Här kommer ett blogginlägg i realtid med tillhörande stämningsmusik. Hej från en stökig säng i Vasastan till dig där på andra sidan skärmen. Vad mörk den här torsdagskvällen är. Jag har magont och urinvägsingfektionskänningar och känner mig rätt ynklig. Uäk. Så jobbigt när kroppen KÄNNS så mycket, du vet? Vill bara kliva ur den. Men jag kompenserar genom att lyssna på Moto Boy, tända ljus och hasa runt i bara underkläderna.
Jag kom precis hem från Metro Mode-kontoret där jag höll en kort föreläsning för lite PR-folk om hur jag tänker kring bloggsamarbeten och att jobba med sociala medier. Det gick bra. Allt med Stanna har gjort att jag har fått träna på att prata inför folk. Det är knäppt. På gymnasiet var jag så nervös inför att snacka inför klassen att mina böcker fick våta märken efter fingrarna. Jag bad om notställ för att jag skulle slippa hålla i anteckningarna – det skulle ju avslöja mina darrande händer (det här var innan jag kom på att jag kunde hålla i ett helt kollegeblock). Även när vi typ skulle säga vårt namn i en sån där presentationsrunda, och jag väntade på min tur, började hjärtat slå så hårt att det kändes som att andra kunde höra det. Men nu tycker jag snarare att det är kul. Men det är väl skillnad när man pratar om sånt som man själv är intresserad av, och behärskar.
På tal om bloggandet. Idag känner jag mig extra tacksam att jag får jobba med det här. Att jag har så jävla kloka, roliga och fina läsare, som uppmuntrar och utmanar och diskuterar. Jag var helt gråtig efter bokmässan efter att jag fått träffa så många av er. Alla varma ord och kramar och garv. Shit. Tack tack tack ♥
Och från en sak till en annan: Jag vill visa dig min tomatplanta.
Den är nästan lika hög som jag är lång.
Och den har fått tomater, i september! De hinner väl knappast mogna, men ändå. Blir liksom rörd över faktumet att den här plantan har växt sig så stor under sommaren. Att vi klarade oss.
Här är några fler på väg också :’)
Den får slingra sig runt min hylla nu.
Vad har du gjort idag? Berätta snälla.
Ligger i min gamla säng hos mina föräldrar. Är inne på andra dagen på penicillinkur efter att redan varit sjuk två veckor. Det är ganska okej nu, dricker hostmedicin med morfin i så är mysigt trött (hehe). Mamma lagar någonslags potatispurjo-soppa med selleri och jordärtskockor från kolonilotten, luktar asfit. gud vad jag är glad att jag kan komma hit och bli lite omhändertagen.
Ville mest säga att detta med moodmusic till inlägget var amazing! Kanske mest för att Moto boy passade mig där jag ligger inkurad under två täcken.
Litt sent ute, men: Jobbig søndag. Våknet med gråten i halsen. Ingen spesiell grunn, utenom livet. Liksom. Alt var bare störigt, ville at alle folk bare skulle dra langt bort og ikke være så irriterende. Gjorde yoga og mediterte og var grei mot meg selv, men det hjalp ikke. SÅ frustrerende. Men det ble bedre etter hvert. Lagde taco. Klemte på en jeg liker. Så på bra talk show med Chelsea Handler. Tror det blir ok, i morgen blir bedre.
Idag har jag haft en jobbig dag, haha. Den började bra, gick på bio själv (Miss Peregrine) och tyckte det var trevligt. Har precis flyttat till ett nytt land, och lyckades bli sjuk i veckan, men nu känner jag mig lite bättre. Försökte fixa ett abonnemang till min telefon, men eftersom jag bara varit här i en månad kan de inte kredit-kolla mitt bank-konto här, så det misslyckades totalt. Ville gråta i telefonaffären när de ba ”nej, tyvärr, det går inte”. Till råga på det fick jag jätteont i huvudet och måste handla mat fast jag vill lägga mig i sängen och sova/gråta.
idag har jag målat scenografin till pjäsen som jag och klassen ska ha premiär för på fredag !!!!! sen åt vi tacos och kollade på bridget jones dagbok så himla bra dag fast jag e jättesjuk och snorig.
heja dig och din planta!!!!!!!!! najs ju!!!!!!
Jag har jobbat, fick det dryga passet mellan 9-18 som jag hatar, för nästan alla på jobbet har gått hem vid 17 och då är jag ensam kvar och sitter bara och stirrar i en timma (man får iiiinte surfa privat!) och snor min kollegas choklad. Grät på jobbet, grät på bussen hem för kände mig ensammast i världen. Två tonårstjejer stirrade på mig på tvärbanan medans jag förgäves försökte torka bort mascaran som hamnat under ögonen. Det kändes så förnedrande, jag ville på något sätt be dem om ursäkt, säga att jag brukar inte gråta såhär mycket offentligt annars.
Nu ligger jag i sängen, med doftljus som luktar kanelbullar och så dricker jag vin och läser bloggar. En lten terapistund. Vill bara inte känna mig såhär ensam. Är ju egentligen inte ensam, men den här veckan så har det verkligen gjort ont i bröstet. Jag måste verkligen sluta gråta på jobbet.
Jag har fått dansa så mina fötter värker på universitetets pubgolv och jag är så jävla glad glad glad för att jag efter en månad på den här skolan trivs så fantastiskt bra! Efter två jobbiga år när depression nog egentligen varit ett faktum känner jag för en gångs skull ren jävla lycka. Och jag är så glad. Och tacksam. Och danssugen!
så mysigt inlägg, som alltid <3 vill bara tipsa: min farmor brukar göra tomatchutney på omogna, gröna tomater. smakar lite sötsyrligt, doftar himmelskt och är jättegott till mycket!
Hej Flora!
Idag vaknade jag upp med gosigaste katten i mormors stora dubbelsäng av att mormor ropade nerifrån köket att jag skulle vakna. Hunden kom såklart och la sig bredvid mig i sängen tills jag gick upp. Sen har jag varit på promenad med hunden på grusiga landsvägar bland skog och öppna gulnade ängar och träd, och katten följde såklart efter. Luleå fick sig ett besök och jag fick nytt duschdraperi och marmorfat av mormor i försenad födelsedagspresent, sen fikade vi gofika. Nu ligger jag nerbäddad i soffan men en hund och en katt bredvid och vilar innan vi ska iväg ikväll. Älskar att vara hos mormor på landet istället för att göra det man borde. Det är så lugnt men ändå så mycket världsligt att göra hela tiden.
Äta, mysa, promenera, se på när småkusiner spelar konstiga spel på ipad, gosa nå jävulusiskt med katt osvosvosv. Oviktigt men väldigt viktiga grejer ändå. På söndag blir det Uppsala och vardag igen men tills dess ska jag NJUTA!
Kram på er alla
Hej Flora! Och alla fina som kommenterar. Jag går in när du vill att vi berättar om vår dag för folk är så fina här. Flora, du måste vara duktigt stolt över att ha byggt en så fin plattform! Älskar’t.
Idag vaknade jag bredvid en varm man som viskade ”god morgon hjärtat” i mitt öra med en fantastiskt turkisk nybörjarsvenska. Så impad. Åt havregrynsgröt i min pyjamas i min soffa. Packade med kaffet till föreläsningen pga sen. Diskuterade sedimentationsanläggningar, lameller, polymerer och pressure heads mm. Cyklade hem. Lagade snabblunch på risnudlar, grönsaker, soya, chilisås, olivolja och citron. Packade väskan och tog bussen till tåget. Kysste pojkvännen hejdå. Nu sitter jag på snabbtåget mot Stockholm och funderar om jag ska till Uppsala direkt eller efter en utekväll. Imorgon ska jag jobba med strategier och organisering. Och dricka kaffe. Så roligt det ska bli.
Kram!
Jag har suttit i min säng och pluggat. Lagat lunch och lyssnat på din och Fridas podd. Gått till bibblan och pluggat. Letat efter din bok på bibblan (fanns ej). Sitter just nu och pluggar vid köksbordet. Kände dock nu att jag behövde en liten Flora-paus mellan allt plugg.
Tack för fin blogg och nice podd!
Igår gjorde jag det läskigaste jag gjort någonsin på et ungefär. Skrev till min kursare, som råkar vara min största kåtcrush någonsin (och jag är sådan ofantlig infatuation-människa, slutar typ andas när han går förbi mig) och frågade om vi inte kunde ta en öl någon dag. Vi känner inte varandra så det var ett stort steg att ta. Mitt hjärta höll på att flyga ur mitt bröst när jag skickade det, men vet ni! Nu ska vi ses imorgon kväll! Jag är så stolt att jag vågade skriva!! Oavsett hur det går ska vi dricka öl imorgon och det tack vare bara mig. Det är nästan större än förälskelsen självt.
ÅH!!! Lycka till :D
Har som varje fredag ställt klockan på 07.15 och önskat att jag låtit bli. Ätit chockladchiapudding till frukost och tagit mig genom dagens tre lektioner som hålls av samma lärare, som är mycket lik Severus Snape på sättet att han är svår men älskvärd. Handlat äpplen, mjölkfritt smör och sirap. Hämtat havregryn på posten. Slängt ihop dessa ingredienser till en äppleknäckkolapaj. Tänker äta den ikväll med Tofulines vaniljglass. Äntligen är det helg.
Inspirerende omgivelser <3
Idag har jag precis som alla andra dagar gått upp tidigt och sett en soluppgång. Hoppade sedan på min fyrhjuling för att mata galopphästarna. Kommer aldrig vänja mig vid att se föl leka och busa tillsammans, hela hjärtat fylls av glädje varje dag. Tänk att de små busiga småttingarna ska växa upp till stora galopphästar. Jag är också så himla glad att killen som förut var en sådan jäkla douche idag fick mig att skratta tills jag grät, det hjälper att prata med folk hörni. Plus att jag jobbar i shorts och tshirt trots att det bara är tidig vår. Tror jag är ganska lycklig i mitt lilla Australiensiska bondeliv ändå
Himla fint har du det, och är du! Tänkte bara tipsa dig om att när tomaterna är i sin fulla storlek enligt ditt tycke kan du plocka av dom och placera dom i fönstret så mognar dom där :) himla finurlig planta det där. Kram!
hej vad jag gjorde igår alltså: vaknade, suckade över det gråa vädret, försökte göra mig fin till skolfoto, gav upp, insåg att jag faktiskt inte riktigt bryr mig, hatade på min klass, tog skolfoto, tyckte fotografen var gullig, blev ful, hade lektioner, åt lunch, åt choklad, hatade lite till på min klass, gick till tåget, höll på att kissa på mig, kom hem, åt müsli och kaka, försökte plugga, gav upp, hatade på livet, läste, skrek, såg på TV, duschade, tänkte och sov.
Tänkte på honom men det är inte på samma sätt längre. Jag överlevde all jävla skit han satte mig igenom
Sen jobbade jag och blev kompis med en sjuårig kille för att jag hade en mjuk tröja att lägga huvudet mot
Sen gick jag på möte och drack öl och satt på nattbussen hem med huvvet fyllt av Marx istället för dumheter
Igår va en bra dag
Hej
Himlen lyste rosa när jag vaknade upp själv för första gången på tre månader. Förra hösten blev jag singel efter mer än 5 år och sa till mig själv att inte träffa någon ny på ett bra tag. Men det gjorde jag. eller träffade och träffade. sprang rakt in i pang bom i våras. Höll mig på avstånd tills det inte gick längre. Du vet, när han säger ”jag älskar dig, allt med dig, som aldrig förr, allt ostrukturerat och romantiskt och äventyrligt” och man måste kapitulera inför det faktum att han är det finaste som någonsin hänt. Inför det faktum att jag blir helt skakig i benen när han som är så cool städar, tvättar, diskar, lagar mat, köper choklad när man har mens och presenterar en för alla balla som finns.
Nu är han på turné. Jag har lite egentid. Jag älskar det. Att va själv, att va med alla mina vänner, och få sakna honom.
Efter jobbet träffade jag min bästa kompis. Vi pratade om att jag alltid gör vad jag känner för och inte tänker efter. Och att jag kanske borde börja göra det. Och så pratade vi om hur trött hon är just nu. När alla andra skyndar in i framtiden och man själv inte vill skynda någonstans.
Väl hemma gjorde jag vegetariska biffar och somnade till GG.
Min kropp känns också. jag känner stressen, ångesten, lyckan, kärleken, och framförallt migsjälv. Gud va jag känner migsjälv nu förtiden.
Jag är påväg någonstans, jag vet inte vart. Men jag är på prick rätt väg.
kram
Åh, blev helt rörd av detta. Det låter som att du är på rätt spår i livet och blir glad över det trots att jag inte känner dig!
Själv träffade jag en kille i julas, också pangbom i samband med att han gjort slut med sin tjej efter 5 års förhållande, själv hade jag varit singel i flera år och bara haft kortare dejtingperioder. Till saken hör att vi gick en universitetskurs tillsammans för typ två år sedan och redan då var jag förälskad, fast på avstånd. Gjorde mitt bästa för att få hänga med honom och vi gjorde det en del, men sporadiskt och sen försvann han i slutet av terminen utan ett ljud. Hörde av sig flera månader senare och tydligen hade hans morfar gått bort, och han hade bara släppt allt i sorgen. Jag kunde inte släppa honom, han fanns i huvudet, när jag senare gick en skrivarkurs så skrev jag ett helt bokmanus där en av huvudkaraktärerna är baserad på honom. Som ett sätt att bearbeta. Sedan hörde han alltså av sig igen i julas, vi tog en öl, som blev flera, som blev dans och hångel och ligg. Till saken hör att vi båda är ganska lugna, blyga och tillbakadragna så det var otippat på så många nivåer! Jag var rusig och glad men säker på att det var en engångsgrej. Lite löjligt stolt att jag ”äntligen fick honom” om så bara för en natt. Men det var inte bara en natt, vi hängde ihop i princip varje dag i flera månader.
Jag var så noga från början med att fråga om han verkligen var redo i och med att han inte ens hunnit bearbeta sitt förra förhållande. Vi pratade mycket om det och han försäkrade mig om att det kändes så fint och bra mellan oss, och att han ville kasta sig in i det, bara att han måste ta itu med sitt bagage också och att jag fick ha överseende om han någon gång verkade ledsen eller distanserad på grund av det. Så det kändes rättvist och rimligt. Detta var den lyckligaste våren i mitt liv. Har aldrig känt mig så bekväm med någon, aldrig träffat någon kille som är så vettig, feministiskt medveten och som faktiskt är omtänksam på riktigt. Tar ansvar, lagar mat, tar hand om mig när jag är ledsen, bryr sig och ställer många frågor. Det kändes så jämlikt och berusande härligt. Underbart sex dessutom.
Sedan började något skava i maj ungefär, fast jag fattade det nog inte just då. Skrev C-uppsats och jobbade samtidigt och trodde att det var jag som var stressad och att det var en övergående period. Men han ville inte ses lika ofta, verkade inte så entusiastisk, slutade anstränga sig och ge komplimanger. Känner redan att jag börjar bli långrandig här, hur som helst ledde det sedan fram till ett mindre bråk då jag var ledsen över att han inte velat träffa mina föräldrar eller vice versa och att han plötsligt inte verkade vilja planera något inför sommaren ihop med mig. Tidigare i våras verkade han ha velat planera in det mesta med mig, och gillade att mysa i dessa framtidstankar men nu var det plötsligt tvärtom. Sedan bara bröt han kontakten. Slutade svara på mess, vi hördes inte på kanske två veckor och det är de värsta veckorna i mitt liv. Aldrig mått så dåligt, och mitt i sommaren dessutom. Någon jag haft sms-kontakt med i princip dagligen som min närmaste vän och kärlek, och så bara klippte han totalt. Efter det har vi setts och ”pratat ut” några gånger och han förklarar det som att det var alldeles för högt tempo med allt, att han kastat sig i detta och borde ha bearbetat uppbrottet först, att han behöver vara ensam och inte gå direkt in i en parrelation igen. Och det värsta, att det inte klickat ”på riktigt”. Har liksom så svårt att tro på det – okej att det känns annorlunda nu och det får jag ju acceptera – men det är som om han inte minns det fina som har varit.
Vi försöker nu att ha nån mer kravlös relation som inte är att vara ihop (för han pallar inte med det kravet som finns då, att det hela tiden ska fördjupas och ”leda någonvart”) men vi ses nån gång var tionde dag kanske och då är vi nära och ligger också. dealen är att ingen av oss träffar nån annan, och i annat fall måste man berätta det. det är väl mest mitt krav på honom, för själv har jag inte lust att träffa andra. men tror inte att han har det heller, faktiskt. men nu känns det ändå ojämlikt, som att jag är needy och inte riktigt får tillräckligt tillbaka så kanske måste jag till slut kapa banden helt. men jag vill inte sluta hoppas! inte sluta hoppas att detta ska kunna ändras när han väl har landat mer i sig själv och fått känna på hur det är att vara egen och självständig efter så många år av att anpassa sig till en annan person. Det jobbigaste med allt detta är bara hur snabbt allt kunde förändras och gå mig förbi, när vi kunnat kommunicera så bra på alla plan och liksom haft en djup relation. Antingen är jag helt tokig, eller så är han väldigt instabil (det är vi nog båda två) men ja, summan av allt detta är att jag aldrig varit så kär och världen har aldrig rämnat på detta vis vid tanken på att vara utan honom. Och jag är ändå 26 år gammal, har haft många längre relationer förut och tycker att jag känner mig själv hyfsat väl.
Gud, har aldrig skrivit så här mycket och öppnat mig förr. Gissar att ingen kanske orkar svara. Men om det är någon som orkar skriva något, som känner igen sig eller har något råd så vore jag sååå tacksam. Fattar om den första tanken bara är ”fan vilken jobbig kille, skit i honom, du är värd bättre osv” men vad fan är det som säger det? Jag kanske tvärtom inte är värd honom? Så svårt att ta in såna råd liksom. Snyft. Kram på er alla!
Hej Isabelle. Tack för dina fina ord.
Jag känner dessvärre inte igen mig i din situation. Men jag kan förstå den. Och jag brukar alltid tänka, eller mest känna, att man ska göra det man själv vill. Om du vill fortsätta träffa honom, gört! Men känn efter Varför. är det för att du vill att det ska leda någonstans? Eller för att det inte spelar någon roll?
Jag tror inte på hela ”kravlöst” grejen, och inte träffa andra. Man träffar andra. Den enda man kan kontrollera eller styra över är sig själv. Lyssna på dig själv. Om det skaver, om det gör ont, är du inte värd mer än det? om det känns fantastiskt och tillräckligt – kör på.
Jag kan i efterhand känna att jag var alldeles för flexibel i mitt förra förhållande. jag har aldrig varit varken svartsjuk eller klängig, snarare tvärt om eftersom våra bråk alltid handlade om att ”jag inte visar att jag bryr mig”., men om du känner dig needy, tänk efter om det är en situation eller person som du vill vara?
Jag tror inte att det bara finns En person där ute för oss. Jag tror inte heller på timing eller omständigheter. Jag tror på känslor. Jag har, precis som killen du beskriver, haft panik flera gånger med min nya kille. Sagt att jag tycker att det går för snabbt, dragit mig undan, tagit avstånd, osv. Skillnaden tror jag är att jag varit väldigt tydlig med att jag gör det för att jag är rädd, inte för att jag inte tycker om honom. Jag har aldrig känt mig pressad eller stressad att säga saker tillbaka som han säger till mig, utan vi är båda väldigt måna om att ta det i vår takt, på våra villkor.
Känslor och kommunikation. Säg alltid prick det du vill säga, tveka inte, du är värd det.
Hej tänkte passa på att kommentera angående att du var nervös över att prata inför folk (du sa också nåt om det i samband med att ni talade om ditt besök på bokmässan i ert senaste podd avsnitt). Jag var på bokmässan och såg två av dina samtal och var sjukt imponerad av hur avslappnad, rolig och smart du var (eller alltså nu låter det som att jag tänkt att du var sjukt tråkig och dum, menar såklart just i intervjusammanhang framför stor publik). Tycker många mycket mer erfarna författare och mediepersoner verkade betydligt nervösare än du :)
VA ÄR DET SANT. Jag blir så jävla glad av att läsa detta!!!!!
Igår satt jag och pluggade, läser till sjuksköterska och just nu handlar det mycket om traumatologi och vilka jävla krafter kroppen kan utsättas för och ändå överleva. Ha alltid bilbälte på er kids! Sen var jag på träning, har precis börjat med Roller derby och jag är förjävla dålig och det är skitläskigt men ändå är det så himla roligt?? Förstår inte hur det går ihop, men jag längtar tills jag blir bättre.
jag har jobbat på ett båtmuseum hela sommaren och igår var näst sista dagen. hela anläggningen är utomhus så eftersom det är sen september och det var riktigt ruskväder med nästsan orkanvindar och ösregn hade vi ganska få gäster. därför ägnade jag och min kollega större delen av dagen åt att ta skydd från regnet med varmt kaffe och böcker och jag läste faktiskt ut hela harry potter and the cursed child i en sittning.
Jag träffade honom jag älskade mest i hela världen för sista gången. Vi skrattade och grät och tog avsked och det var så oändligt sorligt. Är så tacksam över allt som varit och allt vi gjort för varandra och att vi inte sårade varandra mer än detta, men nu sitter jag här med ett grått moln i bröstet och vet inte hur jag skall bli glad igen. Tittar på krukväxten jag fick av honom och försöker förstå hur den fortfarande är vid liv.
Spenderade större delen av min dag på universitetet och hade föreläsningar om skadeståndsrätt och processrätt. Ett fint avbrott tog jag i mitten och gick ut och lunchade med min kille på vår favoritrestaurang och köpte ett brädspel. Vid fem slog jag ihop kursboken och ringde min kille ang middag som lovade mig fria tyglar i köket. Det blev en gudomligt god kräftpasta. Sedan spelade vi det nya spelet och när vi tröttnade såg vi på den senaste studio gibli-filmen som jag tyckte var mysig
Jag var på jobbet, ett nytt jobb som jag bara haft en månad men som jag redan trivs så bra på att jag DÖR typ. Älskar mina kollegor och vi är ett lunchgäng som alltid pratar och skrattar. Idag i microkön började jag snacka med en kille från en annan avdelning som också är ny. Jag, utan att tänka speciellt mkt på det, bjöd in honom att sitta vid vårt bord, och han blev jätteglad verkade det som…”vanligtvis äter jag själv vid min dator”. Tänkte på det sen, hur lätt och lite det betydde för mig, men hur glad han verkade bli. Gör vad du kan för att göra folk runtomkring dig glada! Jag hoppas att han alltid äter med oss framöver!
Spenderat hela min lediga dag i skolan med grupparbete urk.. ville ju vara ledig! Men vi blev precis klara med ett projekt, klockan är mycket och jag vill bara hem å sova. Men vi ska ut å kolla på norrsken här vid pacifiken.. även om kroppen är urlakad, spänd och trött. Hoppas verkligen vi ser norrsken ikväll!
Jag hade dubbla föreläsningar, sen stannade jag kvar i skolan och pluggade ett par timmar. Olikt mig, brukar alltid skjuta upp – får aldrig riktigt gjort. Men idag kunde jag slänga upp min tunga kånk, med dator och kurslitteratur på ryggen och ändå känna mig lätt. Jag gick igenom Malmö, hem till en vän. Vi gick sedan ut och tog en öl, därefter såg vi Mattias Alkberg på Inkonst. Det var liksom målet, belöningen för en så produktiv dag. Och spelningen var fantastisk, akustiskt i kombination med högläsning ur hans senaste diktsamling. En annan bekant anslöt, i eufori efter spelningen bestämde vi oss för att gå och ta ytterligare en öl – trots föreläsningar som väntar tidigt imorgon. Och så får det vara. Det är härligt.
Gick på en utställning som jag sett fram emot så himla länga och gick liksom runt och log själv innan, under och efter jag varit där. Har flyttat till ny stad och var så himla glad att jag var så glad idag. Berättade om utställningen till mina föräldrar på skype, men de verkade inte så intresserade. Då dog mitt vibe och jag grät lite efter vi la på. Eller ganska mycket egentligen, av olika anledningar. Men så drog jag upp mig själv från golvet, torkade tårarna och bestämde mig för att inte va så jäkla känslig. men samtidigt är just min känslighet som gör att jag kan få lyckorus av att gå själv på en utställning. Så får embracea känsligheten ändå
Hej Flora! Jag har en riktig skitdag. Som alla andra dagar i september 2016. Vet exakt varför men gör inget åt det. Får skylla mig själv att jag inte ändrar på det jag borde ändra. Jag orkar bara inte. Inte just nu. Men kanske i oktober. Det är på lördag, oktober alltså. Kram
Har haft mensvärk och lyssnat på er podd vilket hjälpte! Tack puss
Hei Flora! I sommer fikk jeg en liten jobb som PR-koordinator for en konferanse om Syria, og det var så overraskende, for bare uker før hadde jeg hatt en krise a la ”fuck jeg studerer mellanöstern og arabisk, jeg kommer faen aldri til å få en jobb innenfor feltet :(” + at resten av livet mitt også føltes litt tråkigt. Jeg hadde aldri sett for meg at det kunne finnes en studierelevant jobb der jeg kunne jobbe med både a) mellanöstern og b) sosiale medier og presse. Men med ett var jobben der og med ett var den min og de siste to månedene har jeg jobbet som en gal med copywriting og videoinnspillinger og PR-strategier og whatnot, følt meg som den memen av en hund som ser ut som en forsker: ”i have no idea what i’m doing”. Men jeg ga ikke opp! I kveld var første kvelden av konferansen og plutselig fikk jeg truffet gjestene fra Syria som jeg hadde gjort så mye research om de siste månedene og se publikumet som kom, vennene mine som også dukket opp og det hele var så nice. Å kunne jobbe med noe og så se resultatet. Best feeling ever. Tusen takk for bloggen din Flora, du gir så mye pepp av å dele med oss hva du gjør og tenker og liker! Jeg bestilte ”Stanna” i går kveld og gleder meg til å få den i posten :) kram!
Ush, krya på dig fina Flora! Jag har varit och sett Kent för allra sista gången, det var så jädrans fint.
Puss!
Hej fina Flora!
Idag har varit en hyfsat bra dag trots att det var den första ruggiga höstdagen här i Lund. Jag var hos min Psykolog, haft bra laktioner i skolan, umgåtts med de jag tycker bäst om och pratat i telefon med han som får min mage att vändas ut och in. Jag känner mig stark på riktigt för första gången på flera månader. tack för att du finns!
PoK <3
Vet du, idag känner jag mig lite extra glad så tänkte att jag kunde svara på din fråga. Idag har jag vaknat upp bredvid han som jag gillar (för fjärde gången!), planerat inför morgondagens spexfoto (med fruktsalladstema – jag ska vara banan) och lyssnat på din podd. Den äger.
Puss och kram
Jag har sett Kent i Göteborg. Med en bästis på ena sidan och min pojkvän på andra sidan om mig. En så bra kväll.
Idag har jag försovit mig, tappat linsen under telefonmöte, avklarat mejl och möten i en rasande takt, köpt en mysig hoodie, sett på Netflix och ätit mackor, för att till sist somna på soffan framför Tunnelbanan. Det känns som en typiskt höstdag.
Hej Flora! Daymn vilken tomatplanta asså. Hade en förr ett par somrar sedan. Fick EN tomat. Smakade skit :( idag klev jag upp 5.20 efter typ fyra timmars sömn (blä), käkade rätt najs frukost och gosade hej då med mina katter och gick till jobbet i spöregn. Jobbade till tre, vinkade hej då till Monki-kollegorna (du är så cool i 10-års-kampanjen) och har nu ledigt t.o.m. söndag!! Har fikat lyxdessert med en kompis på en mysig pub fram tills nu och ska streama nån film sen sussa! Hoppas du får en asfin helg! ?
Jag hade inget schemalagt idag. Skulle plugga hemma. Gjorde mest allt annat. Som att spela gitarr, tvätta, dricka kaffe på kaffets dag, inse att min bryggare nog behövdes diskas ur, att mitt kaffe nog är ett halvår gammalt. Köpte nytt kaffe, diskade ur bryggaren, bryggde en ny kopp. Smakade fortfarande lite konstigt.
Nu lyssnar jag på Kent.
Gud vad det blåser ute.
Fina Flora! Jag har varit hemma och varit sjuk idag. Både tråkigt och skönt faktiskt. Har ätit bullar och kollat på sista avsnitten av Bron
Och tacksamheten över att du jobbar med det där är så ömsesidig!!!!
Jag har jobbat länge idag, köpt frukt på hemköp och kollat på Björn Borg-dokumentären del 2 på svtplay. Är så peppad inför kommande film med Sverrir i rollen som Borg!:O
ÄLSKAR realtidsinlägg, så sjukt mysigt! Snälla snälla skriv såna så ofta du vill/orkar/hinner. Känns så äkta på nåt sätt. Heja dig!
Vad fina dina plantor är, mina växter bara dör och jag vet inte vad jag gör för fel men tror jag ska börja satsa på kaktusar.
Idag har jag suttit uppkrupen i min fåtölj invirad i min nya fina pläd som kostade skjortan men var en present till mig själv för att ha klarat denna sommar. I fåtöljen har jag läst Johanna Nilssons bok ”Hon går genom tavlan ut ur bilden” som gör så jävla ont att läsa. Förutom detta har dagen innehållit promenader med min hundvalp. I förmiddags gick jag i skogen och lyssnade på din och Fridas briljanta podd på hög volym för hörlurarna glömdes hemma. På kvällspromenaden gick jag och funderade på det här med att vara snäll mot sig själv och varför en gör självdestruktiva saker gång på gång fast psykologer förbjuder det.
Tack för en fin blogg och bladvändare till bok <3
Åh, älskar detta realtidsinlägg!!
Idag vaknade jag som vanligt alldeles för tidigt, och sen kunde jag inte somna om mer. Gick upp och entrade dagen istället, tillsammans med min lilla fyrbenta bästis. Jag är fortfarande sjukskriven för utmattningssyndrom, och under gårdagen publicerade jag min första del i en serie om just utmattning/sjukskrivning/ångest på min blogg. Hela denna dag har jag suttit och gråtit över all fin respons, vart arg över hur dåligt bemött folk blivit av läkare när de själva sökt för liknande problem och sen bara känt en sån ofantlig lättnad. Lättnad för att jag lyckats få människor att prata om problemen, läsa och se mer om det som annars är svårt att ta på. Och lättad över att inse att en faktiskt inte är ensammast i världen i detta, även om det känns så när en är mitt i berg- och dalbanan. Det är såklart så jävla sorgligt att problemen är så utbredda, men mitt i all jävla skit behöver en ibland lätta på hjärtat med någon som vet exakt vad en pratar om när en beskriver känslan av att hjärtat banne mig kommer slå sig ut ur bröstkorgen.
Nu längtar jag så himla mycket till imorgon. Då åker jag och min kille till Öland (dör hans mamma bor) och skördefestar loss hela helgen + att jag förhoppningsvis köper något så himla roligt imorgon, som jag tror kommer göra både mig och bloggen så himla mycket gladare framöver.
Idag har jag
1. Jobbat tredje veckan på mitt nya jobb som coach på ett folkuniversitet. Jag är så lycklig och jag trivs så bra!
2. Åkt på en mathandlingsutflykt med min pappa, köpt knasiga japanska såser och pratat lite. Det var fint.
3. Lagat en kick-ASS ramen, och smsat gulliga sms med min kille.
4. Varit glad. Det känns skönt. Det var en tuff sommar.
Idag fick jag reda på att jag inte kom in på det utbytet jag sökte. Skrivit till en kille att han är söt. Ätit jättemycket onyttigt. Tränat på första gången på 1 månad. Mitt liv är väldigt mycket upp och ner. Imorgon ska jag på en begravning för en kille som är (var?) lika gammal som mig och det kommer bli så jobbigt. Att se hans familj och framförallt att se en av mina närmsta vänner som varit tillsammans med honom. Jag ska sitta bredvid och hålla hennes hand hela dagen, fastän jag aldrig träffat killen. Förstår inte hur hon ska komma starkare ur det här, men jag ska göra mitt bästa.
Jag har haft seminarium, som jag klarade (YAY!!). Jag har också alltid avskytt att prata inför människor, och även om jag tyckte det var jobbigt att idag bara prata inför en liten grupp så klarade jag det. Sedan har jag gått och oroat mig, funderat och funderat på vad jag gjort för fel – varför hör han inte av sig? Är jag så hemskt ful/tråkig/oskön? Men så träffade jag en vän, drack rödvin och kom fram till att NEJ. Det är inte MIG det är fel på, varför tänker jag ens så? Det är hans förlust. Jag har insett ikväll att jag är SÅ GLAD att jag har mina vänner och jag behöver dem verkligen. Inte en dude som är för dum i huvudet för att säga att han inte vill träffas mer. Ungefär så upp och ner har min dag varit.
Jag har varit på föreläsningar på mitt utbytesuniversitet i UK. Skulle gått på pubkväll men orkade inte. Tänker på att det inte finns någon botten på min introvert-het, att jag måste vara själv på mitt rum oändligt många timmar för att orka mingla med nya människor en fjuttig kväll. Och att det är synd att vi introsar inte syns så mycket i sociala flöden, liksom lätt att känna sig lite onormal då.
Hej Lovisa! Jag är också i UK och en semi-introvert! Modigt av dig att stanna hemma. Ha inte skuldkänslor/FOMO.
Jag älskar att träffa folk, men bara
PÅ MINA VILLKOR och som du säger, för att orka vara social en kväll måste jag ligga inne på mitt rum med en bok MINST 3 dagar i sträck innan. Du är inte knäpp eller konstig, gör vad som känns rätt för DIG!! ❤️❤️❤️
Hej Lovisa. Jag heter också Lovisa och jag var en av de där introverta utbytisarna i våras. Du är så jäkla bra som inte gick till puben. Det kanske inte alltid känns så men du har knäckt koden, genom att vara hemma och ta hand om dig och läsa och kommentera bloggar, tror jag. Jag vet att du kommer få ut mycket av din tid i UK, för det blir alltid så. Även om det är en depression jag har att se tillbaka på när jag tänker på mitt utbyte så har jag även 1) att jag lärde mig massor på mina kurser och 2) att jag överlevde även om jag åt tårta i sängen och tittade på utländskt netflix majoriteten av kvällarna. KRAM TILL DIG!
Känner så mycket igen mig i det du berättar om att vara så nervös för att bara presentera sig att hjärtat börjar dunka mer och mer när det snart är ens tur. Skönt att höra att andra som man ser upp till också har känt så :) Idag var en bra dag för jag gjorde ett par uppgifter på jobbet som jag skjutit upp pga upplevt dem som så stora steg. Men så bara satte jag mig ner och fixade det, och resultatet var lyckat :D
Jag har tentapluggat inför min stora tenta om hur världen fungerar i t. ex. parlamentariska vs presidentiella styrelseskick imorgon. Jag har ångestladdat besökt två studiovägledare för att få klarhet i om jag ska bli statsvetare eller socionom och sedan blivit bjuden på nagelfix och restaurangbesök av min älskade mamma. Precis när vi skulle skiljas åt skulle vi båda handla, så då gjorde vi det tillsammans. När jag sedan började separera våra varor på bandet tog hon över och betalade även min matkasse. Älskade mammor, alltså. Nu har jag ljusgrå naglar och vad är bättre förberedelse inför en tenta än det, egentligen?
Idag har jag för första gången på länge skrattat så mycket att jag grät, när för att min lillebror försökte göra pannkakor och hällde i hela smeten samtidigt i pannan och blev sur för att det inte funkade (kan tilläggas att han är 15 inte 7). Nu ligger jag i min säng och lyssnar på blåsten utanför fönstret och försöker få mig själv att göra klart den där högen plugg som skulle varit klar nyss helst. kram på dig<3
Jag låg i sängen och drog mig till 10:45, sen har jag lekt med en ettåring, storhandlat och fotat saker som jag ska sälja. Nu slötittar jag på hockey och surfar efter kalasinspo.
Åh vill verkligen berätta för dig. Jag har precis börjat plugga till journalistprogrammet och har tentat av hela kursen idag. Jag bokstavligen panikcyklade hem efteråt för att det äntligen var första kvällen jag skulle få fortsätta läsa din bok som jag påbörjade innan jag insåg det höga tempot i skolan. Jag kom hem, bytte om till mjukiskläder, tända alla doftljus jag äger, hällde upp ett glas rödvin och kröp ned i soffan under min favoritfilt och dök ner i din bok. Jag vet inte vad jag ska säga för att uttrycka mig tillräckligt om din bok. Den är fantastisk. Den är härlig. Den är fin och sorglig. Den får mig att vilja skriva. Den får mig att inse att det skönlitterära språket är så brett. Och du använder det på ett sådant briljant sätt. Har nog aldrig läst något som får en att känna huvudkaraktärernas känslor så starkt. Önskar att den aldrig kommer ta slut! Jag ska läsa den om och om igen <3 Tack för att du skrev den!
Jag har tyvärr, väldigt opeppigt, haft ett konstant ångestpåslag. Det är precis som du skrev, att kroppen KÄNNS. Så är mitt liv hela tiden. Jag är hypokondriker deluxe och nu har jag hittat en knöl på min skuldra som oroar mig så in i helvete. Vet att även om jag går till vårdcentralen och kollar upp det, så kommer jag ändå att ersätta ångesten med något nytt direkt efteråt. Det äter upp mig. Usch och fy. Men fint att läsa om andras vardag. Då påminns jag om att det kommer bra dagar för mig också :)
Jag har gått på första föreläsningen på nästa kurs, Textproduktion 2. Känt mig livskrisig hela kvällen pga vad fan gör en i den här världen egentligen? Nu gör min pojkvän kvällsmat, hans tur att hålla ihop mig och säga att allt blir bra.
Åhhhh din bok<3333 sträckläste den! Jag tänkte flera gånger under tiden att, shit vad häftigt att skriva en HEL bok- du är grym!!!
Idag har jag gått i skogen i ösregn(älskar skogen), läst, stickat på en bebiströja, hinkat kaffe, tittat lite på Downton abbey, ätit jordnötssmör=bra torsdag
Eftersom du bad så snällt tänkte jag dela med mig om vad jag gjort idag! Halva dagen har gått åt till närkampsutbildning och andra halvan i teori då jag nu håller på med skyddsvaktsutbildning. Jag genomför just nu militär grundutbildning och skyddsvaktsdelen ingår i den. Har fått brottats, slagits och lyckats få omkull killar som är dubbelt så stora som mig. Är så jävla stolt över mig själv! Älskar för övrigt din blogg, den håller mig iallafall lite verklighetsförankrad i en annars väldigt isolerad vardag. Tack! <3
Idag var alla mina lektioner i skolan inställda och jag var med andra ord helt ledig idag. Jag har käkat långfrukost med min mamma, skrivit en filosofiuppsats, läst mitt nyinköpta exemplar av ”Stanna” samt gjort provet i körkortsteori (som jag klarade !). Har med andra ord haft en fin torsdag!
Tips för att tomaterna ska hinna mogna! Ta bort alla blad under den första klasen, toppa den så ger den mer energi åt att producera istället för att växa och ge näring (kokt ägg vatten är tydligen bra när det svalnat, även om du kanske inte äter det kanske du känner någon annan i trapphuset som gör det)
jag har varit pa universitet, skojat med mina vänner och springat i en timme (är väldigt stolt över det haha). nu ska jag ga och köpa lite frukt och sen beställa tva böcker – en av khemiri och en av wiström. väldigt kul eller hur?
Jag har skrivit hemtenta, blivit inringd till jobbet och jobbat 8,5 h, och nu skriver jag hemtenta igen. I helgen ska jag bli full och spela pingis på colosseum
Jag tränade med pensionärer, lämnade in en hemtenta i filosofi, hade idéhistoria (mitt absoluta favoritämne i hela världen) och bestämde mig för att sluta läsa en tråkig bok och började på en ny, rolig istället. Nu ska jag äta chokladlinser och läsaläsaläsa hela natten för jag har sovmorgon imorgon :)
Jag har suttit i skolan och förberett en B-uppsats, jag har lagat mat med en kompis och så har jag tränat. Tänkte nu duscha och sen äta kakor framför PLL. Tack för en bra blogg :)