Jag har bloggat i åtta år. När jag började var jag tolv-tretton år, gick i sjuan och var kär i Tobias, Rasmus och Tommy om vartannat. Låt oss se efter hur livet kändes i mig då:
Jag minns inte vad jag hade gjort här, men jag gissar på att jag hade hånglat – nej strulat hette det ju då – med Tobias trots att Anna var kär i honom. Eller om det var Paulina. Ångesten höll på att äta upp mig och jag skrev förstås ett blödigt inlägg på bloggen om det.
Ibland hängde vi i stora klungor i stan, men oftast kom vi inte längre än till Nacka Forum. Där köpte vi pommes frites och crispy chicken på Burger King och spanade in killarna från de andra skolorna. Vi gick in på H&M, stoppade nagellack i tröjärmarna och köpte stringtrosor som vi tvättade för hand och gömde för våra föräldrar.
Vi uttryckte vår kärlek till varandra jämt, men kanske var det extra viktigt i en ålder då allt känns konstigt i kroppen, då föräldrarna var tjatiga och pressande och vägrade att förstå.
Minns att jag var kär i Rasmus ett tag. I hans hår som var kladdigt av vax och luktade vattenmelon, i hiphopkepsen, hans vita sneakers och i kramarna. Men han gillade Josefin, och det gjorde såklart hur ont som helst. Vill bara klappa på mitt trettonåriga jag när jag läser detta och säga OROA DIG INTE FLORA OM EN MÅNAD ÄR DU KÄR I NÅGON ANNAN </3
Jag och Paulina är ju kusiner men hittade inte varandra förrän vi var tretton. Då gjorde vi allt tillsammans. Vi hängde på Mc Donald’s med killarna från hennes skola, vi smög ut och drev runt i Orminge centrum, vi fördrev tid framför Playahead och åt makaroner med majs och ketchup vid mitt köksbord och vi åkte till Frankrike med hennes familj. Där spanade vi på fransoser bakom våra Paris Hilton-solglasögon, köpte matchande badshorts och bar urringade blusar som visade upp våra ickeexisterande klyftor.
Josie, Ebba, Anna, Paulina och Flora blev en allians. Vi umgicks jämt. Vi hyrde skräckfilmer nästan varje helg och köpte Frödinge kladdkaka, sprutgrädde, lösgodis, stjärnchips och läsk och åt tills vi knappt kunde röra oss ur sofforna. Vi lånade varandras kläder, blev skjutsade på våra killkompisars cyklar, hade sleepovers och tog kvällsdopp i Trollsjön. Vi delade våra första fyllor och sprutade söt parfym på varandra så att inte våra föräldrar skulle märka att vi hade tjuvrökt.
Sedan började jag intressera mig för kläder och ville inget hellre än att ha en modeblogg. Så då blev det så. Och så ritade jag ju en del.
Jag stängde in mig på rummet och satte på Jason Mraz så högt jag kunde för att inte höra mina föräldrar bråka. Jag slängde alla mina blusar och jeans och började bära second hand-kläder och plagg jag hittade i utklädningslådan. Jag pratade i telefon med Niklas och Tobias i timtal om nätterna, rakade benen obscent noga för att killarna skulle tycka att jag var len, spände BH-banden så mycket jag bara kunde och jobbade extra i en frukostrestaurang.
Jag försökte forma mig själv, men visste inte hur.
Translation: About being thirteen. Translate the post by hitting the translate-button under the header.
Haha! Gulligt.
Puss och knull hjärtegull <44333333333333333 jag dör <3
<3
Sista meningen.<3
Åh fantastiskt inlägg!
Haha, blir SÅ nostalgisk! Vad gulliga vi var ändå. Love u!
Haha, sååå morsomt, begynte virkelig å mimre tilbake til da jeg var 12-13. Så rart.
Wow, you look nothing like 13 in these pictures! Love your post!!
åååh vilket mysigt inlägg!<333
fiiint!! känner igen mig så mycket!
Gud vilket underbart fint inlägg<3
Bästa inlägget ever <333333 Nacka Forum <3333
Åh så himla kul att du delar med dig!! Love it.
En fråga! Jag är femton år och är väl ändå en ganska osäker och vilsen själ som alla andra femtonåringar. Men jag trivs verkligen inte med mina ben, visst har de fin form och längd osv, det är inte det jag har problem med. Men det är det att oavsett om jag rakar dem eller inte så trivs jag bara inte. Blir inte nöjd. För det känns så himla utpekande om jag låter bli att raka dem (det syns ganska mycket) och som om alla stirrar på dem. Men o andra hållet om jag låter bli att raka känns det inte bra att jag viker mig för trycket att tjejer SKA raka benen för annars är det äckligt. Hur ser du på saken? När började du bli säker i dig själv att ha orakade ben?
Tusen tack för världens klokaste blogg, puss!
vilket fint inlägg, tack för att du delade med dig av det! Och modigt av dig att visa upp det, jag skäms alldeles för mycket över hur jag var när jag var 13. Känner igen mig i dig :)
I wanna be 13 again :–(
åh vilket roligt inlägg! så kul att läsa. känner så igen mig i att försöka forma sig själv. gick bara vilse ju mer jag försökte. tycker Linnea Henriksson sätter ord på min högstadie-tid i första versen i Klassfotot så himla bra.
sitter just nu o jobber med det sista till vårt gymnasiearbete som ska in snart (tog en paus o kikade in här för att komma ifrån det lite ….) och kom att undra vad du gjorde för gymnasiearbete (eller projektarbete som det kanske hette då?). hade vart kul att veta!
kram!
Åh, tänk att vara 13. Jag har skämts så mycket när jag läst gamla dagboksanteckningar, kollat bilddagboksinlägg och tänkt på saker som en ansåg var viktigt då. Shit vad pinsam och naiv man var liksom! Men, nu senaste året har jag jobbat på en högstadieskola och fått så mycket perspektiv. Överdrivna kärleksförklaringar till vänner är, som du skriver, kanske extra viktigt en tid i livet när mycket annat runt en ofta är turbulent. Det är inte töntigt med korta, passionerade förälskelser, det är snarare ganska fint att våga känna så mycket som 13-åringar gör. Som 20-åring och numera trygg och lugn i mig själv (men också lite tråkigare) är det ganska spännande att dels betrakta mina elever genomgå en stor tid i livet, och dels tänka tillbaka till mina år på högstadiet. Tack för ett härligt blogginlägg!
Och från det ena till det andra; TACK för att du tjatat om att äta smoothie i skål med sked. Gjorde det imorse, och god damn det är så här smoothie är menad att ätas!
Fint att läsa dina tankar. Och jaa visst ÄGER det att äta smoothies med sked? Lifechanging :)))
Bra inlägg!!
Haha så bra inlägg. Mycket fint. Extra bra att du påpekar till dig själv att allt blir bättre. det blir ju det och alla små själar måste få veta om det
Detta var så najs!! ”intressant? nej, det var en tråkig klädsel” haha.
Tittade själv igenom min gamla blogg för ett tag sedan och hittade massa konstiga grejer som jag glömt bort. Skrev dikter, lade upp outfits där jag klippt ut bakgrunden väldigt fult och skrev sådär osammanhängande. Hittade en dikt som slutade med ”Tänk om rosen egentligen är en annan blomma?”. Alltså 13-åringar <3
hahaha fan vad fint
Hej! Vet ej var man kan fråga saker, men vill så gärna ha lite tips från dig! Jag ska flytta ihop med min kille om exakt två månader (har sagt upp min lägenhet och allt!!) och det är superspännande men lite nervöst. Nästan alla säger att romantiken försvinner. Hur skapar man ett bra samboförhållande? Har ni några bra regler?
Tack på förhand!
Hej du! Jag är inte Flora, men tänkte att jag kunde skriva lite tips ändå. Jag har bott med min pojkvän i 1, 5 år nu ungefär och ja, förhållandet ändras ju. Den där nyförälskade känslan går över på ett helt annat sätt när två människor delar vardagen, men det betyder inte att romantiken försvinner. Tvärtom tycker åtminstone jag att den har övergått i något djupare, en trygghet och vetskap om att jag och min pojkvän är vår egna lilla familj. Dock har vi några grejer som vi försöker tänka på:
– Tjafsa inte om småsaker. Det är inte värt att ta fighten om att sätta en ny toarulle i behållaren, eller vem som ska ta disken osv. Ser en ”problemet” så åtgärdar en det, istället för att tjata på den andra om det.
– Hitta på romantiska grejer! Vardagen kommer lätt emellan så jag och min pojkvän beslutade att vi måste hitta tid till varandra. Det kan vara att gå ut och äta, gå på bio, picknicka, vara hemma och ha filmkväll bara…
– … men se till att ni får ensamtid. Ni kommer dela vardag och då behövs den tiden. Jag hade troligtvis inte stått ut med min pojkvän om det inte vore för min träning som tar upp rätt många timmar i veckan. Det är MITT intresse och min egentid. Dessutom träffar vi gärna vänner på olika håll, samt tar någon helg då och då för att hälsa på våra familjer (separat alltså). Helgerna då min sambo åker till sin familj och jag har lägenheten för mig själv är GULDVÄRDA.
Nu blev detta en halv roman, så jag ska avsluta. Lycka till och njut av sambolivet! Det är verkligen supermysigt. Kram!
Hej där! När jag och min pojkvän bodde tillsammans (i två år, nu bor vi i olika länder men flyttar snart ihop igen <3), då hade vi det mega romantiskt hela tiden! Vi gick ganska ofta på dejt, bara vi två, antingen för att äta frukost eller full trerätters middag nån gång nu och då :)
En annan grej soom jag tycker är så himla mysig är om man är hemma före pojkvännen, så städar man hela lägenheten och fixar en fin middag (middagen är en överrasknings, så om din pojkvän skulle råka komma hem är köket en förbjuden zon för honom), och äter sedan vid soffan framför er favoritfilm. Ëtt annat tips, om det är dåligt väder, är att fixa inomhus picnic, det vill säga fixa ihop en massa picnic mat och sätt er på en filt mitt på golvet! Att göra saker annorulnda är liksom trevligt, båda blir på gott humör och det håller igång romantiken! Lycka till med flytten! Kram.
Helt underbart inlägg!!
Åh vad kul det här var! Vore så så kul om du kunde göra sådana här inlägg med 14 och 15 också! <333
Will do! :)