Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

⁉️ Om att få kompisar i klassen, hyra lägga utomlands & bli trygg i sin relation

DSC_6236

Under den senaste tiden har jag ibland haft svårt att slappna av i skolan. Jag har nyligen bytt skola så kan bero på att det är ny miljö, nya människor osv, men jag tycker ändå att det borde lossna snart. Till exempel i matsalen, om jag sitter med några jag känner bättre tillsammans med några jag känner sämre och dom pratar på, har jag svårt att ta mig in i samtalet. Dels för att de pratar snabbt så att jag inte hinner med och dels för att jag har en inre tanke som säger att om jag säger något så kommer ingen höra/de kommer fortsätta prata eller kommer de vara tysta och svara bara kort för att det inte var något intressant. Jag vet ändå någonstans att det inte kommer vara så. Dessutom har jag svårt att slappna av och skratta. Jag är väl helt enkelt ofta spänd och nervös. Jag är en sån person som helst vill lära känna en person i taget då man kan prata och ställa frågor enkelt,  inte en hel grupp där det blir press på den som talar osv. Har du bytt skola/klass nångång och fått börja om? Isåfall eller inte isåfall, har du några tips vad man kan göra för att slappna av och prata med människor trots att det är lite läskigt i början? Hur gör man helt enkelt?

Hej på dig. Jag har bytt skola flera gånger (två gånger mer än de naturliga hoppen mellan mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet) på grund av flytt, och har dessutom pluggat tre olika utbildningar efter gymnasiet. Så ja, jag förstår verkligen den där känslan. Jag har märkt ett väldigt tydligt mönster – att första terminen är fett ansträngd och kämpig, men att det oftast lossnar efter andra terminen. Jag tänker att du kan se det som en utmaning att prata lite med de här personerna på tu man hand, och på så sätt lära känna dem lite bättre. Då kommer det kanske bli lättare för dig att hänga med dem i grupp också. Alla människor är inte utåtriktade, speciellt inte i grupp, och det är helt okej. För mig blir det lättare när jag tänker att allt inte hänger på första samtalet  – utan att det oftast krävs flera häng innan man känner sig trygg. Det gör den enskilda prestationen lite mindre pressad. Finns det någon aktivitet som du tycker om, som några i din klass också gillar? Typ laga sushi, friskis & svettis, bio, morgonpromenader eller hitta stans bästa hamburgare. Då kanske du kan föreslå att ni gör det tillsammans? Det är alltid lättare att umgås när det är aktivitetsbaserat. Lycka till ♥

Hur ser du på livet om typ 20 år? Det är omöjligt att svara på, men tänker lite såhär… Nu jobbar jag mycket frilans som du, jag reser, äter ute, hänger med kompisar osv. Det är dunderkul och jag trivs med det, men jag vet också att jag säkert kommer tröttna på att flänga runt och vilja göra något annat i livet later. Vad känner du? Hur ser du på det? Liksom att man lever i sin ålder?

Jag är en ganska rastlös person så jag tror att jag alltid kommer ”flänga runt” en hel del, men spontant tänker jag såhär: När jag är 42 vill jag bo i ett hus, ha ett par ungar, skriva böcker, hänga på landet typ varje helg (so shoot me) samt ha röjiga rödvinsmiddagar med mina kompisar jätteofta. Det är typ det viktigaste när jag tänker på framtiden – att aldrig sluta hångla och aldrig sluta härja med mina vänner.

tågluff interrail flora wistrom-176

Hej Flora! Gu va kul du kommer att få det tror jag! Jag undrar hur du hittade lägenheten du ska bo i? Jag är själv sugen på att plugga distans ett tag och bo någon annanstans, men det känns svårt att hitta boende utomlands om en inte har en miljon på banken. Kul om du svarar, tack för grymme blogg! <3

Jag hyr lägenheten via Airbnb. Dyrt, men skönt att se reviews och vad folk sagt om hyresvärden och lägenheten. Annars finns det ju facebookgrupper för alla städer. Sök på ”Svenskar i…” (lägg till den stad du ska till) på Facebook, där kan du skriva ut att du söker boende!

Wiho!! Portugal är ju helt fantastiskt. Jag var där en månad i somras och vandrade, och älskade varenda minut. Hur tänker du med språket? Lissabon är ju förstås huvudstaden så där borde de väl vara bäst på engelska, för ute på landet kunde de flesta jag pratade med knappt kunde säga något alls. Jag fick använda min skolspanska för att göra mig förstådd på de flesta ställen. Var bara några dagar i Lissabon så är inte säker på om det är lika där. Åh, vill så gärna åka tillbaka dit! Längtar efter att få följa dina äventyr <3

Å vad kul! När jag var i Lissabon så upplevde jag att folk var väldigt bra på engelska, men sen så försöker jag ju lära mig the basics liksom. Typ att beställa på restaurang, artighetsfraser och enklare meningar. Använder appen duolingo för detta! Tack för peppen.

Hur många bloggar läser du?

Jag följer kanske 60 stycken på Bloglovin men läser ett tiotal om dagen!

DSC_9300

Hej Flora, I wanted to ask how you manage to have such a close and natural relationship with ur younger siblings even tho u dont see them that often? I’m gonna be an uncle in less than 2 months and I’m scared my nephew will have the same awkward/shy relationship with me that I have with my uncles, cos I live in a different country and will only see him very few times. can u help?

Hi! At this point, I see my siblings every third week or so. When Eloise was 1,5 years, I spent three weeks with her kind of like a nanny, and that made me really understand her ways and what she likes (and what she doesn’t like!). I’ve always had a thousand younger cousins and been working extra as a baby sitter as a teenager, so I guess I’m good with kids because of that. Your nephew will probably be a bit shy at first, but just give him time and don’t rush it. Give him a lot of attention when you’re there, play with him when everyone else is tired, make him feel loved. And when he becomes older – do things with him that you like yourself because that makes it so much more enjoyable – maybe cooking, drawing or whatever you like. And in the meantime: send him letters, videos or photographs. Congratulations to your new family member! ♥

Får du nånsin fomo för universitetslivet du inte har? Typ sittningar och jobba nationer och sånt som man typ borde göra..

Sittningar och nationer är inget som tilltalar mig sådär jättemycket, men jag lider absolut av bildningskomplex och skulle gärna plugga för att stimulera hövvet lite mer.

Hälsingland Flora Wiström -3s

Hej Flora! Blev tillsammans med en kille för ett tag sedan och vi har det mysigt och sådär. Ett problem är dock att vi har väldigt olika behov av att ses, han vill ses typ hela tiden och gör liksom inget särskilt efter jobbet. Jag har massa aktiviteter kvällstid samt behöver lite egentid och vill liksom ses några gånger i veckan. Hur gör du för att få ihop pojkvänshäng, kompishäng och annat som drar?

Hej! Å fattar precis. Min kille har ett väldigt *rikt socialt liv* så det här är inget problem för oss. Jag har också ett väldigt stort behov av att träffa mina kompisar, plus ha ensamtid, och det säger jag till min kille. Vi brukar fråga varandra om våra planer för veckan, och då kanske han säger typ ”i morgon ska jag äta middag med x och på torsdag jobbar jag kväll”. Och då är det ingenting mer med det liksom. Jag tycker att du ska snacka med din partner och säga precis som det är – att du behöver allt detta för att må bra men att det inte är något som han ska ta personligt!

jag är fett lyckligt kär, alltså har aldrig varit såhär kär i hela mitt liv. tänker på honom dygnet runt och har svårt att koncentrera mig på annat. men därav blir jag också fett olycklig, för jag är så vansinnigt rädd för att göra fel/inte vara bra/bli lämnad. detta tar över mig när jag varit ensam i några dagar och så får jag panik över att han inte ringer eller hör av sig. men han vill ha det så, och det tycker jag borde vara ok. om det inte var för att jag blir så jävla rädd. han har såklart sagt att jag inte behöver vara det, men det hjälps inte :( hur gör jag för att liksom bli trygg i vår relation? hur får jag bort oron?

Hej finis. Såhär orolig ska du ju inte behöva känna dig. Fine att han inte vill höras hela tiden, men om du blir såhär ledsen är det ju inte ett upplägg som funkar för er båda. Kan du inte snacka med honom och se om ni i alla fall kan höras varje dag? Du behöver uppenbarligen känna dig mer bekräftad. Och det kan du säga till honom! ?

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
16kommentarer
  • Gillar dessa inlägg så himla mycket. Både att se dig svara på läsarfrågor, men också se läsare själva engagera sig bland kommentarerna. Så fint!

    Ellen 2017-01-15 21:51:05 http://ellenlindberg.se
    Svara
  • Hej alla fina, behöver er hjälp

    Efter typ år av nedstämdhet och att varit ensam, så börjar jag för första gången känna att nej nu fan räcker det. Har efter studietiden flyttat hem till en liten håla och tänker bo och jobba här en tid, för har varit så vilsen. Jobbar nu på att komma in i det kompisgäng som finns här, många gamla kompisar och lite nya. Har under studietiden inte riktigt känt mig som en i gänget, fast alltid när en viss kompis är med har det känns bra.
    I fjol somras så var vi fulla och fnittrade och jag sa att jag bara önskar han är lycklig, och han sa att ”när vi är tretti, om vi är singlar då bara gifter vi oss!”, ”fan va bra du är Ellen, du gör mig så glad!” osv.

    Och nu då? Nu är han singel. Min allra bästa killkompis. Och vi bor inte i olika delar i landet, utan i samma stad.
    Va gör jag nu? Så rädd att förstöra allt vi har, både vi två och hela gänget. Så rädd att han inte ens tänkt tanken. Så rädd att missa min chans, känns som de sista. Man kan ju liksom inte bara säga ”du e så jävla snygg kom hem med mig”. Inte till sin bästa vän….. Va gör jag nu?

    Ellen 2017-01-15 14:50:53
    Svara
  • Livet som 42 låter fett nice. Hoppas du får det precis så fast med en massa andra roliga saker också du inte ens kommer på nu att önska dig. Hoppas också jag skriver böcker mest hela dagarna jag är 42. Insåg med något slags chock att alla mina tre barn är vuxna då!?!?! (Yngsta blir tjugo när jag är 42…) så antingen lever jag sjukt lyxigt barnfritt liv, eller så skaffar jag massa sladdisarkänner och blir crazy kid lady som aldrig blir klar!? Tack för de här inläggen hur som helst, lycka till med bok två.

    Ulrika 2017-01-15 07:53:18 http://www.facebook.com/unettelblad
    Svara
  • Hej Flora. Vill bara skriva att du är så otroligt bra på det du gör. Din blogg är nog den grymmaste jag läst. Dina inlägg har alltid så bra kvalitet, och blandningen i bloggen känns alltid så välbalanserad på något sätt. Har bara tänkt på detta på sistone och ville bara dela med mig av det, vet själv hur komplimanger kan göra en glad och ville ge dig en, för det är du värd! Hoppas du får en fortsatt bra helg, kram <3

    Karin 2017-01-15 02:51:25
    Svara
  • Känner såå igen mig i första frågan!
    Vill bara säga TACK för ett fint inlägg, mer sånt!

    matilda 2017-01-14 20:21:34
    Svara
  • Hej!
    Först och främst, tack för att du skriver min absoluta favoritblogg! <3 Har ett litet problem och hoppas att du kanske kan ge mig lite råd, då jag antar att du varit i liknande sits. Det är så att jag och min pojkvän sen 6 år tillbaka nyligen gjorde slut. Gemensamt beslut då båda kände att vi var mer bästisar än kärlekspar. Är ju dock skitjobbigt ändå och jag är så himla ledsen över att det känns som vi aldrig kommer umgås igen. Hur funkar det för dig och Felix nu? Kan ni umgås som vanliga kompisar eller är det lite jobbigt ändå? Tänker särskilt nu när du har ny boyfriend. Förstår om det är för personligt att svara på, men hade behövt lite ev. pepp till att sånt går för just nu saknar jag min bästa kompis så mycket. Kram!!

    Anna 2017-01-14 17:24:32
    Svara
    • Svar på Annas kommentar.

      Hej Anna. Jag är inte Flora ju, men svarar ändå för att ja… Medsystrar. När det tog slut mellan mig och mitt ex var allt väldigt fint och vänskapligt till en början, men sen klantade vi oss rejält (framförallt när alkohol var inblandat) och var helt enkelt inte schysta mot varandra. Vi hade varit tillsammans i tre år, och nu är det ungefär tre år sedan det tog slut och vi har tyvärr inte mycket kontakt. Så mitt råd är: var riktigt rädda om varandra. Var snälla. Förvänta er inte att ni kan prata med varandra så som man gör bästis till bästis. Det är en helt unik relation. Jag har för mig att Flora skrev någon gång att hon och Felix tog typ ”en utgång var”, typ ”du får gå på trädgården på fredag och då kmr inte jag att vara där”. På så vis får man lov att flirta och träffa nya människor, utan att göra det rakt framför den andre. All kärlek och pepp, det kommer att gå bra, om man bara jobbar för det!

      anonym 2017-01-14 18:21:04
      Svara
  • Hej Flora!
    Om en månad så flyttar jag hemifrån och ska alltså själv ta hand om matlagningen (hjälp!!). Har aldrig tyckt om att laga mat, förutom typ nu sista månaden när jag försökt laga lite mer och börjat gilla det! Men eftersom det alltid slutar med att jag googlar ”Flora mat” när jag står i köket så tänkte jag att du kanske kan tipsa om bra (och relativt billiga) rätter som passar en nybörjare som mig!

    Hoppas allt är bra med dig annars och att du tar vara på all danstillfällen som finns under en dag! Tack för fin blogg! Kramis

    Tora 2017-01-14 17:18:25
    Svara
  • Jag har varit tillsammans med en person i lite över ett år nu. Personen har inga vänner så det är jag, hens familj och mina vänner som hen hänger med. Personen har blivit lämnad av personer som inte ska lämna en och som jag förstått det sen förstört sina relationer med andra i en rädsla av att bli lämnad.
    Jag bryr mig jättemycket om personen, men tror inte jag är kär i hen längre. Är mest trött och känner inte att det bör kännas såhär ett år in i relationen. Är bara 19 år och det känns för mycket. Tror inte att personen egentligen tror att vi passar tillsammans men jag är den första som velat stanna och hen vill inte förlora det.
    Men hur i helvete kan jag göra slut när hen inte har någon annan. Känslan att hen kommer se på mig som yttligare lämnar gör så jävla ont. Och när hen inte kommer ha någon vän som är där och stöttar och försöka få hen att må bättre, nej usch vill inte ens tänka på det.

    Snälla om någon har varit med om liknande eller har något råd hjälp mig.

    Linnea 2017-01-14 17:09:42
    Svara
  • Jag älskar dessa inläggen du gör måste jag säga, som någon skrev att du lägger tiden på att hjälpa dina läsare <3 jag skulle vilja fråga dig nåt litet med flora, om du skulle vilja hjälpa mig :) jag har noll koll på smink, använder i stort sett bara mascara men jag har så svårt att hitta en bra, lätt och ej-testad-på-djur-mascara? Har du något tips på det om du själv använder någon eller har nåt tips? :) stort kram och tack för en så himla bra blogg!

    Filippa 2017-01-14 15:24:19
    Svara
    • Svar på Filippas kommentar.

      Hej! Tack snälla! Jag har faktiskt inget bra tips, tror min är från ett företag som testar på djur i Kina :'( . Någon annan som har? Kram!

      Flora Wiström 2017-01-20 10:35:41
      Svara
  • Men vandrat i Portugal?! Snälla berätta mer, låter ju superspännande!!!

    Tilde 2017-01-14 11:31:02
    Svara
    • Svar på Tildes kommentar.

      Hehe hej det är jag som vandrat! Vad kul att jag såg din kommentar. Det är en scoutgrej, Explorer Belt heter det. Vansinnigt roligt!!

      Lisa 2017-01-14 19:44:33
      Svara
    • Svar på Tildes kommentar.

      (Ej riktat tillslut du flora, utan du som skrev kommentaren såklart haha)

      Tilde 2017-01-14 11:31:34
      Svara
  • Alltså Flora, du är så GULD som sätter tid på att hjälpa och vara medmänniska för dina läsare. Jag beundrar verkligen din omtanke och ditt stora hjärta. Kram, hoppas du får en bra dag!

    Mirjam 2017-01-14 10:27:44 http://kortochgott.devote.se
    Svara
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Dasha Girine
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Petra Tungården
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Makeup by Lina
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger