Om morgnarna på pendeltåget: Om var tionde person är Sverigedemokrat, vilka av människorna i den här vagnen är det i sådana fall? Vart ÄR egentligen alla rasister? För jag vet knappt om en enda, och ändå är de så många.
Om kvällarna innan jag somnar: Jag vill inte leva i ett land där det tredje största partiet är rasistiskt. Jag vill inte leva i ett land där människor diskrimineras och förminskas på grund av sin etnicitet, sitt kön, sin klasstillhörighet och sin sexuella läggning.

Nu står jag i ett folkhav på Kärrtorps IP och tittar mig omkring. Tjugo tusen människor mot rasism, nazism och främlingsfientlighet. Ivriga solidaritetsblickar och nävar som sträcks upp i luften, det dova ljudet av vantbeklädda händer som klappar, stampande fötter mot konstgräset. Jag lyssnar till de som talar och till kören som sjunger Välkommen, välkommen hit. Vem du än är, var du än är.

Och jag vet inte längre om jag fryser eller om jag ryser. Gåshuden knottrar sig över hela min hud, jag sväljer hårt, känner det bankande hjärtat innanför bröstkorgen. När som helst brister det, för det här är fan bland det vackraste jag har varit med om.

Vi kan göra skillnad, för kärlek övervinner våld.
Nu röstar vi bort Sverigedemokraterna. Nu eliminerar vi all rasism.

Translation: Today, a demonstration against racism took place in Stockholm. 20 000 people were there and it was overwhelming. We can make a difference.