Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Juliana’s

JAG TÄNKER PÅ VÅRA SISTA DAGAR I NEW YORK

Processed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 presetProcessed with VSCOcam with e4 preset

Jag tänker på dig. På våra sista dagar i New York. Hur vi vandrade runt i Bushwick och sörplade i oss varsin iskaffe medan vi fick en rundvandring av en hög fyrtioåring i tight t-shirt. Hur han pekade ut den bästa barberaren och den sämsta mexikanska restaurangen, propsade på att bjuda oss på varsin snow cone och ville att vi skulle följa med honom upp i hans lägenhet. Hur han malde på utan att fråga oss om någonting. Hur hans pupiller täckte hela iris och fick ögonen att se svarta ut.

Jag tänker på hur vi tog tunnelbanan till Brooklyn Bridge och jag var så hungrig att jag inte kunde konversera. Hur irriterad du blev på mitt gnäll. Hur vi gick in på Juliana’s och beställde en enorm marguerita och varsin läsk, satte oss nere på bryggan och åt med solen i ögonen. Hur jag sa Nu har vi det jävligt bra. Hur Manhattan bredde ut sig på andra sidan floden som en kliché, som ett vykort.

Jag tänker på hur vi trängdes med anda turister när vi gick över bron. Jag tänker på hur vi tryckte oss mot broräcket och kysste varandra utan att bry oss om att vi stod i vägen för förbipasserande.

Jag tänker på hur vi, dagen därpå, stod vid West Street Station och tog djupa andetag. Hur vi lade armarna om varandra och sa hejdå till ljudet av basketbollar som studsade i inhägnaden bredvid. Om och om igen sa vi hejdå. Först med stadiga röster, sedan med tårar och snor. Hur jag gick ner för trappan mot tunnelbanan, för att sedan vända mig om och gå tillbaka till dig. Felix sa jag. Vänta.  Hur vi omfamnade varandra igen, länge, tills du sa Du måste gå nu. 

Hur röda dina ögon hade blivit då.

Och när planet till San Francisco lyfte så tänkte jag på dig. Hela tiden tänker jag på dig.

Translation: About our last days in New york, and how it felt to say goodbye. Translate the post by hitting the translate-button below the header.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Fannie Redman
Man
Viktor Frisk
Mode
Linn Eklund
Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Emelie Wikström
Hälsa
PT-Fia
Mode
Chrystelle Eriksberger
Home
Julia K
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Linn Herbertsson
Creative
Linn Wiberg
Man
Philip Conradsson
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Creative
Sandra Beijer
Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Creative
Sara Edström
Man
Niklas Berglind
Man
Kevin Triguero
Home
Sanna Fischer
Lifestyle
Dasha Girine
Man
Marcus Schuterman
Mode
Pamela Bellafesta
Home
Amelia Widell
Man
Johan Hurtig