I år firar jag jul med Danas (amerikanska) familj vilket betyder att det är den 25:e då festligheterna framförallt kickar igång. Jag kommer väl börja gråta vilken minut som helst för det är fan en konstig känsla att vara ifrån min familj och pojkvän på julafton, men jag tänker tvångskrama Froste hela julhelgen och tröstäta lussebullar utan uppehåll.

Så! God jäkla jul. Det ÄR okej att gråta på julafton. Och att bli osams. Och att bli besviken. Men försök vara lite extra fina mot varandra och se till att kramas asmycket.

Och till er som inte firar jul: Hoppas ni får det asfint i ledigheterna. Puss från yours truly.

Translation: Merry friggin x-mas.