTIPS & ORGASMDÖD
#25 – JUSTIN BIEBER & GAGBALLS
#26 – NÄR DET INTE GÅR ATT LIGGA
#27 – SUPERLIKES & SUPERMODELLER
#28 – VARFÖR KOM DU INUTI MIG?
#29 – CATFISH & VAGINA DENTATA
#30 – FLORAS KRIMINELLA FÖRFLUTNA
tycker ni är heeeeelt fantastiska! så tröttsamt med all shameing av kvinnor ifrån kvinnor, så fort vi gör minsta lilla ”fel” (läs: är f-in MÄNNISKOR)! tack för att ni lyfter detta. det måste fan sluta.
Hej! Följer er podd var vecka och älskar det, och uppskattar verkligen alla ämnen ni tar upp. Jag undrar om ni hade kunnat ta upp en podd om hur det är att flytta till ett nytt ställe och lära känna folk? lxm hur en ordnar kompisdejter eller vänner, speciellt utanför jobbet eller plugget eller vad som är det ultimata sättet att lära känna folk och då finna individer som en känner är lik en. Hade varit ultrafint.
Hej!
Vart hittar jag den rosa champion-hoodien? Fin!
Kram
Gah!!! Ibland blir jag helt förvirrad av er pod. Den är jättebra på många sätt, men sen ibland säger ni emot er själva och allt blir helt tokigt.
Ni pratar om att kroppen ska avsexualiseras men tycker det är gött med ”stiff nipples”. Va?! Det var samma sak i poden om orgasm. Minns inte ordagrant med vill minnas att ni kopplade ihop heterosexualitet och penetrerande sex väldigt mycket. Varför då?
Jag borde kanske inte bry mig och jag borde kanske inte lyssna, men jag tycker det blir problematiskt när ni uppenbarligen är stora förebilder. Det är inte ert ansvar, jag vet det, men jag hade önskat att om ni nu ska prata om vissa ämnen och är feminister, att ni försöker se igenom de vardagliga strukturer som ni både ifrågasätter och upprätthåller. Varför jag blir frustrerad är nog att ni har en så grymt stor publik och en sån given arena till att sprida vett.
Alla kan inte vara experter på allt, och jag vet om att det är ER pod om livet sett ur ERT perspektiv, vilket självklart är bra, men kanske hade det kunnat vara bra att ta hjälp av experter ibland (personer, böcker, filmer, osv) för att förbättra poden.
Är egentligen inte en typ som kommenterar på bloggar och vill inte vara oförskämd. Hatar tjejer som hackar på andra tjejer (och känner att jag är farligt nära nu), men hade önskat såååå mycket en större medvetenhet som ni sen kan sprida vidare till friends and foes!
Sorry för negativ kommentar och för att jag lägger mig i! Jag vill bara leva i en värld som är så bra som den kan vara!
Att vara ung kvinna är att vara en nyanserad individ. En kan tycka att kroppen inte behöver vara sexuell hela tiden, vara trött på konstant sexualisering av kvinnokroppen, att den bara kan få vara kropp utan för mycket estetiskt eller sexuellt fokus. Men att en ändå ibland kan känna att det är nice med ”stiff nipples” på en bild, att leka med sin egen sexualitet och porträttering. Då bröst tex både kan vara en väldigt vanlig kroppsdel, men även för vissa erogen zon osv.
Nu minns jag inte citat, men tycker att vi alltid är väldigt noga med att prata om att hetrosex inte alltid behöver innebära penetration. Framförallt då jag själv har förhållandesvis lite penetrerande. Tror vi nämnde det mycket i ”Kom du i mig” och ”När det inte går att ligga”. Att en inte behöver gå med på alla hetrosexnormer bara för att en som tjej gillar att ligga med killar. Men i orgasm avsnittet så sa jag att JAG oftast kommer av penetrerande, medan Flora inte gör det. Att det är olika.
Vi kan inte ha med experter hela tiden då vi poddar en gång i veckan och vårat samtal är ett samtal mellan vänner, inte en medicinsk sexualupplysningspodd från regeringen. Då är det bättre att vi inte har ambitionen att framstå som att vi kan mer än vad vi kan, vi är bara två vanliga 22åringar. Om vi försöker få podden att verka som att vi är experter och har den ambitionen, så är det mer skadligt.
Det finns olika poddar här i världen, vi kan bara göra den här. Två 22åringar som pratar om saker vi tycker är viktigt. Att en ibland mår dåligt över sin kropp även om en ”inte borde”, eller att en ibland vill ha styva nipples för det känns sexigt fast en ”inte borde” eller att en ibland vill supa sig asfull fast en ”inte borde” <3
woooooord!
Äh, alltså sorry.
Håller inte helt med dig i din kommentar, men ångrar ändå att jag skrev. Så jävla onödigt.
Fortsätt med ert arbete, det är grymt, ni är spännande på så många sätt. Försök glömma bort min kommentar!
Men hallå, det här avsnittet var ju helt underbart! Inte alls kul att höra att ni mår dåligt såklart, men själva ranten är så befriande <3 Tror ni är som bäst förebilder när ni inte pallar vara det längre. <3 jag, personligen, har saknat det där spontana och icke-tillrättalagda sedan "säsong 1" av Flora & Frida. You go ladies <3 och ångesten släpper snart :)
Gu tror detta är den gosigaste gif:en jag sett.
ÄLSKADE er rant och hur fnittriga ni är och hur det smittar av sig och hur ni aldrig kunde avsluta (känns ju som när man snackar i telefon med en kompis och man måste avsluta fast ingen egentligen vill !!). Älskar när det är spontant och lite ”i don’t care”-känsla och ja, kanske svårt att planera att vara ”sponatana och fnittriga” så försöker inte lägga någon press här hahah, men menar bara att sånna avsnitt som ni kanske känner inte blev ”så bra” faktiskt är precis lika bra! Heja er!
Hej Flora! Behöver verkligen råd. Har gått och blivit askär i en kompis, som har flickvän. Har aldrig träffat en människa med så lika åsikter, värderingar och intressen förut som jag samtidigt har de mest givande och intressanta diskussionerna med. På senare tid har jag insett att jag är kär i denna människa och samtidigt uppfattat det som att han också tycker om mig mer än en kompis?! Han har inte SAGT det men det känns verkligen så. Vill verkligen prata med honom om detta men är rädd att känslorna inte är besvarade och att jag bara kommer fucka upp vår vänskap och framförallt hans fina förhållande som han har idag. Vad ska jag göra?! Jag blir galen.
Hej, okej är bara tvungen att slänga in en kommentar om hur FUCKING JÄKLA JÄTTESNYGG du är!! Alltså oh my lord, du bara slog mig i ansiktet med din gorgeousness! Och du är dessutom sjuk på dessa bilder??? Yes okej, nu har jag sagt det, tack för mig. Och jo: fint poddavsnitt, det är bra att få ventilera sig. Kram!
hej! gillade detta podavsnitt (lyssnar slaviskt på alla men detta var härligt argt och kände mycket igen mig i er sinnesstämning) tyckte det var intressant det ni pratade om att alla tycker så mycket och att det kan kännas jobbigt. det handlade kanske snarare om hur det är att vara en offentlig person, men jag har tänkt en del på hur det är att vara på andra sidan av skärmen. sociala medier gör att tyckandet blir något som driver diskussioner framåt och får saker uppmärksammade. det är givet att man tycker någonting, vare sig om det är att man gillar eller ogillar. men ibland tycker man ju ingenting, och i en värld av tyckande känns man plötsligt utanför. jag kan själv känna att det är lite ansträngande att trycka GILLA på saker trots att jag egentligen tycker det är fint/bra/intressant osv. varför gör jag det? kanske för att bara själva tyckande som handling blir en ansträngning. för genom det visar man upp sin åsikt om något i sociala medier och på så sätt ”finns” i en annan bemärkelse än i den ”riktiga” världen. hm, ja jag vet inte.
tycker detta är mycket intressant iallafall och det kanske vore något att prata om i podden?
( jag har nu också passat på att tycka lite! )
/ mvh en filosofibabe
Älskade detta! Filosofibabe:a mer! Intressant diskussion
Hahaaah tjejen med hund och iittala-glas. Jag fattar vad ni menar!
Det var jag som skrev tyckar-kommentaren om att jag tyckte att det hade blivit lite ungdomsmottagningsfolder-feeling i podden. Vill förklara hur jag menade:
Jag förstår om många av era lyssnare satt er på piedestaler och förväntar att ni ska posera perfekt. Och om ni klantar till det så ska ni puttas ner. Alla klantar ju sig hela tiden så det är ju superorättvist! Det är det tudelade, mänskliga och paradoxala i folks liv som är det intressanta. Jag vill höra saker, se saker och försöka förstå hur det är att vara i världen som en twenty-something tjej. Med alla dess paradoxer. Att våga släppa på den perfekta fasaden känns nästan som en av de modigaste förebildsgrejer en kan göra idag. Känns ibland som att det har börjat ingå i duktiga-flickan rollen att en ska vara medveten om precis ALLT, hela tiden, och alltid handla rätt.
Tycker därför att dagens rantiga avsnitt var fantastiskt! Också hur ni inte bad om ursäkt för det. Otroligt mänskligt och skönt att få höra hur ni också strugglar med små och stora saker i livet och att det är ok, we’re all in this together. Tror det var detta jag saknade förut då jag skrev min kommentar. Vi alla ”vet” ju vad en borde göra – en borde alltid använda kondom, alltid ta ansvar i allt, leva ut sin sexualitet och ta tag i att ringa vården då en mår dåligt osvosv. Precis det är ni ju också inne på – hur lätt det är att prata om saker men hur svårt det är att göra. Människor är komplexa och poddar och samtal borde reflektera den verkligheten. Om det slutar göra det tappas kontakten och det blir för riktat och scriptat. Tack för ett fint och rantigt avsnitt, det behövs imellanåt<3
Åh <3 ! Men alltså tror att folk skulle sluta med veganism hetsen om du bara slutade att kalla dig för vegan. Det är GRYMT att du sprider vegetarisk kost men säg istället att du äter helt vegetariskt, växtbaserat, eller om det underlättar vid tillfällen, veganskt. Det är problematiskt när sådana begrepp urvattnas. För en vegan som på ett eller annat sätt arbetar aktivt med djurrättsfrågor så är det inte "thats life" att konsumera animaliska produkter och sådana uttalanden är så himla provocerande.
Jag tycker att det blir så himla jobbigt med veganer som ska läxa upp en. Jag kallar mig för vegetarian men äter fisk ibland, jag är medveten om att jag då inte äter helt vegetarisk kost, men alltid är det någon som ska påpeka detta? Varför stör det folk så mycket att en kallar sig vegetarian om en äter fisk ibland? Eller när jag frågade var en kunde köpa qourns VEGETARISKA julskinka i en vegangrupp, så var det genast flera veganer som skulle läxa upp mig att den var inte alls vegetarisk, den är lakto-ovo? Är det inte bättre att inspirera varandra än dessa ständiga påhopp?
Kan hålla med om att det kan bli lite väl uppläxande ibland speciellt i facebook grupper, vilket är riktigt jävla onödigt faktiskt. MEN jag kan svara på varför folk stör sig:
Det jobbiga för oss som är vegetarianer eller veganer är när tex resturangpersonal mött sk. ”sthlm vegetarianer” och man får in fisk på tallriken när man beställt vegetariskt, eller grädde i såsen när man beställt veganskt (det händer!). Jag har faktiskt blivit bemött med ”det är väl inte så farligt om de var lite ost i, jag känner en vegan som äter det ibland ju?”, jag hade inte ätit det på flera år och var tvungen att spy efteråt… För mig är det en skitstor grej! Jag undrar dock varför det är så viktigt att kalla sig för något man inte är? Det räcker att vara pescatrian och det är jättebra och duger väl! Menar inte att man är sämre för att man inte uppnår en helt veganskt livsstill (alla gör vad dom kan) men att kalla sig vegetarian eller vegan och sedan göra något annat gör det faktiskt svårt för oss som är det :) . Förlåt för rant, menar inte att läxa upp eller så, bara berätta hur jag som vegan ser på det :)
man kan ju också vända på det och fråga: varför är det så viktigt för personer att kategorisera sig som veganer eller vegetarianer? borde det inte vara gott nog att vi alla gör så gott vi kan alltid utifrån våra förutsättningar? instämmer helt i ovanstående kommentar om att uppläxandet är jävligt tröttsamt. det skapar distans och det motiverar definitivt inte fler människor till att köra hårdare på veganism. så fort jag fått en uppläxning av en vegan (är själv vegetarian om det nu måste sägas), så har jag snarare velat provocera genom att typ gå och köpa en köttburgare, trots att jag inte alls är sugen på det. det blir så himla fel och icke-produktivt att peka finger och shame:a. så jävla många av oss är så otroligt jävla duktiga på så många plan heeela tiden. kan vi inte hylla varandra när vi gör ”rätt” istället för att piska för minsta lilla fel?
Håller med! Störde mig lite på reklam inlägget för zeta där det stod ”för oss veganer”eller liknande… och i nästa inlägg reklam för
Läderväska, det blir förvirrande!
Uppfattat!!
Exakt!
Hej Flora!
Jag har ett problem som jag skulle tycka det var intressant om ni pratade om i podden, för ni är alltid så nyanserade tycker jag. Om ni inte kan det, så kanske någon i kommentarsfältet har någon idé om hur jag ska hantera detta?
Hur som helst. Jag har ett förhållande med en jättefin kille sedan 6 år (lyllos mig, vet). Det är dock en grej med mig, att jag är helt enkelt inte är lika sugen på sex som många andra människor verkar vara, och det är något jag inte känner är något problem i sig. Jag är jättekär i min kille (på det viset man är efter 6 år), och när vi har sex är det väldigt väldigt bra (har inga problem att komma), men jag är bara inte in the mood särskilt ofta. Min kille är så respektfull kring detta, men såklart är han sugen oftare än mig. När vi är i en situation då han vill men inte jag, respekterar han alltid det och det blir inga konstigheter. Dock så märker jag ju att han ibland blir besviken, trots att han försöker dölja det. Som feminist och som kvinna vet jag ju också att det är problematiskt att ”ställa upp” på sex när man inte vill, men jag förstår ju också att denna formen av intimitet är viktigare för min kille än för mig och jag vill ju att han ska få känna sig bekräftad osv. Så, hur ska jag tänka kring detta? Har ni någon bra analys på lager? Detta är något jag inte vill prata med mina vänner om, för det blir bara ett ”man ska aldrig ha sex om man inte vill”-svar tillbaka, och jag behöver en mer nyanserad diskussion än så…
Puh, lång kommentar över. Tack på förhand!
fattar exakt! har varit ihop med min kille nu i 2 år och är i samma situation som dig. jag har aldrig haft så värst hög sexlust och är nu ihop med en person som har väldigt väldigt hög. är också feminist, står på mig osv osv osv men en är ju faktiskt också ihop med en person som en älskar och vill respektera, det är där det blir svårt tycker jag. vi pratar mkt om det och han säger samma som din kille, att han abso inte vill att jag ska ligga med honom om jag inte har lust men samtidigt vet jag ju att han också hoppas att det kanske förändras.
har gjort ett par saker som *funkar* eller som liksom gör att vi kan mötas lite mer i perioder och att det kan kännas bättre för båda. till exempel att vi kommer fram till att det bara är jag som tar initiativ till att ligga, och inte han. då får jag större lust (obs fortf inte lika mkt som honom) för känner mig inte ”pressad” eller vad man ska säga. ibland funkar det också att sluta se sex som ett himla projekt, vilket är ett av mina problem. typ att ”åh nej nu vill ha ligga tänk om inte jag vill ligga hur vet jag om jag vill ligga jag är inte så värst sugen tror jag” etc, istället för att bara ligga och inte tänka så himla mkt. förstår att det är svårt och kanske problematiskt (fast jag tkr egentligen inte det, om det inte är så att du mår dåligt såklart) men det funkar för mig. svårast tycker jag är att bara acceptera läget. att en kan försöka med allt som finns att försöka vilja ligga mer men har en dålig sexlust så är det bara så helt enkelt, vilket är svintrist och förväntningarna när en är ihop är ju att en *alltid ska vilja ligga*. puss hoppas det känns bättre för dig snart! ps! det här är någonting jag spenderar mkt tid med att ha ångest över, och är alltså inte så lugn i det som det kanske låter här. ds.
Vill bara säga att jag är i exakt precis samma situation för mig. Och det känns superkass eftersom jag gillar honom mest av allt i världen. Har ingen analys att ge, men lyssnar gärna på andras!
Åh, jag känner med dig! Jag har aldrig riktigt varit i din situation, men kanske i den omvända. Jag upplever att jag har ett större behov av sex än min pojkvän. Det har tagit en del på mitt ego men jag har helt enkelt bara fått inse att man är lite olika på den punkten (han har dessutom periodvis ätit medicin som har kunnat påverka sex-lusten). För min del har det varit viktigt att han istället ger mycket feedback på annat sätt – för sex är ju en form av feedback, eller hur, och när den uteblir i perioder kan det vara viktigt att klappa på varandra på annat sätt och liksom ”hej, jag ser dig, jag tycker du är så jäkla attraktiv, och om jag skulle vilja ha sex med någon så är det med dig, jag har bara inte så stor drift/lust atm”. Det kanske är något du kan tänka på att upplysa din pojkvän om, om du inte redan gör det :) <3
Sen har jag såklart varit i den omvända situationen också. Att jag inte haft riktigt lika mycket lust. Och jag håller med om att det inte alltid är så pass svart-vitt att "man aldrig ska ha sex om man inte vill" – för ibland kanske man inte vill ha penetrerande samlag, men man kanske kan tänka sig att ge den andra på annat vis… :) Det ska dock verkligen inte vara ett tvång, för då underminerar man sig själv, men OM du också får ut något av t.ex. oralsex eller liknande, då kanske man kan ge det som en liten present till er båda, när fullt samlag inte känns så lockande… Hoppas du fick lite av den input du hoppades på <3
P.S. Måste lägga till också jag tycker det är svårt att prata för mycket med min kille om detta för han tycker tanken på att jag skulle ställa upp på sex när jag inte vill är jättejobbig, såklart. Skulle vara intressant att höra en diskussion om denna typ av problem i allmänhet, tänker att det kanske uppstår i många par, snarare än en direkt lösning (även om det såklart är välkommet haha)…
love u
puss