I fredags gick jag och Felix pÃ¥ restaurang för att leva ut alla hjärtans dag-klyschan. Vi gick till Tumi, en peruansk restaurang pÃ¥ söder och Ã¥t varsin köttgryta. Just den här kvällen hade de sÃ¥ mÃ¥nga bokningar att de – till vÃ¥r stora förtret – hade ändrat menyn. Vanligtvis gÃ¥r det att beställa en massa smÃ¥ cevicherätter där. Personalen var väl helt galet stressade för när jag skulle beställa frÃ¥gade jag om maten var stark (jag är ganska chilikänslig) och servitrisen svarade ”här är det take it or leave it, sÃ¥ är det bara” och när jag frÃ¥gade om jag kunde fÃ¥ lite gräddfil till maten sa hon ”nej vi har inte sÃ¥nt här, om barnen kan äta den här maten kan väl du det”. Jag blev sÃ¥ himla illa till mods.  Ganska fort gick vi ut i februariluften igen, slank in pÃ¥ Ica för att köpa godis och sedan promenerade vi frÃ¥n Folkungagatan till oss pÃ¥ Kungsholmen.  Glad igen! Och kär! Vi tittade pÃ¥ vÃ¥r stad och konstaterade att det är sÃ¥ lätt att glömma bort hur fin den är. Titta bara.  Frusen nästipp, frusna händer, men pÃ¥ bra humör. Vi gick in vid Stadshuset. Tittade pÃ¥ skulpturer vid vattnet, Oo:ade och Ã¥h:ade oss för den vackra arkitekturen, och tittade pÃ¥ utsikten. Vittade en labyrint!  Sedan promenerade vi vidare längs med Norrmälarstrand och tittade pÃ¥ sÃ¥ otroligt fina bÃ¥tar. Vilken dröm att hänga här. Trötta och frusna kom vi hem en lÃ¥ng stund senare, kröp ner under en filt och tittade pÃ¥ Me and you and everyone we know och Ã¥t lemoncurdglass.

Translation: We had Valentines dinner at a restuarant with crappy service, then we took a long walk through town. I love my man.