Yrsula kom hem till mig i torsdags för att plugga vid mitt matbord.
Hon läste kurslitteratur och jag skrev blogginlägg och svarade på mail, varvat med att stå i mitten av rummet och läsa bokklubbsboken som en vilset barn i mataffären. Min kropp är inte glad på mig för att jag halvligger i sängen med datorn på magen hela dagarna.
Ibland lyssnade jag på boken i hörlurar i stället, för att kunna måla julkort samtidigt. Jag Instagrammade Yrs, och då skrev Jaana till oss:
Så då kom hon!
– Vi har en halvtimme till av läsning, SEN får du prata och berätta allt!
Janne ♥ Så jäla lyxigt att ha henne i min säng sådär helt plötsligt. Hon som vanligtvis bor i London.
Strax efter sju tog vi våra glöggröda naglar och gick till Alexandra för att ha årets sista bokklubb.
Dit kom tomten!
Med en massa rektangulära paket.
Awkward family photo ♥
Chrissy hade julbakat.
Alexandra! Som bor i Vermont! Men som är hemma över jul! En hel månad!
Andrea.
Louise.
Yours truly blev glöggfull, värdigt :)))
Sara.
Chrissy och Maria.
Så himla mysigt att hänga merom. Sen fick jag och Yrsa separationsångest så då bestämde vi att hon skulle sova över. Sagt och gjort.
Vi läste alltså Flickorna av Emma Cline. Såhär står det om boken på förlagets hemsida:
»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt. I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom.
Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.
Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet.
Boken fick medelsnittsbetyget 4,4 av 5 av Book club babes, vilket ju är ashögt. Vi älskade den, det är en väldigt stark skildring av makt och tjejers utsatthet, men också kraft. Superspännande, perrrfekt för mellandagsläsning. Lova att du läser!
Den där bilden på när du sitter och målar. Jag vet inte riktigt varför, men jag har mått så himla dåligt så himla länge och när jag såg den så blev jag alldeles lugn nästan lycklig på ett sätt jag inte varit på så många veckor. Något med eftermiddagsljuset över Stockholm i bakgrunden som jag egentligen skyr mest av allt men som blev så rofyllt och fint på bilden. Jag vet inte. Kände bara att jag ville säga det. Hej.
Vilken var din favorit av de böcker ni läst i bokklubben under året? :D
Flora! Emil jensen citatet i bakgrunden! Vart är det ifrån??
Jag packade ner den boken i min resväska när jag åkte hem för att fira jul, så nu ska jag ta tag i den!
Hej! Detta är inte kopplat till detta inlägget men jag har just sett klart andra säsongen av Skam och fick en sån olustig känsla av sista avsnittet och funderade på om någon annan kände samma sak. Vet ju att du och säkert många läsare sett serien. Läs inte om ni inte sett sista avsnittet av andra säsongen.
I sista scenen är det två par som hånglar, dels Noora och William, dels Chris och Kasper. Det är så typiskt att det är normsnygga Noora som har en romantisk kärleksscen, medan Kris bara är där som comic relief. Den tjocka tjejen har ALLTID den rollen. Det är inte ens bara underförstått och vi som tittare ska skratta lite lagom hånfullt åt dem (själva hånglet ser ju sådär skojigt och knasigt ut) utan även Vilde och Sana står och skrattar åt dem.
Visserligen har det ju varit såhär serien igenom. Chris, som är den enda tjocka karaktären, är inte särskilt smart, hon har ingen analys, det skrattas åt att hon är intresserad av Isak. Tänka sig så tokigt att en tjock och ful person kan ha känslor för en smal och snygg kille. Vem tror hon att hon är egentligen? Medan alla tycker synd om Vilde som är förälskad i William ses det bara som ett skämt att Chris kan bli kär i någon över huvud taget. Frågan är om hon ens ses som en person i sammanhanget, hon är mer av ett objekt, en karikatyr. Vad hon egentligen känner eller tänker är inget som utforskas över huvud taget. Hur mår hon egentligen? Alla andra av huvudpersonerna får vara subjekt och det analyseras vilka de är och varför. I sista scenen när de två hånglande paren varvas blir kontrasten rent av äcklande.
Det är sorgligt att en serie som verkar vara mån om att i övrigt hålla sig i framkant vad gäller analys och medvetenhet nedlåter sig till att reproducera den här typen av skadliga stereotyper. Hur många unga tjocka tjejer ser sig själva som någon som det är okej att skratta åt? Någon som inte har rätt till samma respekt som andra, eller ens rätt till att ta sina egna tankar och känslor på allvar?
Jag hoppas så innerligt att det inte sitter en 15-årig tjej hemma och tittar på Skam och spär på sitt självhat och tänker ”jag som är tjock kan ju inte träffa en kille, hur skulle det se ut” eller ”jag måste alltid vara den roliga utåtriktade typen för annars är jag ingen”. Saken är att i verkligheten kan tjocka tjejer ha exakt lika meningsfulla relationer. Det finns fler sätt för tjocka tjejer att få uppmärksamhet på än att vara sådär tokroliga. Tjocka tjejer kan ha partners som tycker att just de är snyggast i världen. Tjocka tjejer har samma känsloliv som de flesta andra tjejer, de kan vara glada, ledsna, besvikna, hoppfulla osv. och de har rätt att vara det.
Jag har också tänkt på Chris! Det finns dessutom 2-3 scener (minns ej) där gänget är samlade och snackar säkert russebuss och dey är endast Chris som äter något. Hon liksom äter när ingen annan gör. Blir så irriterad. Varför porträtera detta? Gillar annars skam jättemycket men fattar ej varför de gör liksom en sådan typisk karaktär? Tänkte faktiskt nyligen på att jag inte känner till några tjocka/runda kvinnor som är huvudpersoner i ett romantiskt förhållande utan att deras vikt ska vara ett eget tema. Dvs typ som i att ”jag älskar dig trots att du är tjock”. Det går liksom inte att göra en film med en tjock tjej utan att det blir fokus kring det. Ufff. Om någon vet en sådan film – tipsa gärna. :) ville bara säga iaf att ”jag hör dig” gällande skam.
Kanske blev lite lång kommentar, men detta gör mig verkligen galen. Håller med dig om allt. Blir också trött på att den tjocka personen alltid äter, och aldrig är med när de andra tränar. Det går fint att träna som tjock, och tjocka personer äter sällan konstant. Ungefär 99% (grov uppskattning) av alla tv-program om en tjock person handlar om att personen ska banta och bli smal och lycklig.
På Fett magazine tog de upp ett slags ”Bechdel test för tjocka”, men tror knappt de fick några filmförslag tyvärr.. http://www.fettmagazine.com/vad-ar-bechdel-testet/
Ett annat, sorgligt, lästips är http://onyanserat.se/onyanserat1/tjocka-pa-film/
Jag älskar också Skam, som så många andra, men just därför tycker jag det är viktigt att påtala det som är problematiskt. Vill också gärna ha filmtips om någon har!
Hej vem vill starta bokklubb i Stockholm!? Är 26 o har väl liknande boksmak enligt gänget ovan, med öppet sinne för utsvävningar så klart:)
Jag vill! Har precis läst Flickorna lol så antar att jag har ungefär samma boksmak med! Om du går vidare med det är jag på! Min mail är [email protected]
Ni verkar ha en sån himla mysig bokklubb! Jag har varit med i två bokklubbarna men båda har runnit ut i sanden tyvärr.. Ska försöka styra upp en ny klubb till det nya året, några tips på hur man får ihop en bokklubb som håller i? :)
Ja jävlar vad bra den är, Flickorna!
Ska läsa den här boken känner jag nu, låter ju hur spännande som helst!
Ska lätt läsa!