Det blev vår och jag hade varit singel i ett år. Rest till London och vaknat upp i främmande hus, stalkat unga män på facebook, blivit förälskad i ett par stycken men utan att det lett till något seriöst. Varit vilsen. Varit trött på att vara ensam. Jag åkte hem till Felix och spelade tv-spel i hans säng. Lekte med hans bröder. Sov på en tältsäng bredvid hans med våra händer sammanflätade i glappet mellan madrasserna. Sov på hans arm. Räknade hans två hundra födelsemärken, sade blygt god morgon till hans föräldrar när vi möttes i köket.
Under en filosofilektion fick jag ett sms från honom: Kan vi ses efter skolan? Vi måste prata. Jag tänkte att nu vill han ha ett till snack, nu vill han att vi ska sluta bete oss som något mer än vänner. Vi möttes på Södermalmstorg där snön låg i stora drivor. Han hade svårt att möta min blick och tittade ner i kullerstenen. Halsduken, samma som han fortfarande använder under vinterhalvåret, ringlade sig kring halsen och låg kastad över axeln.
Jag är så sjukt jävla kär i dig.
Han sa det som om det var det enda han kunde få ur sig. Jag tittade på honom. Kände mig lite yr men framförallt ganska dum. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag gillade ju honom, men kär? Vad jag verkligen det? Jag bad honom om lite tid. Bad om ursäkt för att jag inte kunde ge något vettigt svar. Han sa det är bara så skönt att ha det sagt.
Två veckor gick. Vi sågs varje dag i skolan och jag pendlade mellan jo men det är klart att vi ska vara tillsammans och men vi kan ju inte sabba vår vänskap. En dag när jag var på väg från skolan krafsade jag ner mitt beslut längst bak i min dagbok. Jag tänkte att jag skulle ge det till honom dagen därpå, men när jag kom hem såg mamma att det var något jag inte kunde sluta tänka på, och omtänksamhetspressade det ur mig. Men Flora, nu kan du inte hålla honom på halster längre. Förstår du inte att du plågar honom? Scanna in brevet och maila det till honom. Maila? Kändes inte det lite konstigt? Töntigt? Men jag gjorde det, med ett hjärta som kokade innanför bröstkorgen. Det var nästan så att jag skrämdes av min egen nervositet, hur den tittade på mig med rovdjursögon och väntade på att attackera.
Och jag skrev:
Hej. Du kan väl ringa när du har läst? ♥
(första delen av brevet)
När jag gick ut med hunden samma kväll ringde Felix. Vet ni hur det låter när någon pratar och ler samtidigt? Så lät han.
Translation: How me and my boyfriend met, part 2. Translate it here.
:’) Det här är en sagokärlek och du är en fantastiskt skribent!
Åh vilket fint slut på eran början :’)
Oh oh oh, vacker kärlekshistoria! Så fint med tveksamheterna, försiktigheterna, trevandet, letandet, finnandet. Du skriver väldigt bra.
<3
Alltså åh guuuuud. Ryser över hela lååååren!!! JAG ÄLSKAR SÅDANT HÄÄÄR. JAG LEVER FÖR ER KÄRLEK. Så fint. Åh guddddd. Är en sucker för kärlek och annat smörigt… detta är så himla bra för mig. nu har jag något att gotta mig i!!!
kommer en del 3????????????????
Flora, jag har sagt det innan och jag tänker säga det igen, du och Felix är så otroligt söta tillsammans!!! :D
men flora, det har ar det finaste du skrivit
Blir bara så himla glad.
Åååååaaahhh!! SÅ HIMLA FINT. Typ som en film.
Åh. Alltså. Flora. Det här är bland det finaste jag läst. Som att återuppleva min egen kärlekshistoria. Tänk att vara så rå och beskrivande på samma gång. Nej. Tack. En eloge till dig.
ALLTSÅ JAG RYSER!
Å, vad fint!<2
otroligt fint <3
fan vad fint.
Om det finns något som kallas för ”obotlig romantiker” så har jag alltid sett mig själv som motsatsen, men gudars Flora, jag tror att du just omvände mig.
Jätte vackert skrivet !
Så himla, himla fint! Ååh. Ligner veldig på historien mellom meg og min kjære.
Herregud! Fine dere!
Sådant här gillar jag att läsa! Felix är minsann ett rättskaffens man som väljer att tala klarspråk och inte slösar bort tiden med att nippertipsa kring vad hjärtat vill. Han har även förstått vikten av att för den sakens skull vara framfufsig och påflugen utan kunde låta känslorna jäsa tills ögonblicket var inne. En inspirationskälla helt klart som både kan och BÖR lägga ribban för hur resten av oss ska bete oss!
Sådant här gillar jag att läsa! Felix är minsann en rättskaffens man som väljer att tala klarspråk och inte slösar bort tiden med att nippertipsa kring vad hjärtat vill. Han har även förstått vikten av att för den sakens skull vara framfufsig och påflugen utan kunde låta känslorna jäsa tills ögonblicket var inne. En inspirationskälla helt klart som både kan och BÖR lägga ribban för hur resten av oss ska bete oss!
jag kanske är kär i min bästa killkompis men jag vet inte. och om jag nånsin vågar berätta det, ens för mig själv, så är det tack vare dig. för att du vågade.
önskar dig och Felix all kärlek.
det är som en film, så jävla fint!!!
Åh ni är så himla fina ihop!
Alltså tre sista meningarna! Börjar nästan gråta så fint är det.
såååå fint och mysigt :’)
åh så fint, mysigt att du delar med dig!
Du skriver så veldig fint
detta är ju så fint att jag vet inte vad
Så utrolig fint!
men gud man svimmar ju lite <3
De här texterna var det finaste jag läst på länge!!
åh alltså de här två texterna, trodde jag skulle spricka så fint!!!
Åh så himla fint.
Åh så himla himla fint. Mer sånt här!
alltså jag svimmar så fint! <3 skriv en bok vettja!
åhhh vad fint!! blir nästintill gråtfärdig!
jamen lägg av va fint, dör lite. fytusan va avundsjuk jag är.
älskar dessa inläggen!!!
Får gåshud.
Åh vad fint, helt galet!
Börjar nästan gråta, haha
Dör vad fint!
NÄEEEEE FYFAN VA GULLIGT GUD JAG DÖR
Visst ja, exakt precis så kändes det ju att vara kär en gång. Tårar i ögonen, så så så fint!
Alltså det här är så fint att jag inte vet om mitt hjärta klarar en del till. Skriv en bok om den här perioden av ditt liv. Jag skulle läsa varenda sida om och om igen tills jag kunde ordföljden utantill. Massa kärlek till dig Flora.
<3<3<3!!!!
och här sitter jag med tårar i ögonen, så jäkla fint, ni är fina.
Alltså.Började gråta lite, så himla bra! Så himla modigt av honom att säga hur han kände och döör på¨att du mejlade honom, så himla fint<3<3
ni är seriöst så fina att jag gråter<3
orkar inte. DÄ Ä JU SOM PÅ FILM
det här är bara så jäkla fantastiskt, flora.
ASSÅ <3
så jävla fint. bara det. så jävla fint.
Åh, jag dör och jag gråtler och hjälp så himla fint, bara. Älskar allt med detta, särskilt att det inte var helt uppenbart men ändå blev så fantastiskt.
Men alltså! Det är så himmelens gulligt.