Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

filmtips

? Två dokumentärer

Här kommer två dokumentärer att krydda helgen med!

maxresdefault

Mannen från jupiter

Hans-Erik Norberg blev mobbad som barn och hade överbeskyddande föräldrar. Han bestämmer sig därför för att bryta kontakten med världen utanför och hålla sig ifrån vänskap och kärlek. Hans-Erik har tillbringat 45 år i sin lägenhet i Fittja, där han bygger en sju meter stor modell av ett kryssningsfartyg. När filmteamet får komma och hälsa på utvecklas en vänskap som i sin tur öppnar fler dörrar för Hans-Erik. Så varmt och närgånget skildrat hur filmteamet och filmens huvudperson tar sig utanför bubblan tillsammans. Finns dock en rätt kränkande sexrelateradgrej i slutet som provocerar mig jättemycket. Varför valde de att ta med det?

dokument-inifran-ensamma-mot-is-jpg
Ensamma mot IS

Anki och Pasis femtonåriga dotter Marilyn blir kär i Moqtar, en ung man som vill ansluta sig till IS. Hon åker med honom till Islamiska staten. Medan han enrolleras i statens styrkor är hon gravid. Hon ringer sina föräldrar och vill hem.  I den här dokumentären på två delar får vi följa föräldrarnas kamp för att få tillbaka sin dotter, men också se hur svenska myndigheter står handfallna. Anki och Pasi är så lugna och bestämda och framförallt handlingskraftiga. Det är häpnadsväckande. Man kan dock ifrågasätta hur allt fokus läggs på Marilyns öde trots att hennes kille Moqtar också kämpar för sitt liv.

→ Andra bra dokumentärer på Netflix: Making a murderer, Cowspiracy, Twinsters & Blackfish

Har du tips på någon bra dokumentär som går att se nu? Skjut!


FÅ FLER FILMTIPS HÄR

Två fantastiska filmer som går på bio nu

Jag och min kille har varit på bio två gånger de senaste veckorna och har lyckats pricka in såna pangfilmer. Jag kollar alltid upp betyg på Rotten Tomatoes innan jag går på bio. Där blir filmerna nämligen betygsatta utifrån kritikers betyg, och inte enbart av svettiga tonårskillar (som jag inbillar mig att filmerna på IMDB blir – de med en kvinnliga protagonister har ju exempelvis generellt sett väsentligt lägre rating än de med snubbar i huvudrollen). Okej. Nu till filmerna.

arrival-6 copy1478875109-arrivall copygallery-1478884993-human

Arrival

Tolv ufon landar på olika platser på jordklotet, men utomjordingarna går inte i land utan stannar i sina farkoster. Louise Banks, som är lingvistikprofessor, får uppdraget att lära sig utomjordingarnas språk och därmed förstå varför de har anlänt. Parallellt med detta får vi följa Louises egna livsöde. Det här är en science fiction-film som handlar om kommunikation, inte om att världen håller på att gå under. Rätt ovanligt alltså, och väldigt spännande.

Amy Adams gör sin roll sjukt bra och efteråt stod jag och stirrade ut över Hötorget med andetag som stockade sig i halsen. Vissa delar var dock lite väl övertydliga, som om regissören inte riktigt litar på att tittaren kan pussla ihop ett och ett. Men jag gillar den existensiella delen av den här filmen. En annan grej jag tänkte på var att ingen av karaktärerna reduceras till sitt utseende i den här filmen, ingen har sina looks som främsta syfte. Sjukt att ens behöva tänka så men ah.

Mitt betyg: 4/5.

lion-2_825x468bigOriginal copylion-movie copy636068634050269396-Lion-MarkRogers-987 copy

Lion

Saroo är fem år gammal när han somnar på ett tåg och hamnar i Calcutta, tolv timmar från sin hemby och sin familj. Calcutta är fullt av gatubarn, så ingen reagerar nämnvärt på hans tårar och han förstår inte Bengali. Två år senare blir Saroo bortadopterad till en australiensisk familj. Som ung man bestämmer han sig för att söka upp sin familj, men allt han känner till är att det fanns ett vattentorn vid tågstationen och att byn finns inom en radie på 120 mil från Calcutta.

Lion är baserad på en sann historia och har både ett indiskt filmteam och ett australiensiskt. Det gör att skildringen känns nyanserad. Det är just de Indiska delarna som är starkast.

Jag tycker också att adoption som koncept problematiseras. Fånigt dock att Rooney Mara är på affischen, trots att hennes roll knappt behövs? Samt att Dev Patel alltid får rollen som den indiske unga mannen, trots att han inte ens är lik den unga Saroo (som spelas av Sunny Pawar och är helt SANSLÖST bra). Fast i det stora hela gjorde Patel en fin skådespelarinsats. Dock tvivelaktigt hur mycket Google Maps har pröjsat för att få vara en så viktig beståndsdel av filmen?

Jag grät hela filmen igenom. Den är så oerhört vacker och fruktansvärt sorglig. Om syskonrelationer, barn som reduceras till handelsvaror, moderskap och att vilja hitta hem. Och så tycker jag om att filmen inte levererat ett tydlig åsikt kring adoption, utan ger tittaren chansen att fundera själv. Eller, om du har sett den, vad tänker du?

Mitt betyg: 4.5/5.

LÄS ÄVEN:

8 netflixfilmer att se i jul


Translation: I LOVED the movies Arrival and Lion. You have to watch them.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Chrystelle Eriksberger
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Josefines Yoga
Home
Sanna Fischer
Home
Andrea Brodin
Mode
Linn Eklund
Lifestyle
Flora Wiström
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Fanny Ekstrand
Man
Niklas Berglind
Man
Viktor Frisk
Man
Marcus Schuterman
Man
Johan Hurtig
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Fannie Redman
Home
Amelia Widell
Man
Kevin Triguero
Man
Philip Conradsson