Flora Wiström

Jag blev lite nyfiken på svaret där du skrev att du och felix är öppna för att vara särbos i framtiden. hur går tankarna kring det? jag förstår om det är privat och du inte vill svara, men om du hade någon tanke du kunde dela med dig av vore det väldigt intressant! KRAM

Hej. Jag undrar också om särbo-svaret. Jag kan liksom inte tänka mig att bli särbo med min sambo nu när vi bott tillsammans så pass länge! Det skulle ju ändå bli så att vi sov hos den ena hela tiden, att en person handlade mat till båda etc. Undrar bara hur tankegångarna går? Intressant att höra olika perspektiv på det hela :)

Som svar till er båda: Jag och Felix flyttade ihop och flyttade hemifrån i samma veva. Vi har bott tillsammans i över två år och även om det är underbart så har vi alltid haft inställningen att testa andra boformer. Att bo med en vän, i ett kollektiv eller att bo ensam. Det här betyder inte att vi ska göra slut, utan bara att vi ska testa att vara särbos. Vi tror att det är viktigt för den personliga utvecklingen, att inte bara utvecklas som ett vi utan även som ett jag. Att kunna ta hem kompisar när vi vill, ha folk som sover över, sprida ut sig utan att den andre kan klaga och gå efter sitt eget schema. Men det handlar också om att inte ta den andra för given. Att ses under andra omständigheter än att bra kollapsa i soffan efter jobbet, titta på en film och sedan somna. På det här sättet får vi längta efter varandra. Vi kommer såklart ses jätteofta ändå, men det blir på ett annat sätt. Vi ses för att vi vill ses och inte bara för att vi råkar bo i samma lägenhet. Vi pratar om att flytta isär hösten/vintern 2015. Men vi får se hur det blir! Jag älskar Felix obeskrivligt mycket och jag tror att det här kan bli hur bra som helst.

Hej finaste Floran. Hur ställer du dig kring ost osv? ”Löpe” som finns i de flesta ostar det vill säga. Det är inte särskilt vegetariskt nämligen. Kram

Jag vet att det här med ost är lite klurigt ur ett etiskt perspektiv, men i nuläget äter jag det och därmed även löpe (som är kalvmage). Kanske mest för att det känns olustigt att ta bort ett så fett- och proteinrikt livsmedel från min kost. Men sedan jag blev vegetarian har jag åtminstone skurit ner på min ostkonsumtion. Jag ska hålla utkik efter ost som inte innehåller löpe. Jag vet ju att det finns veganska ostar (typ cheezly), men någon av er kanske har förslag?

Vilken bloggportal skulle du tipsa nya bloggare att börja använda? Jag kommer att skriva en rolig och vardagsbetraktande blogg, främst för nära och kära i Sverige då jag bor i USA.

Blogg.se. PÃ¥ sÃ¥ vis kan du pilla i din bloggdesign hur mycket du vill (googla pÃ¥ designa din blogg). Om du vill nÃ¥ ut till fler skulle jag tipsa om Devote.se, för där hamnar du inte lika mycket pÃ¥ ”en ö i havet”.

HEJ! En fråga om vegetarianer och godis. Minns du när man var liten och alla sa ”usch, äter du dom där? Dom innehåller löss” efter att alla fått höra om ämnen som användes och gelatinet i godiset. Nu är det ju inte riktigt så farligt som man trodde som 10 åring men hur tänker du? Själv är jag typ 70% veggie och äter godis i stort sätt varje dag!

Fram till för typ en vecka sedan har jag ätit godis obehindrat, trots att många sorter innehåller gelatin. Men sist jag köpte godis valde jag bara gelatinfria varianter (r.i.p bärnappar och persikor </3). Det där med att det röda godiset är färgat med löss har jag lite svårare att bry mig om (även om det onekligen känns lite ofräscht). Sorry lössen men jag har svårt att känna empati för er. I framtiden kanske jag äter en gelatingodisbit här och där, men jag tänker satsa på att köpa de andra varianterna. Är ändå en chokladperson i första hand så jag går inte miste om så mycket!

Hej Flora! Hur tänker du gällande godis och andra sötsaker som innehåller diverse e-ämnen och icke-vegetabiliska produkter? Är du lika noga på det som med maten? Eller är det möjligtvis något du strävar efter att sluta med framöver?

Jag föredrar livsmedel fria från e-ämnen men när det kommer till plockgodis känns det ju typ oundvikligt? Jag älskar godis och kommer inte sluta köpa det bara för att det är e-ämnen i, men jag blir såklart glad om tillverkarna drar ner på det.

Superfint mobilskal! Var har du hittat det?

På Rifle Paper Co. Älskar den hemsidan,  de har så mycket fina grejor.

Jag har ett problem Flora och jag har ingen aning om vem jag ska vända mig till. Jag älskar mitt kompisgäng (på fem tjejer, men vi är oftast fler än så när vi hittar på saker) men samtidigt kan jag känna mig så himla begränsad när jag umgås med dem. Jag är väldigt emotionell och kan gå från jätteglad till ledsen på några minuter. En tjej i kompisgänget (ledartypen rätt igenom) brukar oftast nonchalera mig totalt och vänder sig alltid i första hand till två andra tjejer i gänget (då de har bättre relation helt enkelt). Jag blir så illa till mods när detta händer, vilket blir i princip varje dag. Jag tror, eller vet snarare, att hon stör sig på mig och vill nog helst att jag bara ska försvinna från jordens yta och lämna henne ifred. Jag försöker stå ut för jag kan ha kanonfina stunder tillsammans med de andra tjejerna (även tjejen som stör sig på mig, när hon är på bra humör). Problemet är att jag har absolut ingen som jag kan prata med om detta! Jag skulle aldrig våga ställa henne mot väggen, och att prata med mina två bättre vänner går inte då de har alltför bra relation med tjej nummer ett. Den fjärde träffar jag bara på helgerna och jag känner inte henne tillräckligt bra för att våga säga vad jag tycker. Jag får panik då hennes attityd mot mig kan förstöra en hel kväll och att hon alltid, alltid ska behandla mig som skit! Det är inte så himla kul att sitta runt ett bord där bara mina kompisar blir tilltalade av henne medan jag sitter där som ett missfoster och inte får vara med i diskussionen av någon anledning. Om jag försöker bryta mig in i samtalet brukar hon bara avsluta det utan att kasta en blick på mig. Jag vet inte om de andra tjejerna i gänget känner av hennes kylighet mot mig då jag som sagt inte har vågat fråga dem om det. Tack för att du tog dig tid och läsa och du måste absolut inte svara med ett långt inlägg! Jag ville bara lätta på hjärtat hon någon och du verkar så otroligt snäll och underbar Flora! Du är en stor förebild för mig och jag tackar för dina finurliga och eminenta inlägg! Hoppas att du får en fin helg, kram

Hej och tack så hemskt mycket för fina ord <3 Alltså såhär. Jag tycker verkligen att du ska prata med henne. Jag VET att det är skitjobbigt att konfrontera någon, speciellt någon som är auktoritär, men hon behandlar dig svindåligt och du är inte värd det. Du ska inte umgås med personer som gör dig ledsen, även om ni även har dagar då det känns fint och kul att vara med varandra. Nästa gång hon kastar en blick eller utesluter dig från samtalet, ifrågasätt det då. Hur jobbigt det än är. För hon kommer antagligen fortsätta behandla dig illa tills någon säger emot. Eller prata med de andra (även om du skriver att du inte vågar), de kommer säkert förstå! För det den där tjejen håller på med är utfrysning och det är inte okej. Som sagt: du förtjänar så jävla mycket bättre. Kram och lycka till.

Hur gör du när du fotar prylar inne i en butik? Frågar du först eller kör du bara? Har hört att vissa caféer och butiker inte vill vara med i tidningen, och tänker att en blogg också är publik på ett liknande sätt.

Ibland frågar jag, men oftast fotar jag bara. Jag tänker att det är bra publicitet att synas på min blogg och att de bör vara glada för att jag fotar deras ställe (hehe), men om de säger till (vilket nog aldrig har hänt) så tar jag såklart bort bilderna.

Hej hej! Jag har en fin familj, bra vänner, inte allt för mycket press i skolan, jag reser och har egentligen ingenting att klaga på. Men jag mår inte bra. Från en stund till en annan kan jag totalt storböla så jag skakar inne på toaletten, jag blir väldigt lättirriterad och överanalyserar det mesta. I bröstet trycker en panikkänsla och instängdhet. Det svåra är att jag inte kan förstå varför? Vad gör man när man mår riktigt jäkla kasst men inte har ett hum om vad som trycker ner en? Att tillägga är att jag alltid är den glada som aldrig är ledsen, och skulle jag mot förmodan prata om min nedstämdhet hade det varit på en skämtsamt vis. För första gången valde jag nu att söka någon slags hjälp i denna blogg, från dig eller en läsare! Tack för himla fina inlägg, peppande ord och en upplysande blogg. Kram kram!

Hej! Det du beskriver lÃ¥ter som panikÃ¥ngest, och du behöver gÃ¥ och prata med en psykolog eller en kurator. Det spelar ingen roll att ”du inte har nÃ¥got att klaga pÃ¥” för om du mÃ¥r dÃ¥ligt sÃ¥ mÃ¥ste du ta det pÃ¥ allvar. Jag förstÃ¥r känslan av att vara sedd som en glad person och därmed ha svÃ¥rt att identifiera sig med sina Ã¥ngestkänslor, jag tror att det är jättevanligt. GÃ¥ till ungdomsmottagningen, skolsystern eller till vÃ¥rdcentralen och be om att fÃ¥ en remiss till en psykolog. Om du är under 18 kan du höra av dig till BUP. Är du över 18 (och bor i Sthlm) sÃ¥ finns det ett samarbete mellan BUP och vuxenpsykiatrin med Ã¥ldersspannet 16-25. Läs mer här. Jag vet även att Stockholms stadsmission har kuratorer. Önskar dig all lycka <3

Fina Flora, kan inte du skriva ett inlägg om Alla hjärtans dag-tips, vad ska t.ex du och felix hitta på? Och vad har ni gjort de tidigare åren?

Vi brukar typ gå ut och äta, men inte ge varandra presenter eller så. Jag tycker att alla hjärtans dag är en ganska mysig dag då en får ägna sig lite extra åt de en älskar. Det kan vara flickvännen, kompisen, lillebrorsan, vem som helst. Här är en bunt samlade inlägg från vad jag har hittat på den 14 februari de senaste sex åren (ÄLSKAR att ha ett bloggarkiv!).

Alla hjärtans dag 2014 åt vi på en dålig restaurang och promenerade genom stan.
Alla hjärtans dag 2013 åt vi krämig pasta på den mest romantiska restaurangen jag vet, Den gamle och havet.
Alla hjärtans dag 2012 var jag barnvakt till Felix småsyskon så att deras föräldrar skulle kunna gå ut och äta finmiddag. Gullig svärdotter I know. Bild här och här.
Alla hjärtans dag 2011 var jag singel och firade genom att fika med mina kompisar och äta middag med Hanna och Mathilda.
Alla hjärtans dag 2010 var jag ihop med Sebastian och vi var hopplösa romantiker och gav varandra presenter och rosor.
Alla hjärtans dag 2009 blev jag och Sebbe ihop. Jag har skrivit om det här (obs, var 15 när jag skrev blogginlägget, så klyschig men ändå GULLIG)

Hej! random fråga men jag undrar hur lång du är? var på eran bloppis och tyckte du verkade så lång (och fett snyggggg).

Haha MEN TACK. Jag är 170 cm!

Din ryggsäck! snälla berätta om den! (den ser så fin ut)

Den är från The Whitepepper men den verkar vara slut i svart. Tyvärr ryms inte datorn i den, men det gör däremot min kamera!

Hej Flora! Har lite frågor och önskemål på kanske ett blogginlägg. Jag undrar om du någon känt en press att ha ett stort kontaktnät? Eller att synas på rätt ställen? På bloggen verkar det inte alls såhär och därför undrar jag, har du några strategier för att inte känna såhär? Jag följer ett antal bloggar (Vilka många är mina vänners) och på facebook visas ju mingelbilder osv. Och jag kan bli så stressad ibland över att andra männsikor syns på rätt ställen, är så ”lyckade”, är så sociala och ja du vet! Själv är jag social av mig men inte på det sättet att jag gillar att umgås med massvis med människor hela tiden. Helst en och en. Och ibland i grupper. Vet inte om jag lyckas beskriva detta på rätt sätt men ville ändå försöka! Framförallt handlar det väl om en stress att nå upp till nutidens ideal. Vilket jag känner att jag aldrig lyckas med! Och så blir jag stressad. Tack för en sjukt bra blogg!

Jag tror att det där är en ålders- och mognadsgrej. När jag var yngre och gick på gymnasiet var det jätteviktigt för mig att synas på festbilder på facebook och att liksom alltid vara med överallt. Men nu prioriterar jag häng med mindre grupper före stimmiga mingel alla dagar i veckan. Det är klart att jag fortfarande kan lida av fomo (fear of missing out) när mina kompisar gör något roligt eller om typ alla bloggare har varit på en viss fest, men inte alls i den grad jag kände när jag var 15-18 år. Nu är jag mer säker på mig själv och mitt kompisgäng och kan därför stanna hemma en  hel helg med chips och en film utan att känna hur det rycker spastiskt i hela kroppen.

Hej! Jag och min pojkvän funderar också på att ta oss till london i april. Vi undrar om ni har några förslag på saker man borde se och uppleva? Superbra blogg förresten. Kram.

Hej och tack snälla! Mariell har gjort en bra Londonguide som du kan köpa för en hundralapp, spana in den! Och spana in blogginläggen som jag länkade här. Här kommer en miniguide:

Äta: Pizza på Story Deli på Bethnal Green Road 123, den vegetariska restaurangen Mildreds och hamburgare på Dirty Burger.
Göra: Tate Modern, lördagsmarknaden på Broadway market i Hackney, bio på någon av de gamla biosalongerna (typ Electric cinema), varuhuset Liberty, shopping i Soho (runt Carnaby street) och second hand på och runt Brick Lane (söndagsmarknaden är kul!).

Superfina bilder!! Älskar verkligen känslan i analoga bilder. Är själv sugen på att börja fotografera analogt. Vad har du för analog kamera och har du något tips på märken/modeller när det gäller analoga kameror?

Min kamera, som Felix har lånat, är en Nikon FE och den är toppen. Tyvärr kan jag inte så mycket om analoga kameror!

Åh vad har du för gottigt i vårrullarna?? Ser ju himmelskt ut (speciellt det lila-aktiga)! Supertacksam för svar :D puss

Den här gången hade vi råa rödbetor (skalade och tunt skivade), äpple, sallad, morötter, gurka, avokado (viktigt!) och sockerärtor. M-hm!

Mamma och min låtsaspappa Calle träffades på G-studion, en ateljéförening där mamma satt i ena änden och illustrerade barnböcker varvat med att rita trädgårdar, medan Calle satt i den andra änden och drejade. De blev skitkära i varandra. Som sjuåring brukade jag få följa med till Calles verkstad för att få dreja. Han centrerade leran och sedan gjorde jag saltkar och vaser och äggkoppar i en rasande fart. Jag älskade det.

Calle är en av få svenska keramiker som kan leva på att dreja. Han levererar sin keramik till restauranger som Frantzén, Lilla Ego, Volt, Mistral och Köttbaren. Finkockarna, såväl som många andra, är som galna i hans tallrikar. Och jag kan ju inte bli annat än stolt.

Att vara keramiker är ett tufft jobb. Framgången betyder betydligt fler timmar i verkstaden. Calles keramik gjuts inte, den drejas för hand, vilket innebär att han aldrig kan luta sig tillbaka. Men det betyder också att varje bruksföremål har sin egen vackra karaktär.

Igår fotade jag den keramik som används på restaurang Frantzén. Ovan är ett urval av det färdiga bildmaterialet. Här är Calles hemsida. Där kan du se återförsäljare, anmäla dig till en kurs och läsa mer.

Om du blir sugen på att se hur det ser ut hemma hos mamma och Calle kan du kika här. 

Translation: My stepfather Calle is a genius when it comes to tableware. Plenty of Michelin-starred restaurants want his pottery. Yesterday I photographed his plates, bowls, teapots etc at restaurant Frantzén. Visit Calle’s website here.

Detta är ett samarbete med Samsung.

Här är skrivövningen 101 ord.