Min dator kraschade idag. Kul. Nu är den hos doktorn och förhoppningsvis blir den snart frisk igen (orkar inte ens tänka det motsatta), så under tiden kikar vi på vad som har hänt på Creative den senaste veckan. Ni vet väl att ni kan följa oss på Bloglovin’? Göre!
1. Athena Farrokhzads råd till den som vill, men inte vågar skriva.
Athena Farrokhzad är litteraturkritiker, dramatiker och översättare, samt lärare på Författarskolan vid Nordens Folkhögskola Biskop Arnö. Men kanske främst: En briljant poet. Creative har ställt fem snabba frågor till henne.
2. 8 smarta DIY hur du kan inreda med växter.
Av Sandra Hjort.
3. Månadens spellista: Tropical.
Månadens spellista är Linn Wibergs eminenta TROPICAL CITY som förvandlar varenda trottoar till varm sand.
4. Det här händer i Stockholm i helgen.
Skapa ditt eget zine, gå på queerfeministisk utställning eller fynda kläder på loppis. Creative guidar dig till de bästa helgaktiviteterna i Stockholm.
Puss och glad fredag!
Ah nej, haller alla tummar for att den gar att laga!
Flora! Tack för finfina bloggen. Jag hoppas du kan ge mig lite tips och råd i nästa Q&A. Jag får nämligen ångest över de minsta himla grejer. Typ nyss när jag mötte en bekant i en klädaffär och vi liksom hamnade jättenära varandra så jag ba hej! och så fick jag inget svar och kände mig lite dum men sen så vände han sig om när jag gått förbi och ba hej! jag såg dig inte! och jag ba hehe *röd i ansiktet* och gick därifrån. Ingen särskild situation ju. Men ändå går jag sen i typ en timme och analyserar exakt hur jag sa hej och om jag har skämt ut mig och om jag inte bara borde struntat i att hälsa osv, osv. Min egen röst ekar i mitt huvud som ett hån. Låter som att detta är en crush eller något men NEJ inte ens det, vi bara slentrianhälsar och detta händer mig jämt. Klankar liksom alltid ner på mig själv och tycker ofta att jag gör bort mig i de mest vardagliga situationer. Hur kan jag bli av med den här himla känslan? Vill ju inte behöva känna så här för minsta lilla grej.
Kan så, 100%, relatera! får ångest över precis allting. Jag har egentligen inte någon särskilt bra lösning, jag menar, jag har ju fortfarande problem med det. Däremot håller jag på och försöker prova mig på med ett nytt förhållningssätt till det nu, och jag tycker faktiskt att det fungerar bra hittills. Jag försöker ställa mig själv olika frågor om situationen som gav mig ångest, typ:
Vad i situationen gav mig ångest? Varför? Ofta beror det på att jag tycker jag gjort något ”fel” – typ varit improduktiv. Jag försöker då bena ut det som varit ”fel”:
Vad var det som var så fel? Varför tycker jag det var fel? Skulle en utomstående person också tycka det var fel? Skulle jag tycka det var fel om någon annan gjorde det? och kanske framförallt: hur kunde jag göra annorlunda i situationen? hade det varit ett bättre alternativ? är ”felet” oåterkallerligt? kommer det få några konsekvenser? kan jag lära mig av det här ”felet” och göra något annorlunda nästa gång?
När jag svarar på dessa frågor försöker jag svara på dem som om jag vore en bästa vän som försöker lugna ner sin kompis. I ditt exempel skulle jag exempelvis svara mig själv att det varit konstigt om du inte alls hälsat. Du hade du kanske framstått som dryg, och då är det ju mycket mer sympatiskt att vara den som alltid hälsar och är varm än den som ignorerar. Dessutom känner sig säkert HAN lika dum, som inte hälsat på dig först.
NÄEJ! Hoppas verkligen den går att rädda. Håller alla tummar jag kan!
Nä men åh vad tråkigt. Hoppas den går att återställa. Gillar podden sjukt mycket!!! Keep up the good work.
Jag ska på Cyklopens streetart workshop på söndag och väääldigt peppad!