Jag och min kille har varit på bio två gånger de senaste veckorna och har lyckats pricka in såna pangfilmer. Jag kollar alltid upp betyg på Rotten Tomatoes innan jag går på bio. Där blir filmerna nämligen betygsatta utifrån kritikers betyg, och inte enbart av svettiga tonårskillar (som jag inbillar mig att filmerna på IMDB blir – de med en kvinnliga protagonister har ju exempelvis generellt sett väsentligt lägre rating än de med snubbar i huvudrollen). Okej. Nu till filmerna.
Arrival
Tolv ufon landar på olika platser på jordklotet, men utomjordingarna går inte i land utan stannar i sina farkoster. Louise Banks, som är lingvistikprofessor, får uppdraget att lära sig utomjordingarnas språk och därmed förstå varför de har anlänt. Parallellt med detta får vi följa Louises egna livsöde. Det här är en science fiction-film som handlar om kommunikation, inte om att världen håller på att gå under. Rätt ovanligt alltså, och väldigt spännande.
Amy Adams gör sin roll sjukt bra och efteråt stod jag och stirrade ut över Hötorget med andetag som stockade sig i halsen. Vissa delar var dock lite väl övertydliga, som om regissören inte riktigt litar på att tittaren kan pussla ihop ett och ett. Men jag gillar den existensiella delen av den här filmen. En annan grej jag tänkte på var att ingen av karaktärerna reduceras till sitt utseende i den här filmen, ingen har sina looks som främsta syfte. Sjukt att ens behöva tänka så men ah.
Mitt betyg: 4/5.
Lion
Saroo är fem år gammal när han somnar på ett tåg och hamnar i Calcutta, tolv timmar från sin hemby och sin familj. Calcutta är fullt av gatubarn, så ingen reagerar nämnvärt på hans tårar och han förstår inte Bengali. Två år senare blir Saroo bortadopterad till en australiensisk familj. Som ung man bestämmer han sig för att söka upp sin familj, men allt han känner till är att det fanns ett vattentorn vid tågstationen och att byn finns inom en radie på 120 mil från Calcutta.
Lion är baserad på en sann historia och har både ett indiskt filmteam och ett australiensiskt. Det gör att skildringen känns nyanserad. Det är just de Indiska delarna som är starkast.
Jag tycker också att adoption som koncept problematiseras. Fånigt dock att Rooney Mara är på affischen, trots att hennes roll knappt behövs? Samt att Dev Patel alltid får rollen som den indiske unga mannen, trots att han inte ens är lik den unga Saroo (som spelas av Sunny Pawar och är helt SANSLÖST bra). Fast i det stora hela gjorde Patel en fin skådespelarinsats. Dock tvivelaktigt hur mycket Google Maps har pröjsat för att få vara en så viktig beståndsdel av filmen?
Jag grät hela filmen igenom. Den är så oerhört vacker och fruktansvärt sorglig. Om syskonrelationer, barn som reduceras till handelsvaror, moderskap och att vilja hitta hem. Och så tycker jag om att filmen inte levererat ett tydlig åsikt kring adoption, utan ger tittaren chansen att fundera själv. Eller, om du har sett den, vad tänker du?
Mitt betyg: 4.5/5.
LÄS ÄVEN:
8 netflixfilmer att se i jul
Translation: I LOVED the movies Arrival and Lion. You have to watch them.
Jag har aldrig förut riktigt funderat eller känt särskilt mycket inför min egna adoption, även om jag varit medveten om de mörka sidor som skuggar ett annars positivt framställt ämne. Men så såg jag Lion och kände mig plötsligt både arg och ledsen och hjälplös, den kändes så starkt inom mig. Det kändes så skönt att den gav flera sidor i något som annars oftast bara visas ensidigt. För första gången känner jag att jag på riktigt vill veta sanningen, min historia, även om jag vet att det är nästintill omöjligt. Och för första gången känner jag mig frustrerad och ifrågasättande gentemot mina adoptivföräldrar, även om jag älskar dem väldigt mycket.
Blir faktiskt direkt äcklad av hur flera stycken i det här kommentarsfältet målar upp adoption och uttrycker sig, mina syskon är adopterade och det är det ljusaste som hänt mig och min familj utan att då på något sätt försöka leka ”white saviours”?? Är att uttrycka sig så vidrigt att ha en nyanserad världsbild??
okej, här finns två bra grejer som rör adoption för er som vill lära er mer;
en amerikansk podcast :
http://www.stuffmomnevertoldyou.com/podcasts/the-politics-of-adoption.htm
i denna länk finns avsnittet men även alla de källor de refererar till, har lyssnat på halva så kan inte gå i god för att de är 100% bra men brukar alltid leverera jävligt najs sammanfattningar om ämnet de tar upp, och alltså de går genom hur det sett ut historiskt med adoptioner från andra länder i amerika och en märker snabbt hur otroligt skevt det alltid varit pga rasism, patriarkatet och kapitalism.
adoption existerar liksom inte i ett vakuum utan påverkar och framförallt påverkas av den kapitalistiska skitvärld vi alla lever i :)
samt en bok/seriealbum:
http://ordfrontforlag.se/ordfront_bok/palimpsest/
”Lisa är adopterad från Korea. Som de flesta undrar hon om sin bakgrund, särskilt när hon själv skaffar barn i vuxen ålder. Det är när hon upptäcker att hon har ett dokument som innehåller hennes biologiska föräldrars namn, och ett annat som säger att hon är föräldralös och utan bakgrund, som Lisa får en första antydan om att något inte stämmer med hennes egen adoption. Hon börjar gräva djupare i sin egen historia och finner att den är mycket mer komplicerad än den hon vuxit upp med. Sökandet tar henne tillbaks till Korea och barnhemmet. Bilden av adoption som en god handling som ger föräldrar till föräldralösa barn börjar långsamt att vittra sönder.
Palimpsest är en kritisk uppgörelse med en korrupt adoptionsindustri som skildras genom ett svårnavigerat och stundtals tumultartat röttersök, och de reflektioner och tunga minnen som väcks till liv under tiden.
Lisa Wool-Rim Sjöblom är 38 år gammal och bor i Lund. Hon studerar idag vid serieskolan i Malmö. Hon har tidigare gjort barnböckerna Hitta barnen! och Leta Loppan! (Belönad med pris för Svensk bokkonst)”
här är ett utdrag från en intervju med Lisa:
”Känns det som att du berättar saker som människor inte vill höra om adoption?
– Poängen med att jag kallar den för Palimpsest är att det handlar om att berätta sin egen berättelse och att använda sin egen röst utan att bli avbruten, omtolkad eller ifrågasatt och få höra att det man upplever är fel. Det är oerhört problematiskt att vi förväntar oss att det är i mörka barns bästa intresse att få alla våra rötter avklippta för att flyttas till Sverige.
De länder som har störst antal adoptionsutbyten mellan Sverige och Norden är främst länder som tidigare varit koloniserade eller där väst haft stark imperialistisk eller ekonomisk makt. Och det är ofta Väst som upprättar adoptionsbyråer.
– Flera av de här länderna har inte ens själva ett ord för adoption i sina språk, eller förstår inte till fullo var en adoption innebär. Det har blivit en industri eftersom det omsätter så enormt mycket pengar. Men det är extremt tabu att prata om det här i Sverige. Det är okej att prata om att man har mått dåligt som adopterad, men att prata om att adoption vilar på en ojämnställd grund där vita privilegierade föräldrar i väst utnyttjar att det finns människor som helt enkelt inte får hjälp att ta hand om sina egna barn – det är fullkomligt tabu.”
http://www.bang.se/det-finns-en-forestallning-om-att-adoption-bara-ar-en-win-win-win-situation/
så, det är vad jag har att tillägga. hoppas folk ser mitt svar?
annars kanske du flora har lite att länka till nu när du ändå fått kommentarer på ämnet <3
takk for tips!
åh men detta var ett tecken ju! satt just o velade om jag skulle gå på bio ikväll eller inte ;) är sugen!
Tack för tipsen! Älskar dina filminlägg <3
jag ÄLSKADE Arrival! älskar att en kvinna får vara hjälte BARA genom att vara smart. <3 var helt golvad efter och jag å min sambo snackade igenom hela filmen när vi gick hem. så skönt med en sciens-fiction film som inte är action framför allt.
Att dev patel alltid får rollen har väl mycket att göra med att han är en ung indisk man? Sen tror jag det är ovanligt att de utgår från barnskådisen när de väljer huvudrollsinnehavare ;)
Jag har mest bara sett den här: http://www.impawards.com/2016/posters/lion_ver3.jpg postern iallafall, men de brukar ju alltid göra flera med de olika skådisarna som är med.
Inser att jag verkligen borde se Lion. Den låter så himla fin! Hur kan jag ens ha missat?
Oj vad jag hoppades att du skulle nämna Lion när jag såg titeln på inlägget!! Så otroligt stark film tyckte jag, grät igenom större delen av filmen. Lilla killen som spelade unga Saroo var helt underbar och jag gillade Patel i äldre rollen. Det gör så ont i hjärtat att tänka att det här faktiskt händer precis hela tiden, att barn far så illa. Barnhemmet han var på, männen som tog gatubarnen i tunneln, kvinnan som skulle ”hjälpa” honom, mantosh som aldrig kunde släppa destruktiviteten o mörkret. En film som gjorde att jag mer än någonsin vill försöka bidra till att barn världen om får det bättre. Den berörde mig på ett sånt plan jag verkligen inte hade väntat mig.
Hej Flora! Jag förstår inte riktigt vad du menar med att filmen inte levererar en tydlig ställning kring adoption? Det låter som att du har en tydlig åsikt kring detta som du inte riktigt formulerar här. Jag förstår såklart att inget är svart eller vitt och att allt kan problematiseras men det låter som att du tycker adoption är något dåligt? Tänk vad många barn det finns i världen som förlorat sina föräldrar, är det inte bara bra att de kan få en familj som längtar efter dem så mycket att de går igenom hela adoptionsprocessen och blir undersökta in i minsta detalj för att duga som familj? Jag kanske har missuppfattat dig eller så har du en annan syn på adoption än jag, vilket du såklart får ha men jag bara undrar lite hur du tänker i så fall? (kommer ihåg i podden att du sa att någon påpekar så fort du uttrycker dig fel (enligt dem) osv och nu känner jag mig som en sån person med pekpinne men menar verkligen inte så, är bara genuint intresserad av vad du menar egentligen?)
Kram
Adoptioner kan gå till på så många olika sätt, säkert med lyckliga slut, men kan grunda sig i tragiska livsöden, människor som faller offer för västvärldens makt och kapitalismen. Många barn är inte föräldralösa utan HAR föräldrar som älskar dem men som inte har möjlighet att ta hand om dem, istället för någon annan form av statlig trygghet så finns adoption som enda utväg. Föräldrar och barn som tvingas isär och lämnar stora trauman efter sig. Det är självklart att adoption inte enbart är något bra.
Oj, du har ju uppenbarligen en väldigt västvärlds-vinklad bild av adoption och dess innebörd och konsekvenser. Adoption är i många fall superproblematiskt och barnhandel, kidnappning osv är tex vanligt förekommande. Allt för att vita rika personer ska kunna ”skaffa barn” och vara white saviour. Läs på om saker och nyansera din världsbild plz.
Såklart finns det nyanser i precis allt men att måla upp en bild av adoption som så mörk grej är så konstigt tycker jag. Förmodligen är sverige ett dåligt exempel men organisationer för adoption här är superseriösa och det är extremt svårt att adoptera, menar du att även här handlar det om barnhandel? Sen måste man inte adoptera från länder eller ha kontakt med organisationer som känns skumma. Tänker att om man försöker adoptera ansvarfullt så borde adoptionen i själva grunden vara en bra grej? Och sen att barn hamnar hos dåliga personer ändå kan ju inte hjälpas tyvärr. Men detta händer så ofta med biologiska föräldrar också. Och dessutom utvärderas ju aldrig biologiska föräldrar ur psykologiskt eller ekonomiskt perspektiv eller nått sånt what so ever. Sen förstår jag problemet med kapitalismen och att vissa föräldrar är för fattiga/ för många problem med missbruk el liknande så att de tvingas lämna sina barn. Det är problematiskt. Men är adoptionen orsaken eller följden av detta? Jag är iaf för adoption för jag tycker vi ska försöka hantera den nuvarande befolkningen istället för att sätta nya människor i denna värld. Men jag kan förstå om jag låter för radikal och kanske även naiv som tror på adoption.
Oj, det här var ju en väldigt spydig kommentar till någon som bara var intresserad av vad någon annan tänker och tycker. Alla kan inte veta allt om allt så lär dig att vara lite snällare plz.
Men alltså! Paulina, du kanske ville att din kommenterar skulle verka för att nyansera diskussion kring adoption men det är just kommentarer som dina som jag har ett starkt problem emot! Har inget emot pekpinnar om de är sakliga men när du försöker läxa upp Julia, som naturligtvis skrev ur ett västerländskt perspektiv för att (nu förutsätter jag och ursäkta om detta inte stämmer) hon troligtvis levt hela sitt i just ”västvärlden”, gör du det på ett sådant sätt som riskerar själva syftet! Vi ska backa och stötta varandra, komma med saklig kritik och information och inte shamea andra som ”typiska privilegierade white people” som behöver ”nyansera sin världsbild”. Ingen lär sig av att bli nerklankadz Jag håller verkligen inte med om allt Julia skrev men jag tycker att kommentaren från Madelene bemötte Julias kommentar oändligt mycket bättre! Att klanka ner på andra bara för att man anser att man själv har redskapen att problematisera och nyansera diskussioner kring ex. adoption kommer inte att bidra till förbättrad diskussion eller förändring. Vi måste sluta upp och shamea andra bara för att vi tycker oss ha funnit mer kunskap. För några år sen var feminismen en betydligt mindre fråga i massmedier och jag själv förknippade den mest med Fi och att Gudrun Schyman brände upp pengar. Smart och nyanserat? Nej verkligen inte! Men något jag inte visste bättre än tills dess att jag hade turen att börja umgås med andra som med sakliga argument och utan att klanka ner på mig LÄRDE mig om feminismen. Det är skillnad på att lära och läxa upp och det är antagligen också därför fler fått upp ögonen för feminism eller får upp ögonen för vad som helst, äta veganskt till exempel! Bort med elitismen, stängda dörrar och att klanka ner på andra som faktiskt försöker! Julias kommentar var högst vänlig och trots att det som sagt finns mycket att bemöta i den, kan du Paulina i framtiden göra det på ett bättre sätt!
Så jävla bra detta, Anne. Håller med till tusen.
Blev faktiskt helt golvad av arrival! Jag hade inte läst några recensioner innan, så hade inte så mycket koll på filmen. Trodde nog att det skulle bli något av en rymdaction. Men så var den tvärtom. Det jag tyckte om mest var hur de byggde upp en extremt svindlande och kuslig känsla.
Åhh, andra filmen – tack för tipset! Att det är just en film delvis från Indien är det som lockar mig mest efter att ha varit där nu senast bara för några veckor sedan.