Själv, men inte ensam. Själv, men inte ensam. Själv, men inte ensam.
Det är onsdagsmorgon. På andra sidan Karlbergskanalen spritter trädkronorna mot himlen och skapar en klorofyllgrön avdelare mellan Trygg Hansas brutala kropp och Stockholm Vattens röda tak. Om en vecka kommer grenarna inte synas mellan bladverken. Träden kommer se ut som stora broccolihuvuden längs med Karlbergs strands promenadstråk.
Overklighetskänslan i att det blev sommar från en vecka till en annan, och att jag blev ensam – nej förlåt själv – lika fort. Det gör att jag ibland måste stanna upp mitt på gatan, ställa mig frågan: Vad hände?
Jo. Det är rätt det här. Vi ska vara isär. Men att ha bott med någon i 3,5 år och sedan – själv.
Mina bokhyllor gapar. Här finns inga konstböcker kvar. Inga armaturer som han så noga valt ut. Han brukade buda hem lampor trots att vi inte hade plats för dem. En Triplexkopia med lång arm som kunde vinklas åt olika håll. Jag gillade den lampan. Men nu syns mörka hål på väggarna. Ögon som stirrar tillbaka på mig.
Folk pratar om kvällarna som de värsta. För mig är det morgnarna.
När man vaknar ensam – nej förlåt själv – kan man lika gärna somna om. Jag får tvinga mig upp ur sängen. Jag gör samma frukost som alltid men slår ut hälften av kaffet i diskhon. Jag sitter på huk på stolen och skriver. Fötter och rumpa i stolssitsen. Som en apa. Klockan på Trygg Hansa slår 09.01. Han brukade massera mina knän om kvällarna när de värkte. Han suckade aldrig när jag bad honom, han bara gjorde det. Men han sa åt mig att sitta ordentligt i fortsättningen. Nu slår klockan 09.02. Nu visar den temperaturen: +10°C. Jag tänker sitta såhär trots att det sliter på mina knän.
Det enda som funkar nu är att träffa människor, vänner. Jag dricker dem i stora klunkar.
Otroligt fint skrivet. Önskar dig allt fint.
Känner igen mig så mycket. Blir så ledsen. Fanhelvete vad jobbigt det är. Du är väldigt bra på att sätta ord på det här märkliga sorgliga.
Men en dag i taget. Med hjälp av vänner och kanske lite för mycket öl klarar vi det här. Kramkramkram
flora jag längtar så tills att läsa din bok och fler av dina ord! jag hoppas du snart kommer må bättre, men tills dess får man gråta så mycket man vill. det finns ingen kvot för varken gråt eller kärlek. och häng med så många det går när det behövs, och var själv när det behövs. ta hand om dig! <3
Alltså den här texten är nog det bästa av vad du skrivit som jag läst, känns så brutalt ärligt och okrystat, fyfan va bra du är!
Vilken sorglig text, men fin.
Åh det här är så fruktansvärt sorgligt. Trots att jag bara känner bloggflora så skär det i hjärtat på mig.
Fan du, vad modigt av dig att ta dig an nästa steg i livstrappan. Kärlek är fint men kom ihåg att kompiskärlek är minst lika värdefullt. Styrkefuckingkramar<3
Du skriver så vakkert Flora. Det at du klarer å sette ord på det du føler må ses som et lite steg fremover, selv om det nok er vanskelig å tenke slik nå. Livet kan endres brått og det er hardt å venne seg til, men alt vil bli bedre. Synes du er sterk som deler. Venner er nok god medisin!
DU är stark! Tips från en som varit död på insidan och gravt hjärtekrossad, läs Michaela Fornis bok ”Om att älska”. Den hjälper. Ger Perspektiv fast det inte finns något alls i mörkret.
Ditt sätt att skriva är oerhört gripande och det smärtande blöder igenom orden.
Trots det tragiska kan jag inte sluta tänka på att du är en sån underbart begåvad människa och du verkar så himla fin på alla tänkbara sätt.
Och som jag på ett eller annat sätt brukar säga till mig själv eller nära vänner när någonting händer är att:
Det får lov att hända, det får lov att vara som det är, och man får lov att vara sorgsen, men vad man ska veta är att det kommer bli bättre igen.
Tills dess får man bara försöka skratta sönder magmusklerna och dansa till nostalgi-musik med dem finaste man vet!
Många virtuella (men varma) kramar!
Skriv, skriv, skriv. Fortsätt skriv. Du gör det så förbannat bra och jag tror att det också hjälper dig i processen. För varje liten sak man sätter ord på så blir den lite mindre skrämmande, lite mer greppbar. Allt kommer bli bra. <3
jag bara gnyr inombords. jag både älskar och nästan äcklas av hur träffsäkert dina ord gestaltar din smärta och sorg. kan bara känna med dig. det kommer bli bra, flora. det blir det alltid! du är allt annat än ensam. kram
All styrka till dig.<3 Glöm inte bort att alla stormar lugnar sig och går över till slut. Även den här. Till dess hoppas jag att du kan hitta ett bo i stormen där det känns någorlunda tryggt, och kanske ibland kikar ut och låter stormen blåsa dig till platser du inte hittat om det alltid vore lä.
(Och P.S, du kanske känner till Sandras numera nästan klassiska lista om att göra slut redan, men vill ändå tipsa/påminna om den för jag tycker att den är bra när sånt här händer.)
Alltså <3
Att vakna själv är det värsta med att sova ensam och att somna ensam om natten är det värsta eftersom att vetskapen om att en kommer vakna upp ensam är det värsta med att sova själv. Jag relaterar till din text obehagligt (eller kanske betryggande) mycket.
<3
Vilket otroligt vackert språk. Du är så begåvad, Flora. Tack för att du vågar och orkar dela med dig av din vardag just nu. Miljoner styrkekramar och pepp till dig. <3
I särklass det bästa jag läst av dig, verkligen annorlunda från vanlig bloggtext. Hör texten spelas upp i huvudet när jag läser, som en ljudbok. Läst säkert fem gånger om nu. Ditt språk är otroligt.
<333
Otroligt fint skrivet.
Jag har själv precis avslutat ett förhållande och tampas med många känslor och tankar som du skriver om. Det är väldigt fint att känna att man iallafall inte är ensam.
skriv skriv skriv, det jag läser hör hemma i din nästa bok. styrkekramar!
Det är ju livsomvälvande att gå igenom en separation, även om en är övertygad om att det är rätt. En måste och ska nog ändå sörja… och hitta sig själv i allt det nya. För de rutiner ni hade tillsammans ska nu ersättas av nya. Precis som de där mörka hålen i väggarna kommer ersättas av nya ting och minnen… Det kommer bli bra även om det är tungt nu. Det tunga kommer leda till nåt bättre, för en blir starkare av alla erfarenheter, det är jag övertygad om!
… och med det vill jag inte alls ta ifrån dig dina upplevelser – du äger dom! Ville bara säga att även det jobbiga kan bära frukt liksom…
Så fint skrevet, kjenner det gjør vondt langt inn i meg selv og håper alt er bra med deg fremover!
Slike ting er aldri lett
Ja, det känns verkligen precis så. Att känna sig ensammast i världen trots att en har dagarna planerade från morgon till kväll. För i slutändan vaknar man helt själv, utan en annan bredvid sig. Det är bara ens egna andetag som hörs och ingen annans.
Största kramen Flora
Så fantastiskt fint skrivit. Tänker på dig och ger dig tusen cyberkramar<3
Flora. Jag hoppas du läser den här kommentaren trots att den förmodligen försvinner i den väldiga mängden kommentarer detta inlägget kommer att få. Du skriver så vackert. Så otroligt vackert. Jag läser inlägger om och om igen. Tack tack tack för att du delar med dig. För oss andra (läs :mig) med hjärtesorg blir ditt inlägg en axel att luta sig mot och en blick att möta- ett par ögon som ser på en förstående. tack flora.
Så fint skrivet! Det kommer nog att bli bättre, bara du hittar ett sätt att komma igenom den första tiden, så kommer du att hitta trygghet i att vara själv (det kan verkligen vara fint att vara själv ibland, jag lovar!). Stor kram!
Kram! <3 Om du vill se en riktigt bra feelgood och peppig film om att vara singel kan jag tipsa om How to be single. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att slutet var det bästa med hela filmen!
Jag LOVAR det blir bättre! Håll ut, och krama på dina vänner och framförallt dig själva så ofta du kan. Du kommer växa enormt under tiden, du kommer inte märka det under tiden men en dag kommer det bara slå dig från ingenstans att du orkade, var modig och att livet är minst lika fett själv.
Jag tycker du verkar vara världens goaste person!
Det är skönt att se att vissa kan sätta lite ord såhär på sina egna situationer, då kanske jag också kan det.
Åh Flora <3
När jag för några år sen gick igenom samma sak gjorde jag precis som du och fyllde mina dagar med vänner. Långa ältande promenader, kvällar där vi beställde öl efter öl, fredagar lördagar då vi dansade till stängning, övernattningar, middagar. Det är den bästa medicinen. Ibland kan jag nästan sakna den tiden, inte just de första veckorna efter uppbrottet, men året som följde, för jag hade så sjukt roligt med så många olika kompisar hela tiden. Jag hoppas att du får ha mycket roligt mellan det sorgliga. Mycket kärlek och styrka till dig!
Kämpa. Kämpa kämpa kämpa kämpa (säger lika mycket till dig som till mig). Vi gjorde slut för över ett år sedan, och jag har fortfarande dagar där allt bara är grått. Jg har än inte träffat någon som får mig att känna som han fick mig att känna, och jag är tveksam på om det någonsin kommer att hända. Förlåt för väldigt opeppig kommentar, ville mest bara ge dig en styrkekram över internet!
För mig var det alltid morgnarna. Man vaknar upp och är så van vid det som var och sen går hela dagen åt att bearbeta och lära om, lära nytt för att kroppen har på något vis glömt bort igen under natten. Men den lär sig fort. För varje dag känns det bättre tills det bara kommer kännas bra! Desto fortare när man själv vet att det var rätt beslut.
Vet att det suger när människor säger att tiden läker såren osv, för åt helvete med tiden, det är ju just nu som är jobbigt. MEN DET BLIR BÄTTRE DET BLIR DET ALLTID
Det här är bland det finaste jag har läst av det du skrivit. Så ledsamt och fint samtidigt. Tänker på hur sorgligt det kändes när mitt ex gjorde slut, men att jag träffade min nuvarande pojkvän ett år senare och hur underbart livet är med honom vid min sida. Och samtidigt skräcken över att han skulle lämna mig en dag. Starkt och rörande skrivet!
Så fint skrivet!
Du är absolut inte ensam, vi är med dig finis. Kramar!
Fy fan vad det gör ont att läsa.
Du är magisk Flora, som kan få ner så mycket känslor i ord. Aj, nu svider det bakom ögonlocken. Blir så berörd. Du är bäst.
Kram<3.
När mitt ex gjorde slut för ca två år sedan lämnade han ett urgröpt hål i mig som jag lyckades fylla först förra året. Jag vet hur det är att vara så nära någon att man nästan är ett, och hur jäkla konstigt det känns när den personen inte är där. För dig var det att F masserade dig, för mig var det att jag och mitt ex alltid kollade film när vi badade badkar. Det är tomt som fan. Men det blir bättre. Det är läskigt att hitta sig själv som en egen person efter ett förhållande men vet du, jag tror och vet att du kommer växa av det. För precis som att ditt och Felix förhållande gjorde att du utvecklades och växte upp, precis så kommer den här perioden bli också. Vem vet, du kanske blir kär snart igen? Eller inte alls. Du är stark <3!!
Jäklar vad svider till bakom ögonlocken att läsa. Jäklar att få ner så mycket i så få ord.
Känner igenom mig så mycket. När jag var med om en stor bortgång för ett och ett halvt år sedan va det enda som funkade stora doser av vänner.
Hela sommaren spenderades med översovningar (något av det som fick mig stt må bäst = inte sova själv) vänner, event, klubbar, häng, öl, cigaretter och vänner vänner vänner. Helt ärligt klarade jag nog inte att vara själv överhuvudtaget. Allt blev för påtagligt och läskigt då.
Herrejävlar vad jag mådde skit den sommaren, men herrejävlar vad jag var kompiskär och vännerna hjälpte.
It was the best of times it was the worst of times osv.
Puss du är så jävla stark och inspirerande människa.
Du klarar detta.
PS. Man kommer ut så himla stark på andra sidan.
Så fint! Håller med dig angående morgnarna, finns inget tyngre. På kvällarna är jag som mest glad för då har jag klarat mig ytterligare en dag utan honom.
Hejar på dig <3
Det vackraste jag läst av det du skrivit.
Du är stark, kram!
Starkt!
Ser fram emot boken med tanke på hur du skriver.
Heja dig Flora <3
Det du skriver går rakt in i mitt hjärta Flora. Du är då duktig på att få ner känslor i ord! Jag skickar så många många kramar till dig!
”Everything is going to be okay in the end – if its not okay its not the end”
fyfan vad du är bra. breaksups är det sorgligaste jag vet men jag vet också att det går över och man blir kär igen. och att bli kär igen kan ju va något av det finaste. och att va själv. det är stärkande och viktigt. <3
<3<3<3<3
Okej Flora, det här var bland det finaste jag läst. Vilket språk du har. Om din bok låter någonting som detta kommer det att bli en favorit.
Började nästan gråta… Själv men inte ensam ja. Man lär sig, och DET BLIR BÄTTRE.
Du skriver så STARKT! Och beskriver så bra precis hur det är. Får tårar i ögonen och minnen som sköljer över.. Längtar efter din bok!
Stor kram å hejja dig – en dag helt pötsligt känns det inte lika tomt.. Utan helt okej och tom bra. <333
Aaaah, Flora. Du er ein kunstnar med ord. Beklagar sorgen du kjenner, vit at den blir svakare for kvar dag. Nokre dagar vil den kjennest sterkare att, men så går alt bra til slutt. Du er vakker og sterk. Gler meg veldig til å lese boka di, den er bestilt alt. Stor klem <3
Det är så galet. Jag och min kille gjorde slut i julas och jag trodde jag kommit över det helt okej. Sen nu när solen och sommaren kommit ordentligt så bara sköljde alla känslor över mig igen. Precis då skrev du ditt inlägg om att ni gjort slut och det bara brast för mig direkt. Så mycket känslor som kom upp till ytan som jag burit på länge. Jag brukar ha lätt för att gråta, men detta har känts för svårt att kunna processa. Sen kommer dina texter och du sätter ord på allt det jag känner, och äntligen känns det som att jag på riktigt kan ta mig igenom det som har hänt. Tack för dina fina texter och för att du delar med dig, du gör att jag inte känner mig ensam <3
Är i exakt samma situation – vi gör det ihop. Det kommer en morgon när du vaknar själv och inte ensam. Sedan en dag när du slås av att du inte tänkt på honom på hela dagen. Sedan en dag när du inser att du gått vidare. Och då plötsligt en ny sorg, vart tog kärleken vägen? Den sorgen förvånade mig mest. Det största av allt, försvinner den bara? Tills dess, hoppas att du endast gör sånt som får dig att må bra och som ger dig styrka! Just nu har jag picnic i solen på mitt vardagsrumsgolv.
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Kände likadant om morgonen. Då var det liksom en hel dag som skulle genomföras utan honom vid min sida… men man vänjde sig efter några veckor