Flora Wiström

I onsdags lyckades jag ta en luta-huvudet-i-handen-bild på alla jag hängde med! Och jag hängde med rätt många, eftersom jag ville säga hejdå innan jag drar till Amerikatt.

Min första dejt var mormor. Vi möttes upp på Salong 2 och pratade om hennes kommande Parisresa, könshår och förlagsbranschen.

Hon beställde frukostpaketet och jag tog en cappucchino och en chokladboll, pga hade ätit frukost hemma.

Nästa person att krama om lite extra var Kajsa. Det känns fett hårt att inte träffa henne på tre månader. Vi har umgåtts så mycket på sistone och ja, ni vet, det är alltid jobbigt med hejdån. UPPDATERING: Hon har köpt en fakking flygbiljett!!! Hon kommer och hälsar på mig i december!!! PRISA GUDARNA!

Vi åt på det godaste stället jag vet, dvs Babel Deli. Och så pratade vi om parterapi och drömlägenheter och skrattade åt olika filmklipp. Så högt att bordsgrannarna hoppade till. Sedan gick vi i armkrok längs med Hornsgatan med solen bländande som en strålkastare.

Vid tretiden åkte jag in till city för att hänga på hemslöjden och Akademibokhandeln med min farmor. Vi gick länge, länge mellan hyllorna och jag fick välja vilken bok jag ville (det blev Vi kom över havet av Julie Otsuka). Sedan gick vi till Moodgallerian för att ta en kopp java.

Vi pratade exempelvis om hur viktigt det är med fysiska bokhandlar (en vill ju kunna klämma och bläddra och spontanköpa böcker som känns bra i handen) och när vi sa hejdå och jag sa ”Jag älskar dig” i kramen så växte något hårt i min hals. ”Nu tar du hand om dig riktigt jäkla ordentligt tills jag kommer hem”, sa jag och spände blicken i henne. ”Du med, flicka lilla. Du skulle bara veta hur mycket du betyder för mig”, svarade hon.

Kom hem till den här mjuka personen en stund senare.

Jag lagade currygryta med kokosmjölk, grönsaker och linser, och så drack vi rosévin och pysslade med ditten och datten. Han lagade cykeldäck, jag säkerhetskopierade min dator, han överförde fotografier, jag pillade med min portfolio. Ungefär så.

Translation: The people I met this Wednesday, and what we ate. My mother’s mother + breakfast at Salong 2, Kajsa + vegan meze at Babel Deli, my father’s mother + coffee and cake, Felix + curry with veggies, lentils and coconut milk.

I det tredje avsnittet av Metro Photo Challenge med Flora så fokuserar jag på något av det roligaste jag vet: Porträttfoto.

Min älskade Rebecca och hennes kompis Ninni ryckte in som modeller. Så jävla gulliga. Jag pratar om vilka ljusförhållanden som jag föredrar, hur vinklarna påverkar hur en uppfattar modellerna och andra saker som kan vara bra att tänka på vid porträttfotografi.

→  Se avsnittet här  ←
(Obs! Funkar inte alltid i mobil.)

Se även:
Avsnitt 1. 
Avsnitt 2. 

Translation: I’m part of a web tv-series about photography. This is the third episode.

I söndags spelade jag in webb-tv på förmiddagen, sedan åkte jag hem till Felix familj i Enskede. Den här äppelpallaren mötte mig i trädgården. Det var som en kopia av förra året.

”Vi ska göra must”, sa han. ”Kom in vetja.”

Och så stod han där vid köksbänken och skar bort kärnhus och stjälkar, tryckte ner frukten i juicemaskinen och betraktade vätskan som sipprade ut ur pipen och ner i ett kärl. ”Flora, kom hit. Det luktar så jävla gott.”

Och jag var tvungen att hångla upp honom, där och då.

”Jag älskar sånt där”, sa Edvard och pekade på musten. Och så fick han ett litet smakprov.

Gulliga jobbiga älskade unge.

”Gott, men vi måste göra något åt allt skum.”

Dags att sila musten i saftmajan.

Det blev så mycket rester över från frukten, så jag bestämde mig för att baka något av det. Jag googlade fram ett recept på äppelbröd och höftade lite utifrån det.

Dekorerade med äpple och skjutsade in den i ugnen.

Några timmar senare var all must klar. Flera liter blidde det!

Och det doftade äpplen i hela huset. Vi åt brödet medan det fortfarande var varmt, så att smöret smälte ovanpå, och drack must till.

Sen blev vi osams, men det är okej. Det får vi bli.

Translation: The day Felix made apple juice (and I made apple bread) from his mother’s apple trees.