Under den senaste tiden har jag ibland haft svårt att slappna av i skolan. Jag har nyligen bytt skola så kan bero på att det är ny miljö, nya människor osv, men jag tycker ändå att det borde lossna snart. Till exempel i matsalen, om jag sitter med några jag känner bättre tillsammans med några jag känner sämre och dom pratar på, har jag svårt att ta mig in i samtalet. Dels för att de pratar snabbt så att jag inte hinner med och dels för att jag har en inre tanke som säger att om jag säger något så kommer ingen höra/de kommer fortsätta prata eller kommer de vara tysta och svara bara kort för att det inte var något intressant. Jag vet ändå någonstans att det inte kommer vara så. Dessutom har jag svårt att slappna av och skratta. Jag är väl helt enkelt ofta spänd och nervös. Jag är en sån person som helst vill lära känna en person i taget då man kan prata och ställa frågor enkelt,  inte en hel grupp där det blir press på den som talar osv. Har du bytt skola/klass nångång och fått börja om? Isåfall eller inte isåfall, har du några tips vad man kan göra för att slappna av och prata med människor trots att det är lite läskigt i början? Hur gör man helt enkelt?

Hej pÃ¥ dig. Jag har bytt skola flera gÃ¥nger (tvÃ¥ gÃ¥nger mer än de naturliga hoppen mellan mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet) pÃ¥ grund av flytt, och har dessutom pluggat tre olika utbildningar efter gymnasiet. SÃ¥ ja, jag förstÃ¥r verkligen den där känslan. Jag har märkt ett väldigt tydligt mönster – att första terminen är fett ansträngd och kämpig, men att det oftast lossnar efter andra terminen. Jag tänker att du kan se det som en utmaning att prata lite med de här personerna pÃ¥ tu man hand, och pÃ¥ sÃ¥ sätt lära känna dem lite bättre. DÃ¥ kommer det kanske bli lättare för dig att hänga med dem i grupp ocksÃ¥. Alla människor är inte utÃ¥triktade, speciellt inte i grupp, och det är helt okej. För mig blir det lättare när jag tänker att allt inte hänger pÃ¥ första samtalet  – utan att det oftast krävs flera häng innan man känner sig trygg. Det gör den enskilda prestationen lite mindre pressad. Finns det nÃ¥gon aktivitet som du tycker om, som nÃ¥gra i din klass ocksÃ¥ gillar? Typ laga sushi, friskis & svettis, bio, morgonpromenader eller hitta stans bästa hamburgare. DÃ¥ kanske du kan föreslÃ¥ att ni gör det tillsammans? Det är alltid lättare att umgÃ¥s när det är aktivitetsbaserat. Lycka till ♥

Hur ser du på livet om typ 20 år? Det är omöjligt att svara på, men tänker lite såhär… Nu jobbar jag mycket frilans som du, jag reser, äter ute, hänger med kompisar osv. Det är dunderkul och jag trivs med det, men jag vet också att jag säkert kommer tröttna på att flänga runt och vilja göra något annat i livet later. Vad känner du? Hur ser du på det? Liksom att man lever i sin ålder?

Jag är en ganska rastlös person sÃ¥ jag tror att jag alltid kommer ”flänga runt” en hel del, men spontant tänker jag sÃ¥här: När jag är 42 vill jag bo i ett hus, ha ett par ungar, skriva böcker, hänga pÃ¥ landet typ varje helg (so shoot me) samt ha röjiga rödvinsmiddagar med mina kompisar jätteofta. Det är typ det viktigaste när jag tänker pÃ¥ framtiden – att aldrig sluta hÃ¥ngla och aldrig sluta härja med mina vänner.

Hej Flora! Gu va kul du kommer att få det tror jag! Jag undrar hur du hittade lägenheten du ska bo i? Jag är själv sugen på att plugga distans ett tag och bo någon annanstans, men det känns svårt att hitta boende utomlands om en inte har en miljon på banken. Kul om du svarar, tack för grymme blogg! <3

Jag hyr lägenheten via Airbnb. Dyrt, men skönt att se reviews och vad folk sagt om hyresvärden och lägenheten. Annars finns det ju facebookgrupper för alla städer. Sök pÃ¥ ”Svenskar i…” (lägg till den stad du ska till) pÃ¥ Facebook, där kan du skriva ut att du söker boende!

Wiho!! Portugal är ju helt fantastiskt. Jag var där en månad i somras och vandrade, och älskade varenda minut. Hur tänker du med språket? Lissabon är ju förstås huvudstaden så där borde de väl vara bäst på engelska, för ute på landet kunde de flesta jag pratade med knappt kunde säga något alls. Jag fick använda min skolspanska för att göra mig förstådd på de flesta ställen. Var bara några dagar i Lissabon så är inte säker på om det är lika där. Åh, vill så gärna åka tillbaka dit! Längtar efter att få följa dina äventyr <3

Å vad kul! När jag var i Lissabon så upplevde jag att folk var väldigt bra på engelska, men sen så försöker jag ju lära mig the basics liksom. Typ att beställa på restaurang, artighetsfraser och enklare meningar. Använder appen duolingo för detta! Tack för peppen.

Hur många bloggar läser du?

Jag följer kanske 60 stycken på Bloglovin men läser ett tiotal om dagen!

Hej Flora, I wanted to ask how you manage to have such a close and natural relationship with ur younger siblings even tho u dont see them that often? I’m gonna be an uncle in less than 2 months and I’m scared my nephew will have the same awkward/shy relationship with me that I have with my uncles, cos I live in a different country and will only see him very few times. can u help?

Hi! At this point, I see my siblings every third week or so. When Eloise was 1,5 years, I spent three weeks with her kind of like a nanny, and that made me really understand her ways and what she likes (and what she doesn’t like!). I’ve always had a thousand younger cousins and been working extra as a baby sitter as a teenager, so I guess I’m good with kids because of that. Your nephew will probably be a bit shy at first, but just give him time and don’t rush it. Give him a lot of attention when you’re there, play with him when everyone else is tired, make him feel loved. And when he becomes older – do things with him that you like yourself because that makes it so much more enjoyable – maybe cooking, drawing or whatever you like. And in the meantime: send him letters, videos or photographs. Congratulations to your new family member! ♥

Får du nånsin fomo för universitetslivet du inte har? Typ sittningar och jobba nationer och sånt som man typ borde göra..

Sittningar och nationer är inget som tilltalar mig sådär jättemycket, men jag lider absolut av bildningskomplex och skulle gärna plugga för att stimulera hövvet lite mer.

Hej Flora! Blev tillsammans med en kille för ett tag sedan och vi har det mysigt och sådär. Ett problem är dock att vi har väldigt olika behov av att ses, han vill ses typ hela tiden och gör liksom inget särskilt efter jobbet. Jag har massa aktiviteter kvällstid samt behöver lite egentid och vill liksom ses några gånger i veckan. Hur gör du för att få ihop pojkvänshäng, kompishäng och annat som drar?

Hej! Å fattar precis. Min kille har ett väldigt *rikt socialt liv* sÃ¥ det här är inget problem för oss. Jag har ocksÃ¥ ett väldigt stort behov av att träffa mina kompisar, plus ha ensamtid, och det säger jag till min kille. Vi brukar frÃ¥ga varandra om vÃ¥ra planer för veckan, och dÃ¥ kanske han säger typ ”i morgon ska jag äta middag med x och pÃ¥ torsdag jobbar jag kväll”. Och dÃ¥ är det ingenting mer med det liksom. Jag tycker att du ska snacka med din partner och säga precis som det är – att du behöver allt detta för att mÃ¥ bra men att det inte är nÃ¥got som han ska ta personligt!

jag är fett lyckligt kär, alltså har aldrig varit såhär kär i hela mitt liv. tänker på honom dygnet runt och har svårt att koncentrera mig på annat. men därav blir jag också fett olycklig, för jag är så vansinnigt rädd för att göra fel/inte vara bra/bli lämnad. detta tar över mig när jag varit ensam i några dagar och så får jag panik över att han inte ringer eller hör av sig. men han vill ha det så, och det tycker jag borde vara ok. om det inte var för att jag blir så jävla rädd. han har såklart sagt att jag inte behöver vara det, men det hjälps inte :( hur gör jag för att liksom bli trygg i vår relation? hur får jag bort oron?

Hej finis. Såhär orolig ska du ju inte behöva känna dig. Fine att han inte vill höras hela tiden, men om du blir såhär ledsen är det ju inte ett upplägg som funkar för er båda. Kan du inte snacka med honom och se om ni i alla fall kan höras varje dag? Du behöver uppenbarligen känna dig mer bekräftad. Och det kan du säga till honom! ?