Dags för filmtips igen! För såhär års är ju filmhäng det enda en orkar sysselsätta sig med om kvällarna, och då är det lika bra att titta på bra film och inte ba klicka fram någon gammal komedi med *sköna snubbar* på Netflix.

Nu till filmen. Mistress America (från 2015 av Noa Baumbach och Greta Gerwig) handlar om Tracy (Lola Kirke) som börjar på college i New York, där hon inte känner någon. Allt hon vill är att skriva – och bli inbjuden i skolans litteraturklubb. Hon är jäkligt ensam.

Men hennes soon-to-be styvsyster råkar också bo i New York. Brooke (Greta Gerwig). Och efter några djupa andetag vågar Tracy ringa henne.

Med styvsystern som sin bundsförvant är livet i NY inte längre ensamt. Brooke är ett yrväder, bor i finaste läggan, har planer på att starta restaurang och verkar lyckas med allt hon tar sig för. Eller, är det så? Hur mår hon egentligen?

Vid ett tillfälle säger Brooke:

”I think I’m sick, and I don’t know if my ailment has a name. It’s just me sitting and staring at the internet or the television for long periods of time, interspersed by trying to not do that and then lying about what I’ve been doing. And then I’ll get so excited about something that the excitement overwhelms me and I can’t sleep or do anything and I just am in love with everything but can’t figure out how to make myself work in the world.”

Noa Baumbach har gjort en del film med Wes Anderson och det märks verkligen i Mistress America. Det är liksom snudd till orealistiskt då och då, och replikerna känns ibland teatraliska och sitcom-aktiga. Och jag tycker om det. Jag gillar hur knäppa karaktärerna är, hur halva filmen helt random utspelar sig hos Brookes expojkvän och hur berättelsen gestaltar hur det känns att vara ung och ibland vilja så mycket att det blir paralyserande.

Se den! Och se deras tidigare film Frances Ha (som är ännu bättre)!

–

FLER INDIEKOMEDIER:

The Diary of a Teenage Girl

Me and Earl and the Dying Girl
People Places Things
Skeleton Twins & Ghost World
Life Partners
The Pretty One

 

Translation: I really liked the movie Mistress America by Noa Baumbach and Greta Gerwig.

Jag och Felix såg en så jääävla fin film häromdagen som jag absolut måste tipsa om. The Diary of a Teenage Girl från 2015.

Filmen handlar om Minnie, som är femton år och lever i sjuttiotalets San Francisco.

Hon funderar på de stora frågorna som en har när en är femton – vem ska jag ligga med mig? Är jag snygg? Varför kan jag inte sluta tänka på sex? Kommer någon någonsin älska mig? Sådana saker.

Och så ritar hon serier. Älskar animationerna i den här filmen, alltså titta ba:

<3333

Minnies mamma (Kristen Wiig) är vacker, charmig och konstant hög. Hon är tillsammans med Monroe (Alexander Skarsgård).

Och det är här kruxet kommer in: Minnie och Monroe ligger med varandra. Som ni förstår är det en väldigt jobbig situation att befinna sig i.

Obs obs att det inte är en spoiler – det händer precis i början av filmen. I alla fall: Jag älskade scenografin, kostymen, manuset, fotot och skådespelarinsatserna. Hehe allt med andra ord.

Plus i kanten för att den utspelar sig i världens vackraste stad. Här är liksom Ocean beach <3

Om du vill se en väldigt ärlig film som inte romantiserar tonårens ångest och sexfixering och som liksom känns i hela kroppen så borde du se denna feministiska lilla pärla.

–

ANDRA INDIEKOMEDIER DU BORDE SE:
Me and Earl and the Dying Girl
People Places Things
Skeleton Twins & Ghost World
Life Partners
The Pretty One

 

Translation: I LOVED The Diary of a Teenage Girl, a movie about a fifteen-year-old that sleeps with her mothers boyfriend – set in 1970’s San Francisco.  

Jag, Froste och Dana såg en så himla fin och rolig film på amerikanska Netflix häromdagen. People Places Things från 2015.

Filmen handlar om Will Henry (Jemaine Clement från Flight of the Conchords) som är en graphic novelist, dvs han ritar serier. På tvillingsdöttrarnas femårsdag kommer Will på sin fru med att vara otrogen. Jahapp.

Ett år går. Will jobbar som graphic novel-lärare, arbetar med sin nästa bok och känner sig oerhört ensam. Vi får följa honom när han hänger runt med sina döttrar (DÖR DÖR DÖR) och när han blir hembjuden av sin elev för att gå på dejt med elevens ”cute mom”.

De grafiska elementen är top top top och kombinationen pappor + barn är ju aldrig fel. Tyckte dessutom att den kändes ärlig och realistisk. Hade liksom aldrig köpt hela perfect dad-biten om det inte vore för dialogen som Will har med barnens mamma (Charlie):

Charlie: This is your fault.
Will: How’s it my… how’s it my fault?
Charlie: You make them kites, you take them camping, you show more initiative now than you ever showed in our relationship.
Will: I don’t know. I think I just got comfortable with you taking the lead.
Charlie: Yeah well, I never wanted to be the leader.

Fler filmtips:

→ Tre filmtips: indiekomedi, romantik och dramatik.
→ Short term 12.
→ Ett filmtips på tema spänning.
→ Fyra filmtips till regniga sommardagar.
→ Life Partners.
→ Åtta filmtips.
→ I Origins.
→ Obvious Child.

Translation: I saw the indie comedy People Places Things the other day, and I really, really liked it.