I somras läste jag Yarden av Kristian Lundberg. Boken är självbiografisk och handlar om hur författaren hamnar i ekonomisk kris och tvingas inse att trots att han är en av sin generations främsta poeter, och trots att han har givit ut ett tjugotal böcker, så är inte skrivandet värt särskilt mycket på arbetsmarknaden. Han drabbas av en stor restskatt och tar jobb i Malmö Hamn på Yarden, där han är timanställd och har sämst arbetsvillkor på arbetsplatsen. I snöslask och karga vindar flyttar han bilar, timme efter timme, och de få stunder han är ledig skriver han. För att han måste. Han kom från samhällets botten, tog sig därifrån med hjälp av sin skrivartalang och tvingas återvända för att han inte har något annat val. Det här är en bok om klass och om fattigdom, en sorglig och stark historia om samhällets baksida. Prosalyrik när den är som starkast.