Dagboksanteckningar frÃ¥n ett källarhÃ¥l handlar om 16-Ã¥riga Linnea som bor i en smÃ¥stad nÃ¥gonstans i Sverige. Hur mÃ¥nga böcker har jag inte läst där jag har stört mig pÃ¥ författarens krystade ungdomssprÃ¥k, hur hen har velat ”get down with the kids” och slängt sig med pubertala svärord och konstiga slangord. Men David Wiberg lyckas med att bli Linnea. Trots att Wiberg är man och Linnea en tjej, trots att han är född 72 och hon 96, att han var tonÃ¥ring pÃ¥ 1980-talet och hon pÃ¥ 2010-talet, lyckas han gestalta henne oklanderligt. FÃ¥ karaktärer i bokvärlden känns sÃ¥ självklara och realistiska som hon.
Linnea har en ganska vanlig familj med två halvjobbiga föräldrar och en skitstörig lillebror. Hon har en bästis som hon hela tiden måste jaga bekräftelse hos och hon tvekar hela tiden på sin egen förmåga. Linnea hatar sitt munsår och sina pormaskar och hur stelt det blir i så många sociala situationer. Hon ska bara vara lite mer normal. Lite mer social. Vara lite tystare. Höras lite mer. Hon lider av ganska mycket ångest.

Boken utspelar sig 2012 och känns så himla rätt i tiden. Linnea är dödligt kär i A och stalkar honom på Facebook och Tumblr, stryker runt hans jobb på Plantagen, mailar A:s arbetsgivare för att få tag på de anställdas jobbschema och är så underbart pinsam hela tiden. Boken räknar ner till den dag hon ska till Peace & Love (dit även A ska) och vi får följa Linnea i skolan, hemma, i ångestkogen, på caféjobbet, i Familia-gallerian (där Plantagen ligger) och på diverse fester.

Jag gillar Linnea så mycket. Hur hon skriver pretentiösa, blödande texter och dikter samtidigt som hon har en så sarkastisk ton i sina dagboksanteckningar. Hur hon har det så svårt med sina relationer samtidigt som hon tar sina vänners känslor på så himla stort allvar. Som sagt, så himla up to date. Vem har inte blivit helt galen på hur dåligt skyltat det är till Fotografiska liksom.  Om det är något som jag gillar så är det böcker som leker med formatet, korsar genrer och använder olika uttryck. Linnea ritar serier som på olika sätt handlar om henne själv. Drömmar och fantasier, minnen och vardagshändelser. Hon gillar även att fota.Om jag ska klaga på en sak så är den möjligtvis slutet (lovar att inte spoila). Var det inte väldigt abrupt? Det tycker jag.

Nåväl, läs den här boken. Gör det bara.

Translation: About the book Dagboksanteckningar från ett källarhål by David Wiberg.