Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh.
När Nina tipsade om den här boken gick jag och lånade den på bibblan omedelbart. Jag läste den i ett svep på flygresan från USA, sedan tappade jag bort den (</3), så tyvärr kan jag inte ge er några utdrag från texten.
Boken handlar om en liten flicka som anländer till Sverige med sin mamma och pappa. De har flytt från Iran och hoppas på att kunna bygga en ny tillvaro i landet i norr. Pappan är optimistisk och ser fram emot landets möjligheter, medan mamman är djupt deprimerad och tillbringar det mesta av sin tid i lägenheten. Detta skapar konflikt mellan föräldrarna, och hela tiden måste flickan agera medlare mellan de två. Pappan menar att hårt arbete är nyckeln till frihet och ger flickan hemgjorda matteböcker eftersom han tycker att skolans undervisning är bristfällig. Hon kämpar hårt men har svårt att göra sin pappa nöjd. Samtidigt tvingas hon utstå diskriminering och rasism i skolan såväl som ute på gatorna. Boken följer flickan från unga år till att hon är i tjugoårsåldern. Hur hon formas av sin pappa och samhällets hårda krav på att vara kvinna, och hur hon jobbar hårdare än hon orkar med. En längtan att bli lite smalare, lite mer framgångsrik, lite mer älskad. En bok om orimliga krav, om att alltid vara duktig.
Hon är inte jag är en så otroligt viktig bok. Välskriven, medryckande och plågsam. Läs den.
Älskaren är en delvis självbiografisk roman som är skriven på ett fragmentariskt vis. En femtonårig fransyska bor med sin mamma och sina bröder i Indokina (som förr var en fransk koloni). På en båt över Mekongfloden möter hon en äldre kinesisk affärsman. De inleder en sexuell förbindelse med varandra, en relation med ojämn maktbalans, utan att deras respektive familjer ger sitt godkännande. Samtidigt får vi uppleva fragment och minnen från flickans uppväxt – den strikta relationen till modern, fattigdomen och hatet syskonen emellan.
Eftersom Älskaren är så fragmentarisk kan det ibland vara lite knepigt att hänga med. Men jag tror att det är en sådan bok som du nödvändigtvis inte måste förstå allt i. Den här boken läses snarare för att du ska få uppleva en viss känsla, en viss stämning, och för att du ska få ta del av det oerhört vackra språket. Den är kanske mer utav ett konstverk än en roman.
Translation: Two books I’ve read and enjoyed. Hon är inte jag by Golnaz Hashemzadeh (unfortunately in Swedish) and The Lover by Marguerite Duras.
Okej vill bara tacka dig Flora för du driver en vettig ”modeblogg” (kanske mer livsstilsblogg?). Inget ont mot tjejer som Angelica Blick och Lisa Olsson, men jag förstår inte hur man kan basera hela sitt liv på något sånt ytligt och ovettigt som mode (eller vad de nu ens jobbar med, fattar inte riktigt), fixa ögonbryn, fake tan, hår och naglar stup i kvarten. Jesus Christ vad tråkigt. (Sen är jag kanske lika fjantig också som kikar in på deras bloggar ibland, men ändå).
Jag älskar din blogg för dels verkar du va en härlig tjej med schyssta värderingar, sund livssyn och många intressen och härliga livsmål. Din blogg är en salig blandning av vackra foton och texter, mode, inredning och MAT. Många bloggerskar bara vadå, äta? Näää sånt gör man ju ente… seriöst palla! Palla dessa tråkiga ytliga bloggerskor som bara vill framhäva en perfekt fasad! Tusen stjärnor och rosor till dig och andra bloggerskor som vågar visa brister och är bra förebilder för andra unga tjejer!!!! Du är bara nyss fyllda 20 men har redan lyckats med en otroligt inspirerande blogg, och det ska du ha cred för!!!
hej igen, blev fel på mailen!
/Den olyckliga flickan, igen
(Det jag nu kommer skriva har inget att göra med ditt inlägg att göra, ber om ursäkt för det. Är smått desperat.)
Flora, jag vet inte vad jag ska göra eller vem jag skulle vända mig till. Så kom jag och tänka på dig och jag hoppas att du kanske kan hjälpa mig.
Saken är den att jag tror att jag är kär. Kär på ett om-jag-berättar-så-kanske-jag-förstör-allt-hjälp-jag-går-under-sätt.
Jag försökte berätta vad jag känner en gång men panikade och sa ”Jo, eh, jag-jag gillaaaaa-dedigförut” hon panikade också och kunde inte se mig i ögonen på några veckor. Vilket ledde till massvis med ångest och konstiga konversationer.
Hon har senare sagt att hon haft dåligt samvete för att hon inte känt samma för mig och att det är jobbigt att jag gillat henne. Hon stänger in sig i sig själv och kan inte riktigt uttrycka känslor. Vi har varit köra och trasiga om vartannat så länge. Vi har gått sönder och liksom försökt pussla ihop oss igen med bitar som inte passade innan de lossnade.
Hon är den jag ringer när allting gör lite för ont och telefonen klibbar sig fast vid kinden.
Nu under de senaste månaderna har vi blivit bättre, vi passar ihop igen. Hon håller min hand när vi sover, säger att hon tycker om mig mest av alla, kramar mig avslappnat, fnissar åt mina dumma skämt. Åh. Det känns det som att fjärilarna i magen förökat sig och byggt bo i alla min kropps skrymslen och vrår, att de fladdrar hysteriskt när jag är med henne.
Jag är livrädd för att förlora henne, att vi kommer gå sönder igen om jag säger hur jag känner. Men tanken om att hon kanskekanskekanske känner detsamma för mig har redan slagit rot. Åh vad ska jag göra? Hur hanterar man sånt här smärtsamt och fint på samma gång?
Ps. Din blogg är bäst, som du!
(Förlåt för den här pretentiösa texten. Visste inte riktigt hur jag skulle uttrycka mig.) Puss!
/Olyckligt kär18årig flicka
Men Å vad fint. Älskar den här kommentaren <3
Vad glad jag är att ni har hittat tillbaka till varandra! Jag ger ALLTID folk rådet att säga hur de känner. Alltid. Speciellt eftersom Felix sa det till mig, när det inte fanns någon annan utväg för honom. Trots att vi var bästa vänner så riskerade han det för att säga sanningen. Och nu har vi varit ihop i 3,5 år!
Och jag kommer säga likadant den här gången: säg hur du känner. Det verkar ju som att hon tycker om dig så som du tycker om henne? Annars skulle hon väl inte hålla din hand när ni sover. KÖR! KÖR I VIND!
<3
Jag läste De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras och tyckte om den himla mycket! Tips!! Måste läsa Älskaren också.