Jag kan bli så enormt blödig när jag tänker på de människor som jag har i mitt liv. Som mitt kompisgäng från gymnasiet till exempel, och vetskapen om att vi kommer att hålla kontakten (det känner jag liksom in i cellerna) och vara en del av varandras olika skeenden genom livet. Daniel är fotografen till dessa bilder som han har förevigat under sommaren med sina engångskameror. Det känns som ett heligt tidsdokument, något vi kommer att titta tillbaka på om trettio år och minnas våra glansdagar.