Jag sitter och målar och du böjer dig över mig, visar hur jag ska använda akvarellfärgen. Hur vattnet på pappret ska leka med färgpigmentet.
Du stryker mig över håret och jag lämnar blöta tårfläckar på dina grå tights.
Du frågar mig om sociala koder på Facebook och jag flinar åt dig.
Jag tar med mig mina skoluppgifter hem till dig och vi sitter vid varsitt bord och jobbar. Tar fikapauser. Pratpauser.
Jag ber dig att lova att aldrig bli sjuk, att aldrig dö från mig och du säger ”Flora älskling, det kan jag inte lova”.
Vi provar kläder i en trång provhytt och du är det vackraste jag vet.
Du skickar sms med tio olika emojis och skriver att du är stolt över mig.
Du gör konstiga miner och pratar med knäppa dialekter och vi skrattar så att vi viker oss på mitten.
Jag frågar dig om råd. Du frågar mig om råd.
Vi går på stan och jag får alltid tala vett i dig när du ska shoppa så att du inte köper något onödigt. Sedan fikar vi och jag säger att jag kan betala, men du störtvägrar och jag får välja vad jag vill på menyn.
Jag ringer dig när ångesten hamrar innanför bröstkorgen och du får skeppet som är jag att sluta gunga.
Du är rättvis och rationell och säger vad du tycker. Jag nickar och tar till mig.
Du är så förbannat stark och gräver och lyfter och planterar och bär.
Du försöker lära mig växternas namn på latin och det enda jag minns är alchemilla mollis, jättedaggkåpa.
Jag sover över hos dig och du bäddar sängen noggrant, ställer in en blombukett och tänder lampan på nattduksbordet.
Jag flätar ditt hår, löser upp flätan, flätar ditt hår och löser upp flätan igen. Bara för att du tycker att det är så skönt.
Vad jag kan sakna mest hos dig när vi är isär? Doften av ditt hår. Dina lena underarmar. Hur du ser på mig.

Jag säger att jag behöver dig så jävla mycket.
Du säger att du är så lycklig som har mig.

Idag fyller du 53. Grattis mamma.