Nu blir det preteritum igen, men det får vara okej för även om det är flera veckor sedan så lever liksom de här Hälsinglandsdagarna kvar i mig. Så. Det var lördag, och jag och några andra åkte till Växbo Lin.

Det är alltså ett väveri som gör så sabla fina grejer.

Till exempel kuddar,

och handdukar, trasor och dukar. Jag köpte en stor, våfflad linnehandduk som kommer göra sig jättefin i vårt badrum hemma i Stockholm. Och som dessutom kommer hålla i flera flera år.

Vi blev godissugna.

Och slank in i själva fabriken, för det fick vi.

Kolla fint!

Sedan gick vi ut igen. Snö och sol är så himla mycket Hälsinglandspåsk för mig.

Vi korsade älven och vände våra ansikten mot solen.

Hej Felix jag saknar dig så mycket att jag nog spricker <3

Den här bilden är så jäkla mysig tycker jag: Felix täljde vid vedspisen, mamma jobbade med en trädgård, Calle räknade på sin keramik och jag satt på golvet och läste Vill ha dig så illa. Fina lilla familjen. Skulle vilja sitta sådär jämt.

Promenader blev det också såklart. Min morbror Buster lastade upp ungarna på skottkärran (dessutom ovanpå någon himla sittpuff) och sedan begav vi oss ut mellan åkrarna.

Videung på träden.

Och grenar som längtade efter att få spricka upp.

Passerade detta läbbiga.

Och så var det med den Hälsinglandspåsken. Tror jag måste åka tillbaka jättejättejättesnart.