Jag heter Flora och är 22 år gammal. Det här är en blogg om skrivande, illustration, vegomatlagning, fotografi, tighta jeans och feminism. När jag skapar något så hamnar det med största sannolikhet på den här bloggen, som har över en halv miljon sidvisningar i månaden. I höst kom min debutroman Stanna ut hos Bonnier Carlsen.
Utöver bloggandet frilansar jag som skribent och illustratör. Du hittar min portfolio på florawistrom.se.
In English: Hi. My name is Flora and I’m 22 years old. This is a blog about writing, illustration, vegetarian cooking, photography, high waisted jeans and feminism. But mostly it’s a blog about my life in Stockholm, Sweden. I work as a blogger, author, freelance writer and illustrator and this blog has over 500 000 page views a month. You can se my work here: florawistrom.se and contact me here: [email protected].
Ja det här med att vara med i DN är ju lite smått overkligt. Sa inget till mamma om att det skulle ske, bara för att jag kunde föreställa mig henne gå ut till brevlådan i morgonrocken, slå upp tidningen påväg in genom ytterdörren och sen tappa hakan.
Translation: Me and a bunch of azm girls are featured in an article about female collaboration and sisterhood in Dagens Nyheter today, Sweden’s biggest newspaper.
Jag och Felix var på bio för ett tag sedan och såg en helt otrolig film: Mustang av Deniz Gamze Ergüven. Den golvade oss totalt.
Handlingen lyder såhär: Lale och hennes fyra systrar bor i en by i norra Turkiet. En eftermiddag går de till stranden för att bada och leka med några killar från skolan – en oskyldig akt som blir en uppblåst skandal i det lilla samhället.
Systrarnas morbror och mormor får bråttom att göra flickorna till välvårdade och husliga kvinnor – och gifta bort dem en i taget.
Huset som varit deras fristad bommas igen, ett fönster i taget, och snart bor de i ett fängelse. Samtidigt växer den gemensamma viljan att bita ifrån, fly och bli fria. Jag tycker om dessa systrar så jävla mycket.
Mustang är en så oerhört vacker och tung film om systerskap i sin starkaste form. Om att var fast i patriarkatets kanske värsta skepnad och att göra allt för att bryta sig loss. När jag och Felix gick ut från biosalongen var vi tysta i flera minuter, vi visste inte i vilken ände vi skulle börja. Det första han sa var ”topp tre bästa filmer jag sett”.
Filmen rotade sig liksom i kroppen har stannat där sedan jag såg den. Se den du med.