Nu sitter jag på tåget tillbaka till Stockholm efter en helg i Göteborg. Är så himla pepp på att komma hem, äta pasta med pesto och titta på film, för att i morgon ta tag i roliga jobbgrejor. Fixa klart ateljén, jobba med ett illustrationsuppdrag och hänga runt i ett somrigt Stockholm.
Nåväl. Jag tänkte att vi tar en titt på hur min första festivaldag såg ut:
I torsdags morse drömde jag oroliga drömmar på tåget till Göteborg – nervös och förväntansfull på samma gång. Efter att vi lastat av våra saker på hotellet och gjort lite research så begav vi oss till festivalområdet. Här är vi som var utsända för Metros räkning: Gustav Gräll, jag, Maria Forsström, Rickard Lindholm, Viktor Ander och Siri Amram. Hej hej.
Jag och Siri klämde av en intervju med Kindness precis när grindarna till WOW hade öppnats. Att göra webb-tv som reporter var något helt nytt för mig. När jag fick förfrågan i början av sommaren sa jag ja, trots att hela kroppen skrek – i helvete heller, det är för läskigt! Jag tackade ja för att jag försöker utmana mig själv. Hela sommaren har jag drabbats av en nervositet som kommit krypande då och då, men jag är så glad att jag gjorde det här. Jag vet att det har gjort mig till en lite mer modig person.
Sedan fotade jag Street style. Knäppte exempelvis av en bild på Frida,
och på Hedvig.
Småsprang sedan till pressområdet för att redigera bilderna, renskriva texterna och ladda upp dem på Metros hemsida. Svettades i kapp med andra journalister och fotografer som knattrade på tangenterna, trummade med fingrarna i borden, hetsdrack Oatly och försökte hålla sig till deadline. Här är Street style-bilderna som jag tog under dagen.
Efter att jag och Siri lekt lekar med Little Jinder så var jag färdiginspelad för dagen! Jag sprang in i Johanna och Alice vilket gjorde mig så-ÅÅ glad. Älskar hur kaxiga, intelligenta och festliga de är.
Vi stod och lyssnade på… Ja vad var det nu… Just det, The War on Drugs… Vilka är det ens?… Zzzzzz…. Kan vi inte bara gå och dricka öl?
Träffade Daniel också! Hurra!
Och så var det äntligen öldags. Här är min stiliga pojkvän, som skickar peppande sms i stil med ”Fan va grym du va! Skön och säker!” när jag är nervös inför att spela in webb-tv.
Daniel var där också. Sicken stjärna.
Sedan fotade jag lite mer för Metros räkning, och fångade exempelvis Sara på bild. Älskar att springa in i henne. Då går mitt ansikte från :-) till :-D .
– Hej Jorp!
– Hej Florp!
Rasmus kom och gjorde oss sällskap. Han är pianist och spelar med typ aaaalla. Just den här dagen var det Maja Francis och Veronica Maggio, och dagen efter skulle han iväg till Arvika och Malmöfestivalen och spela med Mapei och Jonathan Johansson. Japp jag skryter nu, men ni får leva med det. Är ju så stolt över att ha en så talangfull, ödmjuk och varm vän.
Felix. Fyfan vad glad jag är att han spontanköpte en biljett till WOW.
Det började mörkna och vi styrde stegen mot Bananpiren. Eller ja, tryckte oss fram mot entrén tillsammans med 30.000 andra festivalbesökare. Bara att ta djupa andetag.
För att se Maja Francis, som gästades av Veronica Maggio! Men alltså Majas röst, holy heaven! Hon är en sån jäkla stjärna. Och scenografin var så sjukt fin. Och pianisten ägde :))) En pangbra spelning.
Efteråt var jag så trött att jag inte visste var jag skulle ta vägen, så då tog jag och Felix bussen till hotellet. Och så var det med den första dagen på Way Out West! Dödsfint att träffa och krama så många av er också. Ni är så coola, smarta och fina!
Translation: My first day on Way Out West. Mostly work (television and Street style for Metro.se) but also some beer and music. Maja Francis was a goddess.
