Glad Lucia! Idag ska jag till svenska kyrkan för att se luciatåget. Mycket peppad på detta. Men under tiden kan ni få se vad jag har läst på sistone:

Först ut har vi Att Skriva av Marguerite Duras, som jag fick av Yrsa på min fölsis. Boken handlar delvis om skrivandet och skapandet, men den är också fylld av filosofiska tankar och anekdoter från hennes liv. Jag förstår inte allt i den här boken, men det är också det jag tycker om. För läsning är så mycket mer än att få konkreta svar. Läsning handlar också om att bli förmedlad en känsla. Ju.

Det är något magiskt med att läsa om andra som skriver. Som lever hela författarlivet. Jag kan inte få nog av det.

Jag kommer aldrig förstå varför man skriver och hur man gör för att inte skriva. <33333

Oj oj oj Marguerite. Om jag någon gång skriver en bok så hoppas jag att den är mer än förtjusande.

Ja det kan man.

Jag kan inte betygsätta den här boken, för det känns fel på något vis. Vissa sidor skummade jag igenom medan jag läste vissa stycken om och om igen. I det stora hela var det en hemskt fin läsupplevelse. Här är en annan bok jag har läst av Marguerite Duras:

ÄLSKAREN.

Och här är en skrivhandbok jag gillar:

STEVEN KING – ATT SKRIVA.

Sedan har vi förra månadens bokklubbsbok, som jag läste trots att jag inte kunde komma på träffen. Utan personligt ansvar av Lena Andersson.

Boken handlar om Ester Nilsson som blir kär i en praktidiot (IGEN). Den här gången är det Olof Sten som har fru, men som ligger med Ester vid sidan av.

Jag tyckte mycket om Egenmäktigt förfarande när jag läste den förra året (det är den första boken i serien). Men jag vet inte, den här gången pallade jag liksom inte med Ester. Och jag pallade inte med hur stilla handlingen stod. Liksom JAHA nu ska de vara ihop och JAHA nu ska hon släppa honom och JAHA nu blir de ihop igen men jag kände liksom aldrig VAD SKA HÄNDA SNÄLLA BERÄTTA.

Ibland är den förstås väldigt mitt i prick, för Andersson har en förmåga att sätta ord på kärlekskänslor. Och den där återkommande snusdosan har stannat kvar i mig. Nåväl. Den fick 2,5 av 5 av mig.

Har ni läst de här böckerna och vad tyckte ni i så fall? Och har ni några boktips till mig måntro?

LÄS FLER BOKTIPS I KATEGORIN BÖCKER.

Translation: Two books that I’ve read lately. One of them, the one by Marguerite Duras, can be read in French (Écrire) or English (Writing).

I tjugo år var jag förskonad från döden. Min farfar dog när jag var sju, men jag upplevde ingen större förlust då. Jag kände honom inte. Men förra året dog min pojkväns pappa.

För första gången fick jag uppleva – och jag upplever fortfarande – sorg. Och saknad. Och en ihållande känsla av frustration, ilska och förvirring; hur kan en människa leva ena dagen och vara död den andra? Hur är det ens möjligt?

Så när jag läste Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion, som handlar om precis det här, så kändes orden i hela, hela mig.

Joan Didion är 72 år när hennes man John får en hjärtattack. De har precis kommit hem från sjukhuset där deras dotter ligger i koma, de har tänt en brasa, de har satt sig ner vid köksbordet för att äta. Och då händer det: John faller ihop och dör.

Dottern ligger i koma, maken är död och Joan Didion är ensam.

Boken följer Joan Didions första år efter dödsfallet. Vi får lära känna John, Joan och dottern Quintana genom återblickar och minnen. Och hela tiden skriver Joan att hon inte vill tänka på allt det som varit. Det gör för ont. Men ALLT påminner om det liv de har haft tillsammans. En gatukorsning, doften av en specifik maträtt, planlösningen i ett hotellrum. Det blir Joan Didions utmaning: Att tänka magiskt för att kanske kunna fungera igen.

Det tog Joan Didion 88 dagar att skriva boken. Hon skrev den i ett svep, mitt i sorgeprocessen. På dagen, ett år efter makens död, var boken klar. Ett år av magiskt tänkande är en saklig, plågsam och vacker bok. Den är mer som en dagbok än en roman. Men det är också en varm blick, en lång kram, en viskning:

Jag vet hur det känns. 

Läs den, i synnerhet om du har förlorat någon. Tack Alexandra för att du gav mig den här magiska lilla boken i födelsedagspresent. <3

★★★★☆

Hur fin är hon inte liksom.

Andra böcker som jag har läst på sistone:
Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns
Julie Otsuka – Vi kom över havet
När hundarna kommer av Jessica Scheifauer.

Translation: A couple of weeks ago, I read One Year of Magical Thinking by Joan Didion. It’s a pretty amazing book about loosing someone you love. 

Jonas Hassen Khemiri är min favoritförfattare. När jag var fjorton föreläste han på min skola och efter det var jag fast. Alltså verkligen, verkligen fast. Jag mailade honom efteråt:

 

2009-05-06
Avsändare: Flora Wiström ([email protected])
Mottagare: Jonas Hassen Khemiri ([email protected])

Hej Jonas, ditt besök på min skola idag var grymt. Jag heter Flora, och går i Myrsjöskolan i Nacka. Jag blev så fascinerad av allt du sa! Dina värderingar är verkligen fina. Hmm.. jag undrar om du minns mig.. Jag pepprade dig med en del frågor, är blond och satt ganska långt till vänster (från ditt håll) i publiken.
Jo, det jag ville ha sagt är dels tack för väl sagda ord! Det var både roligt, intressant och inspirerande. Jag vill bara skriva mer och mer och mer. Har skrivit en hel del tidigare men nu vill jag bara skriva ÄNNU mer! Och sen så undrar jag om du har några boktips till mig? Vad hette författaren till Lolita nu igen?
Vore grymt om du ville svara.  

Tack åter igen! :)
kram Flora 

——-

2009-05-21
Avsändare: Jonas Hassen Khemiri ([email protected])
Mottagare: Flora Wiström ([email protected])

Hej Flora, Tack för fina ord! Nabokov är det som har skrivit Lolita.
Lycka till med skrivandet – här är några skrivtips: Läs asmycket, båda böcker som du älskar och böcker som du avskyr (och försök formulera i text varför du hatar/älskar dem). Läs högt för att testa texten. Läs skrivböcker för att lära sig reglerna. Släng skrivböckerna och testa att bryta reglerna.

Lev väl!
Jonas

 

*Frågar om en bok som jag lätt hade kunnat googla upp bara för att ha en anledning att skriva*. I alla fall: Sedan dess har jag plöjt alla hans böcker. Sett alla pjäser. Ja men ni vet – fangirlat så himla hårt. Så när jag fick veta att han skulle skulle komma ut med en ny roman så sjöng änglarna. Eller förlåt: Vrålade.

Men när jag skulle köpa Allt jag inte minns så var den slutsåld i varenda butik jag gick in i. Faktiskt slut på förlaget. Jag åkte till USA utan boken men bad Yrsa ta med den när hon kom. Och det gjorde hon.

Så den senaste veckan har jag läst,

och läst,

och läst. Fan den bästa bok jag läst på jag vet inte hur länge. Jag var tvungen att läsa upp varannan mening för Yrsa och gång på gång konstatera briljantheten (japp det är ett ord).

Sandra skrev om boken häromveckan (vi tenderar ju att gilla samma saker), så om ni vill läsa om handlingen kan ni klicka er in där. Det enda jag vill skriva är:

JAG ÄLSKAR ALLT JAG INTE MINNS
SPRÅKET!!!
KARAKTÄRERNA!!!
HUR DEN FÅR MIG ATT SKRATTA
OCH VARA NÄRA TILL GRÅT
DE OLIKA PERSPEKTIVEN
HUR AKTUELL DEN ÄR
OCH HUR MYCKET SOM SKRIVS MELLAN RADERNA!!

Fem av fem stjärnor. Minst.

★★★★★

Andra böcker som också fått 5 av 5:
Kristofer Ahlström – Ett liv för lite
Chimamanda Ngozi Adichie – Americanah
Sara Stridsberg – Beckomberga : Ode till min familj
Amanda Svensson – Välkommen till den här världen

Translation: Last week, I read the book Allt jag inte minns by Jonas Hassen Khemiri. He is my favorite author and this book is fucking brilliant. It hasn’t been translated (yet), but you can read about his works here.