Hej där.
Jag heter Flora och är 22 år gammal. Det här är en blogg om skrivande, illustration, vegomatlagning, fotografi, tighta jeans och feminism. När jag skapar något så hamnar det med största sannolikhet på den här bloggen, som har över en halv miljon sidvisningar i månaden. I höst kom min debutroman Stanna ut hos Bonnier Carlsen.
Utöver bloggandet frilansar jag som skribent och illustratör. Du hittar min portfolio på florawistrom.se.
Samarbete? Frågor? Maila mig på [email protected].
In English: Hi. My name is Flora and I’m 22 years old. This is a blog about writing, illustration, vegetarian cooking, photography, high waisted jeans and feminism. But mostly it’s a blog about my life in Stockholm, Sweden. I work as a blogger, author, freelance writer and illustrator and this blog has over 500 000 page views a month. You can se my work here: florawistrom.se and contact me here: [email protected].
Hymn frågade ut mig om min relation till musik och mina bästa låtar just nu! Läs intervjun här.
– Jag tog en lektion i munspel en gång. Det var katastrofalt. Gick även på gitarrlektioner en termin med pappas gitarr vars hals var hoplimmad med Karlssons klister. Det var ännu mer katastrof.
I förrgår var det prick fyra år sedan jag flyttade hemifrån. Det känns som en hel livstid, men okej, vi tittar på mina fyra hem sedan 2012:
Vi börjar i mitt flickrum hemma hos min mamma i Nacka. Här hängde mina bästa vintageklänningar i fönstret, anslagstavlan var fullproppad av bilder på mina kompisar och gosedjuren satt uppradade på översta hyllplanet i bokhyllan.
Ändå gulligt att det står en fast telefon på mitt nattduksbord! Minns att jag hade den för att kunna ha timslånga samtal med killen jag gillade för stunden. Tapeten fick jag välja helt själv. Tycker fortfarande att den är fett fin.
2012, ett halvår efter att vi hade tagit studenten, lade jag upp en hej-vi-söker-lägenhet-annons på Blocket, mest för att kolla om det ens var en möjlighet. Samma dag fick jag ett samtal från en man som hyrde ut sin etta på Gärdet. Jag minns hur jag ringde upp Felix, min dåvarande kille, som var helt oviss om Blocketannonsen och sa ”om vi vill så kan vi flytta hemifrån om en vecka”. Sagt och gjort.
Att ha ett eget hem, den känslan. Till och med att handla toapapper var roligt. Jag skrev ett blogginlägg om hur det kändes: När vi kramade våra föräldrar hejdå och flyttade hemifrån.
I tio månade bodde vi som äkta indietonåringar i den här funkislägenheten på 28 kvadrat som vi älskade.
När vårt kontrakt gick ut så började den stora jakten på en ny lägenhet. Vi var med om ett bostadsbedrägeri mitt i allt, och hyrde en lägenhet en månad medan vi gick på x-antal visningar som alla var för dyra, för sunkiga eller med för korta kontrakt. Vi bodde tillfälligt bland flyttkartonger i en lägenhet i Stureby, men visste inte om vi skulle ha någonstans att bo efter det. Av olika skäl var det inte ett alternativ att flytta hem igen. Fan vad det här slet på oss.
Men seeen flyttade vi till en svinfin lägenhet på Kungsholmen, som vi hyrde av en familjevän till Daniel. Här är ett blogginlägg som visar alltihop: Välkommen hem till oss.
Där trivdes vi svinbra. 41 kvadrat med knarrig fiskbensparkett och stora fönster att öppna upp på vid gavel. Minns dock att det blev helt bisarrt varmt i lägenheten på sommaren. Det gick inte att vara inomhus, svetten bara rann.
Ett år senare, 2014, gick även det kontraktet ut, så då var det dags att flytta igen. Lyckligtvis hade jag precis fått ett förstahandskontrakt (ungdomslägenhet) genom bostadskön! Japp sånt kan ske! Vi bodde hemma hos Felix mamma och småbröder i en månad, tills det var dags för inflytt.
Och nu har jag bott här i två år, varav sju månader själv. 24 kvadratmeter i Vasastan.
Med utsikt över Karlbergskanalen och Kungsholms strand.
Och här tänker jag bo ett tag till.
Translation: It’s been 4 years since I moved out from my parents house. Since then I’ve had these 4 different homes.
Det här med att jobba hemifrån; det funkar ganska sällan bra för mig. Även de dagar då jag får mycket gjort så känns det som att jag bara har slöat. Kanske för att jag ibland inte klär på mig förrän på eftermiddagen och för att jag börjar sortera mina nagellack för att slippa jobba. Så för att effektivisera min arbetsdag försöker jag att inte sitta hemma mer än några timmar åt gången.
På café kan jag inte sitta och titta på Youtubeklipp eller klippa tånaglarna i stället för att producera. Och det är ju så mysigt att möta upp en vän som pluggar eller frilansar och sitta intill varandra och jobba. För när någon knattrar på tangenterna intill mig så känns det lite skämmigt att hänga på Facebook.
Men när lägenheten är nystädad, vilket i ärlighetens namn tillhör det ovanliga, så älskar jag att jobba hemifrån. ÄLSKAR DET.
Så gosigt att lyssna på ljudbok och jobba med illustrationer till ett bokomslag. Samt äta lunch klockan 12 och mellis klockan 15. Gillar de rutinerna.
Speciellt majsigt är hemmajobbet när solen gör sin magic.
Min cykel har haft punka sedan Palmemordet och jag borde väl styra upp det men jag orkarrrr inte. Vinner hipsterpoäng med den i alla fall. Och den får agera tvättställ ibland, så någon slags funktion fyller den väl :-)))
Den här vattenkoppen fick jag och Froste och Dana i julklapp. Den kommer från en mysig liten butik i San Francisco, Case for Making, och är svinbra. Man ska helst inte låta penslarna stå i vatten nämligen, för då går de sönder snabbare. Åh och just det: mina akvarellfärger har märket Winsor & Newton om någon undrar. Finns att köpa på exempelvis Kreatima.
Jag sitter alltid på knä på stolen när jag jobbar (vilket gör att jag har svinont i benen vid dagens slut hjälp mig någon). Men efter några timmar hamnar jag ändå på sängen, uppstöttad av en massa kuddar.
Vet inte om ni har sett den här delen av min lägga på ett tag? Köpte ny säng med en fkn tempurmadrass (minnesskum från Ikea, gulligt namn visst?) i slutet av sommaren, och om en skön säng inte är livskvalle så vet jag inte vad livskvalle är. Man tillbringar ju ändå en tredjedel av livet i sängen (nu tänker du skriv nåt jag inte redan vet jajaja men ÄNDÅ). Överkastet är från Afroart, och i de gamla väskorna inunder förvarar jag kameragrejor och konstmaterial. Pallarna får agera nattduksbord, och åker fram när jag har gäster.
Mattan täcker nästan hela lägenhetens golv, vilket skapar en kojliknande känsla som jag gillar. Den kommer från Ikea och heter Sinnlig.
Detta var i förrgår och nu är mitt hem svinstökigt igen. Så nu blir det till att caféjobba framöver, tills jag får tummen ur och drar fram dammsugaren ur städskåpet (uääähhh så JOBBIGT).
