Hallåeller. I måndags var det dag två på fashion week (som egentligen inte är en vecka utan bara är tre dagar). Jag mötte upp Moa för att gå på visning.
Vi såg Styleins höst- och vinterkollektion under kristallkronorna på Berns. Jag satt två snäpp från Therese Lindgren men vågade inte gå fram och säga hej, who am I ?
Behöver den där manchesterkostymen i mitt lelle liv.
Jag och Frida snackar rätt mycket om fashion week som koncept i morgondagens podd, och högstadiekänslorna det framkallar. Det är väldigt fint alltihop men jag får lite ångestpåslag av att vara bland så många *hippa personer*. Hur som helst: Efter visningen styrde vi stegen mot en kopp kaffe.
Vi satte oss på Snickarbacken 7 för att jobba.
Jag skrev svar på era frågor. Det tar alltid flera timmar.
Men efter ett tag började internetuppkopplingen lagga och jag var hungrig och på pratigt humör så då smällde vi ihop datorerna.
Vi tryckte i oss varsin poké bowl och mötte upp Natalie på Konstnärsbaren.
Pratade tonårsångest och män.
Efter ett tag kom denna favvo.
Var tvungen att ligga lite på honom, är inne i en fas då jag liksom känner att jag bara vill bli ETT med honom? Alltså störig grej att skriva men jag vet inte hur annars jag ska formulera mig.
Tur att vi har så tillåtande kompisar som låter oss vara pariga då och då. Mjau.
Ni två är ju så himla, himla fina alltså.
Hej!
Jag är lite nyfiken vad du har för tankar kring att vara offentlig. Att hela tiden vara tillgänglig för alla. Tillgänglig via blogg, insto, podd, snapchat..osv :) Tröttnar du aldrig? Kanske får känslan att radera allt och bara va ”normal”?
Alltså, jag diggar verkligen all the good stuff som jag-är-en-offentliga-person- livet erbjuder, med inbjudningar till roliga evenemang, möta massor av härligt folk, få härligt pepp från läsare och ja bekräftelse! :) <3
Men jag tror personligen inte jag hade fixat det. Att mitt jobb är att synas.
Har du vissa regler för dig själv, att då och då inte vara inne på dator, mobil eller ha en kamera i handen?
Jag försöker verkligen med det, men fuck…vad det är svårt ibland. De gånger man lyckas vara urkopplad ett tag så inser man: Jag. Har. Inte. Missat. Ett. Piss. Jag hade kunnat vara utan vetskapen om hur bästisens frulle såg ut i lördags, eller hur många veckor som är kvar av högstadiekompisens graviditet eller ja.. hur grannen festat i Skåne.
Helt ärligt, tror jag att vi är många som är rädda för att logga ut. Att inte vara tillgänglig. Att missa nåt. Att bli utanför. För det mesta som händer, det händer ju på sociala medier? Kanske det är lite skrämmande att stanna upp. Reflektera. Andas. Bara våga vara i det tysta. Ovant kanske, men jag tror det kan va bra.
Kanske låter jag som en tant som inte "förstår sig på ungdomarna", men jag har bara reflekterat lite över vad digitaliseringen av vårt samhälle har medfört för konsekvenser, negativa som positiva..
PUSS
Men mys att vilja bli ett ju. Har inte träffat min kille på tre dagar nu pga behövde space och reda ut saker och känner mig som NY nu (såååå skön känsla?) och nu har jag längtat klart – imorgon ska jag lägga mig sådär på honom också och ba inte gå upp.
först och främst tack för en superdunderblogg! skulle det inte vara kul med ett blogginlägg som följer upp hitta vänner-inläggen? typ där läsare kan kommentera om kompisdejter de gått på eller kompisgäng som bildats efter något av dina inlägg. kram
asså förstår ändå det där med att vilja vara nära på det sättet, är sådan jag med. får liksom inte nog, vill ba ha mer o mer o mer och ännu lite mer, det tar liksom inte slut. vilket ändå känns ganska fint
VERKLIGEN så mycket hippa personer i stan nu. Känner mig aldrig så o-hipp som under FW ;o
Hej! Tack för en underbar blogg och podd! Är mitt i tonårsångesten och är för första gången ihop med en kille som också är fyra år äldre. Vad tycker du är viktigt att göra för att få en mer allvarlig relation och hur gjorde du för att skilja på tonårsångest och relation?
Hej Flora! Jag har läst din blogg nu ett tag och när jag märkte att du skrivit en bok kände jag att jag bara måste läsa den. Jag visste inte riktigt vart jag skulle få tag i den då jag inte får beställa på nätet och den inte säljs här i min närliggande bokhandel i Helsingfors. Jag blev dock så glad när jag märkte att våran skolbibliotekarie hade beställt den till skolan och jag är just nu helt besatt av den. Ett helt fantastiskt jobb du gjort med den! Ge inte upp med dina andra bok och tvivla inte på dig själv för du är fantastisk <3. Många kramar från Finland.
Jag bor också i Helsingfors (!) och har boken – du kunde ha fått låna den av mig.:) Kul med fler Helsingforsbor.:)
Intressant detdära… vem är en *hipp person* enligt dig? vad är kriterierna lixom? Tror du inte att alla *hippa personer* också går omkring med en litet ångestpåsalg vid tillställningar som fw? såvida de inte har hybris (obs inget fel med hybris, gött o va ångestbefriad)? Jag menar, du är väl minst lika *hipp* själv o kanske orsakar samma känsla hos andra,utifrån min ide om vad en hipp person är; inflytelserik, framgångsrik, kreativ, medveten, känd… mm.
Hej! Jo men exakt så är det ju. Alla är rädda för alla. Alla tycker att någon annan är coolare och mer självsäker. Och det försöker jag alltid tänka när jag blir nervös!
Hur fixar moa håret? Hur kan det ligga helt perfekt i alla bilder? Har hon något som håller det tillbaka? Hjälp!
Alltså jag måste bara säga – det är någonting med Moa som bara är WOW. Så vacker. Hälsa henne det :D
Åh det där känner jag igen. När mitt ex firade jul hos oss för något år sedan viskade min mamma till mig: blir du inte irriterad på att han tar på dig heeeela tiden? jag svarade att jag blir arg om han inte gör det, hehe. Då hade vi varit tillsammans i 4,5 år!
Fina ni är ihop!
GUD relaterar så till den känslan, så himla fin och mysig! Älskar när det verkligen kliar i hela kroppen för att en inte kan komma tillräckligt nära.
haha det e ok!! blev exakt samma med mig och min kille efter kanske 7-8 månader och har nu efter 2 år ej gått över ännu :))) alla kompisar säger alltid att ”KAN NI INTE SLUTA TA PÅ VARANN” men har samma känsla av att vi är sammaaaaa?? ibland blir jag så chockad när vi typ ligger bredvid varandra i sängen av att vi faktiskt är två olika personer. vill snitta upp huden på hnm och krypa in där. ok det va allt hejdå :)
haha alltså detta <3
haha! sista meningen, relaterar SÅ mycket. ibland önskar jag att jag var så liten att jag skulle kunna krypa in INNUTI min pvs bröstkorg och ba ligga där forever.
ÅH, kan så relatera till känslan att vilja vara ETT! Man ligger så nära det bara går, men vill ändå komma närmre? Torde finnas någon studie på dehära…
Så gøy! FW er nok kjempekult :)