Flora Wiström

finns aldrig datortid här, ska gå två gator bort hem till min storebror och äta frukost nu, hoppas att det finns asmycket kaffe för mitt huvud spränger efter all fernet på valencia st igår, vi åkte rullskridskor i en kyrka också, och åt pizza i en gammal bank, tänk att få umgås med min bror och hans fru såhär, tänk om vi bodde närmre varandra, tänk vad den här staden gör med mig

Hej och glad lördag. Eller, här i San Francisco är det ju fortfarande fredag. Jag ser i sociala medier att Stockholm verkar vårigt och fint. Vilken tur. Här regnar det som satan, men vi har tillbringat dagen på MOMA, druckit öl och ätit hamburgare vid bardisken, köpt mjuka kläder och tillbringat kvällen i sängen med The Crown på magen, med avbrott för att äta mungbönspannkakor på en koreansk restaurang här i kvarteret.

Mitt psyke är rätt svajigt just nu, ena sekunden är jag asglad och i nästa stund känner jag mig så ledsen att jag bara vill dra något gammalt över mig. Men så får det vara ibland. Det brukar ge sig efter ett tag.

Det här hade jag i alla fall på mig för prick en vecka sedan, när vi var i Los Angeles. Jacka från Urban Outfitters, solglasögon från Sunbuddies, väska från Accent, skjorta från Uniqlo, kjol från Monki och Converse. Om någon undrar alltså.

Hej så länge, vi hörs snart ♥

Hej! När jag skriver det här inlägget så är det torsdag och klockan är 23:21. Jag är i San Francisco och har cyklat hela dagen. Men i lördags var vi i Los Angeles och det såg ut såhär:

Vi vaknade upp i vår Airbnb-lägga i Echo park. Klockan var bara sju men vi var jetlaggade och kunde inte sova en minut till, låg och drog oss i det fuktiga rummet i väntan på att caféerna skulle öppna.

Vi gjorde oss i ordning och tog bilen ner till Sunset blvd för att äta frukost på Ostich Farm, som vår host hade tipsat om. Nom.

Sen gick vi in i en vintagebutik och provade jackor. Ett manligt butiksbiträde stod och vek kläder och pratade på nonstop med en tyst praktikant. ”I’m an actor but i’m a really shitty one cause I can’t remember anything.” och ”In New York, wider things work but here in LA everyone wear tight clothes.”

Det fanns en katt också. Butikkatter <3333

Sen hoppade vi in i bilen igen. Isak hade varit svinnervös inför att köra i LA-trafiken innan resan, men det gick verkligen asbra. Jag satt framåtlutad och kollade GPS:en och han manövrerade på sexfiliga vägar. Sexfiliga!

Sen kom vi ner downtown.

Och gick till The last book store, som vår granne i Echo park hade tipsat oss om samma morgon. Det var så fint – hon visade sig vara författare och så stod vi där och ba ”What do you do for a living?” ”I’m a writer” ”Me too!” ”What do you write?” ”Novels”, ”Me too!”.

Det var stort och fint där inne. Jag reste till USA med asmycket packning så det sista jag kan köpa med mig hem är böcker. Värt :)))

Sen gick vi till Central market och spanade. Det doftade så gott där och skyltarna i taket var så fina.

Åkte förbi den här underbara.

Sen gick vi ner genom toy district och tittade på frikkin blommande träd. Vissa gator var helt tomma men med tält uppställda längs med trottoarerna. Andra gator myllrade av folk.

Hallå kolla jag var barbent!!

Vi kom ner till Art District (east 3rd street) och gick runt och kikade i butiker. Butiksbiträdena var pratsamma. En kille med mjäll på kavajslagen visade oss runt i sin butik, en annan bjöd på kaffe medan vi bläddrade bland plaggen.

På ett ställe fanns det höns intill en restaurang. Only in California.

Sen körde vi ner till Santa Monica Pier!

När jag frågar Isak om hur det var att vara där så svarar han: ”Jag var varken hungrig, törstig, röksugen eller trött så jag mådde bra. Dock tendens till skoskav.”

Vi gick längs strandpromenaden och tittade på folk som svingade sig i ringar och folk som åkte rollarblades. Vi kunde inte låta bli att undra: har de faktiskt det som helgnöje – att ta en rollerbladetur längs stranden, eller gör det det som en turistgrej, för att man ska?

Tillbaka till bilen igen. Älskar den här bilden förresten.

Hua! Stora vägar.

Vi åkte förbi scientologikyrkan!!!!!

Planen var att åka upp till Griffith Observatory och se solnedgången där, men trafiken tar ju en ev-ig-het. En sträcka som enligt GPS:en skulle ta en halvtimme tog i stället två timmar, och när vi kom upp på höjden så stod trafiken nästan helt stilla. Men det var fint ändå, att se hur det glittrade där nere.

Vi hade tänkt *göra stan* och gå ut och dricka drinkar, men när vi skulle handla mat så var jag så trött att jag såg suddigt. Så i stället lät vi jetlaggen vinna och så köpte vi mexikansk mat i en truck och åkte hem och tittade på The Crown i soffan.

Och nu är jag sådär trött igen. Hörs snart kompis ♥