Är det inte knäppt att tänka på att det här året snart är slut? Jag tänkte i vilket fall som helst tipsa om en bunt läsvärda böcker som jag har slukat under 2012. Vissa böcker har jag redan bloggat om förut, då är bilderna och texterna gamla och inom citattecken. Andra skriver jag om för första gången på riktigt i detta inlägg.

Vad jag älskade av Siri Hustvedt och Just Kids av Patty Smith.

”Siri Hustvedts Vad jag älskade handlar om konstvärlden i New York under 80-90talet och om två familjer som lever sina rätt så vanliga liv tätt inpå varandra. Men så sker en tragedi och allt tar en drastisk vändning. Det blir oerhört sorgligt och senare även oerhört spännande.
Patti Smiths Just Kids handlar som bekant om Pattis liv, kampen för konsten och kärleken till livskamraten och excentrikern Robert Mapplethorpe. Fängslande, sorgligt och fantastiskt inspirerande.
Båda utspelar sig i New York och båda handlar till stor del om två mycket fantastiska och läsvärda ämnen – konst och kärlek. Läs.”

Drömfakulteten av Sara Stridsberg.

Om den skrev jag ”Jag läste ut Drömfakulteten av Sara Stridsberg på sportlovet och jäklar vad jag tyckte om den! Den var brutal, drömsk, stark och psykedelisk och naglade sig fast i mig långt efter att den var utläst. Boken handlar om en fiktiv Valerie Solanas (hon som försökte döda Andy Warhol) som växer upp i den amerikanska öknen tillsammans med sin frånvarande och lättfotade mamma Dorothy. Med feminismen som drivkraft strävar Valerie efter att vara den mest intellektuella horan i världen, tillsammans med sin vän Cosmo. Historien hoppar fram och tillbaka mellan barndom, hemlöshet, universitetsår, The Factory och väntan på döden. Läs läs läs!!!”

The fault in our stars av John Green.

”Jag gillar ju tragikomiska böcker och The fault in our stars av John Green har lika mycket hoppfullhet och humor som den har bottenlös sorg och smärta. Boken handlar om sextonåriga Hazel som lider av lungcancer. Hennes tillvaro består mest utav sjukhusbesök, att läsa böcker och umgås med sina föräldrar, men vänner har hon inte många. Men så en dag träffar hon Augustus Waters på en support group för cancersjuka ungdomar och allt förändras.

Dialogen är rapp och humoristisk, beskrivningarna är otroligt vackra och händelseförloppet är spännande och ganska oväntat. I nuläget finns The fault in our stars bara på engelska så om man tycker att det är jobbigt (vilket jag verkligen inte tycker med den här boken, språket är liksom enkelt) så kommer den ut i höst och heter då Förr eller senare så exploderar jag.  Jag tycker verkligen att ni ska läsa den här boken. Den är mer än bara en kärleksbok, den tar upp så allvarliga frågor och träffar så jäkla mitt i prick hela tiden.”

Hungerspelen av Suzanne Collins.

Jag tyckte att första boken var superspännande och otroligt lättläst och jag var lättad över att den kvinnliga huvudkaraktären för en gångs skull är den som är stark och hjälte, medan den manliga (Peeta) är svagare och mesigare. De andra två böckerna i triologin tyckte jag dock kändes icketrovärdiga och töntiga, men så här skrev jag om den första delen:

”Sen så har vi ju Hungerspelen och en beskrivning känns egentligen ganska överflödigt, för det är ju nästan lika många som har läst den här serien (eller sett filmen) som när Twilight hypades. Men jag gillade Hungerspelen just för att den var så brutalt spännande och så sjukt svår att lägga ifrån sig (jag låg uppe halva nätterna och läste). För er som inte vet så är boken en dystopi och utspelar sig i det fiktiva landet Panem (som bildades av det som var kvar av Nordamerika efter krig och naturkatastrofer för länge, länge sedan). Panem består utav tretton distrikt och en huvudstad, och som påminnelse om regimens övermakt och för att distrikten ska hållas i schack, arrangeras Hungerspelen varje år. Ett spel där en flicka och en pojke från varje distrikt skickas för att tävla mot de andra distrikten och endast en person vinner – den som har dödat alla andra. Allt är direktsänt på tv och boken följer Katniss Everdeen från det fattigaste distriktet som kastas in i tävlingen. Läs.”

Jellicoe Road av Melina Marchetta.

Boken handlar om Taylor som växt upp på en internatskola, då hon blev övergiven av sin mamma när hon var sju år gammal. På Jellicoe internatskola pågår ett gängkrig och samtidigt uppdagas ett manuskript som visar sig säga mycket om Taylors förflutna. Flera berättelser flätas samman till en, de olika gängens ledare tvingas samman och nya relationer utvecklas. Den här boken försatte mig först i ett oerhört förvirrat läge, men någonstans i mitten sprack den känslan och allt som återstod var spänning och sorg och en fantastisk berättelse.

Darling River av Sara Stridsberg.

”Darling River är precis sådär som Sara Stridsbergs romaner är; otroligt brutal och otroligt vacker på samma gång. Fyra livsöden löper parallellt och berör varandra utan att aldrig riktigt flätas samman. Det är historien om Lo, en ung och sjuklig kvinna vars liv mest utspelar sig vid floden, i gyttjan med främmande män – medan hennes far står och väntar på henne vid bilen, redo att åka på nattliga bilfärder genom brinnande skogar. Det är Los mor som bryter sig loss och reser genom Amerika. Det är Vladimir Nabovkovs Lolitafigur Dolores Haze som färdas med sin älskare Richard mot Alaska tills hon dör i barnsäng. Man får även möta en tillfångatagen schimpanshona som tvingas lära sig att teckna samtidigt som dess ensamme djurskötare och vetenskapsman sakta får henne att anta rollen som människa. Alla fyra kvinnor har en sak gemensam – de utsätts av männens dominans och maktutövande. Tyckte man om Sara Stridsbergs Drömfakulteten kommer man utan tveka att uppskatta Darling River, även om den inte riktigt kommer upp i Drömfakultetens nivå vad gäller det starka behovet att bara läsa vidare. Och vidare. Och aldrig lägga ifrån sig. Men språket är så unikt och får ångesten att värka innanför bröstet medan illamåendet bara växer under vissa partier i boken. Kontrasterna mellan det verkligt vackra och det riktigt fula och brutala gör att den väcker så många olika känslor. Den är helt enkelt väldigt, väldigt läsvärd.”

Kärleken i Julia Anderssons liv av Åsa Moberg.

Den här boken inspirerade mig något otroligt. Julia Andersson är en ung kvinna som arbetar som textilkonstnär och är en brinnande feminist. Boken utspelar sig under sent sextiotal och tidigt sjuttiotal och vi får följa Julias karriär och relationer, hur hon brottar sig fram genom patriarkatet och hur hon är stolt över sin sexualitet och att vara den hon är. Hon lever tillsammans med en äldre man som hon älskar djupt men råkar stöta på en annan man vid namn Hubert Meyer, en inflytelserik och välbärgad person som väcker ett starkt begär inom Julia. En  förbjuden kärlekshistoria börjar.

Jag älskade den här boken och ville aldrig att den skulle ta slut.

1Q84 av Haruki Murakami.

En trilogi som jag fortfarande inte har läst sista delen av. Jag vill väl helt enkelt inte att spänningen ska ta slut! Böckerna  handlar om Aomame och Tengo, två personer som lever sina vilt skilda liv. Tengos störta dröm är att bli författare, och när han blir tillfrågad att omarbeta en surrealistisk roman tackar han ja. I och med omskrivningen av boken förändras hans tillvaro och han kastas in i en paralell verklighet. Aomame kliver ner för en brandrappa och inser snart att hon är i en annan värld, år 1Q84:as tid. De två karaktärernas öden håller på att flätas samman utan att dom är medvetna om det, och samtidigt tampas dom med mörka krafter och lömska personer. De här böckerna är så BRUTALT spännande, och jag älskar Murakamis språk lika mycket som jag älskar huvudkaraktärerna och deras historia.

Himlen börjar här av Jandy Nelson.

Den här boken var helt fantastisk och gjorde så himla ont. Den handlar om Lennie, vars syster och närmsta vän, dör i en hjärtattack. Hur kan Lennie fortsätta leva sitt liv som vanligt när allt runt omkring henne upplevs på ett annat sett utan Bailey? Men samtidigt som hon tampas med sin sorg träffar hon en kille som får världen att snurra runt omkring henne. Boken handlar om sorg och förbjuden kärlek, och är skriven på ett sätt som jag bara inte kan få nog av. Vissa sidor, de som är Lennies dikter, är skrivna med prydlig handstil istället för det vanliga typsnittet och det är så himla fint tycker jag. Läs.

Alltings början av Karolina Ramqvist.

Den här boken är kanske den bästa jag har läst i år. Den handlar om Saga som börjar gymnasiet och försöker pussla ihop hur hon ska vara en ung, stark kvinna i Stockholm. Vid sin ena sida har hon sin radikalfeministiska mammas budord om ett liv i ständigt uppror och hennes stenhårda bästis Pauline. På den andra sidan finns de svåråtkomliga klubbarna, männen och ett bultande bekräftelsebehov. Det är nittiotal i Stockholm och Saga vill komma åt Victor Schantz, stadens vackraste (och populäraste) man. När jag väl hade börjat läsa den här boken ville jag aldrig sluta. Jag älskade allt med den.

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling.

En bok med ett helt fantastiskt språk. Mary och Lovely är best friends forever. Tillsammans bygger de sin egna värld, sitt egna språk, och tampas med ångestattacker och högstadievånda, Londondrömmar, den första pojkvännen och föräldrar som inte ser och inte hör. Hela boken liksom bultar och dundrar fram. Helt fantastiskt.

Var är Alaska? av John Green.

Miles lämnar sitt trista liv (en tillvaro där hans föräldrar var hans enda vänner) bakom sig och börjar på internatskolan Culver Creek i Alabama. Det nya livet kantas av roliga vänner och spännande hyss och äventyr. Och han träffar Alaska Young som är den snyggaste och smartaste tjej han någonsin mött, hon väcker sidor hos honom som han inte visste att han hade, och han faller handlöst för henne. Boken är så o.t.r.o.l.i.g.t bra och rolig/känslostormande/smart och även väldigt sorglig.

Och slutligen The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky.

Huvudkaraktären i boken, Charlie, är en blyg kille som precis börjar High School. Han är oerhört rädd och nervös inför sina kommande tre år, men så möter han Patrick och Sam som välkomnar honom in i deras värld. Han går på sin första fest, han röker gräs, han kysser en tjej. Och han blir hopplöst förälskad i Sam. Charlie är en person som jag skulle vilja krama hårt och länge varje dag för att han skulle få lite mer styrka, lite mer mod. Men jag tycker så himla mycket om honom för att han vågar uttrycka precis hur han känner. Han vågar gråta när han blir rörd av att hans vänner säger att dom tycker om honom. Han är intelligent och läser en massa spännande böcker och hans syn på livet känns bara så himla stark och äkta. Jag tror faktiskt att The perks of being a wallflower, tillsammans med The fault in our stars och Alltings början, är mina topp tre bästa böcker i år.