Nu är tiden kommen – nedan är de sista bilderna frÃ¥n vÃ¥r USA-resa. Saknar det sÃ¥ mycket att det värker i hela mig.

Vi skulle köra från Truckee till San Francisco och hade inte så jättemycket tid, men bestämde oss ändå för att stanna och bada.

Ett två tre på det fjärde ska det ske på det femte gäller det på det sjätte

smäller det!

Det var ganska blåsigt och rätt kallt i vattnet, så vissa nöjde sig med att sitta på bryggan och läsa.

Dana och Froste var nygifta och glada. Längtar efter dessa två så så så mycket.

Vi skrev vykort, såklart i sista minuten. Det hör ju till.

Liten mormor med nylagt hår (<3) och stora träd, stora berg, stor sjö.

Vi låg och solade ett tag, men sedan var det dags att köra vidare.

Med ett lunchstopp på Ikedas! Där beställde jag vegoburgare, sötpotatispommes och chokladmilkshake. Holy heaven.

Men bäst var Danas curly fries. Hon hade pratat om dem länge och de var perf.

Och sedan: hur vi stod vid biluthyrningen och skulle hoppa på den shuttle bus som skulle ta oss till flygplatsen och tårarna bara rann. Det gick en gemensam jordbävning inom oss som fick allt att skälva till. Hur jag höll om min storebror och visste: snart är vi på varsin sida av jordklotet och nästa gång vi ses är om ett år. Hur vi sedan satt på bussen, lämnade honom och hans fru bakom oss med händerna höjda i luften, och inga tårar kunde förkroppsliga vad vi kände just då. Hur jag mötte mammas sorgsna blick genom ett filter av tårar och hur vi satt på flygplatsen och grät mot varandras axlar. Och jag tänkte: Det här var den finaste resan jag har upplevt. Men också: Kommer det vara såhär nu? Kommer jag träffa min storebror, träffa honom och hans fru, bara en gång varje år? För alltid?

Samtidigt är jag så otroligt glad att han får uppleva ett fantastiskt land med en fantastisk människa. Önskar bara att det vore lättare att ses.

Translation: Our last day in California. We took a swim, had a veggie burger, a milkshake and some curly fries at Ikedas and cried cried cried when we had to say goodbye.