Hejsan vilken bra video!
Har haft så sjukt mycket acne och känner igen mig i så mycket! Undrar bara om du åt roaccutan i tablett form någon gång eller om du körde på den krämen istället? Och när du sa att du slutade med jasmina..vart de stor skillnad då? :)
Jag har nämligen ätit både tetracyklin följt av roaccutan och vart helt acne fri, men sen när jag förra året böt preventivmedel, kom det som ett brev på posten! Massa finnar ploppa upp å på ställen jag aldrig haft innan…massa på hakan, halsen och kinderna :( nu har jag återigen lagt ner massa pengar på att gå till en ny hudläkare med behandlingar efter behandlingar men jag känner att allt hopp bara går ut mig! Så ful som jag känner mig nu är ett helvete och varje dag är en jobbig start då jag behöver se mig själv i spegeln..
Kanske man får sluta med preventivmedlen helt då eller så får man va finnig livet ut!

Jag vill bara ge ett råd jag önskar att jag fått som ungdom. Acne får man i ungdomen på grund av hormoner som skapar ojämn talgproduktion. Du får fet hy och tvättar dig därför i ansiktet med tvål för att få torr hy. Kroppen känner av problemet med torr hy och ökar talgproduktionen. Du löser det genom att tvätta ansiktet med tvål oftare. Osv. Om vi bortser från att en tjej vill sminka sig så mår ansiktet som bäst av att tvättas med ljummet vatten Max en gång per dag. Ingen tvål, dushcreme eller fuktighetskräm. Bara vatten och badda försiktigt med handduk för att inte täppa till porerna.

Hey, Thank you so much for this! Using all the same products and my face is getting better :)
But could you please write what kind of makeup you used during the treatment and after? My face is getting better with Acnatac but I do need to put make up and not sure which one is the best…
Sorry for writing in English, not that good in writing in Swedish like I am in reading :D

Hejsan! jag är en 18 årlig tjej som har testat det mesta under mina 6 år som jag har haft finnar. Jag vet att det är jätte länge sedan du skrev om din historia bakom din hy, men jag vart så inspirerad av vad du har gått igenom så jag har nu fått modet till att söka till en hudläkare. Jag har testat det mesta, men min läkare skrev nu ut acnatac. jag har bara använt produkten i 3 dagar och jag vet att det tar mer än bara ett par dagar för att man ska kunna se några resultat. Men det som jag undrar är hur lång tid det tog för dig innan du såg några resultat? tack för massa super bra tips och tack för att du håller ens motivation vid liv så man orkar med att kämpa sig fri acne!
massa kramar ifrån mej!

Kom in på din blogg när jag sökte acnatac.. Jag är 28 år. Haft finnar sedan 13 års ålder, alltstå i 15 år! Helt sjukt när man tänker efter hur länge man har haft det. Påverkade hela mitt liv. Ville inte gå ut med vänner. Kunde inte ha vissa klädesplagg på mig. Gick på toa med släckt ljus för att slippa se mig i spegeln. Hade endast på pannan o ryggen och fick tetralysal utskrivet när ja var 17 år. Hyn var fantastisk fin efter den kuren, Sen när jag slutade med tetralysal så fick jag massor med fnnar på kinderna. Började igen med tetra men det hjälpte inte. Från 18-22 års ålder testade jag till och från olika medel, ibland gick det perioder där jag inte användet något men inget hjälpte. Med åldern så blev självförtroendet bättre trots samma skithy om inte värre men jag la inte så mycket energi på det.

När jag var 25 och gravid var hyn bättre. När jag var 26 började det bli värre och förra året så fick jag massor med pormaskar på hakan. kunde inte sluta klämma= inflammerade pormaskar= finnar och sen massa sår o ärr efter allt klämmande. Testade differin igen efter 10 år, hjälpte inget. Nu i våras fick jag mer finnar på ryggen men även delar på ryggen där jag nästan aldrig fick finnar- skulderbladen. Nu för två veckor sedan fick jag MASSOR med små små knottror på käklinjen och sidan av hakan. Käklinjen var ett av områden på ansiktet där jag inte hade finnar o nu får jag det där, 28 år gammal!
När ska det ta slut undrar man. Halva ens liv har man fått höra att hyn bli bättre. Ja, vissa perioder har det varit bra men när finnarna dyker upp på ställen där jag aldrig haft besvär så blir man ledsen. Nu är jag tillbaka till tonåren där jag tänker på hyn HELA tiden. När ska på bussen o ser mig spegelbild i fönstret eller på toaletten. När jag träffar någon på stan o jag undviker ögonkontakt..usch…Ska träffa läkare på torsdag o fråga efter acnatac.

Om inget annat hjälper kan jag dock starkt rekommendera Roaccutan. Hade extremt mycket acne för några år sedan (dock fanns inte krämen i videon då) och när jag gick till hudläkaren var roaccutan helt nytt. Har innan provat bland annat Tetralysal (antibiotika) som funkade till en början men ledde till att jag blev resistent. Efter att ha provat ALLT annat gav jag roaccutan ett försök och var acnefri på bara tre månader. Dock skadade det min kropp på olika sätt, då det finns en rad olika biverkningar som detta rävgift för med sig. Bland annat extremt torr hud (extrem!, smörjde in mig ungefär 5 ggr/dag och flagnade ändå) samt torkade ut kroppens inre slemhinnor så jag var förstoppad hela tiden.

Men som sagt. Kvar på mitt ansikte är några få små ärr som bleknar mer och mer. Har inte haft en finne sedan kurens slut (vilket nu är 4 år sedan).

Det skulle vara fint!

Hej!
Jag vill verkligen säga att jag blir så himla glad av dig! Du verkar vara en så genuint fin och rar människa, en som verkligen vill allt och alla det bästa möjliga. Och dessutom tycker jag det är väldigt modigt av dig att ta ton och våga prata om saker som vi vanligtvis tabu-belägger lite, som inperfektioner såsom finnar och acne. Det är inspirerande att se hur du tacklar sådant och inte gömmer dina hudbekymmer.
Ett stort gäng ballonger till dig med för att du hitatt något som funkar för dig. Måste ju kännas hur härligt som helst.

Tack för att du delar med dig till oss. Puss.

Vad naturlig och självsäker du är i videon! Du verkar liksom inte alls tycka att det är svårt eller jobbigt att prata in i en kamera.

Jag har sedan i sjuan alltid haft mycket finnar, som alla andra har en ju testat ALLT receptfritt och hit och dit -inget funkar ju. När jag skulle börja nian sa jag till mitt mamma att jag verkligen vill ha hjälp, så vi gick till läkaren. Först fick jag utskrivet en kräm som jag har för mig hette duac. Självklart funkade ju inte det heller, så vi gick tillbaka och jag fick då utskrivet tabletter (bara för det tappade jag precis namnet på det, men tabletterna ligger i ett blått paket) som jag då tog 2ggr/dag. Till en viss del gick de väl de värsta bölderna bort – har hållt på med det där ca tills nu. Eller slutade väl för ett tag sen mest för att det inte funkade, oxh nu är solen här igen och då går det inte att använda. Nu går jag de sista månaderna i nian och även om jag är medveten om att jag inte är mina finnar så är det ändå mitt största komplex. I övrigt r jag rätt nöjd med mig själv o under högstadietiden som många tycker är väldigt jobbiga har jag funnit några fantastiska människor som jag vet älskar mig för den jag är. Men är alltid ändå på något plan medveten om mina finnar när jag är ute och det kan göra mig såå osäker. Vet ju att det egentligen inte är det som betyder något, men det är så svårt att ensam kunna se och förstå det när vi lever i det samhället som vi gör idag. Förutom under ETT speciellt tillfälle -och det är också det som får min självkänsla att växa, njuta och framför allt stråla – det är när jag dansar! Jag kan inte komma på något som jag skulle kunna bli lyckligare av än att ståi ett folkhavet och bara dansa med människor man älskar. För just då- då är det som betyder något, inget annat spelar roll – man är bara en folkmassa som bar gått samman och skapat en sådan styrka. OCH det blir jag otroligt stärkt av.

Tack Flora för en fantastisk blogg och kram!

Så himla fint och bra att du skriver om detta ämnet flora!

massa kramar!

Har lidit av acne i flera år, haft mindre ibland och mer ibland. När jag var yngre hände det flera gånger att jag såg mig själv i spegeln och började gråta för jag tyckte att det var så fult. Nu har jag väl accepterat att min hy inte är perfekt och en grej som faktiskt har hjälpt är att gå till affären osminkad. Det kanske låter som världens minsta lilla grej men jag har alltid varit den som smetat på tjocka lager av foundation och concealer bara för att gå till Ica. Att faktiskt prova att gå dit osminkad och märka att ingen där överhuvudtaget bryr sig om mina finnar har verkligen hjälpt min självkänsla. Nu är jag inte en sån där som går osminkad hela tiden utan när jag vill känna mig riktigt kickass så åker sminket på och likaså dom röda läpparna, något jag aldrig vågade ha förut eftersom det drar uppmärksamhet till mitt ansikte.

Jag tror inte det finns någon människa som alltid är på topp, oavsett om man har acne eller inte. Min hy får mig att må dåligt, ibland så dåligt att jag bara vill gömma ansiktet i täcket och inte stiga upp på morgonen. Men jag stiger alltid upp ändå, för att jag inte vill låta några prickar i ansiktet styra mitt liv.
Det finns ett tillfälle när jag inte tänker på min hy alls, där jag kan gå utan smink utan att känna mig obekväm. Mitt tips för att för en bättre självkänsla ör att träna. Och nej, inte för att kunna äta mer choklad, för att få en rundare rumpa eller för att tajta till midjan. Träning är så mycekt mer. Låt svetten flöda, musiken dunka, pulsen slå och endorfinerna flöda samtidigt som du får känna dig stark, snabb och oövervinnelig. Finnarna försvinner kanske inte av träna och tänja på gränserna, men självkänslan ökar när man visar sig själv att man kan så mycket mer, och det är nöstan samma sak som en avnefri hy, även om det så bara varar för en stund. Mitt största tips är att göra något man älskar, eftersom då lyser man inifrån och ut. Och vem bryr sig om några prickar när personen strålar som solen?

Ja usch har haft mycket problem med finnar och har fortfarande. Mitt bästa tips är att inte hålla på och överstudera sig själv och tänka på att det är många som har finnar. Om det känns extra jävligt någon dag så brukar jag sminka över skiten med en bra concealer och bara glömma bort det. Ett annat tips är att inte lägga alla sina pengar på superdyra produkter, en ansiktstvätt kanske, men jag har lagt sååå mycket pengar på produkter som inte gör någon skillnad. Lägg pengarna på något roligare, puss <3

Jag har haft det kämpigt med min hy ett bra tag nu. Speciellt med finnar som känts som knölar på ryggen. För ett halv år sedan början det bli bättre. Det var till och med bra. Blev så klart as glad. Och nu är jag tillbaka på rita noll. Känner mest fan. Hoppas ett kit som denna kan få min peppade inställning tillbaka. Kram

Jag har också kämpat med acnen. Lagt halva livet på det. De gånger min hud har varit bra har varit när jag kopplat bort ”vardags-dissandet” mot mig själv. Varit iväg på resa eller festival och inte kunnat köra samma gamla rutiner. Mitt bästa tips är nog att lyssna mer på känslan än på tanken! Undvik att kolla i spegeln, snapchata och sånt hela tiden. Sluta studera reflektionen av dig själv. Känn dig själv istället, pröva några veckor utan att analysera och bedöma ditt ansikte, även om det i början kan vara svårt eftersom det är en VANA. Då hamnar fokuset inåt istället, och det är där bra saker kan hända! Jag är övertygad om många kan bli av med sin acne bara de börjar älska sig själv för vad de ÄR, inte hur de SER UT. Kramar! :)

Det som stärker min självkänsla är att va i naturen. När jag går i skogen med min hund, och han hoppar omkring som om inget annat existerar än där och då, och vinden fläktar min hud och fötterna får ha mjuk barr under sig istället för asfalt, och solen glimmar till bland grenarna och trädens skuggor, och luften är frisk och fåglarnas kvitter överröstar bilarnas buller. Då jag får va helt mig själv på insidan, istället för att förminskas av finnarna och luras att jag är min utsida.

Jag har haft acne sen jag var 14 år, fyller 29 snart så det är alltså 15 år… Helt sjukt när man tänker efter, att jag knappt en enda gång på dessa 15 år har gått utanför dörren utan smink. Känns som att jag testat ALLT. Alla receptfria alternativ plus flera receptbelagda (utom roacutan, det vägrar jag). Har mindre acne i ansiktet nu än förr vilket är så himla skönt men lider fortfarande av det, har däremot plötsligt (på äldre dar…) fått acne på ryggen, liksom vafan?! Ska jag behöva gå med tröja på stranden nu också… Är så jäkla less, bara ge mig nånting som funkar! Jag brukar tänka som du skriver, att jag är mer än min hy. Varken min familj, mina vänner eller min sambo bryr sig och jag kan vara mig själv 100 % när jag är med dem, men jag kommer aldrig ifrån känslan av att alltid styras av acnen så fort jag går utanför dörren. Det som ger mig bra självkänsla är min familj, bra smink och att piffa mig lite extra med snygga kläder, fixat hår m.m. de dagarna då hyn är ett helvete.

Jag har lidit av acne sen jag var 16 år. Nu är jag 23 och har massa fula ärr på hakan samt får fortfarande väldigt lätt finnar just på hakan, käklinjen och pannan. Jag har mått sjukt dåligt över hur jag ser ut och skämts när jag vistats bland folk. Det blir som ett mantra i huvudet ”gud nu tittar dem på mina finnar och tycker jag är äcklig”. Att ha acne har påverkat mig extremt negativt då dem har fått mig att känna mig ful och äcklig. MEN. För ett år sedan blev jag ihop med världens finaste. Han tycker jag är som allra sötast UTAN smink. Smink som varit min skyddsbarriär i flera år. Jag kan visa mig utan smink för honom trots min acne. Ibland går jag till och med till affären helt naturell. Jag mår fortfarande dåligt över hur jag ser ut, men min fantastiska pojkvän har fått mig att förstå att jag INTE ÄR mina jävla finnar o att jag är både fin och bra ändå.

För det första, TACK för tipset om Acnatac. Jag inne på tredje veckan nu och tycker faktiskt att det efter ett bakslag första 2 veckorna (då det bara blev värre) nu börjar bli bättre.
Nu till det andra.. Räcker det att ha på Acnatac ett par minuter?!
Jag fick till mig att först tvätta, smörja in Acnatac för att sedan sova med det, alltså inte att ta bort det efter en stund och återfukta, utan låta det sitta till nästkommande morgon. Då jag blivit torr och flagnar i hyn så blir jag så taggad av tanken på att det kanske räcker med en liten stund för att sedan få återfukta inför natten.

tack på förhand!
kram

Jag fick finnar relativt sent, runt 18-årsåldern. Att de fortfarande är kvar fyra år senare gör att det känns lite extra jobbigt. De ska ju höra puberteten till! Jag går ogärna utan smink även om jag dagligen tänker att jag önskar att jag kunde gå utan så att huden fick känna lite sol på sig. Det som ger mig självkänsla och gör att jag känner mig världsbäst är när jag sätter mig ner på kvällen och skriver. Har alltid älskat att göra det och hoppas SÅ att jag har nästa best seller i dokumentmappen. Den tanken kan få mig att skita i hur hyn ser ut. Jag hade dock gärna provat ditt kit för att se om det kan hjälpa. Kanske är det i år jag slänger mitt täckstift?

Hej, detta kanske ger ett lite annorlunda perspektiv på saken, men jag kan ibland tycka att akne typ är snyggt! Alltså jag vet inte, det är som att det ger nåt mer till personen, en slags direkt påminnelse om att detta är en levande person med fel och brister, men som lever life precis som vanligt och är superfin. För så är det ju, alla människor har någonting de går och bär på, någon psykisk eller fysisk ”åkomma” på ett eller annat sätt. Och då tycker jag att det är lite fint att kunna se det direkt, det ger en förnimmelse om alltings skörhet! Det kanske också har att göra med att jag kopplar ihop det med finniga unga snyggon haha, det är på något sätt som att snygghet/finhet blir mer balanserad med finnar. Jag vet inte. Det här kanske är jätteskumt. Men jag tror att många människor attraheras av klassiskt ”oattraktiva” drag.

Haft problem med dålig hy och acne så långt jag kan minnas, vilket är något som verkligen påverkat min egen syn på mig själv. Självklart har det yttre rent estetiska vara jobbigt, att veta att ansiktet är fyllt av fula finnar och plitor, men för mig har själva smärtan varit det jobbiga. Att ständigt känna sig fånge i sin egen kropp och inte kunna göra någonting åt att huden bara värker. Att undvika speglar och att vara med på foton är sånt man lär sig men att hantera den fysiska smärtan är en annan. Men min absoluta räddning och det som hjälpt mig att stärka min självkänsla har alltid varit att få vara med människor jag tycker om och som uppskattar mig för den jag är, oavsett hur många finnar jag har i ansiktet eller hur flottig jag är. Finns inget som lyfter upp en mer och som till och med för stunden kan trolla bort även smärtan.

Precis som du har jag fått mycket finnar efter jag slutade med p-piller. Det som ger mig bättre självkänsla är tyvärr smink. Det är så skönt att få på sin lilla mask och slippa se alla röda prickar och ärr. Jag klarar som tur är av att gå osminkad rätt ofta, och försöker tänka att det bara är röda märken som inte definierar vem jag är. Min personlighet och styrkor sitter på insidan! Det är jättebra att du också understryker det i inlägget, du är grym.

Jag försöker att tänka på att till och med månen har gropar och ojämnheter, så varför vore jag sämre för att min hy är knottrig?

Jag har haft problem med min hy i ett par år nu. På grund av detta har jag fått otroligt låg självkänsla. Jag har slutat träffa vänner och bekanta för jag skäms över hur jag ser ut. Jag vågar inte titta folk i ögonen längre! Jag går ofta klädd i stor halsduk och stora solglasögon för att dölja en del av min akne, för smink hjälper verkligen inte, men det fungerar ju inte året om. Jag har inte ekonomin för att köpa det dyraste och ”mest effektiva” sminket, eller den dyraste och ”mest effektiva” medicinen/behandlingen. Jag har provat alla huskurer, men inget hjälper!! Men jag har märkt något! Det är precis som du skriver ”Du skulle aldrig peka på dina vänner som har finnar och säga ”vad äckligt” eller ”vad fult”. Så varför ska du tänka så om dig själv?” Det är så sant. När någon säger att jag är fin eller söt eller rent utav vacker! Då mår jag bra! För en sekund försvinner alla miljoner finnar. Och jag önskar att jag alltid kände så, så jag äntligen kan börja mitt sociala liv igen. Kram!

Jag tänkte skriva för min lillebror som har problem med acne och har haft det i något år. Han är 17 år och har prövat flera olika produkter för att bli av med det men inget har hjälpt och acnen är fortfarande kvar. Han visar inte så mycket utåt att det stör honom men jag tror att han påverkas mycket av det ändå och att det tar en del på hans självförtroende. Som kille är det inte lika enkelt att dölja det med smink heller så jag tror det blir ganska påtagligt för honom. Det jag tror ger honom bättre självkänsla är att vara med kompisar som får honom att skratta och inte bry sig om sin hy. Även att klä sig i snygga, bekväma kläder som höjer hans självkänsla. Jag försöker även bidra och säga att han ser bra ut så ofta jag kan. Han är en superfin kille och jag skulle bli så glad för hans skull om han fick bort den där jäkla acnen en gång för alla! Kram

”Fake it ’til you make it” sa en psykolog till mig en gång. Att applicera denna metod på diverse svårigheter som grundas i låg självkänsla eller lågt självförtroende, är det bästa tips jag kan sprida vidare. Jag behöver knappt tro på att jag kan, det räcker med att låtsas så visar sig det mesta gå så mycket enklare och med gott resultat – och självkänsla och tro på mig själv kommer som en bonus.

Fejka bort acnen är förstås svårare. Efter Yasmin har zinktabletter och snälla hudprodukter gett mest resultat hittills, men smärtande plitor och bölder som ger sår och ärr fortsätter att dyka upp, även nu vid tjugofem års ålder. Nåväl, har många år på mig än att prova mig fram..!

Jag har haft problem med min hy i ett par år nu. På grund av detta har jag fått otroligt låg självkänsla. Jag har slutat träffa vänner och bekanta för jag skäms över hur jag ser ut. Jag vågar inte titta folk i ögonen längre! Jag går ofta klädd i stor halsduk och stora solglasögon för att dölja en del av min akne, för smink hjälper verkligen inte, men det fungerar ju inte året om. Jag har inte ekonomin till att köpa det dyraste och ”mest effektiva” sminket, eller den dyraste och ”mest effektiva” medicinen/behandlingen. Jag har provat alla huskurer, men inget hjälper!! Men jag har märkt något! Det är precis som du skriver ”Du skulle aldrig peka på dina vänner som har finnar och säga ”vad äckligt” eller ”vad fult”. Så varför ska du tänka så om dig själv?” Det är så sant. När någon säger att jag är fin eller söt eller rent utav vacker! Då mår jag bra! För en sekund försvinner alla miljoner finnar. Och jag önskar att jag alltid kände så, så jag äntligen kan börja mitt sociala liv igen. Kram!

Förra helgen gick jag på en läskig men spännande första date med en kille jag pratat med via facebook och skype i några veckor. Vi åt pizza och drack litervis med öl i hans lägenhet och hela hans skägg blev tomatsåsigt, så i öldimman bestämde vi oss för att ta en dusch! Trots att jag var lite salongsberusad började jag noja över att allt mitt smink skulle sköljas bort och att min flammiga och ärrade hy skulle exponeras för denna nästtintill gudalika snubbe. Men jag kunde ju liksom inte låta denna chans slip away so jag lade nojan åt sidan och hoppade in i duschen med honom. Och OJOJOJ vad upphånglad och överöst med komplimanger jag blev. Dagen efter ville han presentera mig för sina föräldrar och aldrig har jag mått så bra över att bara sluta tänka för ett litet tag!

Jag har haft akne i perioder sedan jag var cirka 15 (fyller 18 snart) men efter jag började på Eribelle (p-piller), för 6 månader sedan, har det verkligen exploderat i min ansikte och på ryggen. Det värsta jag vet är att stå tyst inför människor, känslan av att dom ska döma mig blir starkare då. Men det som höjer min självkänsla är att börja prata. Jag vet om att jag är en kick ass argumenterar och att få hålla föredrag och debatera släpper all oro över min akne. BIG HUG

Du ser så obeskrivligt perfekt ut! Du måste ju vara det snyggaste vi har i Sverige!
Och förresten: har du blekt håret nyligen? Det ser asljust ut! Var bleker du det, i sådana fall?

Enda sen jag fick problem med hyn har jag alltid täckt ansiktet med massa smink för att trolla bort dom. Jag kunde liksom inte ens gå in på mataffären osminkad ifall jag skulle träffa på nån jag kände. Men förra året blev min vändpunkt då jag blev anställd på ett nytt jobb. Jag har alltid inbillat mig att det skulle vara svårare för mig att kunna skaffa nya vänner om jag gick runt osminkad och ”såg äcklig ut” i ansiktet. På det här jobbet börjar jag kl 06 om dagarna vilket gjort att jag inte har orkat gå upp tidigare för att sminka mig. Jag har kommit till jobbet precis som jag är, och har ändå fått en massa härliga vänner och kollegor. Detta var typ den bästa självförtroende-boosten nånsin för mig. Det har fått mig att inse att jag är så mycket mer än bara min hy. Ingen annan bryr sig om hur jag ser ut i ansiktet. Dom där röda små prickarna är det ingen som lägger märke till, förutom jag själv. Idag är jag mycket mer bekväm med att gå osminkad, och gör detta 5 av 7 dagar i veckan. Mina nya vänner ser inte min dåliga hy, utan dom ser MIG. Dom ser att jag är en härlig, trevlig och glad tjej som är rolig att hänga med.

Detta har gett mig en bättre självkänsla.

Det som ger mig sjukt mycket självkänsla och pepp är att sätta på ett rött läppstift. även om många säger att man inte ska det när man har akne för att det liksom förstärker dom röda prickarna. Ger ett stort finger åt det!!

När jag mår dåigt över min acne brukar jag tänka så här, kan låta ytligt men: Om jag träffar en snygg, trevligt och smart kille (sorry heteronormativ men jag är hetero), gör det något då om han har finnar? Nej! Visst är en acnefri hy mer attraktiv, men överlag så förändrar lite finnar inte intrycket så mycket egentligen: en attraktiv kille eller tjej förblir ju attraktiv. Så då brukar jag försöka tänka att för andra människor så förändrar nog inte finnarna så himla mycket ändå när de ser mig! Och om finnarna är en dealbreaker ja då är det nog ändå inte en person värd att bry sig om!

Och om det känns jobbigt att vara utan smink: Tänk på de som har fin hy som kan gå utan smink utan problem – egentligen är det inte mer skillnad på de med fin hy och dig än på dig och en som råkar ha typ pollenallergi. Du har lika mycket rätt att vara utan smink som dem – bara det att du har oturen att ha ett hudproblem som inte är ditt fel nånstans. Varför skulle det vara pinsamt att ha ett hudproblem egentligen? Det finns ju så många andra kroppsliga problem som inte är alls pinsamma att ha och som man kan skylta med, typ folk som har lunginflammation behöver ju aldrig skämmas, så varför ska då vi?

Försöker att inte kolla mig i spegeln varje gång jag paserar än för jag behöver inte bli påmind hur de röda finnarna täcker ansiktet. sedan vara ute bland vänner utan smink och tänka att det inte spelar någon roll hur jag ser ut. Kram för fin blogg<3

Vad fint att läsa om allas pepptips. Jag ska försöka ta till mig av dem, men just nu är det svårt… Jag har blivit av med i princip alla finnar men har gropar kvar som jag verkligen panikar över varje gång jag ser mig själv i spegeln. Det tar upp alldeles för mycket av min tankeverksamhet, men jag vet inte hur jag ska kunna släppa det :(

En vacker dag bestämde jag mig helt enkelt bara för att våga LYFTA blicken! Jag var så trött på ångesten att gå ut i dagsljus, ständigt stirra ner i marken, aldrig våga möta kassörskans blick, aldrig våga sitta ner mittemot någon i tunnelbanans starka ljus… Och vad mötte jag? En helt ny värld av människor som gav leenden, sa ett hej, vänligt mötte min blick… Människor såg ju faktiskt MIG och inte min akne!!! Och så en dag såg jag rakt in i dom där hasselnötsbruna ögonen… och jag stirrade inte direkt ner igen… och jag lät inte den hemska taklampans ljus låta mig och min akne fly… Hade jag inte vågat lyfta blicken den gången hade det inte varit han och jag idag. Han såg inte min akne. Han såg mig.

Jag brukar spendera tid på kreativa grejer eller annat kul när jag har tid över – för det är just då som jag kanske annars ställer mig framför spegeln och klankar ner på mig själv. Men nu istället så börjar jag göra något nyttigt för själen när tankarna börjar komma, och det fungerar jättebra för mig.

Jag tänkte höra vilken hudläkare du varit hos? på vilket mottagning om du inte vill/kan säga namn?

När jag inte kan se något annat än bölder och ärr när jag står framför spegeln tänker jag på alla de komplimanger jag får av vänner och familj när de bara i förbifarten sagt något positivt om min hy och inte insett själva hur mycket det har betytt. Eller så minns jag någon bra utekväll när jag kände mig oövervinnelig efter att ha dansat med någon riktig heting.

Hej Flora! Din ”acne-resa” påminner väldigt mycket om min egen, började med yasmine, slutade, hyn blev kaos, provade det mesta, fick antibiotika och salvor, blev av med den, fick tillbaka den, antibiotika igen, blev av med den igen och nu är jag här igen. Smörjer med stark salva, återfuktar med dyra krämer, äter zink och kämpar för att bli kvitt med alla mina knallröda ärr. Självkänslan är på botten nästan dygnet runt denna problemhy men det känns skönt att veta att jag inte är ensam i alla fall. Tack för acne-peppen som du ger, den om nått höjer min självkänsla! Skulle gärna prova basiderm!

Jag slutade med Yasmin för en vecka sedan, i samband med att mitt förhållande tog slut, efter att ha knaprat dem under nästan tre år. Jag har varit så himla nöjd med min hy under denna tid – liksom struntat i att det finns ärr för det har iaf blivit så himla mycket bättre. Mitt bästa tips är att vara helt osminkad och gå ut i skogen och bara andas. En helt fantastisk känsla utan massa personer som man vill försöka dölja alla skavanker inför. Håller hårt om detta tips då jag antagligen kommer få acne igen och behöver all jävlaranamma för att fatta att det inte är hela världen.

Har exakt samma historia som dig! Jag slutade med yasmine i höstas och efter det har min hy försämrats för var dag som går och min självkänsla har fått sig en ordentlig törn! Men jag försöker tänka att det egentligen är en sån skitsak att lägga energi på och fokusera på det som är bra. Dessutom är det mest man själv som tänker på det! Skulle vara en dröm att vinna detta kit nu när man är ute och letar efter rätt produkter i djungeln bland alla olika hudkrämer!
Kram

Jag älskar att träna mig själv och mina djur, då känner jag mig stark och självsäker. Då jag jobbar med mig själv och mina djur och får resultat blir jag påmind om att jag är mer än mitt utseende, mitt utseende kan jag inte påverka men min och mina djurs träningsresultat är helt upp till mig, det kan jag påverka!

Inga före- och efter-bilder? Det skulle peppa tror jag!

Något som hjälper mig, är att vara ute bland folk utan smink som täcker över finnarna. Ja, och att tänka att finnarna trots allt är en del av en själv och ska accepteras av mig och alla andra som vilken annan del som helst av min kropp. Det är även mycket bra och viktigt att prata med kompisar och människor som accepterar en, om finnar och lufta tankar och peppa varandra.

Att strunta i smink och, helt ofixad, gå ut i allmänheten. Kanske gå på museum, fika eller shoppa. Helt osminkad och med håret i en stram knut. Allt för att inte gömma sig ens 1 %. Att känna att ingen bryr sig om eller tycker att finnar (för jag har verkligen ordentligt dålig hy) är fult, konstigt eller ens synbart. Att spatsera runt på stan och känna att ”nu skiter jag i acnen, för den skiter ju i mina känslor”. Det är underbart och får mig att känna mig vacker, trygg, stark och fri. Det gör min rygg rakare.

Jag brukar läsa om andra som har eller har haft acne, då känner jag mig mindre ensam och inser att det inte är hela världen och att massa människor har det och att de (uppenbarligen, och väldigt självklart) kan leva nicea liv och ha superkul ”trots” acnen.

När min feta bleka hy speglas mot ett skyltfönster ger den mig alldeles för många känslosamma allergishockar, då orkar jag inte mer. Istället flyr jag ut till skogen och lever det fria, enkla, tysta och utseendefria livet. Där finner jag en otroligt underbar självkänsla, för livet är inte dålig hy och dåligt självförtroende. Livet är en gåva<3 kram!

Jag brukar tänka att mina finnar gör ansiktet lite mer intressant. Varför måste det vara så slätt och jämnt hela tid? Dagar jag inte alls orkar brukar jag påminna mig själv om att det går över. Min personlighet är den jag är, inte mina finnar.

Testa LDs huskur mot ärren: http://ladydahmer.nu/ansiktsmask-med-gurkmeja-och-acv-mot-finnar-och-acnearr-2/
älskar den!

Tips/rättelse: Propyless kan man köpa utan recept.

De produkter du visar, är de 100% veganska och cruelty-free?

bra tips!!! vad heter ditt läpstift förresten? har letat efter den perfekta ljusröda färgen så länge och det ser ut som det är den??

Äter just nu Yasmin och har ätit i snart 3 år. Är så rädd att sluta, men jag har funderat på det i snart ett år, men vågar inte. Min acne var brutalt smärtsam. Jag hade cystisk acne som värkte ända ned på djupet i huden. Det konstiga var att det bara kom en dag, hade haft lite finnar sådär men inget sånthär. Jag vill verkligen leva mitt liv utan hormonerna men är så rädd för att det ska komma tillbaka, så dina inlägg i detta ämne peppar verkligen.
Det som hjälpte mig ganska mycket under den svåraste tiden var att jag hade vänner i samma sits, som förstod och stöttade. Lite så tycker jag att de forum du skapat här också fungerar, det finns medsystrar här som stöttar när du själv inte orkar stå, att det finns folk i samma sits som vet precis hur det är. Visst ska man hitta sin egen självkänsla och lyfta sig själv, men helt ärligt tror jag inte det alltid gäller för alla människor, vi behöver varandra. Ibland behöver man helt enkelt få höra hur fin man är som man är, eller hur himla smart och driftig man är. Mitt tips: Omge dig med människor som stöttar dig och försöker förstå, och inte viftar bort din jobbiga situation. Stötta varandra och lyft varandra.

jag är totalt jävla livrädd att min acne ska komma tillbaka när jag slutar med mina p-piller. har, precis som du flora, ätit p-piller i några år (jag äter yaz som är yasmines ”lillasyster”) och hade ganska mycket finnar innan men inga alls nu (dock en del ärr och röd hy). dessutom har det hjälpt så himla mycket med min mensvärk som var superjobbig.

nu har jag bestämt mig för att pröva något annat istället, kanske p-stav eller spiral pga har på sistone fått såna sjuka humörsvängningar och PMS-problem med yaz. liksom ångestattacker och depressioner. just nu känner jag mig alldeles för nojjig över att bli gravid för att köra bara kondom (ja jag vet, är ju supersäkert). säkra perioder finns inte på kartan för mig, skulle köpa graviditetstest 1 gång i veckan då.

men alltså åh, vill inte få tillbaka den där acnen. den förstörde så mycket av min tonår. jag hade så dåligt självförtroende, vågade knappt kolla någon i ögonen. men samtidigt kanske jag kan klara av det bättre nu, är ju mycket mer självsäker nu samt vet mycket mer om acne och huden överlag nu – måste va lättare att behandla då.

kanske nojjar jag i onödan, kanske inte alls får finnar. och det är ju bara lite prickar – ingenting farligt. men hur dumt är det inte att det ska definiera ens självbild? acne suger, men är inte hela världen – måste tänka så oftare.

Jag har på senaste tiden fått jättedålig hy, jag har aldrig haft det tidigare och det kom som en chock för mig. Nu har det kommit till punkten då jag faktiskt inte vill visa mig bland folk och jag har tappat lusten att göra saker. Jag har försökt kur efter kur utan resultat. Har nu insett att mina problem beror på mitt preventivmedel som jag tyvärr inte kan byta ut då detta är det enda som lindrat mina massiva mensblödningar. Jag försöker att återfå mitt självförtroende till att våga gå ute utan smink, känna mig bekväm som jag är eller slippa en så fånig grej som att få ångest och ta bort en selfie från instagram sekunden jag lagt ut den.

Jag tycker absolut inte att jag är ful, men detta är så svårt för mig när jag tidigare haft så otroligt bra självförtroende och känt mig så himla bekväm i mig själv. Jag jobbar på detta varje varje dag och tar bebis steg både med min hy och mitt psyke. Är så ledsen över att samhället fått mig att tro att acne & acne ärr är något som definierar mig som person.

Tack för att du är en som himla bra förebild som faktiskt tar upp sådant här så att man får lite jäkla ljus över situationen och inser att det inte är så jäkla illa.

Jag ökar min självkänsla genom att lyfta fram personen som finns bakom det där rödprickiga ansiktet. Nämligen JAG! Jag är inte min akne. Jag är en helt fantastisk person som bara råkar ha oturen att ha dålig hy. Som jag önskar att jag hade insett detta redan i tonåren.

jag brukar tänka lite olika beroende på situationen, men här är mina olika tankar/sätt till bättre självkänsla:

– vem bryr sig om 100 år? Vem bryr sig om 100 år om mina finnar, om en snedfylla, om mina hängtuttar, om att jag sa till hen att jag är kär i hen även om hen inte tycker om mig tillbaka osv osv osv.
– att gå med ryggen rak! Jag känner mig som världens powerpussy då.
– lös korsord! När en kommer in i ett gött flow så känner jag mig oövervinnlig.
– ha dagar då jag går utan smink/snapchatar utan smink/liknande för att avdramatisera mina tankar om min hy.

Kram!

Jag fyller 25 år om två månader och har haft acne i över ett decennium. Vissa kurer hjälper i perioder; hormoner, retinol, antibiotika… innan huden blir för van. Stackars min hud, den är trött nu. Van är något som jag också är vid det här laget. Ärren är det jobbigaste. Dessa spår som karvar sig fast i huden för alltid. MEN vad tusan! Varför är det fint med fräknar och fult med ärr? VEM bestämmer? JAG såklart. Det kommer alltid finnas något att räta till. Snart är det väl rynkorna istället. Tur då om jag står fullt garderad och trygg i mig själv och i min kropp, min hud. För under all den här tiden jag har ”vant mig” (nej det handlar egentligen inte om att vara van) har jag faktiskt tränat mig själv, övat min självkänsla. Och tänk vad mycket jag har fått öva! Hade jag inte haft dålig hy hade jag inte varit så bra på självacceptans och haft den självkänsla jag har idag. Det tackar jag min acne för.

När en går förbi en spegel så tänker, i alla fall jag, ibland att jag ba vill gömma mig och FAN min hy är så ful just nu :-( MEN! då kommer lilla självhjälps-rösten inom mig till räddning! brukar, som du skriv i inlägget, säga till mig själv att jag faktiskt är FIN oavsett, det är ju massa annat som är bra med mig! Så brukar liksom stanna upp i den där självkritiska tankegången och bara intala mig själv att jag räcker till!!! Det är i varje fall det jag försöker göra!